<3

Kapitel 39

Tidigare (Sandras perspektiv)

Han nickade med ett leende på läpparna och jag tittade upp på honom och gav honom en lätt kyss på munnen. Han log mot mej och jag log stort tillbaka.
"I'm madley in love with you too" Sa han och började skratta.
"Ey, don't laugh at me" Sa jag och boxade till honom i magen.
Han skrattade ännu mer och la sin arm över mina axlar och vi gick tillbaka till resten av gänget. Jenny tittade på mej och jag log som svar att allt var bra. Hon gjorde tummen upp och vände sej tillbaka till Linnea och Louis som satt och pratade.
Vi hade bara burit ut ett litet bord där vi ställde maten och sen grillen där vi grillade på stranden. Vi hade struntat i bord och stolar, utan vi satt ner på stranden och åt.

---

Louis perspektiv:

Linnea hade precis gått på toa och jag satt fortfarande kvar på stranden, men en hamburgare i handen.

Jag kunde inte sluta le, jag tror att jag log hela den kvällen. Det var verkligen något speciellt med den tjejen, men det gick inte att sätta fingret på vad det var. Jag visste inte om hon tyckte att det var något speciellet med mej, allt jag visste var att jag ville veta mer om henne.

Jag hörde något bakom mej och vände mej om. Där kom hon emot mej med ett leende på läpparna. Jag tog tag i hennes hand och drog ner henne brevid mej. Hon skrek till och sen började båda skratta.

Vi började prata som vi hade gjort innan och nu var jag helt avslappnad, och ville inte att kvällen skulle ta slut. Det blev tyst och jag började tänka på spelningen vi skulle göra imorgon. Juste, visste hon vilka vi var? Tänkte jag och var tvungen att fråga.

"So, you don't know who we are. Do you?" Sa jag och vred huvudet mot henne.

"No! I meen should I know who you guys are" Frågade hon förvånat och vred sitt huvud mot mitt.

"We are really from London" Sa jag och hon skrattade åt mej. "What" Sa jag förvirrande och skratta lite lätt.

"I can hear that" Sa hon skrattandes.

Det klart att hon visste det, alla hade ju en accent, eller aa alla utom Jenny och Sandra. Tänkte jag och skrattade.

"Anyway" Började jag. "The reason why we are here is because we are a boyband, called One Direction. And we are doing some showes, intervjues, meet some fans and stuff" Sa jag och hon kollade konstigt på mej.

"OMG! Are YOU One Direction" Sa hon och lät förvånad. "My cousin absolutly loves you, she talks about you all the time" Sa hon och lät överraskad.

"And she never showed you a picture" Sa jag skrattandes samtidigt som jag skakade på huvudet.

"No" Sa hon och blev tyst. "NO wait! She has actually. You are the hot and funny one" Sa hon och vred långsamt mot mej och ett osäkert leende växte på hennes läppar.

Jag log stort och hon skrattade blygt.

"Well, I can't really say that I've seen a picture of you, cus that would make me a stalker" Sa jag och rynkade på pannan.

Hon började skratta och jag gick närmre hennes huvud och tog bort en hår slinga som hade lagt sej i hennes ansikte.

"But from the look of you now, you look got damn pretty" Sa jag och hon tittade sakta upp och in i mina ögon.

Hon fnissa till och jag satte mej rakt igen. Jag log och tittade ner och började göra figurer i sanden. Jag kände hennes blick på mej och jag log lite för mej själv. När jag tittade upp på henne vände hon på huvudet och jag började att skratta.

"I wanna know a bit about you" Sa jag efter vi båda hade skrattat ett tag.

"Okey, What do you wanna know" Sa hon och ritade ett hjärta i sanden.

"Anything" Sa jag.

"My name is Linnea Lundgren, and I'm seventeen years old! Ehm" Sa hon och skrattade.

Jag nickade och hon fortsatte att prata om sin familj och hur hon har haft det.

"I the type of girl that is a bit shy when I don't know a person, but when i get out of my shell, I the one who talkes the most" Sa hon och fnissade.

"Really?" Sa jag förvånat.

Det verkade inte som hon var så blyg, men hon kanske var det inom sej.

"Yeah, but it's weird! Tonight I haven't been that shy" Sa hon och log stort. "I guess it because of you" Sa hon och log osäkert innan hon började rita i sanden igen.

Jag kanske inte visade det, men inom mej ville jag springa till månen och tillbaka. Jag blev helt över lycklig.

"Tell me a secret" Sa jag busigt och hoppade ett steg närmre henne.

"Okey" Sa hon och tog ett djupt andetag. "There is something that you have to know about me" Sa hon allvarligt och la sin hand på mitt knä.

"What" Sa jag oroligt.

Hon har cancer! Eller är hon en kille? Fast hon ser inte alls ut som en. Men något måste vara fel på henne, hon kan inte vara så här perfekt. Tänkte jag och försökte inte visa att jag blev nervös.

"I" Började hon och jag nickade ivrigt.

"I absolutly looooove hambugers" Sa hon och drog bort sin hand från mitt knä för att gömma sitt ansikte i hennes händer, för att dölja hur mycket hon skrattade.

Jag satt blixt stilla med öppen mun.

"OMG! Your face" Skrek hon för att hon skrattade så mycket.

"You scared me" Sa jag skrattades och andades ut.

"Sorry but you need to know, that there is nothing that can come between me and my hamburgers" Sa hon skrattade.

Jag skrattade högt och puttade till henne på armen.

"I'm just kidding" Sa hon skrattandes. "But I love hamburgers" Sa hon allvarligt men snart skrattade hon ännu mera.

"Good to know" Sa jag och la mina händer på mina knän.

Vi fortsatte att skratta och prata. Men sen kom Louise och Smilla och sa att dom tyvärr var tvungna att åka hem. Vi gick till dom andra och alla sa hejdå till tjejerna. När jag skulle krama om Linnea höll jag henne lite extra länge och så gav jag henne en snabb puss på kinden. Hon blev lite röd och jag log stort mot henne innan dom åkte.

Nialls perspektiv:

Klockan var elva och tjejerna hade åkt hem. Liam, Danielle hade tagit en strandpromenad. Louis, Harry, Zayn och Sandra hade gått in och satt på en film.

Brasan var fortfarnade tänd och jag och Jenny hade ingen lust att gå in till dom andra för att titta på film, så vi satte oss på stranden framför brasan.

Hon satte sej mellan mina ben och lutade sin rygg mot min kropp och jag la mina armar runt henne.

Hon satte sej lite mer upp och gav ifrån sej ett hög suck.

"What was that for" Sa jag och skrattade lite.

"I'm just really happy right now! I don't want anything to change" Sa hon glatt.

"Yeah" Sa jag och pussade henne på huvudet.

"I didn't think my mom would let me stay! I wonder what change her mind" Sa hon och det såg ut som tänkte på andra saker.

Jag hade inte berättat för henne att det var jag som hade övertalat hennes mamma om att hon skulle få stanna. Jag tänkte inte göra det heller, men nu när hon faktiskt tog upp ämnet kände jag att det var ju inte direkt något dåligt, så jag berättade.

"Do you remeber when you and Sandra left after you had a fight with your mom" Sa jag och hon nickade. "I was still inside the apartment, and I couldn't stand the thought of not having you in my life, so I talked to her" Sa jag hon vred sin kropp och tittade upp på mej.

"Did YOU change her mind" Sa hon förvirrad och jag nickade sakta.

"What did you say" Sa hon och hennes kropp var fortfarande vriden och hon tittade in i mina ögon.

"That I love you and that I would protect you with my life" Sa jag och log snett. "And I ment every word of it" Sa jag och kysste hennes panna.

"That is the nicest thing anyone has ever done for me" Sa hon med gråten i halsen.

Jag skrattade lite och en tår föll ner från hennes kind.

"You don't have to cry" Sa jag och skrattade åt henne.

"This is happy tears" Sa hon och vred hela kroppen mot mej och kastade sej i min famn.

Jag ramlade bakåt och hon hamnade över mej.

"I've never been this happy" Sa hon och drog sina fingrar under sina ögon. "I love you so so so so so mutch Niall Horan" Sa hon och jag sprack upp i ett leende.

"I love you too" Sa jag och hon la sej på mitt bröst.

Vi låg där helt tysta och bara njöt av varandras sällskap.

"Have the police talked to you lately" Sa jag försiktigt.

"Jenny" Sa jag och skakade på henne, eftersom hon inte svarade.

Jag tittade ner och hon hade somnat. Eller inte, hon tjuvkikade lite och när jag tittade ner på henne igen stängde hon precis ögonen.

"I know you're not sleepning" Sa jag och skrattade åt henne. "Jenny" Sa jag och petade på hennes kinder några gånger.

"What" Sa hon och kollade upp på mej.

"Have the police called" Sa jag och hon gav mej en mördar blick. "I know you don't wanna talk about it! But I need to know" Sa jag allvarligt.

"Like you said, I don't wanna talk about it" Sa hon och reste sej upp.

"You don't have too talk about it, but just tell me if the police have called you" Sa jag och tittade upp på henne.

"NO" Skrek hon och jag blev lite irreterad.

"Jenny, this is serious! You know you have too meet him again, in court" Sa jag och reste mej upp jag cokså.

"Don't you think that I know this is serious" Sa hon argt och la armarna i kors.

"It doesn't look like it" Sa jag och rynkade pannan.

Hon öppnade munnen och svalde hårt innan hon började prata.

"You have no idea how I feel! How sad I get sometimes! You have no idea that every time I think about him I feel sick! Or how scared I really am! But trust me I know this is serious" Sa hon och en tår föll från henns kind.

Jag fick genast skuldkänslor och att se henne gråta var det värsta som fanns. Hon hade rätt. Jag har ingen aning om hur hon mår. Men det är ju för att hon aldrig säger någonting.

"Jenny" Sa jag tyst och sträckte min arm efter henne.

"Don't Niall, just don't" Sa hon med gråten i halsen och sprang därifrån.

Även fast jag visste att hon skulle stöta bort mej, ville jag ändå springa efter henne för att visa henne att jag fanns och att jag brydde mej om henne. Det var mörkt och svårt att springa i sanden men jag kom ikapp henne och srog henne i armen så att hon stannade upp och vände sej snabbt om.

"Leave me alone" Skrek hon högt.

"I don't wanna leave you like this" Sa jag och när jag skulle krama om henne puttade hon bort mej.

Jag drog till henne in mot min kropp igen. Hon puttade mej igen men jag höll emot så jag fortsatte att hålla om henne. Efter ett tag slutade hon att putta bort mej. Istället slappnade hon av och hennes ben vek sej, så jag satte mej ner på stranden med henne i knät.

"I hate him! I hate him" Skrek hon mot mitt bröst samtiidigt som hon hennes tårar sprutade från hennes ögon.

Även jag föll en tår och jag ville inget annat än att hon skulle sluta gråta.

Jag gungade henne framochtillbaka samtidigt som jag strök henne på huvudet. Efter ett tag slutade hon att gråta och gjorde ögonkontakt med mej för första gången.

"I'm sorry I got mad" Sa hon och suckade.

"It's okey! Sorry for not knowing how you've been" Sa jag och hon skrattade lite.

"That's not exactly your fault" Sa hon och skrattade lite till.

Jag nickade och vi ställde oss upp. Jag kramade om henne ordentligt och det kändes skönt att hon log.

Jag la min arm över hennes axlar och vi gick mot huset igen.

Zayns perspektiv:

Filmen var slut och Sandra låg och sov mot min axel, Louis var på toan och Harry hade sprungit iväg för att Klara ringde honom. När Louis kom tillbaka slog han i tån i en tröskel. Det lät som han hade brutit något eftersom han skrek så högt.

"GOT DAMN IT! THAT REALLY HURT" Skrek han och hoppade på ett ben till soffan.

Jag skrattade högre än högt och Sandra öppnade sakta ögonen.

"OMG did you get hurt" Sa hon orligt och gick fram till Louis.

"What do you think? My toe is bleeding" Sa han ledsamt och drog bort strumpan.

"There is only one word that i can say right now" Sa hon och suckade högt.

"What" Sa Louis och bet sej i läppen.

"PUSSY" Skrek Sandra och gick tillbaka till mej.

Både jag och Sandra brast ut i skratt och Louis satt bara där och putade med under läppen.

"My toe is bleeding" Sa han och torkade bort lite blod med sitt finger.

"I know, I'm gonna get you some paper" Sa Sandra med en tillgjord röst.

Innan hon gick in till köket för att hämta lite blött papper, så stannade hon vid Louis och nöp honom i kinderna. Jag började skratta ännu mera och även Louis började att skratta. Hon kom tillbaka och började plåstra om Louis. Jag satt och kollade på när hon agerade sjuksköterska.

Niall och Jenny kom in i rummet och satte sej brevid mej.

"Where Is Liam and Danielle? Are they still out" Frågade Niall oss förvånat.

"Nope, they are in their room" Sa jag och fortsatte att kolla på Sandra och Louis.

Såfort Jenny fick syn på blodet sprang hon fort till Sandra och Louis.

"What happend" Frågade hon.

"Haha he hurted his toe" Sa Sandra och ställde sej upp för att hon var klar.

Hon tittade på Jenny och spärrade upp sina ögon.

"It looks like you have cried! Are you okey" Sa Sandra oroligt och klappade Jenny kinden.

"OH, the fire was pretty warm" Sa Jenny och började att skratta.

"OH, I didn't know that fire was warm" Sa jag ironiskt och alla började att skratta.

"Are you sure" Sa Sandra och rynkade pannan mot henne.

Hon nickade och Sandra kollade skeptiskt på Jenny innan hon gick och satte sej i mitt knä.

Jenny och Niall gick upp till deras sovrum och jag, Louis och Sandra satt kvar och pratade. Klockan var rätt så mycket, men ingen av oss var trötta så vi satt kvar.

"Ey, did you get a kiss from Linnea" Sa jag och la mina armar över soff kanten.

"No, but I gave her one on the cheek" Sa han och log stort.

Han såg helt såld ut på henne. Han hade ett leende på läpparna hela kvällen, eller iallfall tills han slog i tån. Han såg jätte lycklig ut, men jag hade en aning om att han skulle få sitt hjärta krossat. Inte för att jag tror att Linnea skulle göra något dumt, för att hon hade verkat jätte trevlig och gullig tjej. Nej, utan för att hon bor på andra sidan jordklotet. Men jag ville inte påminna eller säga något om det.

"She seems really sweet" Sa Sandra och log mot Louis.

"She is" Sa han och skrattade.

"Maybe we should go too bed? We have to get up pretty early tomorrow" Sa Sandar och ställde sej upp.

"What do you meen with early" Sa Louis panikslaget.

"Yeah? Why do we have to get up early? I don't wanna do that" Sa jag klagandes.

"Ddin't me or Jenny tell you that you have on intervju tomorrow morning" Sa Sandra förvånat och började sen fnittra.

"No you didn't" Sa Louis la sin hand på sin panna och sedan drog han den genom håret.

"HAHA you don't have to get up THAT early" Sa Sandra och började att skratta.

Jag och Louis suckade högt och jag ställde mej upp. Louis vinkade dit mej, så jag gick dit och han stödjade sej mot mej. Han hade tydligen jätte ont i tån..

Sandra gick in till vårat rum och jag gick med Louis mot min axel in till hans rum. Precis när vi skulle öppna dörren kom Harry ut med röda rosröda kinder och man såg att han hade gråtit rejält.

"OMG! What's wrong Harry" Sa jag oroligt och la min fria hand på hans axel.

Han sa inget, utan han stod bara och tittade tomt på oss.

"Harry, are you okey" Sa Louis och släppte min axel.

"I think Klara just dumped me" Sa han lungt och tittade först in i mina ögon och sen in i Louis.

Jag och Louis kollade på varandra och Harry gömde sitt ansikte i hans händer och började gråta.

---

Här får ni ett lååååångt kapitel :) Hoppas att ni gillart !

Skulle vara as schysst om ni kom med ideer om vad som skulle kunna hända, för att vi har lite bloggtorka just nu om vad som ska hände med Klara och Harry och sen med resten av gänget :)

Skit kul att ni kommenterar, vi blir alltid så jäkla glada ! Varenda kommentar gör att man ler ! Fortsätt så :') //Jenny

Super bra kapitel! Vad har hänt med Klara och Harry?! Snälla lägg upp nästa kapitel snart, jag ÄLSKAR din novell!

Asbra!:D

jättebra!

Lika grymt bra som alltid!!!! :)

Ni kanske kan väl lägga in lite svart? Hela novellen har varit rätt "rosa" bortsett från Brian delen. :)

Stackars lilla harry! :'( :'( vill läsa meeer :D <3

Japp, vi gillart! ;)

Hej där!!

Har nyss skapat en blogg där jag skriver en novell och det vore asgullig om du kanske kunde länka den eller kanske bara gå in och ta ett kik? :)

Dela, kommentera, läääääs! :)

Kramis!!



PS älskar din novell!

Sv: ja, det tycker jag låter mycket bra! ;) Ska jag lägga till er blogg på mina länkar? :P

Love it :) Linnea kanske kan vara från sverige ??? Stackars Harry :(

Sådär, nu har jag länkat! :)