<3

Det var inte förrens jag hörde mina höga snyftningar som jag märkte att jag grät. Jenny satte sej brevid mej och jag mötte hennes blick. Hon grät inte. Men det gjorde jag, helt hysteriskt. Jag ville bara försvinna. Hon öppnade sin famn och jag lutade mitt huvud mot hennes bröst. Hur kommer det sej att det är hon som är stark och inte jag?

"I'm having this baby" Upprepade hon och jag sträckte på mej för att titta henne djupt i ögonen.

"No" Sa jag och hon var nära till att börja gråta. "We're.. having this baby" Rättade jag  och tog tag i hennes hand.

Hon log ett sånt varmt och äkta leende att jag själv började le. Men det gick snabbt över för mej. Jag tittade in i hennes ögon och jag tror hon förstod hur rädd jag var.

"I just don't wanna lose you" Snyftade jag lätt och hon strök mej över håret.

"I know. I know..But you won't. I can feel it... We are gonna be a familly" Sa hon jag kollade upp på henne.

Det var konstigt hur stark hon var. Hur orädd och positiv hon var

---

---

Sex år. För sex år sedan var jag i en bilolycka. Och jag hade riktigt tur som överlevde. Jag hade fortfarande Sandra vid mej, Och det var jag riktigt glad för. Vi har inte haft det lätt inte. Men det är fortfarande vi två och jag kan inte tänka mej någon annan än henne. Hon har alltid funnits där för mej även när jag låg helt hjälplös på sjukhuset. Jag kommer så tydligt ihåg den dagen jag vaknade upp...

Mycket har hänt över dom här åren. Människor har kommit och gått men jag har alltid kvar mina fyra bästavänner och det är jag evigt tacksam för. Vi tog ett år ledigt från allting eftersom jag nyss varit i en bilolycka, och sen blev det ett till år ledigt men det var av en helt annan andledning....

Jag och Sandra lagade mat åt alla vid köksbänken medans Louis satt roandes på barstolen. Harry, Liam, Eleanor och Niall satt vid matbordet och pratade och skrattade för fullt åt något som jag själv inte uppfattade. Och sen hade vi lilla Tess. Hon sprang hejvilt överallt och körde kull med alla fast ingen jagade henne tillbaka. Lättroad, eller vad säger man?

"I'm huuuungryyyy" Gnällde Louis, precis som på dom gammla tiderna.

"Then why don't you help us with the food?" Sa Sandra irreterat fast med kärlek i rösten.

"Because I'm to hungry" Sa han och både jag och Sandra stannade upp för att först kolla på varandra och sen på Louis. Sandra lyfte på ena ögonbrynet och jag skrattade tyst.

"Really Louis, really?" Sa hon tröttsamt, fortfarande med ena ögonbrynet upp lyft.

"Yeah you see.. I am to hungry to do anything! It is like a dark circle that has to be broken by your meatballs" Sa han övertygande och både jag och Sandra började garva.

"Heyy El" Skrek jag och Elaenor mötte min blick ístället för Liams blick som hon satt och pratade med.

"Yeah?" Sa hon frågande med ett leende.

"Come and take your man" Skrattade jag och hon ställde sej skrattandes upp.

"He's annoying" Sa Sandra när El kom emot oss.

Eleanor styrde sin kropp mot Louis och när hon kom fram till honom la hon sina händer på hans axlar och började massaera honom. Antagligen lite för hårt för Louis såg inte ut att njuta.

"Auch" Gnällde han och vi började skratta.

"Why babe why?" Frågade El hopplöst och Louis drog ner henne i hans knä.  

El började fnissade till och även Louis började skratta innan han la sin hand i hennes nacke och gav henne en kyss.

"Uncle Lou. Uncle Lou!" Tess kom springandes emot oss och skrattade för fullt.

Hon ställde sej nedanför barstolen och El reste sej upp. Hon gav Louis en puss på kinden och hon klappade Tess på håret innan hon gick tillbaka till Harry, Liam och Niall.

"Hi Tess" Sa sandra och log stort mot henne.

"Are you hungry" Fyllde jag i och nu stod vi båda och kollade på Tess som stirrade kontsigt på oss.

Louis lyfte upp henne medans han började skratta lätt.

"Did we say something wrong" Sa jag oförståndligt och Sandra rykte på axlarna.

"Haha you sounded like that annoying grandma on chrismas" Skrattade Louis och Tess nickade för fullt.

"You kind of did uncle Zayn and aunt Sandra" Sa Tess och ett skratt for ur mej.

"Okey so you're not hungry?" Frågade Sandra.

"No I'm hungry" Sa hon och log med hela ansiktet.

Vi började alla småskratta och Sandra vände sej om igen för att fortsätta med maten. Jag märkte att Tess höll i något och jag blev genast nyfiken.

"What's that?" Frågade jag och Tess kollade ner på sin hand.

"It's a photo of Aunti Sandra and a girl" Sa hon glatt och började dingla med benen.

"Let me see" Sa Louis och Tess gav honom fottot.

"Who is the other girl" Frågade hon och jag var nästan säker på vem det var. Jenny...

Louis tittade upp från bilden och mötte min blick. Han nickade lätt och jag log.

"That sweetie.. Is your mom" Sa Louis och skrattade försiktigt, antagligen för att han tänkte på något galet minne vi har haft med henne...

"It is?" Sa hon glatt och kollade upp på mej. Sandra som hade vänt sej om, nickade sakta. 

Tessi hoppade ner från Louis knä och sprang fram till Niall som satt och pratade med Liam, Eleanor och Harry.

"Dad dad" Skrek Tess.

Utan att titta på vad hon hade i handen, lyfte Niall upp Tess och satte henne i sin famn. Harry som satt och pratade blev tyst och Niall tittade ner på Tess.

"What do you got there nuckel head?" Skrattade han försiktigt och Tess gav honom kortet.

"Is that mommy dad?" Frågade hon så där gulligt och ovetande.

Niall tittade på kortet ett bra tag innan han mötte lilla Tess blick.

"Yeah.. That's your mom" Sa han och Tess log bara större och större.

"She is really pretty dad. I can see why you loved her" Skrattade hon när hon tog kortet ifrån honom.

Jag och Sandra kollade på varandra och jag kunde se hur Sandra blev tårögd. Hon bet sej själv i läppen men den envisade sej att börja darra. Jag böjde mej ner och pussade henne lätt på munnen. Hon tittade upp på mej och log lätt. Thanks. Mimade hon och jag nickade.

"Yeah.. But your mom was so more than just beautiful..." Sa han tyst. Nästan för sej själv.

Han tittade på kortet igen och han drog fingret lätt över den. Alla blev tysta och utbytte blickar, alla utom Niall. Han satt bara och kollade på kortet. Och Tess, som kollade på Niall. 

"I wanna know more about mommy" Sa Tess och när hon tittade upp på mej log jag mot henne.

Det var fortfarande helt tyst, och den som borde ha sagt något var Niall, men det gjorde han inte.

"Daddy" Sa Tess och försökte få ögonkontakt med sin pappa.

Niall la tillbaka kortet på bordet och lyfte ner Tess på marken igen innan han ställde sej upp, utan att titta på oss.

"I'm just gonna go.. Ehm.. to the bathroom" Sa han hackigt och man hörde på långa vägar att han hade gråt i halsen.

"Maybe we should just leave him alone for a moment" Sa Liam och vi anda höll med. Det var länge sedan jag såg Niall gråta. Han behövde det säkert.

"I hate it when dad is sad" Sa Tess och det var ganska coolt hur mycket hon förstod egentligen. För att bara vara fem år så var hon väldigt smart och förstod rätt så mycket. 

Jag gick fram till henne och gick ner på huk för att ta tag i hennes små händer.

"Do you wanna know stuff about you mom" Frågade jag henne för att få henne på andra tankar.

Hon nickade ivrigt och jag satte mej ner på stolen som Niall suttit på. Även Sandra och Louis tog en varsin stol och satte sej vid bordet.

Tess sprang fram till Sandra och hoppade upp i hennes famn och gosade in sej där.  

"Your mom was funny" Började Sandra.

"She was" Sa Tess förvånat med ett litet fniss.

"Yes. And she loved make people smile" Fortsatte hon.

"And kind. She had a heart of gold" Sa Liam och vi alla nickade.

"She was kind of stupid at times and a biiiit clumbsy but that only made us love her more" Skrattade Harry och Tess log med hela ansiktet.

"That was the charming side of her" Sa jag.

"I wish she was here with me" Sa Tess och Sandra kramade om henne hårt.

"We all do sweetie" Sa Liam och jag tittade på Liam som log varmt.

Alla tittade ner på bordet och hamnade i sina egna tankar. Förrutom jag, som kollade på Sandra. Hennes ögon tårade upp och jag mimade i love you. Hon nickade försiktigt medans hon pussade Tess på huvudet.

"She always had a smile on her lips. Well almost all the time" Sa Eleanor och jag tror vi alla tänkte på samma minne för vi började alla små skratta.

"Are you thinking about that one time when we removed all the mirrors in the house and she had just coulerd her hair?" Skrattade Harry för fullt.

"And we said that it was green" Sa Louis och alla började skratta ännu mera

"That I think is the only time I have seen her really angry" Sa El och vi alla nickade medans vi skrattade.

Steg från vardags rummet kom mot oss och Niall kom in i rummet. Alla blev knäppt tysta. Han var röd omkring ögonen och hans panna var röd fläckig, sådär man kan få när man har gråtit.

"Daddy, they are telling me about mommy" Sa Tess exalterat.

"Yeah I heard" Sa Niall med ett leende. "And do you wanna know something?" Frågade han och Tess nickade.

"You have actually met your mom. The same day as you were born" Sa han och jag kollade konstigt på Niall. Ljuger han eller har hon det.

"Your mom hold you in her arms and told you that she loved you. Before she left us. She even kissed your forehead" Fortsatte han och jag tittade på Sandra som såg minst lika förvånad hon själv.

"Really?" Sa Tess överlyckligt och Niall nickade.

"You never told us that" Sa Liam och Niall vände blicken mot honom.

"I know.." Sa han bara.

 Det började lukta bränt och rätt om det var gick brandalarmet igång. Alla ställde sej upp och jag sprang fram till ugnen.

"SOMEBODY NEEDS HELP" Skrek Louis med samma röst som han hade i Video diary vecka 9 från x factor. Den videon när han även rev upp sin skjorta. Och jag drog av honom glasögonen. Minnen...

Han sprang fram till ugnen och puttade undan mej.

Jag skrattade åt honom och han tog försiktigt ut brödet från ugnen. Han ställde plåten på spisen och jag började flaxa med armarna så röken skulle fösvninna. Brandalarmet fortsatte tjuta och alla stod med fingrarna i öronen.

Efter ungefär 5 minuter fick vi tyst på brandalarmet och det mesta av röken var borta.

"At least it's not cold" Sa Sandra oskyldigt och gjorde försiktigt tummen upp.

Vi tittade lite halvt irriterade på henne och hon log snett när hon tog ner tummen. Nialls garv började låta och när jag vände mej om stod Niall helt röd i ansiktet för han garvade så mycket. Varför vet jag inte men han skrattade så mycket att ingen av oss kunde vara tjuriga över maten längre. Utan vi alla började skratta. Allihoppa.

 

Sex år. För sex år sedan fick jag reda på att jag skulle bli pappa. Och för lite mer än fem år sedan blev jag det. En pappa, till världens vackaste flicka. Theresa. Eller Tess som vi kallar henne. Som nu är fem år.

Men den kvällen blev jag även en ensamstående pappa. För då försvann min livs kärlek. Jenny. Hon hade inte överlevt födseln. Det var det jag fruktade. Andledningen varför jag inte ville att hon skulle föda Tess. Fast jag säger inte att jag hellre skulle vilja ha Jenny här än Tess. Det går inte att välja. För jag älskar dom båda så otroligt mycket. Jag förstår bara inte varför Tess ska behöva växa upp utan sin mamma. Varför jag ska behöva spendera mitt liv utan min andra halva. Varför kunde kunde jag inte få ha dom båda här, varför kunde vi inte få vara en familj som alla andra? Den där biten i mitt hjärta som Jenny tog med sej, kommer jag aldrig få tillbaka. Det hålet i mitt hjärta kommer aldrig riktigt fyllas.

Det har gått fem år. Och jag har fortfarande inte riktigt kommit över henne. Jag tror inte att folk förstår hur mycket jag faktiskt älskade henne. Jag tror inte hon förstod det heller.

Jag drömmer fotfarande om henne. Både bra och dåliga drömmar. Och ibland kan jag komma på mej själv att tänka på henne, när jag egentligen inte ska tänka på henne...

 

Min Mobil ringde och när jag tog upp den i fickan var det Harrys ansikte som lös. Jag klickade på svara och tryckte den mot örat.

"Hey dude" Svarade jag och började gå runt.

"Hi man" Sa Harry glatt.

"Whats' up?" Frågade jag.

"Nothing really. But I was thinking and that party we are having next month.." Började han.

"Yeah"

"Maybe we should plan it? Today? Lou, Liam and Zayn are already here" Sa han.

"I can't" Sa jag försiktigt.

 "Why"

"Ehm... I'm actually going to the cementary" Sa jag tyst.

Det blev tyst ett tag och jag andades sakta ut.

"You sure? You haven't been there in a while" Sa Harry och jag hörde oron i hans röst.

"I'm sure" Sa jag bestämt.

"Oh okey but what about Tess?"

"She's with Sandra"

"Okey but we'll call you late tonight then?" Sa Harry och jag log halvt åt hans oro.

"Sure" Sa jag och log lite större. Det betyder så mykcet att dom bryr sej om mej.

Vi la på och jag stoppade ner mobilen i fickan igen.

Jag började gå mot hallen och när jag kom dit snörade jag på mej skorna och tog tag i min jacka. Jag bestämde mej för att gå dit. Så bilnycklarna lämnade jag hemma.

När jag kom fram till begravningsplatsen skapades en liten klump i magen. Jag fick syn på minnes stenen och jag kramade åt blommorna och kortet jag höll i handen lite hårdare. Jag börjde gå mot den och när jag kom fram tog jag ett djupt andetag. Jag satte mej ner på huk och la blommorna vid stenen. Jag stängde ögonen ett tag och bara andades.

Jag öppnade ögonen igen och satt mej i skräddarställning. 

"Hi sweetheart" Började jag lågt. "Happy anniversary" Sa jag och log stort. 

"I brought you flowers... It's roses, your favorite" Fortsatte jag. 

Jag kollade ner på stenen och tog upp en av blommorna igen. Jag tog bort ena bladet och fortsatte en efter en. Jag visste inte riktigt vad jag skulle säga. Såklart visste jag om att hon inte hörde något och att det egentligen inte spelade någon roll vad jag sa. Men för mej gjorde det det. För mej spelar det roll. Sist jag var här var för lite mer än fyra månader sedan. Alla veckor är jobbiga. Men just den här veckan har varit extra jobbig.

"We miss you. Tess misses you... I miss you. So much" Sa jag tyst och en tår föll ner på marken. 

"She has been talking alot about you lately. I try to explain, but it's hard.. You know It would be alot easier if you were here..." Skrattade jag tyst för mej själv samtidigt som jag snyftade till. "Other wise we're good! All of us. I talked to your mom the other day and they are also good. Your dad, your brothers, your sisters. Even your dog is fine" Sa jag och log lite lätt.

"And me.. I'm okey. Most of my days I'm actually great but some, I'm a wrack.. Today is one of those days when everything is just hard" Sa jag och svalde hårt.