Jahapp
Okej nu är det så hära att det har blivit ändrade planer! Och det är vi riktigt ledsna över! Haha våra ursäkter har ni väl hört förut ? ;) Men nu ska ni få höra :) Idag skulle vi ha suttit att skriva massor, men idag var typ den sista dagen att fixa det sista inför balen som vi ska ha nästa vecka! Imorn ska vi till grönan med klassen och är borta HELA dagen. På fredag ska båda på student fester eller vad det kallas! Och på lördag ska jag (Jenny) först på fotbolls match och sen hem till en kompis! Sandra kanske kan skriva på lördag på dagen, om hon inte ska till fixa sitt sista till balen :) Så ni får se! På söndag ska jag försöka sätta mej att skriva efter jag har spelat min match :)
Även fast man inte kan tro det, så har vi ett liv. Haha :) Förstår om ni tycker att vi är fett jobbiga som inte uppdaterar osv men somsagt vi kan inte och ibland har vi bara inte lust!
Våra ideer till novellen har ändrats lite, vilket innebär att novellen kommer att bli kortare än vad vi hade tänkt, men jag tror att ni kommer att bli nöjda med slutet ändå :)
Hoppas att eran vecka kommer att bli bra :) Puss o Kram skumbanan :)
LOOKING GOOD BOYS!
Kapitel 56
Tidigare(Jennys perspektiv)
Zayns perspektiv:
Även fast Sandra bara hade varit borta två dagar och vi skulle träffas imorgon, saknade jag henne. Jag älskar henne så mycket att jag vill ha henne i min famn hela tiden. Så jag hade ringt Louis och Liam och Danielle om dom vill åka med mej till sverige för att överaska henne. Eller dom skulle inte direkt överaska henne, men jag tänkte att dom kanske ville följa med. Liam och Danielle kunde tyvärr inte för att dom skulle spendera sista dagen tillsammans med Danielles familj. Men Louis var på.
Sen såklart skulle det bli kul att träffa Harry, Niall och Jenny igen. Jag undrade hur det hade gått för Harry och Klara och sen för Niall med Jenny. Niall hade ringt mej några gånger, och det lät inte bra.
Egentligen har det inte alls gått länge sen jag såg dom sist. Men när man umgås så mycket och så ofta. Saknar man dom lätt.
När vi kom fram till flygplatsen, tog vi första bästa taxi, klockan var halv elva. Jag drog upp telefonen ur fickan och slog Harrys nummer. När han svarade tog det ett tag innan han sa något, men det var väldigt hög musik i bakrunden så jag misstänkte att dom var på en fest.
"Hi Zayn" Sa han överaskad, nästan skrek det.
"Haha hi" Skrattade jag och Louis små log.
"Why are you calling" Fortsatte han skrika och man hörde att han gick in i ett rum för att musiken tysnade lite.
"CUS WE MISS YOU HARRY" Skrek Louis och jag började skratta.
"NAAW BOOOO BEAR" Skrek Harry flummigt.
Louis skrattade och ryckte telefonen ur min hand.
"Harry I love you and i need to see you, so where are you" Sa Louis och jag himlade lätt med ögonen.
Harry förklarade vart han var och vi sa det till taxi schaförren. Som jag hade trott, så var han var på en fest. Vi visste inte vilka som var där mer, eftersom Harry hade nog fått i sej lite för mycket dricka. Men han var ju där och då var antagligen resten där.
Jag vred huvudet och kollade på Louis. Han hade sitt grubblar ansikte så jag antog att något var fel. Det var säkert Linnea han tänkte på.
"Hey man" Sa jag och jag fick hans uppmärksamhet.
"Yeah?" Sa han och vred sitt ansikte mot mej.
"Have you talked to Linnea" Frågde jag försiktigt.
"Yeah, but like we tought... It's not going to work, so we decided once again that we are gonna end it! I mean we ar not going to talk or anything" Sa han och log snett mot mej.
"Is that what you both want" Frågade jag och han nickade.
"Yeapp. She was a really amazing girl and we had fun, but it was just a summer fling. A good one" Sa han och log. "But I'm gonna miss here" La han till.
"Distance is hard" Sa jag och log lite snett mot honom.
Han nickade och kollade ut genom fönstret igen. Och jag gjorde detsamma. Efter bara några minuter efter det, stannade bilen vid en vändplan och man såg direkt vilket hus som festen var i. Det var kallt ute, fast det kanske inte var så konstigt eftersom det var december.
Vi tog våra väskor, ganska små dock eftersom vi skulle åka hem imorgon. Sen gick vi in. Musiken dunkade ännu mer där inne och det var ganska mycket folk. Huset var stort och det var folk i överallt. Det var ingen hitills som kände igen oss.
Vi var på väg hem tilll hotellet som Niall och Harry bodde på. Niall skulle byta om och sen skulle vi åka vidare till en hemmafest som vi hade blivit bjudna på. Istället för att jag och tjejorna skulle ha en tjejkväll, bestämde vi oss för att gå på en fest som Fanny hade fixat.
Jag hade på mej svarta tighta jeans och en fest tröja till. Niall hade en chinos och en t-shirt. Det skulle bli kul att släppa loss och jag fick en känsla av att kvällen skulle bli grym. Festa med tjejorna och dessutom ha Niall med mej hela kvällen. Det var ett faktum, kvällen skulle bli grym.
Även fast Sandra bara hade varit borta två dagar och vi skulle träffas imorgon, saknade jag henne. Jag älskar henne så mycket att jag vill ha henne i min famn hela tiden. Så jag hade ringt Louis och Liam och Danielle om dom vill åka med mej till sverige för att överaska henne. Eller dom skulle inte direkt överaska henne, men jag tänkte att dom kanske ville följa med. Liam och Danielle kunde tyvärr inte för att dom skulle spendera sista dagen tillsammans med Danielles familj. Men Louis var på.
Sen såklart skulle det bli kul att träffa Harry, Niall och Jenny igen. Jag undrade hur det hade gått för Harry och Klara och sen för Niall med Jenny. Niall hade ringt mej några gånger, och det lät inte bra.
Egentligen har det inte alls gått länge sen jag såg dom sist. Men när man umgås så mycket och så ofta. Saknar man dom lätt.
När vi kom fram till flygplatsen, tog vi första bästa taxi, klockan var halv elva. Jag drog upp telefonen ur fickan och slog Harrys nummer. När han svarade tog det ett tag innan han sa något, men det var väldigt hög musik i bakrunden så jag misstänkte att dom var på en fest.
"Hi Zayn" Sa han överaskad, nästan skrek det.
"Haha hi" Skrattade jag och Louis små log.
"Why are you calling" Fortsatte han skrika och man hörde att han gick in i ett rum för att musiken tysnade lite.
"CUS WE MISS YOU HARRY" Skrek Louis och jag började skratta.
"NAAW BOOOO BEAR" Skrek Harry flummigt.
Louis skrattade och ryckte telefonen ur min hand.
"Harry I love you and i need to see you, so where are you" Sa Louis och jag himlade lätt med ögonen.
Harry förklarade vart han var och vi sa det till taxi schaförren. Som jag hade trott, så var han var på en fest. Vi visste inte vilka som var där mer, eftersom Harry hade nog fått i sej lite för mycket dricka. Men han var ju där och då var antagligen resten där.
Jag vred huvudet och kollade på Louis. Han hade sitt grubblar ansikte så jag antog att något var fel. Det var säkert Linnea han tänkte på.
"Hey man" Sa jag och jag fick hans uppmärksamhet.
"Yeah?" Sa han och vred sitt ansikte mot mej.
"Have you talked to Linnea" Frågde jag försiktigt.
"Yeah, but like we tought... It's not going to work, so we decided once again that we are gonna end it! I mean we ar not going to talk or anything" Sa han och log snett mot mej.
"Is that what you both want" Frågade jag och han nickade.
"Yeapp. She was a really amazing girl and we had fun, but it was just a summer fling. A good one" Sa han och log. "But I'm gonna miss here" La han till.
"Distance is hard" Sa jag och log lite snett mot honom.
Han nickade och kollade ut genom fönstret igen. Och jag gjorde detsamma. Efter bara några minuter efter det, stannade bilen vid en vändplan och man såg direkt vilket hus som festen var i. Det var kallt ute, fast det kanske inte var så konstigt eftersom det var december.
Vi tog våra väskor, ganska små dock eftersom vi skulle åka hem imorgon. Sen gick vi in. Musiken dunkade ännu mer där inne och det var ganska mycket folk. Huset var stort och det var folk i överallt. Det var ingen hitills som kände igen oss.
Vi var precis påväg till vardagsrummet, när vi såg Jenny. Hon hade huvudet i toaletten. Jag och Louis tittade på varandra innan vi klev in.
"It's only 11 pm and you're already throwing up?" Skrattade Louis när han la sin hand på Jennys axel.
Hon tittade upp på Louis och sen på mej. Blicken var trött och hon registrerade nog inte att det var vi. Sen tittade hon närmre och hennes ögon blev större och hon sprack upp i ett leende. Hon ställde sej upp och drog både mej och Louis in i en kram.
"LOUIS, ZAYN" Skrek hon glatt och drog in oss lite närmre.
"Haha Hello Jenny" Sa jag och vi gick ur kramen.
"How mutch have you been drinking" Frågade Louis och log busigt mot Jenny.
"Nothing, I'm just feeling a bit sick" Sa hon och skrattade lite.
"Yeah right" Sa Louis ironiskt och Jenny slog till honom på axeln.
"Zayn" Sa hon och kollade på mej. "Does Sandra know you're here" Frågade hon och jag skakade på huvudet med ett leende.
"Hihi she's gonna love this suprise" Sa hon och log.
"I hope so! And you seem happy?" Sa jag frågandes och hon log större.
"Well.. Me and Niall worked it all out, so I'm the happiest person in the world" Sa Jenny och både jag och Louis kollade på varandra innan vi kramade om henne.
"That's amazing" Sa jag när jag släppte henne.
"I'm really happy for you" Sa Louis och jag instämde.
"Thanks guys" Sa hon och la över håret på vänstra sidan.
Medans Louis och Jenny försvann för att hitta Harry och Niall. Stack jag för att hitta Sandra. Jag gick tillbaka till hallen och där stod hon. Hon hade ljusa jeans på sej och en tunn mörkblå skjorta på sej. Hon hade platt och rakt hår, som hon alltid har. Sen hade hon sina höga svarta klackar. Hon såg jätte sexig och vacker ut på samma gång. Det lilla pirret i magen kändes när jag såg henne, jag var väldigt kär i henne. Hon stod och pratade med Amanda och Fanny. Några sekunder senare kom det in fyra killar och Sandra sprang fram till en av dom. Hon hoppade upp i hans famn och... Och... Och gav honom en puss på munnen..
Sandras perspektiv:
När vi kom hem till Rasmus, han som hade festen. Var den redan i full gång. Niall och Jenny började direkt att dansa och dom såg så söta ut tillsammans. Jag var verkligen överlycklig över att det hade löst sej mellan dom. Dom var gjorda för varandra. Fast det gjorde lite att jag saknade Zayn. Men snart skulle Adreas komma och han kunde jag gosa med så länge, tills imorgon då jag äntligen får träffa min underbara pojkvän.
Jag, Fanny och Amanda stod och pratade med varandra i hallen, när Rasmus, Joel och Viktor kom in. Självklart blev jag glad över att se dom, men när jag såg Andreas, sprang jag fram till honom och hoppade upp i hans famn.
"Ahhh vad jag har saknat dej" Sa jag glatt och han kramade om mej hårdare.
"Och jag dej" Sa han ännu gladare och jag kollade in i hans ögon.
Andreas hade blåa ögon och var brunhårig. Han var runt 180 cm och väldigt spinkig. Han hade smink på sej som han alltid hade. Han hade ett oversize linne på sej med chockrosa klackskor på sej.
Jag pussade honom snabbt på munnen innan han släppte ner mej. För oss var det normalt. Eftersom han var bög, så var det likadant som en kram.
"Värst vad du ser fin ut då" Sa jag och han skrattade.
"Gumman, det är ju PARTYYY!!" Sa han och började fistpumpa, vi skrattade.
"Kan du gosa med mej idag? Nu? Jag saknar min pojkvän så jag behöver dej" Sa jag och gjorde puppy eyes.
"Ja, juste det ja. Du är ju tillsammans med Zayn Malik, den hetingen" Sa Andreas och gjorde den kända katthanden.
"HA! Passa dej, han är min" Sa jag och pekade på Andreas.
"Oh honey, när han ser mej så tror jag nog att han blir min" Skämtade Andreas och vi brast ut i skratt.
Jag tog tag Andreas i handen och precis när jag vände mej om, såg jag Zayn. Jag tror jag tappade min haka innan jag sprack upp i ett leende. Så många känslor. Jag hade saknat honom och jag blev så glad att jag ville gråta.
Jag släppte Andreas och sprang fram till Zayn. Jag tänkte hoppa upp i hans famn, men Zayn vände sej om och började gå. Vad fan höll han på med? Tänkte jag och gick efter honom.
"Zayn" Sa jag men han väde sej inte om. "ZAYN" Skrek jag den här gången.
Han fortsatte att gå och jag vände mej om mot Andreas. Jag gav honom en konstig blick innan jag sprang efter Zayn. Jag kom ikapp honom och la min hand på hans axel. Fast han vände sej inte om, så jag suckade högt och ställde mej framför honom. Zayn stannade upp men han vägrade kolla på mej.
"What the hell is going on? Are you mad at me? Did I do something?" Frågade jag och för varje fråga blev hans ögon argare och argare.
"I WAS STANDING RIGHT THERE!!! So you can stop playing dum" Skrek han åt mej.
"What are you talking about" Sa jag oförstående och började kolla runt mej.
"HAHA you're funny" Skrattade Zayn, jag kollade ännu mer förvirrad på honom. "THE KISS?" Skrek han och då fattade jag. "Yeah I saw it" Sa han och jag kunde inte hålla mej för skratt.
"HOW THE HELL CAN YOU LAUGH RIGHT NOW?!" Skrek han och vände sej hastigt om.
"Zayn wait" Sa jag och han vände sej om igen.
"I tought I knew you! But I don't. I tought i ment more to you, but apperantly I dont.." Sa han sårat och hans ögn blev vattniga.
"Zayn" Sa jag och la min hand på hans kind.
Han tog bort min hand och blinkade bort några tårar.
"He's gay" Sa jag och skrattade lite, Zayn dock, lyssnade inte utan han fortsatte att babbla.
"I dont' get how you can do this and not feel like you're gonna...." Började han men jag avbröt honom.
"Zayn" Sa jag och han kollade ledsamt och argt på mej. "That guy... His name is Andreas and he is gay, ultra gay" Sa jag och började skratta.
"Yeah right! Is that the best you can give me?" Sa han argt.
"Zayn look at him" Sa jag och pekade på Andreas som stod och råhångla med någon snubbe.
"OH" Sa Zayn och vred sitt huvud mot mitt.
Han rodnade lite och jag skrattade som in i bomben.
"You believe me now" Sa jag och han nickade.
"Yeah, sorry" Sa han och tittade skamset ner i marken.
Jag tog några kliv fram till honom, han kollade fortfarande ner i marken. Jag la mina fingrar under hans haka och drog upp hans huvud. Hans vackra choklad bruna ögon tittade in i mina och jag log stort.
"I wouldn't do that to you" Viskade jag i hans öra och han log mot mej.
"Good! Cus I need you i my life" Sa han och jag ställde mej på tå för att nå upp till hans läppar.
"So are you ready to have some fun" Sa jag och han skrattade.
Jag tog tag i hans hand och vi rörde oss mot Harry och Klara.
"ZAYN" Skrek Harry när han lämnade Klaras sida för att gå mot Zayn.
Han gick väldigt vingligt och han var defenetivt full.
"Wow, you have been drinking" Skrattade Zayn och Harry nickade.
"YEAP" Skrek han och gick vingligt tillbaka till Klara.
Jag och Zayn kollade på varandra innan vi brast ut i skratt. Han la sina händer på mina höfter och vi dansade i takt till musiken.
"It's not that I don't want you here, but what are you doing here" Frågade jag och han skrattade.
"I couldn't wait until tomorrow" Sa han med ett leende innan han kysste mej.
Okej, jag har världens finaste pojkvän. Tänkte jag och gav honom en kram.
Louis Perspektiv:
Jag hade tänkt rätt så mycket på Linnea, varje dag. Och jag saknade henne lite. Men vi hade tagit beslutet om att inte ringa varandra tillsammans och det kändes ändå helt okej.
Efter jag hade träffat Niall, Harry, Klara och alla deras kompisar, satte jag mej ner i soffan med en drink. En tjej kom fram till mej och satte sej brevid mej.
"Hello" Sa hon när han satte sej.
"Hi" Sa jag glatt och log.
"Okey, I'm gonna try not to fangirl, but can I have a pic" Sa hon och drog upp sin telefon.
"Haha sure babe" Sa jag och lutade mitt huvud mot hennes.
"I'm sorry but you called me babe so I have to fangirl" Sa hon snabbt och ställde sej upp.
Hon började hoppa upp och ner samtidigt dom hon klappade några gånger med händerna. Hon 'IIIIIade' Lite diskret och jag började genast att skratta. Hon började också skratta och när hon satte sej ner log hon mot mej. Vi lutade våra huvuden mot varandra och hon tog kort.
"Thank you" Sa hon glatt och jag nickade.
Hon tittade på bilden och log stort. Hon la ner sin mobil och lutade sej bak mot soffan.
"Are you a fan" Frågade jag dumt och hon började garva.
När hon skrattade reagerade jag på att hon hade ett väldigt högljutt skratt. Hon nickade ivrigt och jag började skratta jag med.
"What's your name" Frågade jag och efter jag hade druckit lite ur min mugg.
"Louise" Sa hon och log.
"Almost as beautiful as Louis" Skrattade jag och höjde mitt glas.
Hon började skratta och det gjorde jag med. Efter vi hade pratat och skrattat ett tag, kom Niall och Jenny fram till oss. Jenny såg inte alls ut att må bra. Hon var nästan lite vit i ansiktet och hennes ögon var blanka.
"Hey guys" Sa Niall och log.
"Hi, are you okey Jenny" Frågade jag oroligt och hon skakade på huvudet.
"We are going home! She has been throwing up a couple of times now" Sa Niall och kollade oroligt på Jenny.
"Oh okey! Do you want me to come with you" Sa jag och båda två skakade snabbt på huvudet.
"No! You have fun" Sa Jenny svagt och blinkade med ögat mot mej och sen mot Louise.
Jag kollade på Louise och hon rodnade lite lätt. Jag drog upp min blick på Jenny som log busigt. Louise var en väldigt vacker tjej med en härlig humor. Men jag var inte redo att komma över Linnea ännu. Men om det hade varit en annan tid punkt så hade jag inte tvekat. Men som sagt, jag var inte redo för något nytt.
Mina tankar flög över till Niall och Jenny. Dom var så söta tillsammans och jag var mer än glad för deras skull. Dom är verkligen varandras halvor. Jag var faktiskt lite avundsjuk. Och på tal om sjuk, undra varför Jenny mår så dåligt, tänkte jag och när jag kollade upp på Niall slog det mej... Hon kanske är gravid? Jag blev lite shokad av min tanke men det kanske var så.
Niall och Jenny vände sej om för att gå men jag drog i Nialls arm så han tvär stannade och vände sej om mot mej. Han kollade på mej med en förvånad blick medans Jenny och Louise skrattade lite.
"I need to talk to you real fast" Viskade jag och han kollade skeptiskt på mej.
Han vände sej om mot Jenny och pussade henne på pannan.
"You can go out, I'll be there in a second" Sa han och Jenny vinkade hejdå till oss innan hon försvann.
Louise följde med Jenny ut och Niall satte sej ner i soffan.
"What's wrong" Frågade Niall lite halv oroligt.
"Do you know why Jenny is feeling sick?" Frågade jag när jag fixade till mitt hår lite fort.
"No. I guess she ate something bad" Sa han och ryckte på axlarna.
"Niall, What if she is pregnant" Sa jag och han skrattade.
"Don't be silly Louis! You have to have sex to get pregnant" Skrattade Niall och jag höjde ögonbrynen.
Hans skratt tog snabbt slut och ersattes med ett förvånat uttryck. Han spärrade upp ögonen började stirra på något bakom mej. Jag drog huvudet där han tittade och han tittade nu på mej.
"We had sex a couple of weaks ago" Sa han kort. "HOLY SHIT! What if she is pregnant" Sa han och man såg hur rädd han var.
"Okey Niall. Relax. You don't know anything yet" Sa jag lugnt när jag la mina händer på hans axlar.
Han tittade på mej med en orolig blick och precis när han skulle öppna munnen, kom Louise.
"I'm sorry to disturbe you, but Jenny is really ill" Sa Louise och log snett mot Niall och sen mot mej.
"Yeah okey" Sa Niall och ställde sej upp. "Bye se you tomorrow" Sa han och vände sej om.
"NIALL" Skrek jag och han vände sej om. "It will be okey" Sa jag och han nickade innan han försvann.
Louise och jag började prata lite mera och efter ett tag kom Harry, Klara, Zayn och Sandra fram till oss. Dom satte sej ner och vi alla började prata glatt.
"Harry sit here" Sa jag och klappade mej på knät.
Harry sprang vingligt fram till mej och satte sej ner i mitt knä med en duns. Han la sina händer på min nacke och kollade länge in i mina ögon.
"WOW! You have really beautiful eyes" Sa Harry fascinerat.
"Aww I'm glad you like them" Sa jag och kastade med håret.
"So are we back on track with everyone" Sa jag och kollade först på Harry och Klara, sen på Zayn och Sandra.
"Yeah! But we were never off track" Sa Zayn stolt när han pussade på Sandra.
"Oh really? Don't you wanna tell them what happen earlier" Sa Sandra och Zayn kastade sej på henne och försökte hålla för hennes mun.
"Tell us what" Sa Klara spänt och jag väntade också spänt.
Sandra lyckades tillslut komma bort från Zayn. Hon sprang fram till mej och Harry för att gömma sej bakom oss. Hon skrattade och medans hon och Zayn sprang runt soffan, skrek hon massa saker.
"I kisses my friend Andreas" Började hon medans hon skrattade.
"SHUT UP" Skrek Zayn och det gjorde att alla började skratt.
"And Zayn saw it" Fortsatte hon att skratta. "But the thing is, that HE IS GAY" Sa Sandra och hon slängde sej ner i saffan över Klara, Harry, Louise och mej. Hon garva och garva och även vi garvade åt hur röd Zayn blev.
Zayn satte sej ner med en suck och Sandra satte sej upp.
"He doesn't look gay" Sa Zayn surt till sitt eget försvar samtidigt som han la armarna i kors.
"Hold up" Sa Klara när hon vände sej om mot Sandra. "Andreas as in Andreas Lindholm" Sa Klara och Sandra nickade skrattades.
Klara brast ut i skratt och mitt i allt vände hon sej om mot Zayn. "Dude, he is like the most gay person in the world" Skrattade hon och Zayn mummlade något för sej själv.
"I'm sorry, I didn' here you" Skrattade Louise som skrattade för fullt.
"HE DOESEN'T LOOK GAY" Skrek Zayn surt igen.
"Honey... He uses makup, sparkling make up and he wore high heals" Sa Sandra när hon kramade om Zayn. "But I love you anyway" Sa hon sen och satte sej rakt igen.
Alla brast ut i skratt och resten av kvällen dansade vi eller retade Zayn.
Kvällen var lyckad, men jag kunde inte sluta tänka på Jenny och Niall...
Så där :D Kapitel 56 :) Let us know what you think :) Gjorde det extra långt för att ni har fått vänta.
Så där :D Kapitel 56 :) Let us know what you think :) Gjorde det extra långt för att ni har fått vänta.
Nästa kapitel koommer på onsdag och vi kommer ha hoppat fram typ en månad :) Inga bilder blev det heller, men jag är trött och vill sova, så ni får fixa bilder i huvudet, hoppas att det är okej :)
OCH JUSTE BESÖKSREKORD IDAG :D Nämen gud så najs :) Förstår inte hur, eftersom våran uppdatering suger, men glada blev vi iallfall :) Tack så hemskt mycket och tack för alla fina kommentarer :) Ni är guldvärda :)
Kapitel 55
Tidiare: (Jennys perspektiv)
Oj, oj, oj! Vart ska vi börja? Kan ju börja med ett stort fet FÖRLÅT! Riktigt usel uppdatering och jag iallafall skäms lite. Eftersom ni är så fina som läser och tittar in varje dag :) Sen kan vi ju säga varför uppdateringen varit dålig.
När jag kom hem la jag mej på sängen och somna typ tre sekunder efter det.
Jag vaknade upp av att Louise satte sej på min säng. Hon la sin hand på min panna och strök den andra på min kind. Hon log lite lätt mot mej och fem sekunder efter kom Sandra in i rummet. Hon höll i ett glas juice och ett papper. Hon satte sej brevid Louise och jag satte mej upp.
"Här" Sa hon och räckte fram glaset.
Jag tog emot glaset och drack lite. Jag kollade tveksamt på pappret och Louise log snett mot mej.
"Niall kom förbi" Sa Louise och jag kollade på henne, ett litet leende ryckte i mina mungiporna när hon sa hans namn.
"Han ville att du skulle läsa det" Sa Sandra och gav mej brevet.
"Juste, förlåt att jag bara stack utan att förklara något för dej, det där om att jag var tillsammans med Niall" Sa jag och kollade skamsigt ner i marken.
"Det är lungt.. Sandra förklarade allt för mej" Sa Louise och log mot mej.
"Ta brevet nu då" Sa Sandra otåligt och la brevet i mitt knä.
Jag tog upp det och kollade länge på det. Jag andades djupt in och sen ut, innan jag öppnade det. Innan jag ens började läsa det, rann tårarna. Jag ville läsa det själv, så Sandra och Louise gick ut. Jag vecklade ut brevet och började läsa det.
När jag hade läst klart det, var brevet dränkt i tårar och jag med.
Nialls perspektiv:
Hennes ord gjorde ont. Dom gjorde riktigt ont. Fast att se henne springa gråtandes iväg gjorde ännu ondare. Allt var mitt fel. Jag hade sårad henne, jag hade krossad hennes hjärta. Det ömtåliga hjärtat som jag älskade så mycket, hade jag krossat. Hon var så arg att hon hade slagit mej på bröstet flera gånger. Visst, det gjorde inte ont men hon var så ledsen att hon inte kunde tänka klart. Det kunde inte jag heller, jag ville bara ha henne i min famn. Så jag tryckte henne närmre mej och kramade om henne hårt.
Det var ingen ide att springa efter henne. Hon hade gjort det uppenbart att hon inte ville ha något alls med mej att göra. Jag kollade efter henne när hon sprang och tårarna började sakta men säkert rinna en efter en. Fan, varför ska jag vara så jävla idiotisk? Tänkte jag och skakade bort några.
Jag samlade mej lite snabbt och vände mej långsmt om. Harry lämnade den okända kompisen och gick istället mot mej. Sandra och killkompisarna kom ut från macdonalds och kollade förvirrat på mej innan hon gick fram till deras kompis. Harry omfamnade mej och jag grät mot hans axel.
Vi satte oss på en bänk och lite senare kom Sandra och kompisen fram. Kompisen hette Louise och verkade vara som en omtänksam och storhjärtad tjej.
Vi förklarade att jag var här för att förklara allt för Jenny och att Harry var här för att få tillbaka Klara. Sandra och Louise förklarade vägen för Harry hem till Klara. Men Harry ville dock inte lämna mej. Men med min övertalning stack han tillslut. Sen gick även Sandra och Louise eftersom dom ville hitta Jenny.
Så jag satt där ett tag för mej själv och rensade tankarna. Men när det sen började regna, tog jag en taxi tillbaka till hotellet.
Regnet hade gjort mej genom blöt. Så jag bytte snabbt om och gjorde en kopp med te. Jag satte mej i sängen med min kopp och bara tänkte. Att sitta där med en kopp te, kändes det som om jag var hemma. Det var mysigt, men sen var mina tankar på Jenny och den gången vi hade varit ute och shoppat i USA och regnet sedan vräkt ner på oss.
Vi hade precis kommit innanför hallen och båda hade ett förvånat ansiktsuttryck. Regnet hade kommit som en chock och det såg ut som vi hade badat med kläderna på. Hon kollade ner på sej själv innan hon brast ut i skratt. Även jag började skratta och hon hoppade upp på mej. Jag kysste henne och vi log i kyssen. Hon hoppade ner och när hon var på väg in i sovrummet, drog hon av sej sin tröja. Vi var själva i huset och eftersom ingen var där, drog jag av mina byxor. Jag smög mej upp bakom henne och slingade mina armar runt henne. Hon vände sej om och vi möttes i den perfekta kyssen. Hon la sina händer runt min nacke och jag lutade min panna mot hennes. Vi log båda två innan jag kysste henne passionerat. Vi drog snabbt av oss våra kläder och la oss på sängen. Hon la sej över mej och jag kysste hennes hals. Hon gav ifrån sej ett lätt stön och jag trängde mej in i henne....
Minnena gjorde mej bara ännu mer deppig. Men en sak var säker. Och det var att jag var tvungen att visa henne hur mycket hon betyder för mej. Så jag tog fram ett papper och började skriva.
Hello beautiful-
I know you said that you didn't want me to talk to you, call you, text you, email you or tutch you. But you never said that I couldn't write you a letter. So here I go.
Jenny Karolina Karlsson, You mean the world to me. I love you with all my heart and it hurts me to lose you. There is no one like you and I will never meet someone like you. But I want you to know how sorry I am. I've been a dick. You don't deserve it, but please forgive me? If I could turn back time, I would.
I'm gonna miss call you mine, I'm gonna miss kissing you godnight or kissing you in public, I'm gonna miss you laugh, your smile, your eyes, you face expressions. I am gonna miss everything about you.
You know the expression 'To the world, you may just be one person, but to one person you may be the world' Yeah? Well, YOU.. are MY.. world. You have such a beautiful heart and I'm so happy that I have been apart of it.
Ps. I love you...
Jag läste inte igenom brevet, utan jag vek i hopp det och la det i ett kuvär. När jag hade samlat mej tog jag en taxi hem till Jenny. Jag la brevet i brevlådan. Jag tittade mot huset och Sandra stod i fönstret. Våra blickar möttes och hon log snett mot mej innan hon kom ut. Jag tog upp brevet och gav den till henne.
"Can you please give this to her" Frågade jag och räckte fram brevet.
"Yeah ofcourse" Sa hon och tog det.
"I'm gonna go now, but I'll see you later" Sa jag och vände mej om.
"Niall wait" Skrek hon och en hand lades på min axel.
Jag vände mej om och hon kramade om mej.
"You're a great guy Niall, and if she doesn't get that, another girl will" Sa hon och jag log svagt mot henne när vi gick ur kramen.
Hon släppte min hand och gick in med brevet. Jag kollade efter henne innan jag hoppade in i taxin igen.
Taxi chaffören körde mej till en skogsdunge och jag gav honom pengar innan han körde iväg.
Det tog ungefär en kvart tills jag kom fram till platsen. Det var ett berg och utsikten var otrolig. Det var alldeles tyst och man var verkligen själv med sina tankar. Jag hade pratat med Jennys mamma, och hon berättade om jag ville vara för mej själv var det här ett bra ställe. Och dessutom brukade Jenny komma hit när hon behövde tänka. Dock trodde jag inte att hon skulle komma. Jag satte mej på berget och lät tankarna spinna och tårarna rinna.
Jennys perspektiv:
Jag läste det igen. Och igen och igen. Tills det inte gick mer. Tårarna fyllde upp mina ögon och jag såg inte vad det stod lägre. Jag kastade bort brevet och slängde mej på sängen. Min kudde blev blöt och jag grät så mycket att jag nästan skrek.
Min dörr öppnades och jag kollade sakta upp. Det var mamma som stod i dörr öppningen. Hon satte sej på min säng och jag kastade mej runt hennes hals. Hon strök sin hand på min rygg, samtidigt som hon gungade mej lätt.
"Får jag fråga dej en sak" Sa hon försiktigt medans hon tryckte sej lite bakåt.
Jag nickade sakta och kollade upp på henne.
"Du älskar ju honom, eller hur?" Sa mamma när hon rynkade lätt på pannan.
Jag kollade argt på henne. Vad fan tror hon?
"DET KLART JAG ÄLSKAR HONOM?!" Skrek jag samtidigt som jag ställde mej upp. "Annars hade jag väl för fan inte suttit här och gråtit" Sa jag argt när jag vände mej om mot henne.
Jag var egentligen inte arg på henne. Jag var arg på Niall och på mej själv. Men vad tror hon? Det klart att jag älskar honom.
Mamma ställde sej upp och innan hon la sina händer på mina axlar log hon varmt mot mej.
"Vad är då problemet" Frågade hon lungt och hennes ögon stirrade in i mina.
"Det är komplicerat" Sa jag och satte mej ner med en suck.
"Nej, det är det inte" Sa hon och kollade ner på mej. "Han älskar dej, du älskar honom" Sa hon och log.
"Men..." Sa jag men hon avbröt mej.
"Inga men.. Är det något som jag har lärt mej genom livet. Är det att det är för kort.. Och man måste ta vara på dom man älskar" Sa hon och satte sej brevid mej.
Jag visste exakt vad hon pratade om. När mamma var två år äldre än mej, dog hennes bästa kompis i cancer. Det är därför min mamma älskar att umgås med familjen, just för att det kan vara sista gången. Det är även därför hon kan vara en aning beskyddande.
"Varför måste de vara så svårt" Snyftade jag och hon drog in mej i en kram.
"Det behöver inte vara svårt" Sa hon och jag satte mej rakt.
"Jag vet inte vad jag ska ta mej till" Sa jag desperat samtidigt som jag ställde mej upp.
"Du kanske behöver vara för dej själv en stund" Sa hon och jag nickade.
Mamma ställde sej upp och gav mej en puss på pannan innan hon gick ut. Jag hörde trappsteg ner och jag tog upp min mobil för att kolla hur mycket klockan var. Den var tio över fem och jag skulle träffa tjejorna vid sju. Jag la mej ner på sängen igen. Jag försökte att inte tänka på det. Men det sprack när min mobil plingade till. Jag började rota i min ficka och drog sedan upp den. Det var bara en påminnelse men när jag ändå hade den öppen tänke jag att jag kunde kolla genom min twitter.
Jag klickade upp Niall och han hade skrivit någon för en timme sedan. Jag klickade på tweeten. I miss this.. And I miss you... Stod det och det var en bild till. Jag öppnade bilden och den visade oss. Jag räckte ut tungan till kameran samtidigt som jag gjorde t-rex arms. Niall räckte bara ut tungan och hans ögon var sneglade mot mej. Det var den första bilden på oss två tillsammans. Jag kunde inte hjäpa det, så jag började små skratta. Men inte långt efter det började jag störrt gråta.
Jag sprang ut ur mitt rum och fort ner för trappan. Jag hoppade på min cykel och började cykla. Jag grät så mycket att jag inte såg något. Men jag behövde inte se, jag visste exakt vart jag skulle och jag kunde vägen dit utochin.
"Nej, det är det inte" Sa hon och kollade ner på mej. "Han älskar dej, du älskar honom" Sa hon och log.
"Men..." Sa jag men hon avbröt mej.
"Inga men.. Är det något som jag har lärt mej genom livet. Är det att det är för kort.. Och man måste ta vara på dom man älskar" Sa hon och satte sej brevid mej.
Jag visste exakt vad hon pratade om. När mamma var två år äldre än mej, dog hennes bästa kompis i cancer. Det är därför min mamma älskar att umgås med familjen, just för att det kan vara sista gången. Det är även därför hon kan vara en aning beskyddande.
"Varför måste de vara så svårt" Snyftade jag och hon drog in mej i en kram.
"Det behöver inte vara svårt" Sa hon och jag satte mej rakt.
"Jag vet inte vad jag ska ta mej till" Sa jag desperat samtidigt som jag ställde mej upp.
"Du kanske behöver vara för dej själv en stund" Sa hon och jag nickade.
Mamma ställde sej upp och gav mej en puss på pannan innan hon gick ut. Jag hörde trappsteg ner och jag tog upp min mobil för att kolla hur mycket klockan var. Den var tio över fem och jag skulle träffa tjejorna vid sju. Jag la mej ner på sängen igen. Jag försökte att inte tänka på det. Men det sprack när min mobil plingade till. Jag började rota i min ficka och drog sedan upp den. Det var bara en påminnelse men när jag ändå hade den öppen tänke jag att jag kunde kolla genom min twitter.
Jag klickade upp Niall och han hade skrivit någon för en timme sedan. Jag klickade på tweeten. I miss this.. And I miss you... Stod det och det var en bild till. Jag öppnade bilden och den visade oss. Jag räckte ut tungan till kameran samtidigt som jag gjorde t-rex arms. Niall räckte bara ut tungan och hans ögon var sneglade mot mej. Det var den första bilden på oss två tillsammans. Jag kunde inte hjäpa det, så jag började små skratta. Men inte långt efter det började jag störrt gråta.
Jag sprang ut ur mitt rum och fort ner för trappan. Jag hoppade på min cykel och började cykla. Jag grät så mycket att jag inte såg något. Men jag behövde inte se, jag visste exakt vart jag skulle och jag kunde vägen dit utochin.
Jag ställde cykeln mot ett träd och gick den sista biten. Jag hade slutat gråta men jag var så tung i kroppen. Det kändes som om jag släppade mina ben i marken.
Jag hörde en gren brytas och någon sekund senare hörde jag ett tydligt 'AJ'. Jag hade ingen aning om vem det var men det var någon, så i rädsla vände jag mej hastigt och märkte inte att det var en sten precis bakom mej. Jag satte min fot vid stenen och ramlade över den.
"AHHHH" Skrek jag och med en duns låg jag på magen på marken.
Jag hann aldrig gå upp innan jag såg två fötter från min liggande position. Jag kunde inte låta bli att skratta eftersom det såg nog rätt så komiskt ut. Och varför hade jag ens blivit rädd? Det var antagligen bara en hundägare eller nått.
"Jenny?" Sa en röst.
Men inte vilken röst som helst. Det var Nialls stämma som jag hörde. Det gjorde inte ont att se hans fötter men att titta in i hans ögon skulle nog göra ont. Allt jag tänkte på var hans brev.
Mitt leende försvann snabbt och jag ställde mej upp.
"Are you okey" Sa han oroligt och jag nickade.
"How about you" Sa jag och pekade lite lätt på grenen som låg på marken.
"Hehe yeah" Sa han och båda skrattade lite lätt. "My head can take that" Sa han och log.
Han tittade djupt in i mina ögon och det var så många känslor. Det var jobbigt men ändå var jag glad över att se honom. Och dessutom att vi skrattade, även fast det inte var riktiga skratt. Jag kollade ner i marken och svalde tårarna.
"Niall, what are you doing here" Sa jag och mötte sakta hans blick.
"Ehm, your mom told me that this was a good place if you wanted too think" Förklarade han och log ett osäkert leende.
"Oh okey" Sa jag och det blev en pinsam tysnad.
Det var tyst ett tag och min blick var riktad ner i marken hela tiden. Jag visste inte vad jag skulle säga.
"Did you get my latter" Frågade han tillslut och jag nickade.
"Yeah" Upprepade jag.
"I don't know what to say Jenny" Sa han och en tår föll från hans vackra blåa ögon.
I det ögonblicket förlät jag honom. I det ögonblicket insåg jag att jag älskade honom för mycket för att kunna släppa taget.
"Then don't say anything" Sa jag och han gav mej ett förrvirrat uttryck.
"But I want you to know that..." Sa han men jag avbröt honm.
"Kiss me" Sa jag men han fortsatte att babbla.
"I made a misstake but I never stopped..." Sa han med blicken fast klistrad i marken, men sen tittade han upp på mej och jag log varmt. "Wait what?" Sa han förvånat.
Jag gick närmre honom och jag log fortfarande.
"You heard me.. Kiss me" Sa jag igen och han tittade i i mina ögon.
"But..." Sa han men jag skakade på huvudet och tryckte mina läppar mot hans.
Jag blundade och han la sin hand på min kind och jag la mina händer på hans nacke. Våra tungor lekte med varnadra och jag öppnade sakta ögonen. Det var en underbar känsla och jag kunde nästan se fyrverkerierna framför mej.
Vi slutade kyssas och när jag klev bak en steg blundade han fortfarande. Jag började skratta och han öppnade ögonen. Han log mot mej och jag blev lite generad.
"So, what was that" Sa han och vi började skratta.
"I wanna be with you Niall James Horan. And YOU are MY world too" Sa jag och log generat.
"So you forgive me?" Sa han och log lätt.
"Yeap" Sa jag med ett stort leende.
"Oh you have no idea how mutch I've wanting you to say that" Sa han och lyfte upp mej i en kram.
Jag började skratta och han släppte ned mej och vi möttes i en kyss. Jag hade gjort rätt. Jag skulle inte glömma det som hade hänt men det kändes skönt att inte vara ledsen längre.
Lite senare på kvällen:
Vi var på väg hem tilll hotellet som Niall och Harry bodde på. Niall skulle byta om och sen skulle vi åka vidare till en hemmafest som vi hade blivit bjudna på. Istället för att jag och tjejorna skulle ha en tjejkväll, bestämde vi oss för att gå på en fest som Fanny hade fixat.
Jag hade på mej svarta tighta jeans och en fest tröja till. Niall hade en chinos och en t-shirt. Det skulle bli kul att släppa loss och jag fick en känsla av att kvällen skulle bli grym. Festa med tjejorna och dessutom ha Niall med mej hela kvällen. Det var ett faktum, kvällen skulle bli grym.
Oj, oj, oj! Vart ska vi börja? Kan ju börja med ett stort fet FÖRLÅT! Riktigt usel uppdatering och jag iallafall skäms lite. Eftersom ni är så fina som läser och tittar in varje dag :) Sen kan vi ju säga varför uppdateringen varit dålig.
Killarna var ju i sverige från onsdag till tisdag. Så då har jag (Jenny) varit inne i stan tor-tis, och Sandra har varit inne nästan varje dag och när hon inte var inne satt hon med plugg. En fråga bara :) Var det någon mer som var inne? Och kanske såg dom? Skulle vara kul att veta :) Sen i onsdags, torsdag och fredags, har vi bara varit upptagna med annat :P Så där är våran lilla ursäkt :)
Vi har även lite dåliga och goda nyheter :( :) Dom dåliga är att vi har sjuukt mycket i skloan nästa vecka. Vi har prov på måndag, tisdag och på torsdag :( Så nu i helgen och varje dag fram till torsdag kommer vi vara begravda i böcker, vilket betyder att nästa kapitel kommer att ta ett tag :( MEN dom braiga nyheterna är att efter nästa vecka så har vi inget mer plugg :D Och det betyder at vi kan uppdatera mer :) 1, 2, 3 Wihoooo HAHA tönt jag är :p
Men nu till kapitlet :) Vet att det är mycket om Niall och Jenny, men nu kommer mer om dom andra :) Så vad tycker ni om att Jenny och Niall är tillsammans igen? Och vad tror ni kommer hända på festen? Drama free eller drama? Och vem blir gravid? Blir någon gravid? Är någon gravid? Haha vem vet? :))
Kapiel 54
Tidigare (Jennys perspektiv)
Kapitel 54 våra damer OCH herrar om vi har några :) Nästa kapitel kommer vara samma dag som det här bara så ni vet :)
"Niall isn't here is he?" Sa jag frågandes men Harry nickade långsamt.
En lätt panik spreds sej inom mej och jag tittade ut över alla människor. Det tog ett tag, men tillsut hittade min blick honom. Han såg sliten ut. Väldigt sliten ut och mina ögon vattnades ganska fort. Att bara möta hans blick, gjorde ont i hela mej. Så hur skulle det gå när vi träffades? Nej, det skulle bli för mycket. Tänkte jag och en tår rann ner för mitt ansikte innan jag gick iväg.
Jennys perspektiv:
Jag vände mej och såg hur Niall började springa. Jag vände mej tillbaka och jag började gå fortare. Det var ganska mycket folk, så jag fick sligra mej förbi alla. Jag hörde mitt namn tydligare och tydligare och jag såg knappt något för alla tårar.
"Jenny" Skrek Niall.
Men jag ignorera det och fortsatte att gå ännu lite fortare.
"Jenny please" Skrek han desperat och en hand lades på min axel.
Jag stannade upp och tog ett djupt andetag innan jag vände mej om. Hans blick mötte min och ännu en tår rann ner för min kind. Hans läpp skakade lite lätt och hans blick mötte marken. Jag drog pekfingrarna under mina ögon. Jag försökte se arg ut, jag ville inte att han skulle se att jag var ledsen.
"I love you Jenny and I know I've been a terrible boydriend" Sa han kort och tittade upp på mej.
"I love you? Is that all you're gonna say" Sa jag sårat och surt, samtidigt som jag ryckte lätt på axlarna.
"I don't know what else too say" Sa han och titta upp på mej.
"You don't know what else to say?! How about I'm sorry? Or how about I was wrong? Or how about.. I don't know, ANYTHING... But don't just stand there telling me, that you love me! Cus If you did.. You would't have done that in the first place" Skrek jag argt och tårarna sprutade.
Han gick närmre mej men jag gick bakåt. Han tog ett steg till och jag började slå honom på bröstet. Flera gånger. Det var inte hårt men jagvar så arg och sårad. Han kramade om mej och jag gav upp. Jag lät mina armar hänga ner och han kramade om mej hårdare. Jag lutade mitt bröst mot honom och tårarna sprutade. Jag gick ur kramen och kollade sårat upp på honom. Han grät, och inte sådär lite. Utan han grät rätt så mycket.
"But I guess you're right. There is nothing more to say.." Sa jag och bet mej i läppen när en tår föll.
"Jenny...." Sa han tyst och kollade ledsamt på mej.
"No! Don't talk to me, don't call me, don't text me, don't email me... And don't tutch me" Sa jag och backade bak några steg för att vända mej om.
"Don't do this... You know that I love you.. And you know that I'm sorry" Sa han och gick emot mej med tårar rinnandes ner för hans kinder.
"Just leave Niall.." Sa jag och vände mej om.
Jag började gå. Jag struntade i att Louise, Sandra, Felix och Dennis stod där borta. Jag orkade inte mer. Jag orkade knappt gå. Min kropp ville bara ge upp och gråta. Hur kunde han göra så här mot mej? Var det mitt fel? Hade jag varit en dålig flickvän? Tankarna flög runt i mitt huvud och jag gick med trötta steg mot tåget. Allt var fel och det kändes inte bättre av att ha skrikt på honom. Skulle jag någonsin komma över honom? Allt jag ville var att han skulle lämna mitt hjärta.
Precis när jag skulle gå in på tåget, fick jag en plötslig känsla av att jag skulle spy. Så jag sprang till närmsta papperskorg. Jag hann precis få över huvudet innan jag spydde. Jag spydde flera gånger och tårarna rann en efter en.
"Shit Jenny" Sa en röst.
"Men gud" Hörde jag en annan.
Jag kunde inte direkt titta upp vem det var, men rösterna var välkända. Någon tog tag i mitt hår och jag kollade upp åt vänster. Det var Fanny och på andra sidan stod Alexandra. Jag log svagt mot don innan jag var tvungen att titta ner igen för att jag blev tvungen att spy igen.
Jag ställde mej upp och Fanny gav mej lite papper.
"Tack" Sa jag och tog emot pappret.
Jag torkade mej runt munnen och slängde sedan pappret. Jag tittade sedan på Fanny och sen på Alexandra. Dom log snett mot mej och båda gick mot mej. Dom omfamnade mej i en kram och vi stod där ett tag.
Dom hade precis kommit hem från kryssningen och skulle nu hem. Fast Amanda och Klara hade stannat kvar ett tag till i stan för att kolla runt lite.
När nästa tåg kom, gick vi på det. Vi satte oss ner på ett fyrasäte och jag kollade lite snabbt i en spegel. Jag var rätt så blek och mitt smink var helt utkladdat. Jag hade spår efter mascaran på mina kinder. Min mage gjorde ont och även fast jag hade spytt, så mådde jag fortfarande illa.
"Är du sjuk eller har du ätit något konstigt bara" Frågade Alexandra och jag rykte på axlarna.
Det var kul att se dom. Men jag hade knappt några krafter kvar i min kropp. Så jg orkade knappt sitta upp. Och mycket mindre att prata.
När vi gick av på våran station tog alla tre olika bussar. För att Alexandra och Fanny skulle hem innan vi alla skulle hitta på något. Men innan det, ringde Fanny Sandra. Dom sa att dom skulle komma så fort dom kunde. Min mobil var av stängd så jag visste inte om Sandra eller Louise hade försökt att få tag på mej.
När jag kom hem la jag mej på sängen och somna typ tre sekunder efter det.
Jag vaknade upp av att Louise satte sej på min säng. Hon la sin hand på min panna och strök den andra på min kind. Hon log lite lätt mot mej och fem sekunder efter kom Sandra in i rummet. Hon höll i ett glas juice och ett papper. Hon satte sej brevid Louise och jag satte mej upp.
"Här" Sa hon och räckte fram glaset.
Jag tog emot glaset och drack lite. Jag kollade tveksamt på pappret och Louise log snett mot mej.
"Niall kom förbi" Sa Louise och jag kollade på henne, ett litet leende ryckte i mina mungiporna när hon sa hans namn.
"Han ville att du skulle läsa det" Sa Sandra och gav mej brevet.
"Juste, förlåt att jag bara stack utan att förklara något för dej, det där om att jag var tillsammans med Niall" Sa jag och kollade skamsigt ner i marken.
"Det är lungt.. Sandra förklarade allt för mej" Sa Louise och log mot mej.
"Ta brevet nu då" Sa Sandra otåligt och la brevet i mitt knä.
Jag tog upp det och kollade länge på det. Jag andades djupt in och sen ut, innan jag öppnade det. Innan jag ens började läsa det, rann tårarna. Jag ville läsa det själv, så Sandra och Louise gick ut. Jag vecklade ut brevet och började läsa det.
När jag hade läst klart det, var brevet dränkt i tårar och jag med.
Klaras perspektiv:
Kryssningen hade varit jätte rolig. Vi hade haft jätte mysigt och roligt. Vi hade dansat typ hela natten och jag hade träningsverk. Dock var det lite synd att vi var borta när Sandra och Jenny kom hem. Fast vi alla skulle ha en tjejkväll ikväll hemma hos Jenny. Självklart hade jag haft Harry i huvudet. Det hade jag alltid, men det var lite mindre smärtsamt att tänka på honom nu än vad det var att tänka på honom den första veckan.
När vi hade kommit i land, var klockan runt tre. Fanny och Alexandra åkte direkt hem, medans jag och Amanda stannade kvar ett tag till i stan.
"Är inte det där Sandra och typ Louise?" Sa jag förvånat och både jag och Amanda började kika över alla människor.
"Jo det är det" Sa Amanda glatt och vi började springa mot dom.
"Sandra! Louise" Skrek jag och dom tittade förvirrat upp.
Sandra såg oss först och hon sprang emot oss. Hon flög in i min famn och snart var Louise och Amanda också på mej.
"Shit vad längesen" Sa Sandra och vi instämde.
Vi stod kvar där ett tag, men sen gick vi tillsammans till centralen. Vi tog samma tåg och det fanns massor att prata om och lite för lite tid. Dom berättade Jenny hade sprungit gråtandes iväg för att hon och Niall hade pratat. Stackar min fina Jenny. Hon var så oskyldig och hon förtjänade inget av det dåliga som hade hänt henne. Niall hade tydligen flugit hit själv.
VNär vi gick av, sa vi hejdå och sen hoppade jag på min buss hem. Jag ryckte i handtaget och dörren gick upp.
"HALLÅ" Ropade jag och mamma var snabb på att svara.
"Vi är här inne" Ropade hon från vardags rummet.
Jag sparkade av mej skorna och klädde av mej jackan. Jag lät väskan stå kvar i hallen och jag gick in i vardagsrummet.
Det första jag såg när jag kom in var ett bakhuvud. Med väldigt krulligt hår. Jag visste precis vem det var och ett leende spreds över mina läppar. Han vände sej om och jag kollade in hans vackra gröna ögon. Harry. Det hade visst Sandra och Louise glömt att säga...
Mamma puttade till mej i sidan innan hon försvann ut ur huset.
Harry ställde sej upp och log mot mej. Ett pirr i magen spreds sej och jag blev knäsvag. Jag hade defenetivt inte kommit över honom. Jag troode att jag skulle bli nervös och vara lite sur. Men allt jag ville och kunde göra var att le. Jag var glad över att se honom.
"What are you doing here" Sa jag överaskad och log lite lätt mot honom.
"I just wanted to see you" Sa han och kollade genrat ner på golvet.
"Oh okey" Sa jag besviket.
Han tittade upp på mej och jag log snett mot honom.
"And... I... uhm.. I....basically.. kind of.... want you back" Sa han först långsamt och sen snabbt och log osäkert mot mej.
Jag log stort mot honom och han log ännu större. Jag gick fram till honom och mötte hans blick. Mitt leende var fortfarande lika stort och jag ställde mej på tå, för att nå upp till honom. Jag greppade runt hans nacka och han böjde lite på huvudet. Våra läppar möttes i en perfekt kyss. Jag gick ner på fötterna igen och han kollade förvånat på mej. Jag antar att han inte var beredd på att jag skulle kyssa honom.
"Haha And I want you back" Skrattade jag och hoppade upp i hans famn.
"So are you my girlfriend again" Sa han med ett leende när han drog bort huvudet.
Jag nickade ivrigt och kramade om mej hårt. Jag hoppade ner från kramen och kysste honom istället. Kyssarna blev intensiva och vi sprang upp till mitt rum. Han kollade djupt in i mina ögon och jag nickade långsamt. Han log busigt och jag puttade honom så han ramlade på sängen. Jag satte mej över honom och böjde mej över honom. Jag kysste honom intevsivt medans jag knäppte upp hans jeans. Jag slutade kyssa honom och jag drog av mej min tröja. Hans kläder var avslängda och mina med. Vi kystes häftigt samtidigt som han trängde sej in i mej.
Jag låg i hans famn och vi lekte med varandras händer. Det var som om mitt hjärta blev helt igen. Jag var lycklig.
Kapitel 54 våra damer OCH herrar om vi har några :) Nästa kapitel kommer vara samma dag som det här bara så ni vet :)
Vi har tatt till oss av alla som har röstat och nu har vi värsta ideen :) Och vi hoppas att alla kommer att bli nöjda :)
Men vi kör 9 kommentarer tills nästa :) För vi vet att ni kan :)))))
Kapitel 53
Tidigare: (Sandras perspektiv)
När klockan började närma sej halv fyra bestämde vi oss för att dra oss hemmåt. Fast det var ett ställe som han ville visa mej först.
Vi kom fram till en skogsdunge och när vi gick en bit till kom vi fram till en sjö. Det var ett litet berg och på berget var det en minikvarn. Det var jätte vackert och vattnet såg varmt ut, även fast det var nollgradigt.
Jag kollade på Zayn och han log innan han tog tag i min hand. Vi satte oss på berget och jag kysste honom mjuk på munnen.
"It's so beautiful here Zayn" Sa jag och lutade mej mot honom.
"I used to come here sometimes... When I just wanted to think" Sa han och pussade mej på huvudet.
"I'm glad you showed me" Sa jag och vred upp huvudet mot honom.
"Me too" Skrattade hon.
Vi satt där ett bra tag i tysnad och bara njöt av varandras sällskap. Det var jätte mysigt och jag verkligen njöt av att luta mej mot honom.
"Don't leave me" Sa Zayn och jag kollade upp på honom. "EVER" Sa han allvarligt och jag kollade djupt in i hans ögon.
"Haha I wont" Skrattade jag och vände mej tillbaka.
"No I'm serious Sandra! I don't wanna lose you" Sa han när han vred mitt huvud mot honom.
"Okey" Sa jag och log lätt.
"You have too promise me" Sa han allvarligt.
"Zayn Malik. I promise you that I wont leave you" Sa jag och han sprack upp i ett leende.
"Good.. Cus I love you verry verry mutch" Sa han och pussade mej på pannan.
"I love you too" Sa jag och lutade mej mot hans bröst igen.
Nialls perspekiv:
Det hade bara gått två dagar sen jag och Jenny gjorde slut. Men ända sen vi gjorde det hade jag mått piss. Jag var deprimerad. Jag hade inte haft någon aptit, vilket jag är känd för. Jag hade mest legat instängd i lägenheten och knappt pratat med någon. Och jag visste att killarna var orolig för mej. Jag vet inte hur många gånger som jag kollade på mobilen och velatt ringa henne. Men jag visste inte vad jag skulle säga. Eller hur många gånger jag hade doftat på hennes parfym. Eller luktat på hennes kläder.
Jag förstår varför hon inte vill ha något med mej att göra. Men jag känner mej så tom utan henne och det svarta hålet i mitt hjärta kan inte fyllas med någon annan än hon. Så jag var tvungen att göra något. Så jag bestämde mej för att åka till sverige. Jag var fastbesluten om att jag skulle få tillbaka henne på något sätt.
Jag sprang över till Harry och Louis lägenhet. Louis hade redan åkt till flytplatsen men Harry var kvar.
Jag gick in utan att knacka eller nått och mötte Harry i hallen, han stod och knöt skorna.
"Hii Nialler" Sa han och tittade upp på mej.
"Hi" Sa jag glatt och stängde dörren. "I'm going to sweden" Sa jag ännu gladare samtidigt som jag gjorde en klapp.
"Are you sure" Sa han osäkert medans han tog upp sin mobil.
"Yepp! I love her and I wanna be with her! So I'm gonna try winnig her back" Sa jag och log stort.
"Okey... I'm comming with you" Sa han och böjde sej ner för att knyta upp sina skor.
"What.. Why" Sa jag förvirrat medans jag vred lite på huvudet.
"The same reason as you..." Sa han och log snett mot mej.
"WHAT? Do you wanna be with Jenny" Sa jag ännu mer förvånat och höjde ögonbrynen.
"Haha no" Skrattade han. "I know Klara didn't want me to fight for her.. But I wanna see her" Sa han och log lätt medans han fixade till sitt hår.
"Oh, okey..." Sa jag och kollade ner i marken. "Let's go and book some tickets then " Sa jag glatt och vände mej om.
Han skrattade och vi gick till min lägenhet för att beställa biljetter. Vi fick sista minuten biljetter och flyget skulle gå imorgon bitti klockan nio.
När jag ringde Zayn stod han på flygplatsen och hade precis vinkat av Sandra, eftersom hon skulle till Sverige ikväll. Jag berättade vaf vi skulle göra och han tyckte det var en bra ide.
~Nästa dag~
När vi kom fram till sverige var klockan 11 och jag blev lite nervös. Vi tog en taxi och åkte hem till Jenny. Men det var ingen hemma. Så vi tog en annan taxi in till stan. Vi tänkte att vi kunde kolla runt lite medans vi väntade. Harry behövde liksom Jennys hjälp när det gällde att hitta hem till Klara.
Även fast jag inte var så hungrig, så var Harry det. Så vi gick in på ett cafe. Jag gick och satte mej och medans Harry stod i kön, kom det fram två tjejer i kanske tretton årsåldern. Innan dom kom fram stod dom och fnittrade och pratade på svenskaså jag förstod inget. Men tillslut kom dom fram.
"Hiiiii. You're Niall Horan right? Or else you look exactly like him, and then I mean exactly like him" Sa den ena samtidigt som hon rodnade lite.
"What are you saying Sara? ofcourse he is Niall Horan" Sa den andra samtidigt som hon slog till hennes kompis på armen.
"Haha yeah I'm Niall Horan" Skrattade jag.
"Sorry, but this is so sureal" Sa den första tjejen, som jag antog hette Sara.
"Haha it's okey" Sa jag och log. "What are your names" Frågade jag och sträckte ut min hand.
"I'm Sara" Sa den första tjejen, hon var röd hårig.
"And I'm Kamilla" Sa den andra när hon tog min hand, hon var mörkblond.
"Nice too meet you... Harry is coming soon, but do you wanna take a seat" Sa jag och klappade min hand på sätet brevid mej.
"OMG IS HARRY HERE" Stammade Kamilla fram och log stort när hon vred och vände på huvudet.
"Haha we would love to" Sa Sara och satte sej brevid mej.
Snart kom Harry och vi satt där ett tag och pratade. Även fast dom bara var tretton år, så kunde dom bra engelska. Vilket var skönt. Det var alltid lika kul att träffa fans och göra dom glada.
Det blev tyst ett tag men sen sa Sara något som gjorde mej både förvirrad och nervös.
"I'm so happy you and Jenny worked it all out! You guys are perfect for each other.
Va? Vaddå löst det? Vi har inte ens pratat sen hon gjorde slut. Vad menar hon? Tänkte jag förvirrat och kollade på Harry som ryckte på axlarna.
"What are you talking about" Frågade jag och kollade förvirrat in i hennes ögon.
"What? Haven't you worked it out" Sa hon och höjde ögonbrynet.
"No..." Sa jag tyst och tittade ner i marken.
"But she is here, we saw her like ten minutes berfore we got here" Sa Kamilla och jag kollade upp på henne.
"Wait, what" Sa jag och den nervösa känslan kom tillbaka.
"Is Jenny here" Sa Harry och log mot dom.
"Yeah.. Jenny, Sandra and another girl" Sa Kamilla och Sara nickade.
Harry ställde sej upp frågade vilket håll dom hade gått åt. Dom pekade år höger och Harry gick till kassan för att betala. Medans jag stod nervöst kvar. Harry kom tillbaka och dom fick en bild och en autograf innan vi gick.
Vi hade gått åt den riktningen som tjejerna hade pekat åt och det tog inte långt tag innan jag hörde ett skratt som var mer än välkänt. Ut från H&M kom min älskade Jenny. Hon gick brevid Sandra och en annan tjej som jag inte visste vem det var. Hon skrattade högt och allt kändes som om det gick i slowmotion när jag såg henne. Hon var så söt i sin lite förstora jacka. Den gömde liksom henne. Hon hade ett stort leende på läpparna och det var på ett sätt skönt att hon log men på ett sätt inte. Jag var glad över att hon var glad. Men varför var hon glad egentligen? Var inte hon lika förkrossad som jag. Jag tittade på Harry och han log snett mot mej.
När jag tittade på Jenny igen, kom det två killar emot dom. Dom kramade och varandra allihoppa och när ena killen kramade om Jenny, stannade min värld upp. Mitt hjärta slog en volt och min blick åkte automatiskt ner i marken. Harry tittade på mej och la sin hand på min axel.
"I'm sure they are just friends" Sa han och log.
Han hade rätt. Jag litade på Jenny, även fast vi tekninskt sätt inte var tillsammans. Så vet jag att hon inte skulle kunna gå vidare sådär snabbt.
Killarna och Sandra försvann in på macdonals och Jenny stod utanför med tjejen som jag inte visste vem det var.
"Don't you wanna go see her" Frågade Harry och jag kollade på honom.
"You go first" Sa jag och han släppte min axel.
"Are you sure" Sa han och rynkade pannan.
Jag nickade till svars och Harry gick mot dom. Jenny stod med ryggen mot honom så han gjorde hästbett på hennes midja. Hon skrek till och jag log. Hon hade alltid varit så lättskrämd. Hon vände sej om och sprack upp i ett ännu större leende. Hon slängde sej i hans famn och den andra tjen log lite lätt. Dom gick ur kramen och började prata, fast jag hörde inte vad dom sa. Jennys ögon gick från glada till förvirrade. Hon tittade förvirrat över alla människor och när hon såg mej, stannade hon upp. När hon hittade mej bland alla människor och när hon mötte min blick. Stannade mitt hjärta bokstavligt. Det var som hon borrade hål på mitt hjärta och saknaden blev större. Hon stod där ett tag och även fast vi stod på ett ganska långt avstånd. Så såg jag att henns ögon blev vattniga. Jag gick närmre men hon vände sej om och började gå. Men innan hon gick, såg jag en tår falla ner för hennes kind.
Harry och den okända kompisen, kollade på mej och jag började springa.
Jennys perspektiv:
Sandra och Louise hade båda två sovit över hemma hos mej. Sandra hade betett sej väldigt konstigt när vi var och mötte henne på flygplatsen, och det visade sej att hon trodde att jag var sur på henne. Vilket jag inte alls var.
När vi vaknade bestämde vi oss för att åka in till stan. Mest för att jag skulle komma på andra tankar. Men också för att Sandra behövde ett par nya jeans. Och jag skulle egentligen behöva en ny vinter jacka. Men tills dess gick det bra med min gamla, som var en aningen för stor.
Vi tog tåget in till stan och vi gick av på centralen. Det var hur mysigt som helst att gå runt där inne. I alla affärer och bara gå och strosa. Jag och Sandra var nästan alltid i stan innan skolan slutade. Det var ännu mysigare är det var sommar och man kunde gå till hötorget och köpa frukt. Men även fast det var i början av december och kallt. Så var det ändå kul. Vi hade allmänt kul och bara ibland kom Niall upp i mina tankar och jag blev lite nerstämd. Men mitt leende sprack upp strax efter eftersom det går aldrig att ha tråkigt med Sandra eller Louise.
Jag drog upp min mobil lite snabbt och kollade igenom gamla kontakter och jag såg massa gammla klasskompisars namn. Så vi bestämde oss för att smsa Dennis och Felix, i hopp om att dom skulle vilja träffas. Och det ville dom.
När vi var inne på H&M, skrev dom att dom var här. Så vi gick ut. Fast påväg ut, gick jag in en provdocka. Så vi var inte direkt lugna när vi kom ut, eftersom vi skrattade för fullt.
När vi gick runt hörnet kom dom emot oss. Dennis såg exakt likadan ut som han alltid hade gjort. Runt 170 cm och ljus brunnett, hans bruna ögon var lite gröna i mitten också. Det ända som hade ändrats var hans muskler. Han hade defenetivt blivit biffigare. Felix därremot, han hade förändrtas bigtime. Hans ganska långa blonda krulliga hår, hade blivt betydligt kortare och han hade växt på längden jätte mycket. Han hade alltid varit lite rundare än alla andra killar. Men nu var han lång och smal.
Dom kom emot oss och eftersom Louise gick fram först, kramades som om först. Felix kom mot mej och jag fick ställa mej på tå för att kramen inte skulle bli så konstig.
"Hej" Sa jag i kramen.
"Tja, det var inte igår det inte" Skrattade han och jag skakade på huvudet.
Dennis bytte plats med Felix och vi kramade om varandra. Vi gick ut ur kramen och vi kollade på varandra.
"Så vad har hänt dom här senaste månaderna då" Frågade han och log mot mej.
"Haha Mycket" Sa jag och vi började skratta. "Vad har ni haft för er då" Sa jag med ett leende men avbröts av Louise som slog till både mej och Dennis på axeln. Jag tog mej på armen och gav kollade konstigt på Louise. Hon nickade mot Felix och Sandra, och jag och Dennis kollade på varandra innan vi tittade dit.
"Och du ser lika söt ut som alltid" Sa Felix medans han blinkade och Sandra rodnade lite lätt.
"Haha äsch då" Sa hon och slog handen i luften.
Han skrattade och kramade om Sandra i sidan. Hon log mot honom och kollade sedan ner i marken med rosigakinder.
"Du har ingen pojkvän va?" Frågade han med ett litet flin.
Sandra skrattade men hon sa inget. Vad höll hon på med? Hon har ju Zayn?! Jag gav henne en blick men hon ryckte på axlarna.
"Haha shit, här går vi rätt på sak" Sa jag och skrattade lite falskt när jag la min arm runt Felix axlar.
"Haha, det klart" Skrattade han och vi började gå.
Fast vi stannade typ tre meter därifrån. För då ville Felix ha en cheaseburgare. Så Sandra och Dennis följde med in medans jag och Louise stod utanför.
"Vad vad det där" Sa Louise och vi båda stod med uppspärade ögonen.
"Ingen aning" Sa jag och vi log snett mot varandra.
"Haha har du ont förrensten" Sa hon och pekade på min panna.
"Lite" Sa jag kort och skrattade när jag la min hand på min panna.
"Förstår det, den är typ helt röd" Sa hon och vi började skratta.
När vi stod och skrattade fick jag två händer som lades på min midja och jag skrek till. Jag vände mej snabbt om och där stod Harry. Han log stort mot mej och jag slog till honom på axeln innan jag slängde mej i hans famn.
"What are you doing here" Sa jag med ett leende när vi gick ur kramen.
"I'm actually here too see Klara" Sa han och log medans han fixade till sitt hår.
Jag log mot honom och precis när jag skulle öppna munnen avbröt Louise mej. Jag kollade på henne och hon stod med öppen mun.
"Vänta va? Klara som i Klara, min Klara" Sa Louise förvånat. "Och varför har du precis kramat Harry styles, som om det vore normalt" Sa hon ännu mer förvånat och Harry ryckte till när han hörde Klaras namn och sen sitt eget.
Jag började skratta och Louise stod fortfarande med öppen mun och hennes blick växlades mellan Harry och mej.
Jag tror inte att hon fattade att jag var seriös igår, när jag sa att jag smsade med Harry och Louis. Och sen tror jag inte att hon visste att jag var tillsammans med Niall och Sandra med Zayn. Fast jag var ju inte tillsammans med Niall... Louise var inte ett jätte stort fan som hade kolla på allting, men hon älskade dom och var galen i deras musik. Så jag förstår varför hon fattade nada när hon såg att jag kramade om Harry. Fast jag trodde att Klara hade berättat för henne...
Hon kollade chokat på mej och sen på Harry, jag log mot henne och sen vände jag mej om mot Harry igen.
"Niall isn't here is he?" Sa jag frågandes men Harry nickade långsamt.
En lätt panik spreds sej inom mej och jag tittade ut över alla människor. Det tog ett tag, men tillsut hittade min blick honom. Han såg sliten ut. Väldigt sliten ut och mina ögon vattnades ganska fort. Att bara nöta hans blick, gjorde ont i hela mej. Så hur skulle det gå när vi träffades. Nej, det skulle bli för mycket. Tänkte jag och en tår rann ner för mitt ansikte innan jag gick iväg.
Vi vet att det är mycket om Jenny och Niall nu, men självklart kommer det mer Zayn, Sandra, Harry, Klara dom andra killarna. Men det blir så rörigt om man blandar massa i själva kapitlet :)
Vi vet att det är mycket om Jenny och Niall nu, men självklart kommer det mer Zayn, Sandra, Harry, Klara dom andra killarna. Men det blir så rörigt om man blandar massa i själva kapitlet :)
Nu till kapitlet, vad tror ni Niall gör? Vad tror ni Jenny säger? Blir som tillsammans? Och Sandra och han Felix, what's up with that? (Hahaha fan vad cool jag är som blandade in lite engelska, hihihi) Iallfall, kommentera kommentera vad ni tror :) Super kul att ni faktiskt kommenterar så bra, vi blir så glada och taggade på att skriva mer :)
Juste, om röstningen och det där. Klara kommer inte att kunna bli gravid för att hon och Harry hade aldrig sex :)
kapitel 54 kommer antingen upp imorn eller på Onsdag :)
Suger på att skriva rubriker
Hejsan finisar :)
Vi ville bara skriva att idag kommer det förhoppningsvis upp ett kapitel, kan dock hända att det kommer upp ett imorn istället... Men om det inte kommer dag, så kommer ett imorn :))
Vi har sagt det tusen gånger, men TACK, TACK, TACK ! För alla underbart fina kommentarerna :) Såg på varan statestik att vi är uppe i 100 unika besökare :D Ahhhh så grymt kul! :)))
Det är skit kul när vi får kommentarer om saker ni vill ha med i novellen. Och såklart vill vi att ni ska varaså nöjda med novellen så möjligt :) Men ibland kan det ta lite tid att få med allt, för annars kommer allt på en gång. Och då blir det så rörigt och novellen blir kortare. Men vi kommer försökafå med allt som ni vill :) Som tillexempel det var någon som ville ha drama mellan Zayn och Sandra, och självklat kommer det bli drama mellan dom. Men det kan ta lite tid :)
Vi har SÅ MYCKET planerat för novellen så vi kommer nog få med allt :)
Och eftersom vi vill att ni ska vara nöjda och att ni ska läsa om det ni vill läsa, så ska vi ha en liten röstning :)
Och det skulle vara super schysst om så många som möjligt rösta :)
Om någon av Jenny eller Sandra skulle bli gravid, vem skulle ni helst vilja bli gravid? (bara så att ni vet innan ni röstar. Så vi förstår att det är ungt, eftersom dom bara är 16 år. Men vi ska göra 2/3 år senare, och skriva jätte mycket om vad som händer just 2/3 år senare)
Så vem vill ni ska bli gravid, om vi gör så att någon blir gravid? Jenny, Sandra eller ingen, eller ni kanske vill att någon ska bli gravid, men inte behålla barnet? :) Snälla, snälla skriv vad ni tycker! Då blir det lättare för oss och novellen kan bli bättre :))
Vi ville bara skriva att idag kommer det förhoppningsvis upp ett kapitel, kan dock hända att det kommer upp ett imorn istället... Men om det inte kommer dag, så kommer ett imorn :))
Vi har sagt det tusen gånger, men TACK, TACK, TACK ! För alla underbart fina kommentarerna :) Såg på varan statestik att vi är uppe i 100 unika besökare :D Ahhhh så grymt kul! :)))
Det är skit kul när vi får kommentarer om saker ni vill ha med i novellen. Och såklart vill vi att ni ska varaså nöjda med novellen så möjligt :) Men ibland kan det ta lite tid att få med allt, för annars kommer allt på en gång. Och då blir det så rörigt och novellen blir kortare. Men vi kommer försökafå med allt som ni vill :) Som tillexempel det var någon som ville ha drama mellan Zayn och Sandra, och självklat kommer det bli drama mellan dom. Men det kan ta lite tid :)
Vi har SÅ MYCKET planerat för novellen så vi kommer nog få med allt :)
Och eftersom vi vill att ni ska vara nöjda och att ni ska läsa om det ni vill läsa, så ska vi ha en liten röstning :)
Och det skulle vara super schysst om så många som möjligt rösta :)
Om någon av Jenny eller Sandra skulle bli gravid, vem skulle ni helst vilja bli gravid? (bara så att ni vet innan ni röstar. Så vi förstår att det är ungt, eftersom dom bara är 16 år. Men vi ska göra 2/3 år senare, och skriva jätte mycket om vad som händer just 2/3 år senare)
Så vem vill ni ska bli gravid, om vi gör så att någon blir gravid? Jenny, Sandra eller ingen, eller ni kanske vill att någon ska bli gravid, men inte behålla barnet? :) Snälla, snälla skriv vad ni tycker! Då blir det lättare för oss och novellen kan bli bättre :))
Kapitel 52
Tidigare: (Nialls perspektiv)
Så där ja! :)
Jenny stod obekvämt bakom Louis och grät. Jag gick närmre henne men hon satte handen iför.
"I'm so sorry Jenny! I'm sorry I left you and I'm sorry for this! I love you" Sa jag och öppnade min famn.
"NO" Sa hon och skakade på huvudet.
Jag tittade ledsamt in i hennes vackre gröna ögon och hon skakade fortfarande på huvudet.
"NO! You hurted me! You broke my heart" Skrek hon för att hon grät så mycket.
Orden var sanna och det gjorde ont att jag hade orsakat dom där tårarna. Jag ångrade det så jävla mycket. Allt jag hade gjort och sagt den där kvällen. Jag ville spela tillbaka allt och göra rätt.
"I'm done..." Sa hon och tog en pause. "We're done" Sa hon och blinkade bort några tårar.
"What do you mean" Sa jag dumt fast jag egentligen visste exakt vad hon menade. Men jag klarade inte av att höra det. Det måste vara hon och jag.
"I love you Niall and I always will... But you broke my heart and I'm done" Sa hon men rösten sprack för att hon började gråta igen.
"Jenny you don't mean that" Sa jag ledsamt samtidigt som jag skakade på huvudet.
"I do... We're done" Sa hon och sprang gråtandes därifrån.
Jag tittade efter henne när hon sprang och Harry sprang efter henne. Jag var tvungen att sätta mej ner. Jag såg ingenting för att jag grät så mycket. Jag hade ingen flickvän längre och jag skulle aldrig hitta en sån tjej som Jenny. Tankarna snurrade i mitt huvud och tårarna ville inte sluta. Louis kom och la sin axel över min. Jag sa ännu en gång förlåt och han nickade.
När jag hade slutat grina för tillfället, hoppade vi in i bilen och körde hemmåt.
Jennys perspektiv:
Dagen igår, var det värsta jag hade gått igenom. Det slog tillochmed dagen jag blev attackerad. Det kändes som någon hadevänt min mage utochin. Som om någon hade slitit ut en del av mitt hjärta och nu var det ett svart hål...
Hur kunde han tro det om mej.. Eller om Louis. Han förstår inte hur jag känner, han förstår inte att jag skulle kunna göra allt för honom. Han var min största och första kärlek.. Men jag kan inte vara tillsammans med någon som inte litar på mej. Elller med någon som jag inte kan lita på.
Det går inte att förklara hur jag kände när jag sa att det var slut.. Hans ansiktsuttryck, hans blåa ögon blev blanka och jag sprang därifrån. Tårarna sprutade och jag såg inte vart jag sprang.
Harry kom efter mej och höll om mej. Han höll om mej hårt och jag grät mot hans bröst. Jag lät dom spruta och jag brydde mej inte om någon såg. Brian fanns inte ens i mina tankar efter det. Allt jag tänkte på var att Niall krossade mitt hjärta och att jag aldrig skulle ta tillbaka honom... För jag skulle aldrig kunna förlåta honom.
Harry skjutsade hem mej och ingen av oss sa något. Allt som hördes var mina tårar och radion som spelades på låg ljudnivå.
När vi kom fram till lägenheten, åkte Harry tillbaka till rättsalen, för att hämta Louis och Niall. Men det fanns inte en chans i helvetet at jag skulle vara där när Niall kom hem. Så jag packade en väska och åkte till närmsta hotell. Jag visste att dom skulle bli oroliga och antagligen åka och leta efter mej om jag inte berättade vart jag var. Så jag skickade ett sms till Harry.
Sandra ringde säkert tusen gånger också, men jag ville inte prata med henne, inte med någon.
När jag vaknade på morgonen var mina ögon svullna och mitt smink var helt utsmetat. Jag hade knappt sovit nått, bara gråtit och när jag inte grät, stirrade jag upp i taket. Jag mådde sjukt illa och jag spydde tillochmed. Efter att jag hade spytt. Gjorde jag mej i ordning och satte jag på mej ett par ljusajeans och en svart tjockstöja. Jag slängde i alla kläder som jag hade rivit ut och det sista jag kollade var vad klockan var. Den var halv fem och mitt plan skulle gå åtta på morgonen. Jag checka ut ur hotellet och satte mej i taxin som jag hade beställt. Det var kallt ute så jag stängde min vinterjacka.
När jag satt där, tog jag upp mobilen och kollde osäkert på twitter. Allt kretsade om vad som hade hänt igår men jag orkade inte titta mer. Men något inom mej sa att jag skulle kolla om Niall hade tweetat nått. Så jag gick in på honom och stirrade på orden 'Is it too late?' Stod det och jag tittade upp från mobilen. Fan, tänkte jag och bet mej i läppen för att inte börja gråta. Även fast jag var sårad, var jag också arg. Vaddå är det försent? Ja det klart som fan att det är försent, det här är ditt fel.. Tänkte jag och torkade snabbt bort en tår.
Jag lutade mej mot fönstret och kollade ut på allt som rörde sej. Vi stannade vid ett rödljuse och min blick drogs till ett tidningsstånd. Mitt hjärta stannade upp när jag såg att mitt ansikte var på första sidan på en skvaller tidning.
Jag öppnade bil dörren och innan jag stängde den, hörde jag taxichaffisen skrika något. Jag sprang fram till ståndet och granskade vad det stod. 'Our cute couple Niall Horan and Jenny Karlsson. BIG break up, good or bad?' Bilden visade mitt ansikte i närbild och jag grät kraftigt. Jag kollade runt mej innan jag tog hela bunten som låg där. Jag gick fram till kvinnan som stod där och hon kollde underligt på mej. Jag tror inte att hon visste att det var jag på bilden, men det kanske inte är så normalt att köpa tio likadana tidningar? Jag gav henne pengar och sprang tillbaka till taxin.
"Are you still going to the airport" Frågade han och jag mötte hans blick i backspegeln.
Jag nickade långsamt och han stampade på gasen.
Jag öppnade tidningen och det stod massor av rykten och falska saker om vad som hade hänt. Tidningen blev dränkt av mina tårar och jag stängde igen tidningen. Jag hade inte ens märkt att jag hade blivit fottad av någon... Jag kollade på taxichafören och utan att tänka öppnade jag munnen.
"Why are all guys jerks" Sa jag och skakde bort några tårar.
Han suckade och kollade bak på mej i backspegeln. Jag kollade desperat på honom.
"I don't know" Sa han och log snett mot mej.
"Are you a jerk" Sa jag och han skrattade lite lätt.
"No, but I'm sixti years old" Sa han och log varmt mot mej.
Jag log snett tillbaka mot honom och drog ett finger under mitt öga.
"Bad break up?" Sa han samtidigt som han svängde.
"Yeah, and my face is on the frontpage" Sa jag kort och visade upp tidningen.
"Oh, I don't mean to be rude but are you famous or anything" Sa han försiktigt.
"No, but I'm dating a guy named Niall Horan" Sa jag och kollade ner på tidningen.
"I'm sorry I don't know who he is" Sa han och skrattade ett sånt där gubbskratt.
"It's okey... I don't know him either anymore..." Sa jag och det sista sa jag tyst för mej själv.
Sen satt båda tysta och jag lutade mej mot fönstret. Jag drog upp min mobil igen och klickade på nytt sms. Jag skrev i Harry och Louis högst upp och sen började jag skriva. Hi guys. I just wanted to tell you how thankful I am to have you guys. All of you, even Niall... Or atleast I was thankful to have him.. Anyway, what I really wanted to say, is that you have really been here for me, and I really appreciate it. So thank you and I love you. xx Skrev jag, jag tittade igenom det en gång innan jag klicka på skicka.
Efter några timmar var jag äntligen hemma i sverige igen. Det skulle bli skönt att komma hem igen. Att komma bort från allt och bara vara.
Det var ingen som skulle komma och möta mej. Eftersom mamma och pappa jobbade och Alexandra, Amanda, Fanny och Klara skulle på kryssning idag och imorgon. Visst, jag hade andra kompisar, men jag hade inte haft orken att ringa någon av dom.
När jag gick där med min väska och handväska och kollade på alla människor som hade någon som mötte upp dom. Gick mina tankar direkt till Niall. Och jag bet mej hårt i läppen för att inte börja gråta. Jag kollade åt vänster och där stod en mamma med två döttrar i famnen. Jag log åt dom och vred huvudet rakt igen.
Helt plötsligt stannar min blick upp och min haka åkte ner till marken. Där stod min fina och saknade vän Louise. Jag log mot henne och hon log mot mej. Vi började springa mot varandra och en meter innan släppte jag mina väskor och jag slängde mej i hennes famn. Jag kramade om henne hårt och det blev för mycket. Jag brast ut i tårar. Att se henne påminde mej hur mycket jag faktiskt hade saknat alla och sverige. Sen det med Niall i bakhuvudet, gjorde det inte lättare att hålla dom inne.
"Det kommer att ordna sej" Sa hon och klappade mej på huvudet.
Jag snyfta till och tryckte mej närmre mot henne.
Vi klev ur kramen och jag kollade på henne från topp till tå. Louise hade förändras lite sist jag såg henne, vilket var senast i juni... Och det är december nu.. Hon hade blivit lite längre, hon är några centimeter längre än mej. Hennes hår hade blivit längre men det hade samma mörkmörk bruna färg. Och hennes ögon var fortfarande blåa. Hon var sådär naturligt fin. Hon använde inte ofta smink, iallfall inte när jag träffade henne sist. Hon var en av mina närmsta vänner och jag fick lite dåligt samvete över att jag inte hade håll kontakten dom här månaderna. För att hon är verkligen en sann vän med grym humor.
"Det kommer att ordna sej" Sa hon och klappade mej på huvudet.
Jag snyfta till och tryckte mej närmre mot henne.
Vi klev ur kramen och jag kollade på henne från topp till tå. Louise hade förändras lite sist jag såg henne, vilket var senast i juni... Och det är december nu.. Hon hade blivit lite längre, hon är några centimeter längre än mej. Hennes hår hade blivit längre men det hade samma mörkmörk bruna färg. Och hennes ögon var fortfarande blåa. Hon var sådär naturligt fin. Hon använde inte ofta smink, iallfall inte när jag träffade henne sist. Hon var en av mina närmsta vänner och jag fick lite dåligt samvete över att jag inte hade håll kontakten dom här månaderna. För att hon är verkligen en sann vän med grym humor.
Jag gick tillbaka några steg och tog upp mina väskor, hon tog en av dom och vi gick armkrok ut.
"Hur visste du vart jag var" Sa jag med ett svagt leende när jag vred mitt huvud mot henne.
"Sandra ringde, hon ville inte att du skulle vara själv tills hon kom! Och sen hade jag inget emot at träffa dej heller" Sa hon och skrattade lite lätt.
"Haha jag är glad att du kom" Sa jag och kramade om henne från sidan. "Jag kan behöva din humor och ditt högljuda skratt" Sa jag och hon började skratta, det skrattet som jag älskade.
"HA-HA-HA, jätte kul! Du vet att jag hatar mitt skratt" Sa hon och gav mej en mördar blick innan vi båda började skratta.
Hon hade ett sånt skratt som var vääääldigt högt. Och då menar jag högt. Det var alltid lika kul att göra så att hon skrattade när vi var ute i public, för att alla kollade alltid på henne. Vilket fick än att skratta ännu mera.
Det här kanske inte skulle bli så dålig resa ändå. Jag kanske skulle komma över Niall, snabbare än vad jag trodde. Tänkte jag och log mot Louise innan vi satte oss i en taxi.
Min mobil plingade till och jag drog fort upp den.
"Veeeeeeeem" Sa Louise och la sej över mej.
"Haha jag vet inte för att jag ser inte" Sa jag och vi började skratta.
Hon satte sej upp igen och jag låste upp mobilen. Det var från Louis och tre sekunder fick jag ett från Harry. Båda skrev liknande saker: Awww your welcome sweety, we love you too xx stod det och jag sprack upp i ett leende. Jag vände mej om mot Louise och hon log busigt mot mej.
"Så vem var det" Sa hon och försökte se smset.
"Harry styles och Louis Tomlinson du vet" Sa jag nonchalant på skoj och hon höjde ögonbrynet mot mej.
"Aha, helt normal alltså?" Sa hon med ett leende när hon ryckte på axlarna.
Vi båda började skratta men jag slutade snabbt, när jag kom att tänka på att jag kanske skulle ringa Sandra.
Sandras perspektiv:
Det första jag tänkte på när jag vaknade var att Jenny. Om hon mådde bra, vad som hade hänt, hur det hade gått på rättegången. Jag ville veta allt. Hon kanske har ringt? Tänkte jag och rullade över Zayn för att få tag på min telefon.
"I'm sleeping here" Mummlade Zayn och gav mej mördar blicken.
Jag fnissade och la mej igen. Klockan var faktiskt halv tolv, så han fick skylla sej själv. Jag låste upp mobilen och kollade om hon hade det. Men nej, det hade hon inte. Hon var iallfall hemma i sverige nu. Även fast jag också skulle åka hem idag, ikväll. Så ville jag att hon skulle prata med mej. Som tur var, var Louise där.
Med en suck låste jag mobilen och stirrade upp i taket. Jag kollade på Zayn, han låg vriden åt andra hållet och sov.
"What are you thinking of" Sa han och jag kollade förvånat dit.
"Nothing speciell" Sa jag kort och stirrade upp i taket igen.
"Even though I'm not looking at you, I still feel that something is bodering you" Mummlade han och vände sej mot mej.
"Fine" Sa jag tjurigt och vred mej mot honom. "I was just thinking about Jenny and Niall.. I wanna know what happend" Sa jag och kollade in i hans bruna ögon.
"Yeah.. Did she call you back" Frågade han och tog bort en hårslinga som låg i mitt ansikte.
Jag skakade på huvudet och han drog mej närmre honom. Han pussade mej på näsan och jag log varmt mot honom innan jag la mina armar runt honom.
Vi låg där ett tag och jag antar att båda tänkte på Jenny och Niall. Det gjorde jag iallfall. På nått sätt hade jag kraftiga skuldkänslor över att jag inte att funnits där för henne. Även fast hon hade sagt flera gånger att det var okej att jag och Zayn inte behövde vara med. Och nu när hon inte svarar på sms eller när man ringer, så mådde jag bara ännu mer dåligt.
"What do you wanna do today? Cus we aren't lying here alday" Sa han och kollade ner på mej.
"I wanna see your home town" Sa jag och log stort.
"Okey.. Let's do that" Sa han med ett leende och flyttade på mej så att han kunde ställa sej upp.
Ingen var hemma eftersom alla jobbade eller var i skolan. Så vi var helt ensamma, vilket var skönt för då kunde jag fixa mej efter vi hade ätit.
Efter vi hade ätit, jag sminkat mej, han tagit en dusch, osv. Så rotade jag i min väska och drog på mej en enkel vinter outfit. Jag tog på mej ett par jeans och en randig tröja till. Det var inte så kallt ute att man behövde vinter jacka. Så jag tog på mej min skinn jacka som är lite varmare. Och sen en svart halsduk och vantar.
Vi låste dörren efter oss och började gå.
Zayn ville trräffa sina kompisar en snabbis, och det gick jag med på. Det skulle bli kul att se hur dom var. Och kanske tillochmed få veta lite mer hur han var innan han sökte till the X factor.
Vi gick på en okänd tomt och Zayn drog upp sin mobil. Vi ställde oss på tomten och en minut senare kom det två killar utspringande. Zayn släppte min hand och alla omfamnade varandra. Dom började skratta och log stort mot varandra. Medans jag stod lite lonely brevid och skrattade falskt lite då och då.
"And who is this" Sa den ena med ett leende medans han gav mej en glad blick.
"Oh I forgot" Sa Zayn medans han vände sej om mot mej.
Han gick mot mej och la sin arm om mej. Han tryckte fram mej och hans kompisar log mot mej.
"This is Sandra, my girlfriend" Sa han och jag log stolt mot dom.
"Hi I'm Pierce" Sa han och drog in mej i en kram.
Jag skrattade lite lätt och jag tror att jag såg lite chokad ut. Jag var inte direkt beredd på att han skulle krama mej. Den andra killen som tydligen hette Shaun omfamnade mej också samtidigt som han började babbla massa saker.
"Sooo, where are you going" Frågade Pierce samtidigt som han vred huvudet mot mej.
"We are actually going to see Zayns old school" Sa jag och Zayn log stolt när han kramade om mej från sidan.
"Haha we have done some crazy things in that school" Skrattade Shaun och kollade menat på Zayn som också började skratta.
Zayn kollade lite på mej och log snett och jag kollade lite konstigt på honom innan jag tittade på Sahun som öppnade munnen.
"Haha remember that time when we trashed all the cameras?" Skrattade Pierce frågande medans han slog till Zayn på armen.
"Haha yeah" Sa Zayn och skrattade lite lätt.
"Good times, good times" Upprepade Pierce ett antal gånger med ett nöjd leende.
Vi stod där i tio minuter kankse och dom pratade glatt om gamla minnen, när min telfon helt plötsligt började vibrera. Jag ursäktade mej och svarade. Jag kollade inte vem det var som ringde men jag hoppades att det var Jenny.
"Hello" Sa jag.
"Hi. Is Zayn there" Frågade Niall som var på andra änden.
"Yeah, but he's talking with some old freinds right now" Sa jag och kollade bort mot Zayns håll.
"Oh, okey... Bye then" Sa han men jag avbröt honom.
"Niall WAIT" Sa jag och blundade.
Han mummlade till och jag öppnade ögonen. Jag tog ett djupt andetag och andades tungt ut. Jag visste att det skulle vara svårt för honom att prata om det, men eftersom Jenny vägrade svara. Så ville jag veta.
"What happend last night" Sa jag försiktigt och man kunde höra på hans röst att den var skakig.
"Haven't Jenny talked too you" Sa han och jag bet mej i läppen.
"No... So can you tell me?" Sa jag och min nerde läpp skakade lite.
Det blev tyst på andra änden och jag väntade otåligt.
"I'm sorry Sandra but I can't talk about it.. It's too hard" Sa han och la på.
Jag suckade högt innan jag låste mobilen och stoppade ner den i fickan. När jag gick tillbaka var det dags för oss att gå, så vi kramade om dom och gick.
Vi gick förbi hans skola och han hälsade på några gammla lärare. Fast det var bara en av dom som han ville träffa.
När klockan började närma sej halv fyra bestämde vi oss för att dra oss hemmåt. Fast det var ett ställe som han ville visa mej först.
Vi kom fram till en skogsdunge och när vi gick en bit till kom vi fram till en sjö. Det var ett litet berg och på berget var det en minikvarn. Det var jätte vackert och vattnet såg varmt ut, även fast det var nollgradigt.
Jag kollade på Zayn och han log innan han tog tag i min hand. Vi satte oss på berget och jag kysste honom mjuk på munnen.
"It's so beautiful here Zayn" Sa jag och lutade mej mot honom.
"I used to come here sometimes... When I just wanted to think" Sa han och pussade mej på huvudet.
"I'm glad you showed me" Sa jag och vred upp huvudet mot honom.
"Me too" Skrattade hon.
Vi satt där ett bra tag i tysnad och bara njöt av varandras sällskap. Det var jätte mysigt och jag verkligen njöt av att luta mej mot honom.
"Don't leave me" Sa Zayn och jag kollade upp på honom. "EVER" Sa han allvarligt och jag kollade djupt in i hans ögon.
"Haha I wont" Skrattade jag och vände mej tillbaka.
"No I'm serious Sandra! I don't wanna lose you" Sa han när han vred mitt huvud mot honom.
"Okey" Sa jag och log lätt.
"You have too promise me" Sa han allvarligt.
"Zayn Malik. I promise you that I wont leave you" Sa jag och han sprack upp i ett leende.
"Good.. Cus I love you verry verry mutch" Sa han och pussade mej på pannan.
"I love you too" Sa jag och lutade mej mot hans bröst igen.
Så där ja! :)
Nu vill vi ha 7 kommentarer tills nästa! :)
Vi älskar när ni skriver något som ni vill ha mer om eller när ni skriver tips :D För det bli verkligen lättare för oss då :) Och alla kommentarerna få än att vilja krama ihjäl datorn haha :)
Kapitel 51
Tidigare (Sandras perspektiv)
"Can we play a game or something" Sa hon utan att ens tänkt på att han låg över mej och vi kysstes.
"Safaa, can't you see that we are in the middle of something" Sa Zayn lite irreterat och flyttade på sej.
"Sorry... I have missed you alot" Sa hon besviket och gick iväg med blicken ner i marken.
"Zayn" Sa jag surt och slog till honom lätt på armen.
Han kollade på mej och himlade med ögonen. Jag log ett litet fli och ställde mej upp. Safaa var halvägs upp i trappan och jag sprang i kapp henne.
"Ofcourse we can play a game with you" Sa jag och hon vände sej om.
"Really" Sa hon glatt.
"Yeah, right Zayn" Sa jag och kollade bak mot sängen.
"Yeah" Sa han och log.
Hon skrek till av lycka och sprang upp. Zayn slog till min rumpa och jag fnittrade till innan vi gick upp.
Waliyha satt och framför tv:n och Safaa kom springandes med en kortlek i handen. Safaa stängde av tv:n och va satte oss i en ring. Waliyha himlade med ögonen, men jag tror att hon tyckte det var mysigt att sitta och spela kort med sin storebror och lillasyster.
"I wanna be with Sandra" Sa Safaa och puttade bort Zayn.
Jag skrattade och hjälpte henne att få bort Zayn. Han skrattade han också och satte sej brevid Waliyha.
Sandras perspektiv:
Guud vad söt Safaa var, jag typ dog!
Men efter efter ett tag blev det lite tråkigt att köra kort. Jag skulle helst vila vara lite med Zayn och kolla runt i hans hemstad. Men nu var vi här och vi var dessutom barnvakt. Och hans små syskon var allt för söta för att motstå. Waliyha, som var runt tolv år var lite avvaktande först. Eftersom jag tror att hon var lite skeptisk till att jag skulle ta ifån honom från hennes famil. Men efter ett litet tag av kortspelande, så blev hon mer och mer frammåt. Och hon är en jätte gullig tjej som vill Zayns bästa. Safaa, som ar runt sex. Var inte alls blyg och hon var en riktig teater apa.
"I'm just gonna go to the toilett" Sa jag med ett leende och ställde mej stelt upp.
Zayn mamma och storasyster hade kommit hem och Patricia stod i köket. Jag kollade runt lite i huset för att leta efter toaletten. Jag gick igenom en hall och på vänster sida låg Doniyas rum. Dörren var öppen så jag ställde mej i dörröppningen.
Zayn mamma och storasyster hade kommit hem och Patricia stod i köket. Jag kollade runt lite i huset för att leta efter toaletten. Jag gick igenom en hall och på vänster sida låg Doniyas rum. Dörren var öppen så jag ställde mej i dörröppningen.
"Hey" Sa jag glatt och stod kvar.
"Hey! Come an in" Sa hon och la ifrån sig sin bok som hon läste.
Jag klev försiktigt in och tittade runt i hela rummet. Det var super fint men inte så stort.
Jag satte mej ner på sängen och vi började prata lite om allt möjligt.
Jag klev försiktigt in och tittade runt i hela rummet. Det var super fint men inte så stort.
Jag satte mej ner på sängen och vi började prata lite om allt möjligt.
"Have you seen pictures of Zayn as a baby" Frågade hon efter att det hade varit en lång period av tysnad.
Jag skakade på huvudet och hon tog fram tre stora foto album som vi tittade igenom. Vi skrattade gott åt hur roliga alla såg ut.
Det var en bild på Zayn med tjej kläder och smink. Doniya berättade att dom brukade klä ut Zayn till tjej så att dom kunde ha tjejmiddag och tjej snack. Dom var väldigt små så alla tyckte att det var en bra ide. Jag skrattade så mycket att jag ramlade av sängen. Och just då när jag låg på golvet och vek mej av garv kom Zayn in.
"Sandra you dissepeared..." Sa han och kollade på mej. Sen drogs hans blick på foto boken som Doniya hade i knät. "What is that" Sa han och jag började skratta ännu mer.
"You were so cute when you were little" Skrattade och jag tog fram bilden.
"Yeah" Sa Doniya och stirrade på kortet. "what happened" Sa hon sen och kollade på Zayn, och vi började skratta ännu mer.
"Okey, I'm gonna leave now" Sa han och gjorde något med sina händer. Sen gick han.
"I'm only kidding" Skrek Doniya och Zayn kom tillbaka in i rummet.
"Did you have to show Sandra those pictures" Sa han surt och vi bara skrattade.
"It's nothing to be imbareced of" Sa jag och skakade på huvudet medans jag försökte hålla mig för skratt.
"I'm going to get my revange on you" Sa han med en mörk röst till Doniya och försökte göra ett hotfullt ansiktsuttryck.
"Ohh I'm scared" Sa Doniya kaxigt och började skratta.
Alla tre började skratta och Zayn försvann ner igen. Vi satt kvar och pratade ett tag till tills Particia ropade att maten var klar.
Alla tre började skratta och Zayn försvann ner igen. Vi satt kvar och pratade ett tag till tills Particia ropade att maten var klar.
Dom hade hur mycket mat som helst och det känndes som om jag var i himlen. Alla tog mycket så jag behövde inte skämmas över att äta mycket heller.
Efter maten gick jag och Doniya tillbaka till hennes rum med Zayns två till systrar. Och dom visade flrea roliga bilder av Zayn och dom hade även många roliga historier om honom. Det var jätte mysigt att sitta där med alla. Dom var så söta alla tre och tog in mej med öppna armar.
Zayns perspektiv:
Efter maten gick Sandra upp med Doniya, Safaa och Waliya. Medans jag stannade kvar med mamma och några av mina kusiner som hade kommit. Vi satte oss i soffan och bara pratade. Det var skönt att vara med familjen, det var som gamla tider igen.
När klockan började närma sej tio sa vi godnatt till mamma och sen satte en av mina kusiner på en film. Det fick bli Grown Ups. Jag blir aldrig trött på den filmen. Den är alltid lika rolig och att mina kusiner var där, gjorde det bara roligare.
När filmen var slut, var jag den enda som var vaken. Så jag väckte alla och dom tog bilen hemmåt. Jag låste dörren och gick tillbaka till vardagsrummet. Jag stängde av tv:n och gick upp till Doniyas rum.
Så fort jag kom in, sprack jag upp i ett varmt leende. Safaa, Waliyha och Sandra låg och sov på Doniyas säng. Doniya satt i sin fotölj men datorn i knät. Jag gick fram till henne och satte mej på kanten av fotöljen.
"Hi" Viskade jag och satte mej lite bekvämare.
"Hi" Sa hon och stängde datorn.
"Sooooooo.. You really like her do you?" Sa hon med en speciell ton innan hon sprack upp i ett busigt leende.
Vi båda kollade lite snabbt på Sandra och jag log mot henne. Jag tittade tillbaka på Doniya och hon log varmt mot mej.
"Yeah.. I love her" Sa jag och kollade generat ner i marken. "What do you think about her" Sa jag sen och mötte Doniyas blick.
"I think that she seems lika a lovely girl and I aprove of her" Sa hon och vi båda började skratta.
"So how have you been big sister? I've missen you alot" Sa jag efter ett tag av tysnad.
Hon log mot mej och la sin dator på golvet. Hon kollade busigt på mej och jag rynkade pannan mot henne.
"I've been good! But I've missed doing this" Sa hon och slängde sej på mej.
Hon började kittla mej och tog ett grepp runt hennes handleder.
"You know I'm bigger and stronger than the last time I saw you" Sa jag överlägset och började kittla henne.
Hon skrattade satidigt som hon försökte få bort mej.
"OkeyOkeyOkey" Skrattade hon och jag satte mej rakt igen.
Det var ett under att ingen av dom vaknade. Men Sandra var nog ganska trött efter resan först från Usa och sen från London hit.
Doniya puttade till mej och jag ramlade ner på golvet. Hon brast ut i skratt och jag ställde mej upp. Jag skakade på huvudet och gick fram till Sandra.
Jag böjde mej ner och bar upp henne. Jag gav Doniya en godnatt puss på kinden innan jag gick ner med Sandra. När jag kom ner till vårat rum la jag henne på sängen och pussade henne lätt på pannan.
"Hey sweety" Sa jag när hon öppnade ögonen.
"Hii" Sa hon pömsigt och sen börjde hon skratta. "You are so cute" Sa hon mellan skratten.
Jag visste inte om det var posetivt eller negativt så jag bara log tillbaka. Sen blev hon tyst
"It's very quiet" Sa hon och kollade runt i rummet.
"Yeah everyone is asleep" Sa jag busigt och log stort innan kysste henne.
Kyssarna blev mer och mer intensiva men hon stannade upp.
"Your familly is here" Sa hon och bet sej i läppen.
"I know" Sa jag och hon fnittrade till innan jag kysste henne.
Vi kom in i det rätt snabbt igen och hon slet av min tröja. Hon kysste min hals och ner på bröstet. Jag knäppte upp hennes bh band och trängde mej in i henne.
Jag tittade åt höger och hon sov djupt. Så tog bort lite hår som låg för hennes ansikte och bäddade in hennes fötter.
Jag vred och vände på mej för att hitta en bra sovställnig. Och precis när jag hittade den perfekta ställningen ringde min telefon. Jag suckade högt innan jag gick up för att hämta den. Jag tog upp mina jeans och tog ur den. Det var Niall som ringde och jag blev mer än förvånad. Klockan var halv ett på natten och jag visste ju att Jenny skulle upp jätte tidigt imorgon för att hennes plan åkte klockan sju på morgonen. Jag klickade på den gröna luren och satte den vid örat.
"Hi" Sa jag med trött röst.
Det var helt tyst på andra sidan och jag blev lite förundrad. Jag sa hej flera gånger innan jag hörde en snyftning på andra sidan.
"He...He..hey" Hyperventilerade han och jag ble genast orolig.
"Hi Niall, what's going on" Sa jag med en gnutta panik i rösten.
Sandra började röra på sej och hon satte sej upp i sängen. Hon kollade på mej med en trött blick och jag vände mej om.
"I screwed up" Skrek han för att grät.
"What do you mean" Sa jag förvånat och han började berätta allt.
Jag hörde knappt vad han sa för att han grät så mycket men det jag uppfattade, var inge bra saker.
Han förklarade allt väldigt snabbt och kortfattat, men tydligen så hade hans flyg blivit inställt, Jenny och han börjat bråka och han åkt iväg. Men sen hade han kommit tillbaka och då hade han uppfattat det som om Louis och Jenny hade något på gång. Vilket inte allt var sant och då hade Jenny gjort slut....
Undra hur hon mådde, eftersom Niall inte alls måde bra.
"WOW, man.. I'm so sorry" Sa jag ledsamt och kliade mej lite lätt i nacken.
Jag kollade bak på Sandra, och jag tror att hon hade hört lite av det han hade berättat, för att hennes ögon var som två tallrikar. "I just... I can't be with out her Zayn! I love her so mutch" Sa han desperat.
"I know... But she'll come back" Sa jag lungt.
Även fast bråket var stort och dom hade gjort slut. Så var jag övertygad om att dom skulle hitta tillbaka till varandra.
"I don't think so.. You weren't there.. You didn't see those hurtful eyes" Snyftade han.
"Okey.. Where is she now? And where is Harry and Louis" Sa jag drog min hand genom hårt.
"She called Harry and saif that she were staying at a hotell. And I'm with Louis and Harry in their apartment" Sa han och jag blev lite lättad att han inte var själv.
Sandra ställde sej brevid mej och jag kramade om henne från sidan. Det blev tyst på andra sidan och jag fick en klum i magnen. Men snart hörde jag Harrys röst och jag pustade ut.
"Hey" Sa han tystlåten.
"Hi, where did he go" Frågade jag.
"He gave me the phone, i think he couldn't talk about it any more" Sa han och jag kollade ledsamt på Sandra. "I've never seen him like this" Sa Han oroligt.
"Maybe we should come home.." Sa jag och Sandra gav mej en ledsam blick.
"No, Liam said the same thing, but hes going to Ireland anyways" Sa han och jag nickade lite lätt även fast att han inte såg det.
"Oh okey.. It's probably good for him to go home" Sa jag.
"Yeah, but I should go and check up on him" Sa han innan han suckade.
"Yeah call me tomorrow" Sa jag och vi la på.
Jag släppte taget om Sandra och la ner mobilen i fickan. Jag vände mej om mot henne och hon kollade undrade på mej.
"Jenny left him and he's devastated" Sa jag kort och gick förbi henne.
"What" Utbrast hon och när jag vände mej om hade hon öppen mun.
Jag nickade och hon gick fram till sin väska. Hon började rota i den och jag kollade konstigt på henne. Hon drog upp sin mobil och började knappa in ett nummer.
"I have to call her" Sa hon och satt mobilen vid örat.
Jag satte mej ner på sängen och hon började gå runt i cirklar. Det gick en liten stund och Sandra gav upp. Jenny hade inte svarat och Sandra satte sej brevid mej i sängen.
Jag tittade på henne och en tår rann ner längst hennes kind.
"I'm the worst friend ever" Sa hon och sjönk ihop lite.
"No you're not! She's probably just sleeping" Sa jag lugnande och drog in henne i en kram.
"Yes I am! First of all I wasn't there supprting her with Brian and all.. And now she and Niall broke up. This is probably the worst day of her life and she didn't even call me. Her bestfriend." Sa hon och tårarna rann fortare.
"Don't feel bad about it! You asked her if she was okey with it, and she said yes. And she's upset, maybee she didn't want to talk to anyone" Sa jag lungt och strök henne på håret.
Hon skakade på huvudet och borrade in sitt huvud mot mitt bröst.
Efter ett tag ställde hon sej upp och log lite lätt.
"I'm gonna call the girls, so they can pick Jenny up at the airprt tomorrow, and cher her up before I'll get there tomorrow night" Sa hon och gick ut ur rumet med telefonen vid örat.
Jag la mej ner på sängen och somnade. Sen vaknade jag av att Sandra la sej ner på sängen. Innan jag hann fråga, började hon babbla på.
"Klara, Alexsandra, Amanda and Fanny, are going on a cruise so they'll come home the day efter tomorrow! So they couldn't meet her. BUT we said that we're going to have a girls night when they come back! ANYWAY, so I called Louise, an other friend, and she said that she'll be at the airport" Sa hon och log nöjt innan hon kröp in under täcket.
"Oh, that's good" Sa jag och pussade henne på huvudet.
"Yeah! Her parents couldn't do it either because they are both working" Sa hon sen och la sej på mitt bröst.
Jag log för mej själv och la mina armar runt henne. Jag somnade med många tankar i mitt huvud den natten. Många av dom var om Niall och Jenny, hur dom mådde. Men också hur jag skulle känna mej om Sandra skulle lämna mej. Den tanken ville jag inte ha på hjärnan så jag ruskade om huvudet och kramade om henne lite hårdare.
Blev bara två perspektiv och nästan bara om Zayn och Sandra eftersom det var bara om Niall, Jenny, Harry och Louis i förra. En liten grej bara är att vi inte kommer att skriva om Danielle och Liam nu när dom är med Liam. Eftersom då blir det så mycket och så, bara så ni vet det, haha :)
Blev bara två perspektiv och nästan bara om Zayn och Sandra eftersom det var bara om Niall, Jenny, Harry och Louis i förra. En liten grej bara är att vi inte kommer att skriva om Danielle och Liam nu när dom är med Liam. Eftersom då blir det så mycket och så, bara så ni vet det, haha :)
Men kommentera vad ni tror och om ni har några önskemål.
Och om vi är otydliga, så kan vi berätta lite nu vart alla är och så.
Liam och Danielle: Är i Liams hemstad (Wolverhampton) och kommer vara där alla lediga dagar.
Harry: Är i London nu, men ska till sin hemstad (Holmes chapel) 'Imornkväll' och där ska han vara resten av deras ledighet.
Louis: Är i London nu, men ska till sin hemstad (Duncaster) 'Imornkväll' och där ska han vara resten av deras ledighet.
Zayn och Sandra: Är i Zayns hemstad (Bradford) nu. Men Sandra ska till Sverige 'Imornkväll' Fast Zayn ska stanna kvar i bradford alla dagar.
Niall och Jenny: Är i London just nu. Men Jenny ska till sverige 'imorn på morgonen' Och eftersom Dom har bråkat, så ska Niall till sin hemstad (Mullingar) i övermorgon.
Haha så där ja, hoppas att vi inte gjorde er ännu mer förvirrade nu :P
Ps. Ignorera att det är en grädfil förpacking på matbilden, haha :)
