<3

Jag vände mej om mot Liam, Harry och Louis och alla tre hade tårar i ögonen. Alla utbytte blickar med varnadra och Liam sträckte ut sina armar mot oss. Vi log och sedan omfamnade vi varandra.

"So when can we see him" Frågade Harry med ett leende när vi släppt varandra.

"Now. But he's not awake yet" Svarade han och jag kollade glatt på killarna.

Fast Harry såg lite nere ut.

"I'll go and tel Niall the great news! And see how Jenny is doing" Sa han först glatt men sedan lite lesnare.

Juste fan. Jenny, jag hade blivit så glad att jag glömt bort att hon också svimmat.

"I'll come with you" Sa Louis och små sprang till Harry.

Dom vände sej om mot mej och Harry log snett mot mej. Det såg ut som om han ville att jag skulle följa med. Men allt jag ville just nu var att träffa min underbara Zayn.

"You two go and we'll come in a bit" Sa Louis och Harry kollade på oss med ett leende. .

"Okey, Say hi to Niall for me. And ofcourse To Jenny if she's awake" Sa Liam och Louis nickade innan dom gick.

Lite skuldkänslor fick jag över att jag inte följde med. Men Jenny hade faktiskt 'bara' svimmat, Zayn var ju nära på att dö. Tänkte jag, men fick faktiskt ännu mer skuldänslor för att ha gämfört dom.

Liam tog mej tillbaka till verkligheten när han harklade sej.

"Shall we go" Sa han med ett leende.

Jag nickade långsamt och vi började sedan gå.

---

Vi kom närmre och närmre rummet och för varje steg blev min andning snabbare och snabbare. Det kändes som om korridåren bara blev längre och avståndet till dörren var längre ifrån mej än vad den var från början. När vi äntligen kom fram till dörren stannade jag upp och kollade upp på Liam. Han log varmt mot mej och jag försökte klämma fram ett leende innan min blick gick till handtaget. Det var inte förrens jag höjde handen för att öppna dörrren, som jag märkte att jag skakade. Jag stängde mina ögon och tog ett djupt andetag. Jag ville öppna dörren, det ville jag. Men jag var rädd för vad jag skulle få se. Jag kände en hand på min axel och en annan ta tg i min hand. Jag öppnade sakta ögonen och när jag vände mej om stod Harry, Louis och Niall bakom mej. Jag kollade ner på min hand och det var Liam som höll i den.

"Don't worry. Everything's gonna be okey" Sa han och gav mej en kram i sidan.

Niall, Harry och Louis kramade om mej och i det ögonblicket var det som om jag fick nån slags stark känsla. Jag fick nya krafter. Jag sträckte på mej och gav dom ett leende.

"Are you gonna open it or should I do it" Sa Louis och vi skrattade till lite. Men det dog ut rätt så snabbt.

"I'll do it" Sa jag och släppte Liams hand för att öppna dörren.

Den öppnades och hundra tankar snurrade i mitt huvud och jag ville inget annat än kasta mej på honom och gråta i hans famn, men jag var så rädd att han skulle gå sönder. Det var inte förrens jag kollade ordentligt på honom som chocket slog till mej. Han hade slangar i ansiktet och i armarna som var kopplade till olika masikner och ställningar. Han hade en slang nere i halsen och jag visste redan då att det var illa. En sån slang hade man bara om man inte kunde andas av sej självt. Han var blå och hade små sår i hela ansiktet och var lite små svullen här och där. Han hade gips på armen och den låg längst i sidan.

Killarna gick in och mot honom. Men jag kunde inte. Benen var som fast klisstrade. Jag mötte Nialls blick och han tog ett steg framåt. Han var tårögd och man såg klart och tydligt hans oro.

"Come on" Sa han och tog min hand.

"Ehm.. I" Började jag och alla kollade på mej. "Can I be alone with him for five seconds?" Bad jag och kollade skamset ner i marken. Jag visste att det var dåligt att be dom et, eftersom han var deras bästavän, men jag var tvungen.

Dom kollade på varnadra och Louis var den som tog första steget.

"Sure" Sa han och gav mej en puss på håret innan han gick mot dörren.

Harry kom emot mej och jag mötte hans blick.

"We'll be right outside" Sa han med ett snett leende innan han också gick ut.

"You just say the word and we'll be back" Sa Niall och kramade om mej, jag nickade försiktigt.

Liam gick förbi mej och jag vände mej om när han harklade sej.

"I promise you, we'll get through this. You just have to believe it" Sa han och nickade mot Zayn.

"Dare to dream right?" Sa jag frågandes och Liam nickade tydligt med ett leende.

Dörren stängdes och nu var det bara jag här inne med Zayn. Jag vände mej om mot honom och ögonen vattnades på en gång. Han såg så svag ut. Jag tog ett steg fram och gick för att sätta mej ner på fotöljen som stod brevid sängen. Jag studerade honom och tog sedan tag i hans hand.

"Hi Babe" Sa jag och en tår föll ner från mitt ena öga.

"Did you get the candy?" Frågade jag och skrattade tyst för mej själv medans fler tårar rann.

Jag skakade föriktigt bort tårrna och tog ett fastare tog om hans hand.

"Hey babe... You are scaring the shit of averybody. Me, the boys, your familly, your fans. We all need you to wake up. We need you" Speccielly me, cus you know.. You're my rock, the love of my life. My one and only. And I don't think I can keep living my life without you. You are to important." Jag tog en Paus för att svälja tårarna.

"You and Jenny are the most important things I have in my life. And she isn't feeling verry good. She collapsed earlier tonight. And that scares me, cus you and me both know something isn't right about her. But she won't tell me what is bothering her. Everything is falling apart and I just need you to tell be that evrything is gonna be okey. Because I'm not gonna believe it untill you say it" Sa jag och tårarna började rinna.

"Zayn please wake up... I need you" Sa jag och kramade om hans hand hårdare. Tårarna rann mer än någonsin. Jag ställde mej upp och la mej så försiktigt som möjligt brevid honom. Mina ögonlock blev tyngre och tyngre och rätt som det var somna jag.

"Sandra. Wake up" Hörde jag en röst och när jag sakta öppnade ögonen stod Louis framför mej.

Jag kollade snabbt på min handled där min klocka visade två på eftermiddagen. Shit vad länge jag måste ha sovit, tänkte jag sömingt. Jag vred och vände på mej och såg att Zayn inte hade någon slang nere i halsen längre. Jag tittade förvånat på Louis som log stort mot mej.

"They took it off a couple of hours ago and he's breading on his own now" Sa han glatt och jag hoppade upp ur sängen och kastade mej i Louis famn.

Han skrattade till och jag kramade om honom riktigt hårt. Han la sina armar runt mej och kramade om mej tillbaka.

Att han andades av sej sjäv var ett bra tecken. Det betydde att det var ännu större chans att han skulle vakna. Jag släppte taget om Louis och vi kollade glatt på varandra. Han hade ett stort fånigt leende på läpparna och jag hade ett lika stort leende jag med.

"And do you wanna know some other good news?" Frågade han och jag kollade skeptiskt på honom. Vad skulle det kunna vara.

"Yeah any good news would be good right now" Sa jag glatt och han log.

"Jenny's awake" Sa han och jag blev tyst och visade inte en min.

Han tittade konstigt på mej och jag sa inget. Jag hade lite dåligt samvete över att jag inte hälsat på henne. Så det känndes konstigt att visa hur glad jg egentligen var. För det var jag, innombords skrek jag av lycka. Men jag kännde mej skyddig som inte gått til lhenen och Niall. Dom betyder ju så pass mycket för mej. Speciellt Jenny, vi hade gått igenom så mycket tillsammans och det fanns inget som kunde förstöra våran vänskap, men hon måste hata mej för att jag inte visat att jag bryr mej.

"Do you believe it now?" Frågade han och jag kollade oförståendligt på honom. "Do you believe that everything's gonna be okey?" Frörtydligade han sej och jag kunde inte låta bli att le.

"Yeah.." Sa jag och kramade om honom en sista gång.

Allt skulle nog ändå bli bra.

 

Zayn hade blivit av med några slangar och skulle antgligen vakna senare idag eller imorgon. Jenny hade vaknat och mådde hyffsat bra och när Niall kom förbi oc hsa det, var hon och pratade med doktorn. Stämingen var hoppfyll och alla hade inställnigen att det skulle bli bra. Att Zayn skulle vakna snart och att Jenny skulle bli piggare. Och det känndes faktiskt som om allt skulle bli som vanligt igen.

Liam, Louis och Sandra var alla inne hos Zayn. Vilket jag också var, sen hade alla blivit hungriga och såklart när vi röstade på vem som skulle köpa mat, röstade alla på mej. Med en suck och skratta från dom andra, gick jag sedan ner till cafterian. 

På väg ner till cafeterian såg jag Niall springa förbi. Han såg arg ut och hans ögon var blodsprängda. Van fan kan ha hänt? 

"NIALL" Skrek jag oroligt och snabbt. 

Han stannade upp. Han mötte min blick och precis som jag skulle öppna munnen, tittade han ner i marken och vände sedan på sej. 

"NIALL WAIT" Skrek jag lite högre men han skakade bara på huvudet och gick sedan iväg. 

Jag kollade chockat på Niall när han sprang iväg. Tankarna om vad som kunde ha hänt var blandade, men det måste vara nått med Jenny. 

Oroligt fortsatte jag gå ner till cafeterian, men det känndes fel att bara vänta med att höra vad som hänt. Dessutom blev jag rejält orolig över Jenny. Jag tog hissen upp till våning tre och sedan gick jag till Jennys rum. Utanför hörde jag snyftningar och massa skrammel. Jag öppnade dörren och mötte en gråtandes Jenny. Hon stod och pillade på en maskin. Hon kollade upp på mej och fort som satan försökte hon få bort slangen som var kopplad från hennes arm till en ställning. 

"Jenny don't do that" Sa jag och gick fram till henne. 

"I need to find Niall" Sa hon och försökte rycka bort slangen. 

Jag la min hand på hennes fria hand i ett försök att lugna ner henne. 

"I need to find Niall" SA han ännu mer stressat och tårarna rann. 

"Jenny you need to relax" Sa jag och tog tag i hennes över armar. 

"NO! I NEED TO FIND HIM" Skrek hon och jag tog ett steg bakåt i chock. 

Hon ryckte bort slangen och i ett försök att springa, ramlade hon och det brast för henne. Hon satt kvar och la sina händer för ansiktet. Jag satte mej bakom henne och körde mina händer under hennes armar. Jag lyfte upp henne och drog in henne i en varm och beskyddande kram. Hon la sina händer på mitt bröst och snyftade medans tårarna rann. Jag fortsatte hålla om henne medans vi satte hos på sjukhus sängen. 

"You wanna tell me what's uppsetting you?" Frågade jag lungt och hon nickade försiktigt. 

Hon drog sina fingrar under hennes ögon och tog ett djupt andetag innan hon satte sej rakt och vände sitt huvud mot mej. 

"You know when we were in sweden and I was feeling really sick?" Frågade hon och jag nickade. "Well as you know, I did a pregnacy test. And what you don't know is that it showed positive" Sa hon och mina ögon vidgases en aning. 

"yeah I know what you're thinking... She shouldn't have lied. And I know I shouldn't have.." Sa hon och jag kunde inte riktigt förstå. Hon tittade sakta upp på mej och en tår slank ner från hennes öga. "I was scared... I still am" Sa hon och fler tårar rann. Jag drog in henne i en kram. 

"You and Niall will work it out. You always do" Sa jag tröstade men hon skakade på huvudet. 

"I don't think so..." Sa hon och jag släppte taget om henne. "I have this thing... I can die if I have this baby" Sa hon och tårarna slutade rinna på henne. Det var som om det inte gjorde henne nått. 

Vi satt kvar ett tag och hon förklarade hur det gick till och jag satt bara där. Sa inte alls mycket. Försökte mest få det att sjunka in att hon faktiskt inte bara var gravid, utan att hon kunde dö. Jag tänkte på Niall, hur han skulle reagera när hon berättade det för honom. Jag vet att han skulle be henne ta bort ungen. men jag visste ääven att Jenny skulle vägra. Dom hade varit med om så mycket. Niall och Jenny. Det fick inte ta slut så här. 

"I'll find him. You just stay here resting. Okey?" Sa jag och hon nickade sakta. 

Efter tag av letande, hittade jag honom tillslut. Han satt precis utanför sjukhuset och bara tittade ut i tommaintet. 

"Hey man" Sa jag när jag gick fram till honom. 

"Hi" Sa han tyst innan han tittade upp på mej. 

"How are you?" Frågade jag och han flyttade en bit på sej. 

"Not so good" Sa han och jag satte mej ner. 

"I talked to Jenny" Sa jag försitkigt och han mötte min blick. 

"She's pregnant Harry!" Sa han drog sina fingrar genom håret. "She didn't tell me. And she has known it for two months" Fortsatt han upprört.  

"I know and you have every right to be uset. But she really needs you" Sa jag och han gav mej en arg blick. 

"And I needed her to tell me from the begining" Sa han ägande och kollade rakt fram igen. 

"I know and that sucks man! But let's be honest.. It's a reason why you haven't left the hospital" Sa jag och han kollade ledsamt på mej. 

"Yeah... I'll take a bullet for that girl" Sa han och hans ögon började vattnas. 

"Don't tell me that.. Tell her! She really needs you man" Sa jag och han nickade försiktigt. 

"Did she tell you anything else" Sa han och jag fick genast en klump i magen. Skulle jag säga det? 

"Nope" Sa jag kort.

"Harry.. we hang out almost everyday.. I know when you're lying" Sa han och rynkade pannan. 

"I'm not" Ljög jag. 

"Harry.. Jenny means everything to me, so if there is something wrong or she told you something els that I don't know.. I wanna know about it... Plus you said she needs me more than ones" Sa han och jag blev stum. "Harry I know you're lying!! What did she tell you?" Frågade han och jag bet mej lätt i läppen innan jag berättade allt. Precis allt vad hon berättat för mej. Först sa han inget, han bara satt och lyssnade. Eller jag har ingen aning om han lyssnade efter jag sagt att hon kan dö. Det såg ut som om han blev rätt så chockad. Men sen ställde han sej upp och kollade ner på mej. 

"I'm going to see Jenny" Sa han och gick. 

Jag satt kvar ett tag men insåg sedan att jag kanske ska gå tillbaka till dom andra eftersom don undrar nog vart jag tog vägen. Mina tankar var på Niall och Jenny och jag bad om att dom skulle lösa det. Det förtjänade dom.

Jag kom fram till Zayns rum och möttes av massa glada hej. 

"HARRY" Skrek Sandra glatt. "The doctor was here earlier and he said Zayn is doing great and he'll defenetly wake up" Fortsatt hon och hon hade världens största leende på läpparna. 

"That's great" Sa jag glatt. Äntligen lite goda nyheter. 

Jag gik fram till en av dom lediga stolarna och satte mej ner på den.

"Where is our food" Sa Liam förvånat och alla kollade på mina händer. 

"I'm starviing" Gnällde Louis. 

Ingen av dom hade en aning om vad som pågår egentligen. 

"Ehm it's something you have to know" Började jag och dom kollade oroligt på mej och sedan på varnadra. 

Jag kollade på Sandra och det var som om hon visste vad jag skulle säga, för det lös av oro om henne.

"It's about Jenny isn't it?" Sa hon och jag nickade.

"She's pregnant" Sa jag snabbt och dom kollade chockat på varandra. "And she has this ilness that makes her blood dry inside of her body.." Sa jag ledsamt och kände hur tårarna började bränna bakom ögonlocken. Men Sandra avbröt mej.

Sandra sa något på svenska och vi kollade undrande på henne. "it means that she can get killed if she decides to have the baby right?" Sa hon och jag nickade långsamt. Hur visste hon det? 

"My friends mom had it and she died" Sa hon och jag svalde hårt. 

"Wow I'm not hungry anymore" Sa Louis och vi kollade ledsamt på varandra. 

"She's not keeping the baby right?" Sa Liam och jag vände mitt huvud mot honom. "I mean not if it can get her killed" Fortsatt han och jag skakade på huvudet och mummlade jag vet inte. 

"Does Niall know?" Frågade Sandra medans hon ställde sej upp. 

"Yea" Sa jag samtidigt som jag nickade. 

Honbörjade gå mot dörren men jag ställde mej upp och ställde mej ivägen. 

"Where are you going?" Frågade jag och när hon vände sej om såg jag att hennes ögon var vattniga. 

"I'm going to talk to Jenny" Svarade hon medans en tår trillade ner. 

"Niall and she is talking right now" Sa jag och hon gick in i min famn. 

"She's my best freind" Snyftade hon och jag schysade henne. 

Liam kom bakom mej och kramade om oss. Jag släppte taget om dom och kollade bak på Louis. Han grät. Jag gick fram till honom och han suckade djupt. 

"Why does this awful things keep happen to this nice people? I don't understand" Sa han frustrerat och argt, men också sorgset. "What's the piont of being nice if bad things keep hapend" Sa han och jag kollade medlidande på honom. 

"Being nice always has it's meaning" Sa Liam varmt när han tog ett steg mot Louis. 

"Not always" Muttrade Louis argt. 

"Remember that fan, who had cancer?" Frågade Liam och jag kom ihåg den dagen vi läste hennes brev. 

Louis nickade och Liam fortsatte prata. 

"We changed that little girls life... Being nice always matters, maybe not for you but for someone else" Sa han och Louis kollade sorgset på Liam. Louis nickade sakta och Liam log varmt mot honom. 

"Listen guys" Sa Liam när han ställde sej upp. "Even tough it doens't feel like it right now, I truly think that everything is gonna be okey! We just need to have faith. But Jenny is a strong person and she'll get trough this. Plus she has us! She and Niall will work it out. I just know it" Sa han hopp fullt och vi alla fyra hade tårar i ögonen. Sandra gick mot Liam och han öppnade sin famn för henne. Jag och Louis följde Sandras exempell och nu stod alla i en grupp kram. Även fast hoppat gått upp lite efter Liams tröstande ord, kunde jag inte sluta tänka på Niall och Jennys konversation.

---

Hejhopp vänner :D long time no see he? Aja, såg att det inte gick att kommentera på det förra kapitlet men skulle verkligen upskatta en eller två kommentarer, för jag jobbade hårt med detta kapitel :) Det kommer ta ett tag för kapitlerna att komma upp men ett slut har jag lovat och ett slut ska ni få. Kolla in här lite dåochdå bara så ser ni nog ett kapitel någon gång :)