<3

---

  
 
Zayns perspektiv:

Jag och Sandra rullade runt på stranden och kysstes när jag helt plötsligt ser Nialll springa upp på stranden med Jenny i famnen. Jennys huvud och armar hängde löst ner, hennes mun var öppen och benen dinglade i luften. Nialls blick sa mycket när han kollade på mej.
"Sandra" Sa jag panikslaget och drog bort henne.
"What" Skrattade hon och ställde sej upp.
Hennes leende försvann snabbt när hon tittade ner vid strand kanten. Hon tittade inte ens på mej innan hon sprang dit.
Louis, Liam och Harry kom emot mej och vi sprang dit. Niall började göra hjärt-lungräddning på Jenny och då fattade jag att det var allvarligt. Sandra fällde en tår och tryckte sej mot mej. Jag försökte att visa mej stark inför Niall och Sandra men att se båda två gråta och dessutom se Jenny ligga där hjälplös gjorde det inte enkelt. Jag tittade på Liam, han såg lika rädd ut som alla andra. Efter ett bra tag av hjärt-lungräddning såg det ut som om han hade gett upp hoppet, eftersom han slutade trycka på hennes bröst.
"Wake up" Sa han tyst med gråten i halsen samtidigt som han gungade Jenny fram och tillbaka. 
När Sandra såg att han slutade trycka slängde hon sej ner på marken och puttade bort Niall. Sandra började göra hjärt-lungräddning medans hon grät rejält. Niall ställde sej upp och backade bakåt. Hans blick var tom och man kunde se hur rädd, orolig och chokad han var. Han vände sej plötsligt om och sprang därifrån. Jag visste inte riktigt vad han gjorde men helt plötsligt började Jenny hosta upp massa vatten. 
"Thank god" Sa Sandra högt och tårarna fortsatte att rinna ner för hennes kinder. 
Det kändes som om en tyngd hade lyfts från mina axlar. Ett leende spreds över mina läppar men försvann snabbt när jag kollade mot Harrys håll. Där stod Niall och grät. Harry la hans hand på Nialls axel. Men han vände huvudet mot marken och började springa igen. Liam, Louis, Harry och jag bytte ut blickar innan vi gick fram till Jenny och Sandra. 
Sandra höll om Jenny medans hon sa massa saker på svenska. Jenny släppte taget om Sandra och kollade på oss. 
"Jenny, we are so so sorry" Sa Liam och han fällde en tår. 
"Yeah, we didn't meen for this to happend" Fyllde Louis i och fällde en tår han också. 
"It wasen't your fault" Sa hon och log svagt mot dom. 
"Yes it was" Sa Harry som hade varit tyst hela tiden. 
Jenny skakade på huvudet och hostade lite till. Jag satte mej ner på huk och gav Sandra en mjuk kyss på munnen.
"Where is Niall" Sa hon förvånat efter ett tag av tysnad. 
"I think he got pretty shocked, so he ran away" Sa jag och kliade mej på armen. 
"Did you see where he went" Frågade hon och ställde sej upp. 
Jag skakade på huvudet och hon gick två steg när hon plötsligt ramlade ihopp. Som tur var Liam precis där. Så han fångade henne. Sandra skrek till och vi tittade oroligt på varandra. 
Jenny öppnade ögonen snabbt efter. Hon tittade upp på Liam och skrattade lite. 
"I'm sorry" Skrattade hon och flyttade på sej. 
Harry och jag tittade på varandra innan båda började skratta. Sen började Sandra, Louis och Liam också skratta. Så där satt vi på stranden och skrattade åt Jenny. 
"How the hell can you laugh right now" Skrattade Sandra och tårkade bort några tårar. 
"I don't know" Sa Jenny och kliade sej på pannan. 
När hon drog bort handen var den blodig. Hon tittade på den och sen på oss. 
"I'll go and call an ambulance" Sa jag och reste sej upp.  
"No don't" Skrek Jenny och drog mej i armen.
"Why not? You need to fix it" Sa Harry förvånat.
"I'll go and call" Sa jag igen och började gå.
"Because then my mom is gonna make me go back to sweden" Sa Jenny fällde en tår.
Om Jenny skulle behöva åka hem, skulle Sandra behöva åka hem. Det skulle jag aldrig klara av! Och jag vet att Niall skulle bli förkrossad om Jenny skulle behöva åka hem. Fast hon kan ju behöva stygn! Tänkte jag medans jag stod och lyssnade på Harry och Jenny.
"Zayn, I'm begging you! Please don't call! I'm gonna be fine. It doesen't even bleed anymore" Sa hon och tittade med hund ögon på mej. Jag nickade sakta och hon ställde sej upp.
"Thank you" Sa hon och kramade mej.
Jag log mot henne och alla ställde sej upp. Vi började gå mot huset.
"I wanna find Niall" Sa Jenny och ändrade riktning.
"No no no" Sa Sandra och drog Jenny i armen. "You are gonna rest, or else I'm gonna call an ambulance" Sa Sandra och titttade allvarligt på henne.
"What? NO I need to find him! I need to talk to him, and tell him that everything is fine" Sa Jenny surt och puttade bort Sandras arm. 
"We'll find him" Sa jag lungt.
Efter många om och men, gick hon tillslut in med Sandra. Jag, Liam, Louis och Harry började leta. Han måste vara jätte ledsen. Niall är verkligen inte den som skiter i sånt här. Han är ganska känslig när det gäller familj och vänner. Dom han bryr sej om kan han göra vad som helst för. Det skärde i hjärtat på mej när jag tänkte på att han var ledsen. Det var det värsta som fanns. Att se dom jag älskade ledsna. Harry och jag gick brevid varandra och pratade lite smått om Niall.
Vi gick en bit till när vi plötsligt såg honom. Han satt i med benen upp till hakan. Han gungade fram och tillbaka och man såg att han frös. Han hade bara badbyxor på sej och hans hår var lite fuktigt. Visst, det var varmt ute men han var väll chokad också.
"Niall" Sa Liam försiktigt.
Niall tittade snabbt upp på oss och han mötte min blick. Jag log snett mot honom innan vi gick fram. Jag satte mej brevid honom och kramade om honom från sidan. Liam satte sej på andra sidan och Harry och Louis ställde sej vid hans fötter.
Det blev tyst. Allt man hörde var vågorna som åkte upp på stranden, några enstaka fåglar som kvittrade, vinden som brusade och våra tunga andningar.
"She is okey, Niall" Sa Harry medans han gick ner på huk.
"We shouldn't have done it" Sa Niall flyttade sitt ansikte från hans knän. 
"I know, but we didn't meen for it too happend" Sa Harry lungt. 
"Yea, we just wanted to mess with her! And she knows that" Sa Liam och la sin hand på hans axel. 
"It was my fault! I did that! I did that to the girl I love! I... ME... And now she is never gonna forgive me" Sa Niall och brast ut i tårar.
Louis gick fram till honom och kramade om honom hårt. Även Harry, Liam och jag kramade om honom.
"Trust me, she's gonna forgive you! She wanted to find you, but we told her that she needed to rest. But trust me she is gonna forgive you" Sa jag stöttande och släppte honom.
"No she wont! She's probably gonna break up with me" Sa han och grät ännu mer.
Niall drog upp benen till hakan och fortsatte gråta. Jag hörde en pinne knäckas och allas huvud förutom Nialls vreds dit. Jenny kom gående med Sandra under armen. Hon log mot oss och vi kollade skeptiskt på henne.
Sandra himlade med ögonen och jag skrattade lite. Jag kunde nästan förutspå vad som hade hänt. Jenny hade säkert övertalat Snadra om att hon mådde bättre. Jenny var väldigt duktig på att använde sina puppy eyes. Dom var nästan omöjliga att måtstå dom.
Jag flyttade på mej och Jenny satte sej där jag hade satt. Liam, Harry och Louis ställde sej också upp. Vi log mot Jenny och hon nickade till. Innan vi började gå kollade jag bakåt. Niall tittade upp och mötte min blick. Jag log mot honom och han log snett tillbaks. Sen började dom prata. Jag vände mej om igen och vi började gå.

Jennys perspektiv:
Det var det värsta jag hade varit med om, förutom attacken. Att inte kunna andas, paniken som bara växte och växte under vattnet. Jag fick panik när allt vatten kom upp i mna ögon. Jag försökte att hitta luft hål, men det var omöjligt. Jag höll för ögonen med armarna och jag tror att jag skrek. Ögonen stängdes sakta och jag blev lugn. Allt blev tyst och jag somnade in. 
När jag sedan vaknade upp, satte jag mej hastigt upp och började genast hosta upp vatten. När jag såg att Niall inte stod vid mej, blev jag både förvånad och ledsen. Ville han inte träffa mej? Var det första jag tänkte.
När Zayn, Liam, Harry och Louis gick för hitta Niall. Tog Sandra tag i min arm och la den över sin axel. Jag log mot henne och vi gick in. Jag visste inte varför hon la min arm på hennes axlar egentligen. Jag haltade inte direkt. Men min hals var öm och mitt huvud dunkade.
Jag ville så väldigt gärna träffa honom så jag lyckades att övertala Sandra att följa med mej. Det tog inte alls lång tid innan vi såg fem killar som stod och kramades. Jag och Sandra log med hela ansiktet. Vad söta dom var, jag och Sandra är nog dom två lyckligaste personerna i världen. Vem som helst skulle nog vilja vara i min plats just nu.

När jag gick fram till dom, vändes alla huvuden snabbt mot mej. Jag nickade mot Zayn och dom gick. Jag satte mej brevid Niall sa mjukt.
"Niall, It's okey" Sa jag och försökte få hans blick riktad mot mej.

"No it's not okey! You could have died" Sa han och tittade sakta upp på mig med blodsprängda ögon.

"Well, I could die right now too" Sa jag och log mot honom. "If I land on my head" Sa jag och skrattade lite åt mitt extremt dåliga exempel. 
Även han fick fram ett skratt.  

"So your not mad" Sa han och tittade på mig med världens gulligaste blick.

"Ofcurse not" Sa jag och klappade honom på kinden.
"But... I did that too you! And if you don't joke about it, you really could have died. And that would have been my fault" Sa han tyst och tittade ner i marken.
Jag skulle precis öppna munnen, när han avbröt mej.
"And even if you forgive me! I can't forgive me" Sa han och han tittade fortfarande ner i marken. 
En tår trillade ner från hans kind, vilket det gjorde för mej också. Inte för att jag hade ont någonstans, eller för att jag var rädd. Utan för att han grät. Och det skärde i mitt hjärta. Hans söta ansikte med dom vackraste ögonen blev nu dränkta i tårar. Min kille grät på grund av mej.    
"Niall listen to me" Sa jag allvarligt och la mina händer på hans kinder. "You don't need to feel guilty! Really, I will just feel bad if you feel guilty! And you don't want me to feel bad, do you?" Sa jag och kollade djupt in i hans vattniga ögon.
Han skakade på huvudet och kramade om mej hårt och länge. Han släppte taget om mej och vi torkade bort varandras tårar. Sen kysste han mej passionerat. 
"I love you soooooo mutch! You are my everything and seeing you lay there made me realise it more than ever" Sa han och tog bort en hårslinga som hade lagt sej längst mitt asnikte.

"You are so sweet! I love you too" Sa jag medans jag log med hela ansiktet och tänkte att jag var världens lyckligaste tjej.
Båda log i kyssen och jag tog tag i hans nacke. Han la sina händer på mina kinder och vi la oss ner. Jag la mej över honom och vi fortsatte att kyssas. Jag andades mellan kyssarna och helt plötsligt stelnade han till. Jag kollade av ren reflex bakåt, men ingen stod där. Jag tittade förvirrad på honom och han pekade på min panna. Jag såg något blodigt rinna vid mitt öga. Så jag la handen för såret på min panna och ställde mej upp. Han suckade högt och ställde sej upp han också. 

"Damn! It had just stoped beeding" Sa jag och torkade bort blodet. "Don't worry! It's nothing" Sa jag när han kollade oroligt på mej.  

"What do you meen with: Don't worry?! Jenny we must take you to the hospital! NOW" Sa han högt. "I'll call Harry or Louis, so they can pick us up" Sa han när jag inte sa något. 
Jag skakade på huvudet och han gick fram till mej och räckte ut handen. Jag kollade konstigt på hans hand och sen på honom. Han nickade till. Jag förstod fortfarande inte men sen gick hans blick ner mot min byxficka, och då förstod jag att han ville ha min mobil.
"Give me your phone" Sa han vinkade med sina fingrar.
Jag skakade snabbt på huvudet och han nickade. Jag fortsatte att skaka på huvudet och han gick tillslut så nära mej så att han själv kunde ta mobilen. 
"We need to get you too the hospital" Sa han och tog tag i mina nedre armar medans han började gräva i min ficka. 
Han fick tag i min mobil och släppte mina armar. Han gick bort en bit och började knappa in något nummer. Jag spärrade upp ögonen och började springa emot honom.   
"DON'T YOU DARE CALL" Skrek jag och hoppade på honom.
Jag hann aldrig hindra honom från att klicka på ring. Utan han klickade och satte den mot örat. Jag klängde på honom och fick tillslut tag i den.
"Hello" Sa jag anfådd.
"Hi, What happend to Niall? Is everything alrigth?" Frågade Louis oroligt i andra änden.
Jag gick bort en bit, men Niall kom efter mej så jag ville hålla samtalet kort.
"He's standing right next too me" Ljög jag och backade några steg. 
"HARRY COME AND PICK US UP" Skrek Niall och började gå snabbare mot mej. 
"Do you want me to pick you up" Frågade Louis. 
"NO thanks, we'll be home for dinner" Sa jag snabbt och la på eftersom Niall var på väg att rycka min telefon från mej. 
Jag la snabbt ner telefonen i min ficka igen och han suckade åt mej. 
"Jenny, Why don't you wanna go too the hospital? You will probably need stitches" Sa Niall och drog sitt finger över mitt sår. 
"Because I don't need it" Höjde jag rösten mot honom. 
"Jenny" Sa han lungt och lutade sin panna mot min. "I promised your mom that I would do anything for you, that I would risk my life for you, that I would protect you! And I failed, but I can atleast get you to a hospital" Sa han och kollade djupt in i mina ögon. 
"Don't you get it" Sa jag och backade bakåt och min blick gled ner på sanden. 
"Get what?" Sa han och kollade oförstående på mej. 
"If my mom finds out what happend or that I went to the hospitel again! She would make me go back to sweden" Sa jag desperat och jag kände att tårarna skulle komma snart. 
Åka hem, var det sista jag ville just nu. Såklart saknade jag alla där hemma. Men jag skulle aldrig klara av att lämna allting här! Niall, killarna, jobbet eller alla dom helt underbara vännerna jag har träffat. Jag vet att om jag hade åkt hem då, så skulle jag bli väldigt deprimerad. För att allt jag skulle tänkt på var det som fanns i London.
"I don't know! I really think that you should see a doctor" Sa han och kramade om mej. 
"But what if I promise you that i doesen't hurt! And if it gets worse, you can take me to the hospital" Sa jag övertygande och särade mej från hans kram. 
"Only if you promise" Sa han och log snett mot mej. 
"I promise" Sa jag och kastade mej i hans famn. 
Jag släppte honom och han kysste mej. Vi tog varandra i hand och började gå hem. 
När vi kom innanför dörren möttes vi av en underbar doft, tacos. Jag tittade på Niall som log stort, jag sparkade av mej skorna och vi sprang in till köket. Där satt dom gulligt och väntade på oss.
Efter maten satte vi på en film, men eftersom jag var helt utmattad la jag mej ner och somnade på en gång.

---