Kapitel 44
Tidigare (Jennys perspektiv)
Jag la snabbt ner telefonen i min ficka igen och han suckade åt mej.
"Jenny, Why don't you wanna go too the hospital? You will probably need stitches" Sa Niall och drog sitt finger över mitt sår.
"Because I don't need it" Höjde jag rösten mot honom.
"Jenny" Sa han lungt och lutade sin panna mot min. "I promised your mom that I would do anything for you, that I would risk my life for you, that I would protect you! And I failed, but I can atleast get you to a hospital" Sa han och kollade djupt in i mina ögon.
"Don't you get it" Sa jag och backade bakåt och min blick gled ner på sanden.
"Get what?" Sa han och kollade oförstående på mej.
"If my mom finds out what happend or that I went to the hospitel again! She would make me go back to sweden" Sa jag desperat och jag kände att tårarna skulle komma snart.
Åka hem, var det sista jag ville just nu. Såklart saknade jag alla där hemma. Men jag skulle aldrig klara av att lämna allting här! Niall, killarna, jobbet eller alla dom helt underbara vännerna jag har träffat. Jag vet att om jag hade åkt hem då, så skulle jag bli väldigt deprimerad. För att allt jag skulle tänkt på var det som fanns i London.
"I don't know! I really think that you should see a doctor" Sa han och kramade om mej.
"But what if I promise you that i doesen't hurt! And if it gets worse, you can take me to the hospital" Sa jag övertygande och särade mej från hans kram.
"Only if you promise" Sa han och log snett mot mej.
"I promise" Sa jag och kastade mej i hans famn.
Jag släppte honom och han kysste mej. Vi tog varandra i hand och började gå hem.
När vi kom innanför dörren möttes vi av en underbar doft, tacos. Jag tittade på Niall som log stort, jag sparkade av mej skorna och vi sprang in till köket. Där satt dom gulligt och väntade på oss.
Efter maten satte vi på en film, men eftersom jag var helt utmattad la jag mej ner och somnade på en gång.
Jag sprang glatt på stranden. Det var väldigt varmt ute och solen sken. Fåglarna kvittrade glatt och jag skulle precis springa ut till vattnet. Men helt plötsligt blev allt mörkt och kallt. En vind pust nuddade min hud och jag rös till. Ingen va på stranden förutom jag. Jag vred och vände på mej men ingen var där. Jag började skrika för full hals och när jag sprang in i huset, var det ingen där heller. Jag sprang ut på stranden igen och där stod killarna i en ring. Jag särade på Louis och Zayn som stod brevid varandra. Jag tittade ner på stranden och där låg Jenny. Jag slängde mej ner på marken. Hon var krit vit, blå om läpparna och is kall. HON VAR DÖD. Jag brast ut i tårar och killarna pratade alla i mun på varandra.
"You did this! You killed Jenny" Skrek Zayn åt mej.
Jag vände mej om mot killarna, som var borta. Och det var Jenny också.
"You killed her" Fortsatte Zayn att skrika åt mej.
"NO, I didn't even know she was here" Sa jag ängsligt och kollade på honom med uppspärade ögon.
"I can't love a murdurer! I'm sorry Sandra, but we have to break up.." Sa han och försvann.
"NEEEEEEEEEJ" Skrek jag och öppnade mina ögon.
Jag satte mej hastigt upp i sängen. Jag tittade snabbt runt omkring mej, Zayn låg inte där... Var det verkligen bara en marddröm? Tänkte jag och kastade bort mitt täcke. Jag flög upp ur sängen och sprang ut i hallen. Vart var alla. Jag sprang upp på övervåningen och in i Jennys och Nialls rum. Där låg hon, med vidöppen mun och snarkade högt som fan. Ja, nog var hon levande. Tänkte jag och fnissade lite.
"Men vänta, varför låg inte Zayn brevid mej?" Sa jag, även fast jag var helt själv.
Jag blev helt stirrig igen och började springa runt som en vilsen höna i hela huset. Jag sprang in i Louis och Harrys rum. Vart är han? Har han lämnat mej? Har det hänt något? Tänkte jag och blev ännu mer stirrig.
"Sandra" Hörde jag en trött röst bakom mej.
Jag vände mej snabbt om och där stod han. Min älskade pojkvän. Zayn freaking Malik. Han stod framför mej och kollade väldigt konstigt på mej, dessutom utan tröja. Fan vad jag är töntig tänkte jag och fnissade högt. Jag sprang in i hans famn och kramade om honom hårt. Han skrattade högt och det tog ett tag innan han la sina armar runt min kropp.
"Why are you up? And in Louis and Harrys room" Frågade han och kollade undrande ner på mej.
"I was looking for you! I had a nightmare! You said that I killed Jenny and that you couldn't be with me anymore" Sa jag och putade medläppen.
Han backade bakåt några steg och höjde ögonbrynen mot mej.
"Well, you did kill Jenny, and we aren't together" Sa han och skakade på huvudet.
"What NO! I'm awake now" Sa jag stressigt och mina ögon blev vattniga.
"Jenny is dead" Sa han kort.
Jag nöp mej själv i armen, det här var bara en till mardröm. Vakna, vakna, vakna, upprepade jag flera gånger i mitt huvud.
Helt plötsligt började Zayn as garva och jag stod där med tårarna som rann lägnst mina kinder.
"I'm just kidding with you" Skrattade han och gick närmre mej.
"What do you mean" Sa jag oförstående och torkade bort en tår.
"Hahahahah. You are a wake! And we are together and Jenny isn't dead!" Sa han och började skratta ännu mer. "You should really see your face right now" Sa han och fortsatte att skratta medans han pekade på mitt ansikte.
"Ohhh, I'm so gonna kill you" Sa jag och slog till honom på armen.
"Aouch" Skrek han och tog sej på armen.
Jag slog till honom igen fast på andra armen. Han skrattade bara och lyfte upp mej över axeln.
"Zayn, stop it" Skrek jag och slog honom i ryggen.
"SHUT UP" Skrek någon från Harrys och Louis rum.
Jag fnissade och Zayn schhade mej. Precis när Zayn skulle sätta ner mej hörde vi fotsteg. Bakom oss stod en väldigt arg och ireterad Harry.
"Just because you aren't tired, doesen't mean that I'm not tired" Sa han lungt och suckade mot oss. "BECAUSE I AM" Skrek han till och log nöjt mot oss. "Godnight" Sa han sen och gick in på rummet och stängde dörren.
Jag och Zayn kollade förvånt på varandra innan vi båda brast ut i skratt. Han tog tag i min hand och vi gick in i sovrummet igen.
Zayns perspektiv:
Nästa dag när jag vaknade, tog jag min mobil det första jag gjorde och låste up den. Klockan var halv tolv. Jag vred mej mot Sandra och tog bort hennes hand som låg på min mage. Jag drog bort täcket och gick upp för att ta på mej en tröja.
När jag kom in i köket satt Louis vid köks bordet och en brunett tjej som stod vid kylen. Tjejen vände sej om och log mot mej.
"Good morning" Sa Linnea och satte mjölken på bordet.
"Oh It's you" Sa jag och skrattade lite.
"Yes It's me" Skrattade hon och satte sej på en stol.
"Good morning Btw" Sa jag sen och började rota i kylen efter mat.
Jag bestämde mej för att fixa frukost på sängen till Sandra, eftersom jag lurade henne igår. Jag ville göra hennes favorit mat. Jag hade ingen aning vad det hette men jag visste vad man skulle ha i, eftersom hon hade visat mej för länge sen. Jag tog fram mjöl, mjölk och ägg och började vispa allt i en bunke. Sen började jag tänka lite också.
"Hey, when did you get here" Frågade jag Linnea samtidigt som jag vände mej om med bunken i handen.
"Last night" Sa hon och drack ur sin kopp.
"Oh, you stayed the night" Sa jag och blinkade med ena ögat.
"Haha yes, but nothing like that happend" Skrattade hon, utan att jag hade sagt något alls om att dom hade haft sex.
"Yes it did! We had the best night ever" Sa Louis med tillgjord röst och tog tag i Linnea och kysste henne passionerat.
Hon började skratta och jag skakade på huvudet och vände mej om igen. Dom började prata igen med varandra och Linnea skrattade nästan åt allt han sa.
"What are you making" Frågade Louis och ställde sej brevid mej för att studera mej när jag tog i lite smör i stekpannan.
"Plats" Sa jag och försökte låta svensk.
Jag hade somsagt ingen aning om vad det hette. Sandra hade sagt det några gånger på svenska men jag hade inte lagt det på minnet.
"What" Sa Louis och skrattade åt mej.
"It's called plats in swedish or something like that" Sa jag och ryckte på axlarna medans jag hällde i smeten.
"Do you mean Plättar" Frågade Linnea som kom gående mot oss.
"Yess! How did you know that" Frågade jag överaskad.
"My mom is from sweden" Sa hon och log stolt.
"Oh really? You never told me that" Sa Louis och satte sej igen.
"So you can speak swedish?" Sa jag och vände på en såkallad plätt.
"Yeah, some" Svarade hon och satte sej i Louis knä.
"Cool" Sa jag och la upp plätten på en talriken.
Efter en halvtimme var alla plättar klara. Jag hade även fixat sylt och grädde till dom. Och till dricka hade jag fixat mjölk, för det visste jag att hon ville ha till. Jag hade lagt allt på en bricka och fixat leevande ljus och lagt några blommor på brickan. Jag blev lite stolt när jag tittade ner på brickan eftersom jag hade lyckats att göra det så fint.
När jag skulle gå in till vårat rum, möttes jag av en svettig Liam som hade varit ute och sprungigt.
"Who is that for" Frågade han och kollade noga på brickan.
"Sandra" Sa jag och fixade till en blomma som låg lite snett.
"HAHA, someone is trying to get lucky" Sa han och boxade till mej på armen.
"I am not" Sa jag och gick in till rummet.
Även fast det inte var med min avsikt att få till det. Så låste jag ändå dörren, ifall att. Jag gick fram till sängen och ställde brickan på nattuksbordet. Jag satte mej ner på sängen och hon öppnade sakta upp ögonen.
"Good mornig beautiful" Sa jag och kysste hennes panna.
"Good morning" Sa hon och satte sej upp i sängen.
Jag log mot henne och tog tag i brickan. Jag la den på hennes ben och log stort mot henne.
"You made me plättar" Sa hon överlyckligt och kysste mej. "I love you" Sa hon sen och tog en klick grädde på plätten.
Jag skrattade åt henne och hon tryckte i sej plätten. Vi började prata och det tog inte långt tid innan plättarna försvann.
"So you exited for tuesday" Frågade hon och log mot mej.
Jag nickade ivrigt och hon skrattade åt mej.
Nästa tisdag skulle jag äntligen få träffa min älskade familj igen. Det hade gått alldeles för länge sen sist och jag började verkligen sakna dom. Den här gången skulle Sandra följa med och det gjorde mej varm i hela kroppen. Min familj skulle älska henne, det visste jag. Speciellt Safaa och Waliyha. Jag var säker på att mamma, pappa och Doniya också skulle älskade henne, men dom två skulle inte vilja slita sej ifrån henne. Fast det var en en vecka kvar och den skulle vi spendera här, i det fina strand huset.
"And you? Are you exited" Frågade jag och ställde brickan på nattduksbordet igen.
"Yeah, I'm just not sure if they will like me" Sa hon och log snett mot mej.
"They are gonna love you! I promise" Sa jag och satte mej brevid henne.
Hon nickade mot mej och jag drog fingret på talriken som var full av grädde på. Sandra började genast skratta och jag kollade ner på mina byxor, fast det var inget där. Sen tittade jag bakåt, fast det var inget eller ingen där heller. Jag kollade konstigt på henne och hon skrattade ännu mera nu.
"What" Sa jag och skrattade lite lätt.
"You have wipcream all over your face" Skrattade hon och jag drog handen på min haka.
"Not there, here let me help you" Sa hon och satte ansiktet nära mitt.
Jag tittade in i hennes ögon och hon log stort innan hon pussade mej först på kindenbenet, sen på mina läppar och sen slickade hon mej på min näsa.
Jag log stort och la mej över henne. Jag drog ner mitt huvud nära mej och kysste hennes hals. Hon stönade av välbehag innan hon stelnade till.
"The door" Sa hon kort och tittade på dörren.
"Locked" Sa jag och kysste henne.
Hon fnissade till innan hon drog av mej min tröja.
Harrys perspektiv:
Jag gick upp ur sängen och loggade in på skype som vanligt. Klara hade fortfarande inte svarat. Jag suckade högt innan jag gick in i köket och såg Louis och Linnea
Så där, blev faktiskt varanan dag :D Sååååå, om jag kan min matte, så kommer nästa kapitel ut på fredag :)
Ni kommenterar så himla bra och vi blir verkligen jätte glada av varje kommentar ! Det värmer om lilla hjärtat :')
Super bra skrivet alltid lika bra!;)
Jätte bra! Som vanligt :)
As bra :) Vill ha mera NU :D
Vilket långt och awesome kapitel!! Din novell är så grym! Hoppas det löser sig mellan Harry och klara:)<3
Verkligen skitbra! Älskar novellen! :)