<3

"Vad håller du på med" Sa jag och höjde ögonbrynet mot henne.

"RYSSARNA ATTACKERAR" Skrek hon och började springa vingligt mot mej.

"VA?! Neeeej" Skrek jag och försökte få henne att stanna.

Hon sprang rakt på mej medans hon skrek halsen av sej. Jag satte händerna framför mej, men det hjälpte ingenting. För att hon sprang verkligen på mej så jag ramlade bakåt. Jag låg på ryggen på golvet och hon låg över mej.

"Ajjjjjj" Skrek jag till och försökte rubba henne.

Jag fick tillslut bort henne och vi båda låg på golvet och kollade upp i taket. Även fast jag var lite nere och ledsen, så försvann tankarna och jag brast ut i skratt. Jag garva och garva och JEnny kollade förvånat på mej.

"Det är inte kul" Skrek hon och ställde sej upp. "DOM KOMMER" Skrek hon sen och slängde sej på dörren och låste den.

Jag ställde mej upp jag också och fortsatte att garva och garva.

"Det är lungt Jenny.. Det finns inga ryssar här och jag lovar att det inte kommer att komma några" Sa jag och låste upp dörren igen.

Hon sprang fram till mej och tog tag i min hand.

"Om det gör det. Då får du skydda mej" Sa hon misstänktsamt och kurade ihop sej.

"Jag lovar" Sa jag och ledde henne ut till köket.

Zayn och Niall satt och pratade och åt choklad. Visst, Niall var också lite off. Men Jenny var mer än off. Hon var väldigt off.

Zayn och Niall började genast skratta. Dom såg nog att jag var lite trött så dom ställde sej upp och båda bar upp henne. Jag gick efter och Jenny somnade i deras famnar. Så vi gick in i deras rum och la henne på sängen. Vi sa godnatt till Niall och gick in till vårat rum.

"You okey now" Frågade Zayn och drog av sej sin tröja.

"Yea, screw him, right?" Sa jag och skrattade lite lätt.

"Mm, screw him" Sa Zayn lite surt.

Han gick fram till mej och gav mej en kyss. Jag kysste honom tillbaka och vi log mot varandra. Sen sprang jag fram till min väska och drog upp pretty women. Han skrattade åt mej och jag satte in filmen innan jag kröp upp i sängen.

Den natten somnade jag på Zayns börst med hans armar runt mej.

---

Dom här fem dagarna hade gått fort. Alldeles fööör fort.

Jag och Louis hade umgåtts varje dag, dag ut och dag in. Vi hade gjort massa olika saker. Bland annat solat, badat, kollat på film, shoppat, gått på några dejter och bara haft massa mys. Han var helt underbar. Han var mer än vad jag hade hoppats på att hitta hos en kille. Han var otroligt rolig och hade världens största hjärta. Det gjorde seriöst ont att veta att han och killarna skulle åka hem idag. Det var såklart Louis som jag skulle sakna mest. Men jag skulle även sakna dom andra killarna, Sandra och Jenny. Dom hade blivit mina vänner och det skulle bli lite tråkigt och tomt utan dom. Men jag hade fortfarande mina vänner och familj här. Och dom hade jag faktiskt saknat lite.

Planet skulle lyfta klockan nio på kvällen och klockan var fyra. Louis hade sovit hemma hos mej inatt och vi hade inte hunit göra så mycket än att sova, äta frukost och sen tog vi en promenad till strandhuset.

Jag kollade generat på Louis och han bara skrattade. Harry skrattade glatt innan han gick stolt ut och ner till köket.

Vi hade inte haft sex. Men det blev ändå lite pinsamt när Harry tog upp det. Det var inte så att jag inte var redo, men jag visste att om vi hade haft. Så skulle jag nog ha blivit tightare med Louis. Och då hade det blivit jobbigare att säga hejdå.

"If he only knew that we used that for a water fight" Skrattade Louis och la i sin tandborste i sin nessäsär.

Jag skrattade lite lätt, men det var inte ett riktigt skratt. Han kollade ledsamt på mej och jag försökte undvika hans blick. Även fast jag låg på sängen och kollade ner på mina händer. Så märkte jag ändå att han kom emot mej. Han ställde sej framför mej och satte sin tumme under min haka. Jag fortsatte att kolla ner, men han drog upp mitt huvud och kollade djupt in i mina ögon.

"Are you okey" Frågade han lågt och jag nickade sakta. "Are you sure" Sa han och kom närmre mitt huvud.

Jag nickade igen och log mot honom innan jag kysste honom.

"Okey" Sa han misstänktsamt och log lätt mot mej.

Jag var inte okej. Men jag ville inte visa det så jag svalde tårarna och log mot honom. När han hade packat klart var det drygt en timme kvar och vi la oss ner på hans säng.

"Do you wanna watch a movie or you just wanna talk" Frågade han och vred sitt huvud mot mej.

"Watch a movie" Sa jag och fnissade till.

Han skrattade och gick för att hämtade sin laptop. Vi satte på She's the man och mina tankar kom på andra banor. Jag älskade att kolla på film, och den här var en av mina favoriter. Vi hann aldrig se klart på filmen innan dom var tvungna att åka. Vi hade fortfarnade inte pratat hur vi skulle hantera att vi bodde flera timmar ifrån varandra. Och jag hade en känsla att vi inte skulle bestämma förrens vi stod på flygplatsen.

Bilresan dit var lite awkward och pinsam först. Men sen började jag prata och visade att det var okej att prata och skoja. Så då började alla skratta och prata för fullt.

Det var vid ett tillfälle när jag lutade mej mot fönstret och kollade ut på vägen. Då flyttade Louis hans hand och la den över min. Jag kollade på honom och log svagt. Även fast det var ett fint ögonblick, så var allt jag kunde tänka på att han snart skulle försvninna för gått. Och att jag antagligen aldrig skulle få se honom igen.

Så fort vi kom fram kände jag hur tårarna kom, men jag lyckade för säkert femte gången hålla dom inne.

Liam tog Louis väskor så att vi skulle kunna hålla hand. Vilket vi gjorde också.

Jenny och Niall sprang och hämtade vagnar och vi började gå mot kön för att lämna in bagaget. Kön var rätt så lång, så det var första gången som jag faktiskt var glad över att det var lång kö. Vi stod lite längre bakom alla, för att kunna få lite mer privat utrymme.

"You're so strong" Sa han och log mot mej.

"What do you meen" Sa jag oförstående och kollade upp på honom.

"You haven't cried once, and I guess I tought that you would" Skrattade han och kollade ner på mej.

"Do you think it's weird if I do cry" Frågade jag och log falskt mot honom.

"No! Not at all! I actually cried earlyer today" Sa han och det såg ut som han skämdes lite.

"Good! Cus I've been holding them inside all day" Små skrek jag för att mina tårar började spruta.

Jag tryckte mej mot honom och han la sina armar runt mej.

Det var droppen. När han sa att han hade gråtit gick det inte att hålla dom inne längre. Allt kändes så verkligt, jag skulle verkligen inte få träffa honom någon mer gång. Det hade jag bestämt i bilen. Jag har haft en helt underbar tid, en av dom bästa och jag är överlycklig över att jag har träffat honom. Men det skulle bli för svårt att hålla kontakten. Och dessutom har han flerat tusen brudar som slänger sej över honom.

När jag kramade om Linnea föll en tår ner från min kind men jag torkade bort den snabbt. Det skulle kunna gå att hålla kontakten men det skulle inte bli samma sak som dom här veckorna.

Då skulle det bara bli genom skype och via sms. Men vi skulle in kunna träffas och hålla om varandra, skratta eller prata tillsammans.

Sen skulle det inte hålla med alla fansen som vi har. Även om jag inte gör någonting med dom så är det lätt att bli svartsjuk. Sen när det står massor av lögner i tidningen och över internet. Det skulle säkert bara bli massa missförstånd och båda hade säkert blivit sura på varandra. Jag skulle nog inte klara av att inte veta vad Linnea gjorde på dagarna. Hon var så himla vacker så jag skulle nog dö av svartsjuka av att inte veta vem hon var med.  Jag är hur glad som helst att jag lärde känna Linnea, men det skulle bli bäst om vi bröt kontankten.

"I don't wanna let go" Snyftande hon fram när vi stått och kramats ett tag.

"Me neighter" Sa jag och lät några tårar rinna ner för kinden medans jag pressade henne hårt mot mitt bröst.

Kön rörde sig sakta men säkert framåt, men jag släppte inte taget om Linnea. Inte förens vi var tvugna.

"I'm never gonna forget you and these days we had together" Sa jag och pussade på hennes hår.

"Me neighter" Sa hon och tryckte sej hårdare mot mitt bröst.

Jag tog tag under hennes haka och gav hanne en lång, passionerad farvälkyss. Jag fick salt smak i munnen av både hennes tårar och mina.

"Don't cry" Sa jag och tittade in i hennes vackra blåa ögon.

"I guess I should be happy that we met and not sad that you're leaving" Sa hon och torkade bort tårarna och gav mig ett svagt leende.

"Exacly" Sa fast jag inte alls tänkte så och log svagt tillbaka.

"Hurry up" Sa Paul som redan gått in med resten.

Jag kramade om henne länge innan jag kysste henne igen.

Hon hållde kvar min hand hårt och jag började sakta gå. Jag kysste henne en gång till innan jag gick till de andra.

Jag tittade bak och Linnea bara stod där och grät. Jag sprang tillbaka en gång till och kysste henne snabbt men passionerat innan jag verkligen var tvungen att gå.

Jag tittade bak en sista gång, jag svalde känslan som sa att jag skulle gå tillbaka till henne. Istället vände jag mig om sakta och gick mot planet. Just nu kände jag mig bara tom. Allt var bara tomt, inga känslor alls. Jag kommer aldrig se henne igen, Tänkte jag medans jag gick in i planet.

"How are you" Sa Harry och la armen om mig.

"I'm okey" Sa jag och log svagt. "Have had better days but I'm okey" Sa jag sen och log lite större.

"Good" Sa han och log stort "And I think I know what can share you up" Sa han och började rota i sin väska.

"What" Sa jag förvånat.

"Chocolate" Sa han och tog fram hur mycket choklad som helst.

"Chocolate?" Sa jag förvånat och höjde ögonbrynet mot honom.

"Yes! Sandra and Jenny says it's like a medecin if you're sad" Sa han och log stolt.

Sandra och Jenny. Tänkte jag misstänktsamt och skrattade till lite medans jag tog en bit choklad.

Det funkade faktiskt lite. Jag var långt ifrån okej. Men bättre iallfall.

När vi klev på planet blev jag bli nervös. Inte för att flyga, men för att rättegången mot Brian skulle vara imorgon. Vi skulle komma hem på morgonen. Och vi skulle vara i rätten på eftermiddagen. Killarnas manager hade skaffat mej en jätte bra advokat och vi hade träffats flera gånger. Han verkade säker på att det skulle bli bra. Så jag försökte lugna ner mej med den tanken.

Jag hade försökt att låtsas som om det aldrig hänt, som om allt var som vanligt men det satt alltid i mitt bakhuvud. Vad som fick honom att göra det? Vad som kommer hända på rättegången?  Vad som kommer hända när han kommer ut? Kommer han ens få fängelse straff? Och många fler tankar.

Jag var rädd att jag skulle börja stamma i rätten eller få minneslucka och inte komma ihåg någonting. Sen var jag rädd att han skulle bli frisläppt. Att han skulle göra något igen... Fast värre.

"What are you thinking of" Sa Niall som satt brevid mig.

"I'm just a bit scared of flying" Ljög jag och log falskt.
Jag var bara lite rädd för att flyga. Men det var inte det som gnagde mej inuti.

"Don't worry I'm here" Sa han med ett gulligt leende på läpparna. och tog min hand.

Jag kände mig säkrare. Han skulle vara där imorgon också. Han, Louis och Harry skule följa med mej. Liam skulle till Wolverhamton med Danielle. Och Zayn och Sandra skulle till bradford. Att jag hade Niall, Louis och Harry vid min sida gjorde så att jag kunde slappna av.
Jag lutade mej på Nialls axel och innan jag kunde säga ordet luftballong, somnade jag.

Jag satt på en stol med massa människor runt mej. Min blick hamnade på en blond kille som satt med handklovar runt handlederna. När jag tittade närmre på hans ansikte visade det sej att det var Niall som blev åtalad istället för Brian.

"Niall" Skrek jag men dommaren tystade mig.
Jag tittade förtvivlat på Niall men han tittade fortfarande ner i marken. Jag vred och vände på huvudet och jag var helt förvirrad. Min huvud vreds ännu en gång och jag stannade upp. Brian satt brevid mej med ett flin på läpparna.

"Don't worry! I'm here" Sa Brian och smekte på insidan av mitt lår.

"Niall James Horan" Sa dommaren högt och ställde sej upp. "You are sentenced to life" Sa dommaren och slog med klubban i bordet.

"But I'm innocent" Skrek Niall medans han ställde sej upp.
Några polismän kom och drog iväg Nialls mot hans vilja.
"HE'S INNOCENT" Skrek jag och ställde mej upp.

Jag började springa man några andra polismän ställde sej ivägen. Dom tog tag i mina armar och förde mej tillbaka till platsen. Jag kollade på människorna som satt på bänkarna. Min blick stannade upp när jag såg Liam, Louis, Harry, Zayn och Sandra.

"DO SOMETHING" Skrek jag men dom bara satt kvar med en tom blick.

Polismännen tryckte mej ner på stolen igen och Brian flinade stort.

"We are going to have so mutch fun together" Viskade Brian i mitt öra.

"NOOOO" Skrek jag och tiden kändes hur låång som helst.

"Jenny! Jenny" Sa en svag röst och min kropp skakades.

Jag ryckte på mej och öppnade snabbt ögonen. Jag vände mej om och Niall satt brevid mej.

"Nightmare" Sa jag kort och pustade ut.

"What was it about" Sa han och klappade mej på kinden.

"You, me and... Brian" Sa jag lågt och min blick var på mina fötter.

"Oh... Are you scared" Frågade han och jag kollade upp på honom.

Jag nickade sakta och lutade mej på hans axel.

"You don't have too be scared! I'll be there" Sa han lungt och smekte mitt hår.

"Okey! I'm gonna miss you when me and Sandra flies to sweden" Sa jag och kollade upp på honom.

"I'll miss you too! But it's just for three days, Plus you'll have a good time and I'll have a good time! So we're not gonna have time thinking of each other" Sa han och log mot mej.

"Yeah" Sa jag och la mej till rätta igen.

Niall kramade om mig länge och sjung tillochmed what makes you beautiful för mig för att muntra upp mig. Jag skrattade till när han gick upp i en falsk ton med flit och han log mot mej.

När vi klev ut ur planet och hade hämtat våra bagae. Möttes vi av hundratals skrikande tjejer och vi vinkade glatt till dom.

"Good too be home" Sa Liam och vi log stort mot varandra.

Även fast det var skönt att vara hemma i London. Så längtade jag ännu mer tills jag och Sandra skulle komma hem till bradford. Skulle bli så otroligt kul att få träffa alla mina kompisar och min familj.

Klockan var åtta på morgonen och vårat nya plan skulle gå klockan tre. Så vi skulle hinna hem först för att packa om och sova lite.

Vi kunde inte gå ut från flygplatsen förrens bilarna skulle komma, eftersom då hade vi antagligen blivit nertrampade av alla fansen. Så vi satte oss ner vid sturbucks och beställde lite fika.

Vi var mitt uppe i en skratt attack när en kvinna i trettio-årsåldern kom fram till oss.

"Excause me boys! But is it okey, if I ask you some questions" Sa hon och satte sej brevid oss innan vi ens svarat.

"Yeah sure" Sa jag och vi skrattade lite lätt.

"We all know that you're free for the next five days. But we wanna know how are you gonna spend them" Sa hon och riktade en inspelnigns apparat mot mej.

"Me and Sandra, are going home to bradford! I'll be home in bradford for all of the days. But Sandra will only be there later tonight and tomorrow! Cus she will go home too sweden" Sa jag och log mot henne och sen mot Sandra som log mot mej.

"And you" Sa hon och ricktade sin lilla inspelnings apparat mot Liam.

"I will also go home to my home town. And I'll be there for five days with my lovely Danielle" Sa han och hon nickade.

"And Niall" Sa hon och log mot honom.

"I'll be here, in London today, and my plane leavs too mullingar tomorrow night" Sa han och log.

"And me and Harry will be here today and our plane also leavs tomorrow night" Sa Louis och ruffsade till Harry i håret.

"But I'm going home to my home town and Louis is going home to his" La Harry till och fixade till sin lugg.

Varken Niall, Harry eller Louis nämde något om rättegången som dom skulle på senare ikväll. Jag, Sandra, Liam eller Danielle skulle inte hinna att vara med som stöd. Men Jenny hade sagt att det var okej.

"Okey. So all of you will go home too see your familly" Sa hon och vi nickade instämande. "Before I'll go, I have a question for Jenny" Sa hon och Jenny såg livrädd ut. "We know that something happend a few weaks ago. But we don't know what! So can you fill us in with the deatails? I meen you were in the hospital, so something bad obviously happend" Sa hon och höjde ögonbrynen mot Jenny.

"Ehm..ehm" Stammade Jenny och kollade osäkert på Niall.

"She fell down the stairs" Sa Louis snabbt och alla vi brast ut i skratt.

"Really" Sa kvinnan som småskrattade lite.

"HAHA, yes" Skrattade Jenny och mimade thanks till Louis.

"Okey then. I think I got everything i wanted to know! Thanks guys and hope you'll have a good time home" Sa hon och reste på sej.

"Thank you" Sa vi alla i kör.

Paul ringde lite senare och sa att bilarna var här och att vi skulle gå ut. Liam skulle dock gå ut och sen gå in igen eftersom han skulle möta Danielle, för att sedan kunna åka vidare.

Vi kom ut och jag möttes av en kall vind pust. Det var början av december och det var en stor skillnad på vädret här och i Florida. Jag ruskade lite och tog tag i Sandras hand. Vi sprang till bilarna och hann tyvärr inte stanna för att träffa några fans.

När vi kom hem skiljdes vi åt och alla gick hem till sej. Det första jag och Sandra gjorde, var att packa om alla kläder. Sen slängde vi oss utmattade på sängen för att ta en powernap innan vi skulle åka tillbaka til flygplatsen.

"I love you" Visakade jag i hennes öra och pussade henne på kinden.

"I love you too" Sa hon sömingt och la sej på mitt bröst.

---

Hände inte så mycket egentligen. Vi blev inte så värst nöjda, men det kan ju inte hände något varje kapitel :) Var mest så att ni skulle fatta vad alla ska göra nu :) Haahah om ni fortfarande inte fattar så kan ni bara fråga :)

Vad tyckte ni om Louis och Linneas val ? Gjorde dom rätt ? Och vad kommer hända på rättegågen ? En sak kan vi säga.. Det kommer vara MYCKET drama i nästa kapitel :)

Ni kommenterar fortfarade fint och vi blir såååå glada :)

Och om ni har kritik eller om ni tycker något är knasigt eller om ni vill att något ska hända... Då är det bara att kommentera :)