<3

Dörren öppnades och jag sprang dit med hopp att det var Jenny. Såklart hade jag inte den turen. Det var Harry som stod i hallen med ett snett leende på läpparna. Så jag antog att Jenny hade berättat allt för honom.

"Can I come in" Frågade han och innan jag sa: ja, drog han av sej sina skor.

Jag nickade tillslut och han gick efter mej in till mitt rum.

"Do you mind telling me why Jenny ran out crying" Sa han och slängde sej på sängen.

Jag berättade hela historian och han blev nog lite shockad.

"And you don't wanna go home on friday" Sa han och rynkade pannan.

"No. Do you think that I should wait untill friday" Sa jag och drog igen min drag kedja på väskan.

"Well, It's your choice.. But.. I don't know" Sa han osäkert och gav mej ett snett leende.

Jag nickade sakta och bar ut min väska i hallen. Hundratals tankar. Skulle jag åka? SKulle jag faktiskt lämna henne så här? Men jag drog på mej skorna och det gjorde Harry också.

Paul stod där nere med bilen och Harry följde med mej ner. Jag ville egentligen säga hejdå till Jenny, men det fanns ingen tid och jag var faktiskt lite pissed off för att hon hade reagerat sådär.

Jag la in väska i bakluckan och kramade om Harry.

"Bye buddy" Sa han och vi gick ut ur kramen.

"Bye, see you on monday" Sa jag och klev in i bilen.

Jag tittade runt lite efter Jenny, men jag såg ingen. Det var kallt ute, början av december så jag hoppades inte att hon satt ute och frös. Men jag skulle defenetivt ringa henne senare, tänkte jag och lutade mej mot fönstret.

---

Jennys perspektiv: (Det här händer samtidigt som Harry säger hejdå till Niall)
Hans ord krossade mitt hjärta och jag blev stum. Vaddå åka hem nu? Jag kunde inte fatta att han inte skulle hålla min hand genom det här. Att jag inte skulle få höra hans lugnande röst. Jag kunde inte fatta att han skulle låta mej gå igenom det här när han vet hur rädd jag är.  
Tårarna forsade fram och jag rusade ut ur lägenheten. Jag var mer ledsen än arg och mer besviken än ledsen. Han hade svikit mej och det gjorde ont.

Jag sprang förbi Louis och Harrys lägenhet. Deras dörr stod öppen och jag mötte Louis blick. Men jag vände snabbt på huvudet och fortsatte att sptinga. Jag tog hissen längst upp för att sedan springa upp på taket. Tårarna rann längst mina kinder och jag såg knappt vart jag sprang. Det var kallt ute, riktigt kallt, men det stoppade mej inte från att gå ut. Jag behövde vara för mej själv och låta tårarna spruta.

Jag satte mej på marken och lutade mej mot en vägg. Jag drog upp benen mot hakan och lät tårarna rinna.

Efter ett tag öppnades dörren. Jag vände snabbt huvudet och Louis kom gående mot mej. Han ställde sej vid mina fötter och jag kollade sakta upp på honom.

"What happend" Sa han och gick ner på huk.

Jag skakade och han såg nog det för att han drog av sej sin tjocktröja och la den över mina axlar.

"I dont know! Everything was fine, and I was feeling pretty good at the moment. And then he said that his flight got cancelled, so Maura rebooked his ticket" Sa jag och tog ett djupt andetag för att jag inte skulle gråta allt för mycket. "And now he isn't gonna make it too court" Skrek jag för att tårarna rann så mycket. Jag drog satte händerna för ansiktet och jag grät så högt att jag var tvungen att pressa händerna fö min mun. Jag grät inte bara för att jag och Niall hade bråkat, jag var hur rädd som helst och jag ville verkligen inte se Brians ansikte igen. Såfort jag tänkte på honom och den eftermiddagen, får jag en obehaglig känsla i magen och jag vill bara spy.

Louis satte sej brevid mej och drog in mej i en kram. Jag vände mej mot honom och la mina armar runt honom. Han la sin hand på mitt hår och det tog inte ett långt tag innan hans axel blev blöt.

Vi satt där i kanske tio minuter och jag grät och grät på hans axel. Tillsut släppte jag honom och lutade mej mot väggen igen. Jag drog fingrarna under mina ögon och drog handen i håret.

"I'm a mess" Sa jag och skrattade lite lätt, men fejk.

"No, not at all! Just some mascara here and there" Skrattade Louis och boxade mej i sidan.

Jag skakade på huvudet med ett litet leende på läpparna och han log varmt mot mej.

"Do you think I'm like the biggest bitch for beeing sad and a bit mad" Sa jag och vred huvudet mot honom.

"You're defenetly not a bitch! I get that he misses his familly, but I also like get were you're coming from" Sa han och log snett.

"Yaeh..." Sa jag och vi blev tysta. "I guess if he's really going! I don't wanna be mad at him, and I don't want him to be mad at me" Sa jag och suckade.

Han reste sej upp och sträckte ut handen mot mej. Jag tittade konstigt på hans arm och han nickade.

"Let's go and talk to him" Sa han och log stort mot mej.

Jag log mot honom innan jag tog tag i handen och han hjälpte mej upp.

Jag sprang in igen och till hissen. Louis var strax efter och hissen öppnades. Jag stod och trampade otåligt med foten och Louis skrattade åt mej. Äntligen öppnades hissen och jag sprang iväg. Lägenheten stod fortfarnade öppen och jag sprang rätt in i vårat sovrum. Jag gick in i vårat badrum, me ingen Niall. Jag gick tillbaka till vårat sovrum och Nialls väska var borta. En klump i magen skapades och en lätt panik känsla spred sej i hela min kropp. Jag ruskade snabbt på huvudet och sprang in i köket.

Harry satt på en av barstolarna till ön och höll på med sin mobil. Louis kom anfådd bakom mej och ställde sej brevid mej. Harry kollade långsamt upp på oss och hans blick sa allt.

"He left didn't he?" Sa jag frågandes och bet mej själv i läppen för att jag inte skulle börja grina.

"Yea" Mummlade han lågt och nickade samtidigt långsamt.

Jag vände mej om mot Louis och han kollade ledsamt på mej. Jag vände tillbaks huvudet mot Harry och han hade samma blick som Louis hade. Det blev för mycket och mina ben veks sej. Jag föll hårt på mina knän och ögonen fylldes med vatten.

"I can't believe he actuallt left without saying good bye" Snyftade jag fram.

Två hände lades på mina axlar och när jag tittade framåt satt Harry framför mej.

"You have us" Sa han och kramade om mej.

"Really?" Sa jag för att vara säker.

"Really" Upprepade Harry och strök min rygg.

Harry släppte taget om mej och Louis hjälpte mej upp. Jag tittade först på Louis och sen på Harry och jag log ett svagt leende mot dom.

Efter jag hade samlat mej lite och piffat till mitt smink och så, eftersom hela jag såg förjävlig ut efter allt gråtande. Var det dags att åka och klumpen i min mage växte för varje steg jag tog.

Jenny hade verkligen blivit ledsen av det som hade hänt. Jag visste inte direkt allt som hade hänt, men jag försökte så gott jag kunde med att trösta henne. Hon påminde mej om mina systrar och om någon av mina systrar skulle må dåligt, skulle jag vilja att någon skulle trösta dom och försöka få dom på bättre humör.

När vi kom fram mötte vi direkt upp Jennys advokat. Han verkade bra på det han gjorde och alla vi litade på honom. Det fanns inte en chans att Brian inte skulle få sitt straff. Det straffet som han verkligen förtjänade.

"Jenny" Sa Ross, Jennys advokat. "You and I need to discuss some stuff, so come with me" Sa han och samlade ihop några papper.

Jag och Harry ställde oss upp och Ross kollade konstigt på oss.

"I need to talk to Jenny alone" Sa han och såg lite obekväm ut.

Jag kollade skeptiskt på honom och sen på Jenny. Hon ställde sej upp och log mot oss.

"It's okey guys. But thanks" Sa hon och log ett snett leende mot oss innan hon och Ross försvann.

Jag satte mej ner och det gjorde Harry också.

"Did you talked to Niall" Frågade jag honom.

"Yea, I could see he was pretty uppest. Even tough he didn't show it" Sa Harry och fixade till sitt hår sådär som han alltid gjorde.

"Oh okey" Sa jag och han nickade.

Det blev tyst ett tag och båda drog upp sina mobiler.

"When does your flight leave tomorrow" Sa jag och utan att kollade upp från min mobil.

"Tomorrow night around seven. And yours" Sa han och han lät lika inne i sin mobil som jag var.

"Tomorrow night around six" Sa jag fast jag kollade fortfarnade ner i min mobil.

Efter ett tag av mobil spelade och smsande. Hörde vi fotsteg och när vi kollade upp stod Jenny och Ross där.

"Hi nerds" Sa Jenny och skrattade lite lätt när hon slog till min mobil.

"Hi! Did it went okey" Sa Harry när han slet blicken från sin mobil.

Båda nickade och Jenny satte sej ner. Dock hann hon inte sitta så länge. För sen var det dags att gå in. Rättsalen var väldigt liten och det var bara några åskådare. Ingen vi kände och ingen media. Fast det klart att det inte fanns någon media när ingen visste om det. Jenny och Ross gick först och dom satte sej vid ett bord längst fram. En till fick sitta där framme och eftersom jag gick brevid Jenny vid det tillfället. Satte jag mej där.

Ross gick igenom några sista saker med henne, hur hon skulle göra, när hon skulle säga saker, och det viktigaste var att alltid tala sanning. Ross verkade lugn, vilket var bra eftersom jag visste att Jenny inte alls var lugn.

Den stora dörren slogs upp och jag vände mej om. In kom Brian. Han hade snaggat sej och såg mer ut som en kriminell nu, än vad han gjorde sist. Han såg hur nöjd ut som helst och när jag och Harry mötte blickar såg ingen av oss så nöjda ut. Hur fan kunde han ha ett flin på läpparna? Den jävlen tänkte jag och vände mej om mot Jenny.

Jenny satt på en stol längst ut och hon var väldigt nära gången. Så Brian skulle vara tvungen att gå nära henne för att komma till sitt bord. Såklart hade han handklovar och två vakter brevid sej, men han skulle ändå vara nära henne. Hon tittade rakt fram och jag såg på henne att hon var rädd. Hon skakade lätt och hennes blick var riktad framåt. Min blick vändes dock tillbaka till Brian som nu var väldigt nära oss. Precis när han gick förbi henne, tog han ett kliv närmre henne och hans huvud var precis vid hennes.

"I'm comming after you" Sa han med ett flin på läpparna och vakterna drog honom tillbaka och ledde honom till sin plats. Även fast Brian hade försökt att viska hörde jag det och såg Jennys reaktion efter.

Hon stelnade till. Inte en min rörde hon. Inga ansikts uttryck alls. Hennes blick blev tom och blank. Jag satt egentligen på andra sidan bordet brevid Ross. Men jag ställde mej upp och gick fram till henne. Jag satte mej ner på huk och började prata med henne.

"Jenny" Sa jag men hon reagerade inte. "Jenny" Sa jag igen men ingen reaktion igen.

Jag satte mina händer på hennes axlar och vred henne mot mej. Hon tittade ner i marken och nu andades hon väldigt häftigt.

"Realx.. Breath" Sa jag lugnande och hon tittade upp på mej. "Jenny listen to me.. I know you're scared to death right now. But you're stronger than that! Don't show him that you are afraid, it will just make it worse" Sa jag sen och nickade.

Hon började andas lite långsammare och tog djupa andetag. Hon nickade mot mej och jag log svagt mot henne. Precis när jag skulle gå tillbaka till min stol, tog hon tag i min hand.

"Can't you sit next to me" Frågade hon och kollade med sina gröna blanka ögon upp på mej.

Jag kollade på Ross. Han himlade med sina ögon men han flyttade på sej och jag satte mej på en stol brevid henne. Jag sköt in min stol närmre hennes och jag tog tag i hennes hand.

"You're gonna be fine" Viskade jag i hennes öra.

Hon kollade upp på mej och sen lutade hon sitt huvud mot min axel.

När jag kom fram till flygplatsen tog jag upp min flygbiljett och kollade på den. Jag stirrade på mitt namn. Niall James Horan. Ska jag verkligen göra det här? Men jag är ju inte en så här människa! Jag håller det jag lovar och jag vill finnas här för Jenny. Hon är den personen som behöver mej mest just nu. Tänkte jag och fortsatte att stirra på biljetten.

Jag kollade ett tag till men jag kom ganska snabbt fram till att nepp, det ska jag inte alls göra. Jag hade inte lämnat in mitt bagage än, så jag stoppade ner min biljett i väskan och gick ut igen.

Till min förvåning stod Paul fortfarande kvar. Jag undrande varför men sprang snabbt dit.

"I knew you were gonna change your mind" Skrattade han och hoppade in i bilen.

Jag skrattade till och hoppade in i bilen jag med.

"Haha how did you know" Skrattade jag när jag satte på mej bältet.

"Because the Niall that I know, would never leave his girlfriend like that" Sa han och startade bilen.

Jag log mot honom och han trampade på gasen. Rättegången skulle börja klockan sex och hon var tio i sex.

Paul körde in vid byggnaden och jag sa tack innan jag hoppade ut ur bilen. Jag sprang genom hallarna och kan tillslut fram till den rätta dörren. Jag öppnade försiktigt dörren och min förstla blick hamnade på det stora höga bordet i mitten längst fram. Det var ingen dommare där så jag hade inte missat något. Min andra blick hamnade på bordet åt vänster, där satt Brian med en advokat och två vakter. Och när jag kollde på den högra sidan längst fram. Satt Louis brevid Jenny och hon höll hans hand. Och hon lutade sej mot hans axel. Vad är det här för nått? Ett skämt? Varför i hela friden satt hon och höll Louis hand? Jag trodde att det var min flickvän.. Tänkte jag och började gå.

Harry var den första att vända sej om. Han kollade shockat på mej men sen sprack han upp i ett leende. Jag log svagt mot honom och försökte dölja att jag egentligen var lite upprörd över att dom satt där framme. Harry stack fram sitt huvud mellan Jenny och Louis och dom vände sej snabbt om.

Louis log stort mot mej och Jenny öppnade sin mun och hennes läpp började skaka. Det såg ut som om hon skulle bryta ihop när som helst.

"Niall" Sa hon högt och ställde sej upp.

Men när hon precis skulle börja gå, kom dommaren in och hon var tvungen att sätta sej ner. Jag gick lite snabbare och satte mej brevid Harry.

"I'm glad you camed back" Viskade han i mitt öra. "You did the right thing" Viskade han och när jag kollade på honom så log han.

"Yeah.. But it looks like she didn't need me after all" Viskade jag lite surt och pekade på Jenny och Louis.

Harry kollade konstigt på mej och jag kollade rakt fram. Dommaren började prata och det var igång...

När det var slut ställde jag mej upp och gick raka vägen ut. Jag behövde frisk luft. Bråket innan, Louis och Jenny och sen det här med Brian. All denna ilska var inte bra och jag behövde renssa tankarna. Det hade iallfall blivit goda nyheter. Dommaren och dom andra skulle ta ett beslut. Och sen när dom visste vad som skulle hända med Brian, skulle Jenny få ett samtal av hennes advokat. Men beslutet lutade åt att Brian skulle få fängelse i minst två år.

Jag hörde röster bakom mej som roppade mitt namn. Jag började gå snabbare och Jennys röst blev tydligare och tydligare. En hand lades på min axel och jag stannade upp. Jag vände mej och Jenny kastade sej i min famn.

"Oh my god, I'm so happy you camed back" Sa hon och kramade om mej hårdare.

Jag kramade inte tillbaka och hon gick ur kramen och kollade konstigt på mina armar och sen på mej.

"Is something wrong Niall" Sa hon ledsamt och kollade djupt in i mina ögon.

"HA! Don't act like nothing happend" Sa jag och skrattade lite för att det var så skrattretande. "I saw you" Sa jag sen och la mina arma i kors.

"Saw who" Sa hon dumt och skakade på huvudet.

"You and Louis ofcourse" Skrek jag och la ut mina armar.

"AND?" Sa hon och rynkade pannan.

"HA! Are you still gonna act dumb" Skrattade jag och slog mej lätt på pannan.

"Naill, I have absolutly no clue abot what you're talking about" Sa hon och skakade snabbt på huvudet.

Jag skakade också på huvudet samtidigt som jag skrattade. Hon kollade sårat och dumt på mej och jag kollade bakom henne. Harry och Louis kom emot oss och jag var tvungen att ta fjupa andetag för att inte bli för arg.

"What's going on" Sa Louis oförstående och ställde sej brevid Jenny.

Jag gick fram till honom och kollade på honom.

"She is my girlfriend, not yours" Skrek jag och gav honom en lätt knuff.

Jenny skrek till och Harry ställde sej i vägen. Det var nte likt mej att vara avundsjuk eller ilsken. Jag hade ingen aning om varför jag blev så arg att jag kände att jag var tvungen att knuffa honom. Han är ju en av mina bästavänner. Men jag antar att jag var så rädd att förlora Jenny...

"I know she's your girlfriend" Skrek han och kollade shockat på mej.

Harry tog tag i Lois och gick iväg en bit. Jenny sprang fram till mej och ställde sej riktigt näa mej.

"What are you doing" Skrek hon argt och hennes ögon var vattniga.

"I could ask you the same! What is going on between you and Louis, huh? I saw you holding hands and you were leaning against his shoulder" Sa jag sårat och jag kände en tår rinna ner från min kind.

Jenny bakcade bak några steg och hon kollade förvånat, shockat och sårad på mej. En tår rann ner från hennes kind också men hon var snabb att ta bort den. Hon sa inget, utan hon bara stod där.

Louis som satt en bit bort med Harry, kom emot oss och han hade hört allting. Han ställde sej framför Jenny och öppnade munnen.

"There is NOTHING going on between me and Jenny" Sa han lungt och han var rätt så tydligt när han sa det.

Jag kollade på honom och han fortsatt.

"First of all, you are one of my bestfriends and we do everything together, so I would never do that to you. Second of all she's like a babysister and third... She loves you and she wouldn't do that you either! And besides I'm so not over Linnea" Sa han ännu lugnare och jag fällde en tår.

Jag fick genast skuldkänslor och jag mådde jätte dåligt. Han hade rätt. Det klart att ingen av dom skulle kunna göra något sånt.

"I'm sorry I pushed you! I don't know what I was thinking" Sa jag desperat och kramade om honom.

"It's okey Niall, but go to Jenny" Viskade han och vi klev ur kramen.

Jenny stod obekvämt bakom Louis och grät. Jag gick närmre henne men hon satte handen iför.

"I'm so sorry Jenny! I'm sorry I left you and I'm sorry for this! I love you" Sa jag och öppnade min famn.

"NO" Sa hon och skakade på huvudet.

Jag tittade ledsamt in i hennes vackre gröna ögon och hon skakade fortfarande på huvudet.

"NO! You hurted me! You broke my heart" Skrek hon för att hon grät så mycket.

Orden var sanna och det gjorde ont att jag hade orsakat dom där tårarna. Jag ångrade det så jävla mycket. Allt jag hade gjort och sagt den där kvällen. Jag ville spela tillbaka allt och göra rätt.

"I'm done..." Sa hon och tog en pause. "We're done" Sa hon och blinkade bort några tårar.

"What do you mean" Sa jag dumt fast jag egentligen visste exakt vad hon menade. Men jag klarade inte av att höra det. Det måste vara hon och jag.

"I love you Niall and I'll always will. But you broke my heart and I'm done" Sa hon men rösten sprack för att hon började gråta igen.

"Jenny you don't mean that" Sa jag ledsamt samtidigt som jag skakade på huvudet.

"I do... We're done" Sa hon och sprang gråtandes därifrån.

Jag tittade efter henne när hon sprang och Harry sprang efter henne. Jag var tvungen att sätta mej ner. Jag såg ingenting för att jag grät så mycket. Jag hade ingen flickvän längre och jag skulle aldrig hitta en sån tjej som Jenny. Tankarna snurrade i mitt huvud och tårarna ville inte sluta. Louis kom och la sin axel över min. Jag sa ännu en gång förlåt och han nickade.

När jag hade slutat grina för tillfället, hoppade vi in i bilen och körde hemmåt. 

---

Vi vet att det inte är någon Zayn eller Sandra med i det här kapitlet. Men det skulle bli fett rörigt i kolan om dom hade tryckts in. Så nästa kapitel blir det mest dom :) Haha och vi vet att det tekniskt sätt inte är fredag, men ändå :)

Men vad tyckte ni då ? Nu är det många par som har splittrats, men ni kan vara lugna vi har en plan :)

Sen hade vi faktiskt tänkt att göra en sån där kommentar limmit :)

Så 8 kommentarer tills nästa kapitel (även fast den kommer komma upp på söndag, fast bara om vi får 8 kommentarer)? :)

Iallfall imorgon (idag) Så kommer det inte upp ett kapitel för ingen av oss har tid och dessutom så kommer nog dom flesta av er att läsa det här kapitlet på lördag :)

Ps. Sorry för bildlöst :) OCH tack för alla kommentarer vi blir dunder glada och dom som faktiskt gör det, är guldvärda :)