<3

   
Nialls perspektiv:
Crap, tänkte jag och gick efter Jenny.
"Why are you following me, when it's a million other girls waiting for you" Frågade hon och vände sej om.
Jag mötte hennes blick och såg att hon bet sej i läppen för inte börja gråta.
"I was just saying that so the fans wouldn't hate you" Sa jag och gick närmre henne.
"Yeah right" Sa hon ironiskt och sprang in på toaletten.
Jag visste inte varför jag sa att jag var single egentligen. Jag antar att jag trodde att hon inte ville gå ut med förhållandet än. Men där hade jag fel.
Det var bara att sätta sej framför dörren och vänta.
"Jenny!" Skrek jag. Men fick inget svar. "I know you are in there, can we talk" Frågade jag och knackade.
När jag hörde att hon började gråta, skärde det i hjärtat på mej. Fan, varför sa jag så? Nu har jag gjort henne ledsen också. Tänkte jag innan Sandra kom. Hon såg inte heller så glad ut.
"Good, can you talk to her" Frågade jag och ställde mej upp, så att hon kunde gå in.
"I'm gonna talk too her, but not because you, want me to do it." Sa hon surt och knackade försiktigt på dörren och sa något på svenska.
"It looks like you pissed them both of" Sa Zayn och satte sej brevid mej.
"Yeah I know.." Sa jag och tittade mot gången där jag såg att killarna kom.
"Wow, Ive never seen her mad or angry" Sa Harry shockat.
"Me neither" Sa Louis som satte sej mittemot mej på golvet.
"Don't worry, she will get over it" Sa Liam lungt.
Efter vi hade suttit där ett tag blev alla hungriga. Eftersom vi hade haft problem med planet och behövt mellanlanda och kommi fram till tyskland vid elva på morgonen. När vi egentligen skulle kommit fram vid tolv på natten, så orkade jag inte vänta på Jenny. Så alla gick och åt.
Som tur var hade dom Nandos här i närheten, det var det ända som skulle kunna göra mej lite gladare iallafall. Sen såklart var killarna där och gjorde mej glad.

Jenny perspektiv:
När Sandra knackade på släppte jag direkt in henne. Men jag var väldigt nog med att Niall inte skulle se mej.
Hon berättade att alla fem satt där utanför och väntade. Men jag tänkte inte gå ut förens Niall hade gått. Han skulle inte få se att jag har gråtit.
"Jag vet inte varför jag gråter" Sa jag och grät ännu mer.
"För att han är dum i huvudet" Sa Sandra surt och kramade om mej.
"Men jag borde egentligen vara sur, inte ledsen" Sa jag och gick fram till spegeln för att ta bort sminket som hade smetats ut.
"Jag är iallafall sur" Sa Sandra och log lite snett.
"Vad bra då" Sa jag log ironiskt och satte mej på golvet.
Efter en lång period av tysnad började Sandra prata om något annat. Jag lyssnade inte så noga, utan jag hamnade i mina egna tankar.
Varför sa han att han var single? Skäms han över mej? Gillar han ens mej? Alla möjliga tankar flög runt i mitt huvud och ögonen fylldes med tårar igen.
"Det kommer att ordna sej" Sa hon och satte sej för att hålla om mej.
"Jag vet inte om det kommer det. Det känns som om jag är själv i vårat förhållande" Sa jag och tog ner huvudet mot knäna.
"Men om det är så, så har han förlorat en toppen tjej. Och det är hans förlust" Sa Sandra och log.
"Han har inte sagt att han älskar mej. Det har Zayn gjort till dej och han har inte sagt att jag är hans. Det har Zayn också gjort till dej och världen" Sa jag och ställde mej upp.
"Jämför dej inte med oss" Sa Sandra som kollade upp på mej.
"Det är lite svårt" Sa jag och öppnade dörren lite försiktigt för att se om dom satt kvar.
Det gjorde dom inte, så jag hämtade min väska och åkte till hotellet. Så fort jag kom dit la jag mej på sängen. Jag visste att jag och Sandra skulle behöva åka till nästa intervju dom hade för att hjälpa till, men ända tills vi var tvungna att åka skulle jag bara ligga på sängen och gråta. 
Jag måste ha somnat för att en stund efter kom Sandra in och sa att det var dags. 
Jag satte på mej ett par svart shorts och en gråmunktröja. Vi skulle ändå bara vara backstage, så jag behövde inte vara fin. Vilket var tur eftersom det orkade jag verkligen inte. 

Louis perspektiv: