<3

Sandras mammas perspektiv:
När Sandra frågade mej om hon fick söka ett jobb i england, svarade jag med mycket tjat ja. Det var bara en på miljonen att hon skulle få jobbet så jag var inte direkt inställd på att hon skulle åka någonstans i sommar. Men nu står jag här och säger hejdå.
Det här är första gången hon ska utomlands själv, och så är det i två månader! 
Hoppas att hon sköter sej, eller kanske inte. Om hon missköter sej så kanske hon får åka hem. Fast inte så att hon får en prick i registret eller straffas på något sätt. Nej, bara något litet såklart. Nej nu måste jag faktiskt skärpa mej. Det kommer säkert gå finfint!  
Jag vaknade ur min lilla bubbla av Sandra knackade mej på axeln.
"Jag och Jenny går till pressbyrån"
"Men ska ni inte vänta med det?" sa jag lite desperat. 
"Lilla mamma! Jag ska till pressbyrån och köpa godis och sen kommer vi tillbaka om max fem minuter. Det är inte direkt att jag ska åka till London". Sa hon och började att skratta. Fast jag förstod inte alls det roliga.

Jennys perspektiv:
"Shit asså! Jag är as nervös!" sa jag.
"skoja inte. Det känns som om jag ska kissa på mej!" 
"Hahah toan ligger ditåt!" 
"Ha-Ha. Nej men Vi kommer säkert att ha skit kul så det är nog lungt!" sa hon som om hon inte alls faktiskt var nervös.  
"Det klart att vi kommer att ha kul men jag kommer att sakna alla." 
Igår kväll hade hela gänget sovit hemma hos mej och imorse så gjorde vi oss fina till skolavslutnigen. Vi fick våra betyg och rektorn höll tal (standard) Sen sa var det bara att säga hejdå till alla. Jag skulle verkligen sakna vårat lilla gäng! Vi har alltid så himla kul tillsammans och om man har något att säga, så kan man det. Igår så hade vi bland annat planerat att dom ska komma och hälsa på. Och då kommer jävlar ska det partas! 
"Vi borde gå tillbaka nu. Jag lovade mamma att jag inte skulle åka till London." sa hon och började att as garva  
Jag fattade inte. Vi ska ju dit, men jag sa inget och bara skrattade med.

Robins perspektiv:
Jaha, nu skulle det kännas tomt i huset. Utan lillasyster vem ska jag då bråka med? tänkte jag för mej själv.  
"Hej då Robin! och du, oroa dej inte. Jag kommer tillbaka om bara typ två månader."
"Haha hejdå Jenny. Jag lovar att inte oroa mej." Sa jag ironikst och gav henne en kram. 
Efter morsan och Jenny hade kramats ett bra tag så hörde jag att Pappa sa att hon inte fick: Knarka, dricka eller röka. Sen började han komma in på lite saker som såg ut att göra henne ganska så obekväm.
"Haha det skulle hon aldrig våga" Sa jag kaxigt.
"Snälla pappa kan du inte bara vara tyst? och nej jag lovar att jag inte ska det". Svarade hon medans hon gav han en kram. 
"Du kommer säkert komma hem gråtandes om en vecka" 
"HA! du får alltid till skämten hörru!" Svarade hon irreterat. 

Sandras perspektiv:  
Äntligen var vi på planet och skulle till London! London. Upprepade jag flera gånger i huvudet. Som tur var hade inte mamma blivit allför ledsen. Hon hade mer sagt att jag skulle ringa ofta och att jag inte hamna i trubbel sen såklart átt hon skulle sakna mej. Felicia kunde inte komma men hon hade jag sagt hejdå till igår. Av pappa fick jag en lång kram och en tidning. 
Det kom fram en flygvärdinna som undrade om vi ville ha något.
"Jag vill ha en cola" Sa Jenny.
"Och jag tar en sprite"sa jag. 
När jag skulle öppna den så började hela flaskan spruta. 
"Haha shit vad håller du på med?" Frågade Jenny medans hon skratta.
"Den började spruta!" 
"Nej det menar du inte" sa hon ironiskt.
"Haha jo, tur att jag har ombyte i handbaget"
"Hahaha aa, fast jag har ju inte det" Sa hon och slutade att skratta.
"Men det är chill för att det är fint med sprite på tröjan" Sa jag och började att skratta.
"Haha tack! Nu känns det bättre."
När vi hade landat så tog vi våra väskor och sen mötte vi upp en kvinna i 30-årsåldern som hette Lena. Hon jobbade på sony music och det var hon som skulle ta hos till en liten studio imorgon där vi skulle träffa artistern och deras "team" 
Hon berättade att det var ett band som hette One Direction som vi skulle vara två slags assistenter till. Jag och Jenny fick bokstavligt talat hålla för munnen när hon sa det. Shit, vi ska få träffa One Direction. och Inte bara en gång heller utan flera! "obviously your not gonna do the biggest and most important things. You are gonna do the smaler things like, go and get some coffey for our producer or sometimes help the guys fix the sound". sa hon. Vi nickade och hon fortsatte att prata.
När vi hade checkat in på hotellet så var klockan ungefär fem på eftermiddagen. Så vi bestämmde att vi skulle
slänga ett getöga på stan och sen gå och äta. 
"jäklar vad jag är trött" Sa Jenny när vi satte oss i soffan.
"Mm, vi kanske ska fixa oss och gå och lägga oss?" sa jag 
"Låter bra det, kanske bara ska packa upp lite först."
"Haha ja mamma.." sa jag och lät som om det var en börda.  
När vi var klara med allt så spelade vi chigago och sen gick vi och la oss.
_____________________________________________________________________________________________

Juste! Kanske ska berätta att det är två personer som skriver den här lilla storyn. Och första kapitlet gjorde vi tillsammans och det här gjorde jag. :) och jag är Jenny haha :)