Kapitel 58
Tidigare(Louis perspektiv)
Sandras perspektiv:
Louis parkerade bilen och såfort han stannade sprang jag ur. Medans tårarna sprutade sprang jag fort som fan. Resten av gänget stannade vid hissen. Jag vände mej om mot dom och alla såg förstörda ut. Efter nån minut, som kändes som hundra år kom hissen. Vi gick in och jag kollade ner på min hand. Den skakade häftigt och det kändes som om mina ben skulle vikas när som helst. Jag torkade bort mina tårar på min tröjarm och blundade. Jag tog djupa andetag och när hissen öppnades sprang jag fram till receptionen.
Hon som satt där var en äldre kvinna, kanske i femtio årsåldern. Hon hade glasögonen vid nästippen och lukatade alldeles för mycket parfym. Hon satt ner på en stol så hon såg väldigt kort ut. Jag ställde mej framför henne och öppnade sakta munnen. Men inget kom ut. Jag försökte prata men det gick inte. Jag kunde inte säga det. Tårarna började rinna och hon kollade förförligt på mej.
"Honey are you okey? Can I help you" Sa hon lungt och reste sej upp.
Harry och Liam kom bakom mej och Liam började prata med kvinnan. Jag vände mej om mot Harry och gick in i hans famn. Han la sina armar runt mej och med sin tröstande röst Shc:ade han mej.
Kvinnan gick fram till mej och hon drog med sej Liam.
"I think you should sit down for this" Sa hon lungt medans hon pekade på sofforna och sedan på oss.
Alla gick och satte sej och jag gick med skakiga ben sakta fram. kvinnan andades djupt in och djupt ut. Man såg att hon var nervös och det hon skulle säga inte var bra. Jag började bli otålig och hon hade den blicken, som om man var efterbliven eller nått. Hon tittade på en som om man var fem år och inte försod något alls.
"Your friend" Sa hon och tog en paus för att andas. Fan fan håller hon på med, tänkte jag argt samtidigt som jag reste mej hastigt om.
"CAN YOU JUST, PLEASE TELL US" Röt jag och hon tittade chockat på mej.
"Miss, please sit down" Sa hon och jag tittade snabbt på dom andra innan jag himlade med ögonen.
"No I'm gonna stand up" Sa jag och log falskt och irreterat mot henne.
"I think that it's best if you sit down" Envisades hon och jag kände hur jag började koka av ilska.
"I'M NOT GONNA SIT DOWN, OKEY?" Skrek jag samtidigt som jag la ut armarna.
Hon tittade ännu mer förskräckligt på mej och jag kände hur mina kinder började bli blöta.
"Please... He's my boyfriend and I just want to know how he is! Can't you se I don't wanna sit down? That I don't wanna take it easy? I just wanna know how my boyfriend are" Jag tittade djupt in i hennes ögon och jag rätade på mej samtidigt som jag torkade bort nårar tårar.
"Okey..." Sa hon lungt. "He is in surgery right now and for now, it isn't looking good..He has a punchured lung and internal bleednigs... The doctors are doing every thing they can and we just have to keep our hopes up" Sa hon lungt. Hon tittade sorgset på oss och lite senare ställde hon sej upp.
Min värld stannade upp. Det här var inte sant, allt hade varit så bra och det här måste vara en mardröm. Det måste vara en mardröm.. Jag kan inte leva utan honom, han är mitt allt.
"I'll be over there if you need me. And it would be nice if someone could call he's parents for me" Sa hon och log svagt mot oss innan hon gick.
Jag kollade på dom andra. om grät, allihoppa. Jenny satt och kramade om Niall och Danielle om Liam. Harry kollade ner i marken och en tårdroppe träffade marken. Jag kollade på Louis och han kollade på mej.
Jag kunde inte andas. Jag försökte men det gick inte. Jag vände mej om och började gå, men mina ben släpades och jag ramlade ihopp. Jag skakade kraftigt av alla tårar och några armar omfamnade mej.
"Ta det lungt, jag är här" Sa Jennys röst och hon började gunga mej fram och tillbaka.
Jag tittade upp på henne men mina ögon var för vattniga.
"JAG KAN INTE... JAG VET INTE... JAG VILL INTE..." Jag hyperventilerade och Jennys kinder var också blöta.
"Schuu" Sa hon lungt medans hon strök mej på håret.
Jag reste mej hastigt om och jag blev snurrig.
"HAN FÅR INTE DÖ. HAN FÅR INTE DET.. JAG KLARAR MEJ INTE UTAN HONOM" Skrek jag och satte mej på golvet igen.
"Han kommer inte dö" Sa Jenny när hon gick emot mej.
"Hur vet du det? Hon sa ju till och med att det inte såg bra ut" Snyftade jag fram och Jenny satte sej framför mej.
"Men hon sa även att vi inte skulle förlora hoppet" Svarade hon ägande och jag kastade mej i hennes famn.
"Han måste klara dej" Snyftade jag fram och jag kramde om henne hårdare.
Harrys perspktiv:
Känslan när hon berättade hur läget låg till var inte någon bra känsla. Det var som ett slag i magen och det kraftiga illamåendet slog till snabbt. Det kändes som om någon hade vänt min mage utochin. Om han dos sskulle det inte finnas nått One Direction. Om han dog så skulle ingen av oss vara hela igen. Det skulle alltid finnas en plast i mitt hjärta som var hans. Jag kände mej tom och jag ville bara att han skulle bli bra igen och att allting skulle bli normalt. Jag ville göra något, men jag visste inte vad, jag kunde inte göra nått.
Alla satt tysta och väntade. Det hade gått två timmar sen vi kommit hit. Klockan var klockan var halv tolv på natten och det spöregnade ute. Zayn var fortfarande inne på operation och vi hade ringt hans familj, dom skulle komma med nästa bästa flyg.
Sandra satt på golvet och lutade sej mot väggen. Hon såg förstörd ut. Sminket var utsmetat överallt och hennes ögon var svullna av att hon gråtit så mycket. Liam och Louis stod vid fönstret och små pratade lite då och då. Danielle hade vart tvungen att gå hem, då hon skulle åka till Irland för att jobba, hennes flyg gick inatt så hon var tvungen att åka. Niall satt i soffan och låg i Jennys knä, medans jag satt brevid Jenny och lutade mej mot henne.
Jag ställde mej svagt upp och mina kinder var saltiga efter jag hade gråtit så mycket. Jag började gå mot Sandra och när jag kom fram till henne tittade hon sakta upp på mej.
"Hey, How are you feeling" Frågade jag samtidigt som jag satte mej brevid henne.
"Not good. And you" Sa hon med skakig röst när hon vände huvudet mot mej.
"Not good. I just want them to say that he's gonna be fine, that everything will go back to normal" Sa jag och bet mej lätt i låppen för jag inte skulle börja grina.
"Yeah... This shouldn't be happening, I mean, what did he do to deserve this? I just love him so mutch and my life wont be complete if he die" Sa hon med skakig röst.
"He don't deserve this. But he's strong" Sa jag tröstande och hon lutade sej mot mej.
"Yeah he is" Sa hon och jag la mitt huvud på hennes.
Min moil vibrerade och jag drog sakta upp den. Zayns mamma, Trisha ringde. Jag satte mobilen mot örat och redan innan hon sa något hörde man hur hon grät.
"Hi Mrs Malik" Sa jag och ställde mej upp.
"He-he-hello Harry" Stammade hon och jag bet mej i läppen. "The plane doesn't leave untill tomorrow night but how is my baby doing? Any change" Grät hon fram och jag kände hur det sved till i halsen för att jag ville gråta.
"They haven't said anything, I promise you I'll call you when I know something" Sa jag och det tog ett tag innan hon svarade.
"Okey. Thank you Harry..." Grät hon och jag hörde i bakrunden att någon kramade om henne.
Vi sa hejdå och jag la på. Jag gick fram till Liam och Louis, som satt i soffan. Louis satt med telefonen i handen och Liam satt och trummade med sina händer på sina byxor. Jag satte mej brevid dom och lutade mej mot ryggstödet med en suck. Niall började röra på sej och Jenny ställde sej upp. Hon gick fram till Sandra och dom började prata, men sen gick Sandra på toaletten och Jenny stod där helt själv.
Niall vände sej mot oss och jag kliade mej i pannan.
"This is crazy" Sa Niall chockat och vi andra instämde.
"Yeah..." Mummlade Liam och vi blev tysta.
"I can't even picture a life without him" Sa Louis och jag kände hur tåranra ville ut.
"No.. I guess that...." Började Niall men Jenny avbröt honom.
"Niall" Sa hon högt men Niall lyssnade inte, utan började prata.
"Niall I need you help" Sa hon svagt och när jag tittade dit stod hon hukad.
"I'll be right there" Sa han utan att titta dit.
"Ni...alll" Hördes en svag röst och strax efter en duns.
Allas huvuden vändes mot det hållet dunsen kom ifrån. Jenny låg avsvimmad på golvet och såg blek ut.
"JENNY" Skrek Niall och han var snabbt uppe vid henne.
"Omg" Sa jag tyst och tittade på Louis och Liam innan vi sprang dit.
Han satte sej på knäna vid henne och vi tittade chockat och förvånat på varnadra.
"Jenny wake up" Sa han och började klappa henne försiktigt på kinden. "JENNY WAKE UP" Skrek han panikartat och hans händer var på Jennys kinder.
Vad tycks? Please please släng in en komentar, även fast det bara är nått kort som tar tre sekunder, vi blir glada iallafall :)
Liams telefon ringde och jag stannade upp. Allas blickar for mot Liams telefon och han sattade den sakta mot sitt öra.
"Yes this is he" Sa han och kollade på mej med en panikslagen min. Han la på och utbytte blickar med alla.
"WHAT IS IT" Skrek Niall otåligt och Liam öppnade skakigt munnen.
Liams blick var blandad. Den var rädd, orolig, ledsam men framför allt såg han chokad ut och hans ansikte blev vitare.
"Zayn's been in a car accident" Sa han och en tår föll från hans öga.
Sandras perspektiv:
Louis parkerade bilen och såfort han stannade sprang jag ur. Medans tårarna sprutade sprang jag fort som fan. Resten av gänget stannade vid hissen. Jag vände mej om mot dom och alla såg förstörda ut. Efter nån minut, som kändes som hundra år kom hissen. Vi gick in och jag kollade ner på min hand. Den skakade häftigt och det kändes som om mina ben skulle vikas när som helst. Jag torkade bort mina tårar på min tröjarm och blundade. Jag tog djupa andetag och när hissen öppnades sprang jag fram till receptionen.
Hon som satt där var en äldre kvinna, kanske i femtio årsåldern. Hon hade glasögonen vid nästippen och lukatade alldeles för mycket parfym. Hon satt ner på en stol så hon såg väldigt kort ut. Jag ställde mej framför henne och öppnade sakta munnen. Men inget kom ut. Jag försökte prata men det gick inte. Jag kunde inte säga det. Tårarna började rinna och hon kollade förförligt på mej.
"Honey are you okey? Can I help you" Sa hon lungt och reste sej upp.
Harry och Liam kom bakom mej och Liam började prata med kvinnan. Jag vände mej om mot Harry och gick in i hans famn. Han la sina armar runt mej och med sin tröstande röst Shc:ade han mej.
Kvinnan gick fram till mej och hon drog med sej Liam.
"I think you should sit down for this" Sa hon lungt medans hon pekade på sofforna och sedan på oss.
Alla gick och satte sej och jag gick med skakiga ben sakta fram. kvinnan andades djupt in och djupt ut. Man såg att hon var nervös och det hon skulle säga inte var bra. Jag började bli otålig och hon hade den blicken, som om man var efterbliven eller nått. Hon tittade på en som om man var fem år och inte försod något alls.
"Your friend" Sa hon och tog en paus för att andas. Fan fan håller hon på med, tänkte jag argt samtidigt som jag reste mej hastigt om.
"CAN YOU JUST, PLEASE TELL US" Röt jag och hon tittade chockat på mej.
"Miss, please sit down" Sa hon och jag tittade snabbt på dom andra innan jag himlade med ögonen.
"No I'm gonna stand up" Sa jag och log falskt och irreterat mot henne.
"I think that it's best if you sit down" Envisades hon och jag kände hur jag började koka av ilska.
"I'M NOT GONNA SIT DOWN, OKEY?" Skrek jag samtidigt som jag la ut armarna.
Hon tittade ännu mer förskräckligt på mej och jag kände hur mina kinder började bli blöta.
"Please... He's my boyfriend and I just want to know how he is! Can't you se I don't wanna sit down? That I don't wanna take it easy? I just wanna know how my boyfriend are" Jag tittade djupt in i hennes ögon och jag rätade på mej samtidigt som jag torkade bort nårar tårar.
"Okey..." Sa hon lungt. "He is in surgery right now and for now, it isn't looking good..He has a punchured lung and internal bleednigs... The doctors are doing every thing they can and we just have to keep our hopes up" Sa hon lungt. Hon tittade sorgset på oss och lite senare ställde hon sej upp.
Min värld stannade upp. Det här var inte sant, allt hade varit så bra och det här måste vara en mardröm. Det måste vara en mardröm.. Jag kan inte leva utan honom, han är mitt allt.
"I'll be over there if you need me. And it would be nice if someone could call he's parents for me" Sa hon och log svagt mot oss innan hon gick.
Jag kollade på dom andra. om grät, allihoppa. Jenny satt och kramade om Niall och Danielle om Liam. Harry kollade ner i marken och en tårdroppe träffade marken. Jag kollade på Louis och han kollade på mej.
Jag kunde inte andas. Jag försökte men det gick inte. Jag vände mej om och började gå, men mina ben släpades och jag ramlade ihopp. Jag skakade kraftigt av alla tårar och några armar omfamnade mej.
"Ta det lungt, jag är här" Sa Jennys röst och hon började gunga mej fram och tillbaka.
Jag tittade upp på henne men mina ögon var för vattniga.
"JAG KAN INTE... JAG VET INTE... JAG VILL INTE..." Jag hyperventilerade och Jennys kinder var också blöta.
"Schuu" Sa hon lungt medans hon strök mej på håret.
Jag reste mej hastigt om och jag blev snurrig.
"HAN FÅR INTE DÖ. HAN FÅR INTE DET.. JAG KLARAR MEJ INTE UTAN HONOM" Skrek jag och satte mej på golvet igen.
"Han kommer inte dö" Sa Jenny när hon gick emot mej.
"Hur vet du det? Hon sa ju till och med att det inte såg bra ut" Snyftade jag fram och Jenny satte sej framför mej.
"Men hon sa även att vi inte skulle förlora hoppet" Svarade hon ägande och jag kastade mej i hennes famn.
"Han måste klara dej" Snyftade jag fram och jag kramde om henne hårdare.
Harrys perspktiv:
Känslan när hon berättade hur läget låg till var inte någon bra känsla. Det var som ett slag i magen och det kraftiga illamåendet slog till snabbt. Det kändes som om någon hade vänt min mage utochin. Om han dos sskulle det inte finnas nått One Direction. Om han dog så skulle ingen av oss vara hela igen. Det skulle alltid finnas en plast i mitt hjärta som var hans. Jag kände mej tom och jag ville bara att han skulle bli bra igen och att allting skulle bli normalt. Jag ville göra något, men jag visste inte vad, jag kunde inte göra nått.
Alla satt tysta och väntade. Det hade gått två timmar sen vi kommit hit. Klockan var klockan var halv tolv på natten och det spöregnade ute. Zayn var fortfarande inne på operation och vi hade ringt hans familj, dom skulle komma med nästa bästa flyg.
Sandra satt på golvet och lutade sej mot väggen. Hon såg förstörd ut. Sminket var utsmetat överallt och hennes ögon var svullna av att hon gråtit så mycket. Liam och Louis stod vid fönstret och små pratade lite då och då. Danielle hade vart tvungen att gå hem, då hon skulle åka till Irland för att jobba, hennes flyg gick inatt så hon var tvungen att åka. Niall satt i soffan och låg i Jennys knä, medans jag satt brevid Jenny och lutade mej mot henne.
Jag ställde mej svagt upp och mina kinder var saltiga efter jag hade gråtit så mycket. Jag började gå mot Sandra och när jag kom fram till henne tittade hon sakta upp på mej.
"Hey, How are you feeling" Frågade jag samtidigt som jag satte mej brevid henne.
"Not good. And you" Sa hon med skakig röst när hon vände huvudet mot mej.
"Not good. I just want them to say that he's gonna be fine, that everything will go back to normal" Sa jag och bet mej lätt i låppen för jag inte skulle börja grina.
"Yeah... This shouldn't be happening, I mean, what did he do to deserve this? I just love him so mutch and my life wont be complete if he die" Sa hon med skakig röst.
"He don't deserve this. But he's strong" Sa jag tröstande och hon lutade sej mot mej.
"Yeah he is" Sa hon och jag la mitt huvud på hennes.
Min moil vibrerade och jag drog sakta upp den. Zayns mamma, Trisha ringde. Jag satte mobilen mot örat och redan innan hon sa något hörde man hur hon grät.
"Hi Mrs Malik" Sa jag och ställde mej upp.
"He-he-hello Harry" Stammade hon och jag bet mej i läppen. "The plane doesn't leave untill tomorrow night but how is my baby doing? Any change" Grät hon fram och jag kände hur det sved till i halsen för att jag ville gråta.
"They haven't said anything, I promise you I'll call you when I know something" Sa jag och det tog ett tag innan hon svarade.
"Okey. Thank you Harry..." Grät hon och jag hörde i bakrunden att någon kramade om henne.
Vi sa hejdå och jag la på. Jag gick fram till Liam och Louis, som satt i soffan. Louis satt med telefonen i handen och Liam satt och trummade med sina händer på sina byxor. Jag satte mej brevid dom och lutade mej mot ryggstödet med en suck. Niall började röra på sej och Jenny ställde sej upp. Hon gick fram till Sandra och dom började prata, men sen gick Sandra på toaletten och Jenny stod där helt själv.
Niall vände sej mot oss och jag kliade mej i pannan.
"This is crazy" Sa Niall chockat och vi andra instämde.
"Yeah..." Mummlade Liam och vi blev tysta.
"I can't even picture a life without him" Sa Louis och jag kände hur tåranra ville ut.
"No.. I guess that...." Började Niall men Jenny avbröt honom.
"Niall" Sa hon högt men Niall lyssnade inte, utan började prata.
"Niall I need you help" Sa hon svagt och när jag tittade dit stod hon hukad.
"I'll be right there" Sa han utan att titta dit.
"Ni...alll" Hördes en svag röst och strax efter en duns.
Allas huvuden vändes mot det hållet dunsen kom ifrån. Jenny låg avsvimmad på golvet och såg blek ut.
"JENNY" Skrek Niall och han var snabbt uppe vid henne.
"Omg" Sa jag tyst och tittade på Louis och Liam innan vi sprang dit.
Han satte sej på knäna vid henne och vi tittade chockat och förvånat på varnadra.
"Jenny wake up" Sa han och började klappa henne försiktigt på kinden. "JENNY WAKE UP" Skrek han panikartat och hans händer var på Jennys kinder.
Hon låg bara där. Helt avslappnad och med stängda ögon. Niall ruskade om henne flera gånger men inget hände. Hon låg kvar där.
"Pelase do something" Sa Niall och tårarna rann ner längst hans kinder.
"NURSE" Skrek Liam och min och Louis blickar möttes.
Ingen kom så Liam och Louis sprang iväg. Niall drog upp henne i hans knä och fortsatte att försöka få henne att vakna.
"Please Jenny, I can't lose you aswell" Grät han fram och bara efter några sekunder kom tanten som vi hade pratat med tidigare.
Hon skrek på flera sjuksköterskor och dom kom snabbt dom också. Dom hade en bår med sej. Dom la försiktigt upp Jenny på båren och Niall sprang efter dom samtidigt som han höll i hennes hand. Jag, Liam och Louis stod chockat kvar och jag hade min blick där Jenny legat. Vad fan vad det som hade hänt? Hon stod ju där och sen låg hon på golvet? Tänkte jag och kollade på Louis som kollade oroligt på mej. Den här natten har lungt varit den sämsta i hela mitt liv.
Jag hörde fotsteg komma närmre oss och när jag släppte Liam med blicken såg jag hur Sandra kom tillbaka från bardummet. Åh nej, hur kommer det här kännas för Sandra? Tänkte jag och slog ner blicken i marken igen.
"Where is Jenny and Niall" Frågade hon förvirrat och när jag tittade upp på henne kollade hon på Louis och sen på mej.
Jag ville inte vara den som sa det, så jag väntade på att Liam eller Louis skulle säga något.
"Th..They... Jenny" Stammade Louis och Sandra tog ett stg fram mot Louis.
"We don't know exacly what happend but Jenny collapsed" Sa Liam och Sandras ögon blev större.
"But they took care of her and Niall ran after her" Mumlade jag och kände hur mina ögon vattnades.
Hon skrek på flera sjuksköterskor och dom kom snabbt dom också. Dom hade en bår med sej. Dom la försiktigt upp Jenny på båren och Niall sprang efter dom samtidigt som han höll i hennes hand. Jag, Liam och Louis stod chockat kvar och jag hade min blick där Jenny legat. Vad fan vad det som hade hänt? Hon stod ju där och sen låg hon på golvet? Tänkte jag och kollade på Louis som kollade oroligt på mej. Den här natten har lungt varit den sämsta i hela mitt liv.
Jag hörde fotsteg komma närmre oss och när jag släppte Liam med blicken såg jag hur Sandra kom tillbaka från bardummet. Åh nej, hur kommer det här kännas för Sandra? Tänkte jag och slog ner blicken i marken igen.
"Where is Jenny and Niall" Frågade hon förvirrat och när jag tittade upp på henne kollade hon på Louis och sen på mej.
Jag ville inte vara den som sa det, så jag väntade på att Liam eller Louis skulle säga något.
"Th..They... Jenny" Stammade Louis och Sandra tog ett stg fram mot Louis.
"We don't know exacly what happend but Jenny collapsed" Sa Liam och Sandras ögon blev större.
"But they took care of her and Niall ran after her" Mumlade jag och kände hur mina ögon vattnades.
Hon log först mot oss. Hon måste trott att vi skämtade men när Louis sedan fällde en tår, vigdades hennes ögon. Och strax efter det rann tårarna från henne också. Hon satte sej mitt på golvet och la händerna för ansiktet. Hon skakakade kraftigt och när hon tittade upp såg det ut som hon kokade av ilska.
"ARE YOU KIDDING ME?! ARE YOU FUCKING KIDDING ME?!" Skrek hon samtidigt som hon ställde sej upp.
Dom några människorna som var på sjukhuset tittade förskräckt på Sandra och jag gick sakta fram till henne.
"Sandra" Mummlade jag och tänkte precis krama om henne.
"NO" Skrek hon och gick bort från mej. "WHAT IS THIS SHIT?!" Fortsatte hon skrika och jag föll en tår.
Hon grät inte, inte längre. Hon var bara arg, väldigt arg. Men även fast hon var arg och stod och skrek. Såg man rädslan och sorgen i hennes ögon.
"FIRST ZAYN AND NOW JENNY. LIKE SERIOUSLY, WHAT IS THIS" Skrek hon ännu mer och sprang till toaletten igen.
Jag kollade bak på Liam och Louis som båda två stod och hade vatten i ögonen. Jag gick mot dom och vi omfamnade varandra alla tre. Vi stod kvar där ett tag och jag tror inte att några ögon var torra.
Vi gick ur kramen och jag log svagt mot dom.
"I'll go after her" Sa Liam och log svagt innan han gick.
Det gick tre timmar och nu var klockan halv tre på natten. Sandra hade sina fötter i mitt knä och halv sov mot Liams axel. Louis satt och stirra ut i tomma intet. Niall hade kommi tillbaka från Jenny, då han inte fick vara där inne, men hade försvunnit någonstans.
En man med ljusgrön rock kom mot oss och jag blev genast piggare. Men inte på ett bra sätt. Snarare nervös. Jag blev väldigt nervös och hjärtat pumpade fortare för varje steg han tog. Han sträckte sin hand efter min hand och sedan i Louis och Liams händer. Han hette Aiden Collins.
Det gick inte att bedömma hur läget var efter hans blick. Han hade ett sten ansikte och det gjorde mej inte direkt lugnare.
"Please tell us it's good news. I don't wanna wake her up if it's bad" Sa Liam och pekade lätt på Sandra som lutade sej mot honom.
"You can wake her up" Sa han vänligt och vi alla log mot honom.
Vad tycks? Please please släng in en komentar, även fast det bara är nått kort som tar tre sekunder, vi blir glada iallafall :)
Längesen igen, haha :) Men nu har vi bestämt oss och det kommer vara två kapitel till :) Sen äre slut med novellen!
Kommer antagligen skriva imorn eftersom jag kommer vara hemma hela dagen och chilla typ, höhö :)
Kommentarer
Postat av: Sauda
Bokstavligen älskar eran novell, snälla säg att ni kmr skriva en till novell? :D
@SaudaHaque
Postat av: Anonym<3
samma som hon över, skitbra. kommer det en novell efetr denna?
Postat av: Clara
Yes, ännu ett till kapitell! Yay! :D
Postat av: Anonym
Grymt bra! :) xx
Postat av: Hanna :)
Yees ett till kapitel ! Åhh så bra ! Längtar till nästa del !
Zayn får inte dö!
Jag tror Jenny hade näringsbrist eller nåt liknande , och det är ju inte bra när man är gravid...!
Postat av: Louise
Omg så sjukt sorgligt! :'( typ gråter ju!!!
Och ja ställer samma fråga: Ja Jenny och Sandra, kommer det en till novell efter denna? :) haha! Men åhhhh vad sorgligt att det bara är två kapitel kvar :( novellen har varit galet bra! Helt sjukt! :) puss
Postat av: Malou
Weeey! Har längtat efter detta kapitel! :)
Jag har bara en liten fråga: Kommer ni skriva en ny novell efter denna? Undrar bara. :) / Malou xx
Postat av: Anonym
Började gråta!! Så hiiimla bra!
Postat av: Anonym
LOVE IT
Postat av: Ida
Men Gud sp himla braa! Älskar den! Asså GUUD vad jag längtar tills nästa kapitel! Iiih oj shit vad nervööös jag blev av detta kapitlet men det var helt sjukt bra! Love it and love youuu! xx
Postat av: Anonym
Åååh, va bra! Jag vill ha ett till kapitel nu! Kan ni inte skriva de två sista kapitlerna gamska fort? Ni får ju göra som ni vill, men jag blir snart galen av att vänta! :)
Postat av: Anonym
novellen äger kan inte vänta till nästa del sjukt spännande,kommer ni börja på en ny novell efter detta?
Postat av: Louise
? :O går det bra? Väntar för fullt efter nästa del!vill inte stressa er! Det är trots allt sommarlov :D kärlek! Xx
Postat av: frida och nikki
kika gärna in på våran novellblogg som på något vis hänger ihop med One Direction. Skulle vara jättekul om du kollade in på bloggen och kanske även lämnar en kommentar om vad du tycker? :) http://oonednovel.blogg.se
p.s sorry om du inte gillar sånna här kommentarer!
Postat av: Ella [fyra tjejer en blogg]
Mer:)
Postat av: SiRl
Hehe, hur går det med skrivandet? xD Hur många läsare har ni kvar? Jag tönker stanna här tills novellen är slut i alla fall xD : )
Postat av: Alice
Omg så bra!!!! <3
Jag skriver också 1D noveller och håller på med "tävling" just nu om du skulle vilja länka mig skulle det vara grymt! xx
Postat av: Mimmi
Älskar novellen !! ❤
Men när kommer nästa kapitel ?!
Längtar sååååå ❤
Postat av: Anonym
kommer det komma något slut på novellen? :o Förstår om ni anske inte orkar skriva just nu när det är sommar och grejer, men jag skulle vara överlycklig för ett slut. Novellen är för bra för att få ett eget påhittat slut :)
Postat av: SiRl
Så... Hur går det med skrivandet? xD
Postat av: SiRl
Okay, så kommentarerna funkar inte för mig på del 59 men..
OMG YOU'RE BAAAAAAAAAAAAAAAAAACK!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!
JAG FICK EN HJÄRTATTACK NÄR JAG SÅG ATT DELEN VAR UPPE. GRYMT BRA SOM ALLTIIID, OCH ÄVEN OM DET VAR ETT GRYMT TRAGISKT KAPITEL KUNDE JAG INTE ANNAT ÄN LE SOM EN IDIOT... HEHE...
Trackback
