<3

Jag öppnade sakta upp ögonen och drog bort slangen som satt i min näsa.

På vänster sida av min säng fanns det en "hjälpknapp" så jag klickade på den och bara efter en minut kom en sjuksköterska in till mej.

Hon berättade att jag hade varit medvetslös i nästan ett dygn. Klockan var nu elva på morgonen och jag hade svimmat vid tolvtiden igår natt.

Dom hade tagit massa prover på mej och det visade sej att jag hade blivit matförgiftad. Det var därför jag hade spytt, min kropp hade inte reagerat på det bästa sättet så det var därför jag hade varit medvetslös så länge.

Dom rullade ner min säng till en annan avdelning. Där fick jag dropp och dom tog mera prover på mej.

Jag var fortfarande väldigt trött och svag så det tog inte så långt tid innan jag somnade.

När jag vaknade upp nästa gång satt Zayn i fotöljen som stod brevid sängen. När han såg att jag var vaken kastade han sej på mej och gav mej en puss på munnen, kinden, pannan och näsan. Jag harklade mej lite och han flyttade snabbt på sej.

"I'm so happy that you are okey" Sa han och log sitt sexiga leende.

"Me too" Log jag mot honom och suckade lätt.

Han la sej brevid mej och höll om min hand.

"I love you" Viskade han i mitt öra.

"I love you to" Sa jag och fnissade lite.

Undra hur Jenny mår. Juste var är Jenny? Tänkte jag.

"Where is Jenny" Frågade jag och kollade mot dörren.

Hon var i caffeterian med killarna, så Zayn gick och hämtade dom. Killarna kom först in och alla var glada att se mej med öppna ögon. Jag var såklart glad över att se dom, men jag undrade fortfarande var Jenny var.

"Niall, where is Jenny" Frågade jag och drack en klunk från mitt vatten.

"I don't know, i'll go and look" Sa han och gick.

När Zayn kom ner och berättade att Sandra var vaken blev jag överlycklig och ville springa upp och krama om henne hårt och aldrig släppa taget. Men sen när vi stod i hissen kom tankarna. Tänk om hon inte vill se mej? Tänk om hon är sur på mej för att jag inte ringde ambulans på en gång eller för att jag inte kunde väcka henne. Jag förstår om det är så eftersom allt är mitt fel.

Därför, när killarna gick in till henne stannade jag och satte mej en bit bort på golvet.

Jag hörde fotsteg och när jag tittade upp såg jag Nialls ansikte titta ner på mej.

"Whats wrong" Frågade han.

Jag tog ett djupt andetag och svalde tårarna. "Everything was my fault! I should had waked her up, I should had went to the hospital sooner, I should had.." Sa jag men Niall avbröt mej.

"Hey, you did every thing you could" Sa han och satte sej brevid mej och tog sin hand på min kind.

Vi satt kvar i några minuter och ingen av oss sa något.

"Come on, let's go" Sa han efter ett tag av tysnad och ställde sej upp.

"What if she doesn't wanna see me" Sa jag tyst och kollade upp på honom samtidigt som en tår trillade ner från kinden.

"Don't be silly! She asked for you twice" Sa han och skrattade högt.

Han drog upp mej från golvet, torkade bort mina tårar och gav mej en lätt kyss på munnen och vi började att gå mot rummet.

Hon satt och pratade med Liam så jag ville inte avbryta så jag vände mej om igen. Fast Niall drog tillbaka mej och puttade in mej i rummet. Hon såg ganska frisk ut, fast hennes ögon var rätt så blanka.

"Hej" Skrek hon glatt.

Jag andades ut och blev väldigt lättad att hon var glad. Jag kunde inte hjälpa det, jag började att gråta igen och sprang fram och kramande henne.

"Varför gråter du" Skrattade hon.

"För att..." Började jag. "Jag vet inte" Sa jag sen och skrattade lite.

"Vart var du då" Frågade hon och vi slutade att kramas.

"J-jag liksom, ehm asså" Stammade jag och hon skrattade.

"Jag vadå" Frågade hon.

"Jag trodde inte att du ville se mej" Sa jag och log snett.

"HA! Du är rolig du" Sa hon ironiskt. "Varför skulle jag inte vilja det? Det var ju du som fick mej hit" Sa hon och log stort.

"Glöm det" Sa jag och kramade om henne. Hårdare än första gången.

"Your mother have called like hundred times, so you should call her back" Sa Zayn och gav sin telefon till Sandra.
När Sandra hade pratat med alla i sin familj och övertalat hennes mamma att hon inte behövde komma hit, somnade hon. Det var bara en av oss som fick vara kvar. Jag tänkte att när hon vaknade skulle hon nog vilja att Zayn var där, så jag och killarna åkte hem till Louis.

Zayns perspektiv:
Jag satt och kollade när Sandra sov. Hon var så vacker och jag log stort när jag tänkte på att hon skulle bli som vanlig igen snart.
Jag sjönk bakåt i fotöljen och gick in på twitter. Jag skrev att hon var okej och att hon kommer att få åka hem imorgon. Såklart var det fans som skrev dumma kommentarer som "Fuck.. I was hoping that she would die, so I could have you all by myself" och så var det fans som var glada över att hon var okej.
När jag tittade upp från mobilen låg Sandra inte kvar. Det skapades genast en klump i min mage och jag hoppade upp ur fotöljen.
"Sandra" Skrek jag.
"What happend" Sa hon stressat när hon kom ut från toaletten.
"Oh thank god" Sa jag med handen på hjärtat. "I tought you where gone" Skrattade jag lite lätt.
"No I was just going to the bathroom, is that okey" Sa hon retandes.
"Hey, I was just worring about you" Sa jag stöddigt och gick fram till henne.
"I know, and I love you for it" Sa hon och hennes läppar var en centimeter från mina. "But I need too go to the bathroom now" Sa hon retandes och gick in till toaletten.
"Ey, not cool" Sa jag och hon började att skratta.
Guuud vad jag älskar henne! Jag måste fråga om hon vill flytta in med mej! Jag kommer inte klara av att inte ha henne nära mej hela tiden. Tänkte jag och blev lite smått nervös.
Hon kom tillbaka och såg väldigt rolig ut när hon gick där med ställnig där droppet satt. Jag kunde inte hålla mej för skratt, så jag började att skratta.
"What" Sa hon och satte sej på sängen.
"You just look very funny with that thing" Sa jag och fortsatte att skratta.
"Oh you think this is funny huh? Well now you are defenetly NOT getting a kiss" Sa hon och la sej med huvudet åt andra hållet.
Jag skrattade ännu mer och hoppade in under täcket.
"If I'm not getting a kiss, I'm gonna take one" Sa jag och pussade henne överallt.
"Stop it" Skrattade hon fram.
"Why"
"Because if you do, you'll get a real kiss" Sa hon och vände huvudet mot mej och kysste mej länge.
"That was all I needed" Sa jag och log stolt.
När båda hade slutat att skratta, tog jag mej i kragen och tog steget.
"Move in with me" Viskade jag.
"What" Frågade hon förvånat.
"Move in with me. Because I want to be with you all the time. I wanna wake up beside you and go to bed with you. AND I also love you very very very mutch" Sa jag och tryckte mej närmre henne.
Hon tänkte ett tag och jag hoppades att hon skulle säga ja.
"Sure" Sa hon glatt och kysste mej. "And I love you to" Sa hon och vi båda log i kyssen.
"Good" Sa jag och tog i hennes hand.
"But wait" Sa hon och hennes leende försvann. "What about Jenny" Sa hon ledsamt.
"I have already talked with Niall and they are moving in together aswell, or i meen, you wont be paying for anything and it wont be in pappers. But you are not getting an apartment or stying in that hotel. You will be with me, and Jenny will be with Niall" Sa jag och kom på att jag hade babblat alldeles för mycket. "And I have talked with your parents" Sa jag och log.
"Okey! I have the best boyfriend in the world" Skrattade hon och kollade in i mina ögon länge innan hon somnade igen, vilket jag också gjorde.

Nialls perspektiv:

Efter vi hade varit hemma hos Louis och Harry ett tag åkte alla till Jennys och Sandras hotell för att hämta hennes kläder och för att checka ut. När jag frågade om hon vill flytta in med mej sa hon först nej och jag blev helt stumm, vad ska man säga liksom. Sen började hon att skratta, vilket gjorde att jag fattade att hon skämtade. Men nu ska iallafall hon bo med mej. Hennes mamma hade sagt ja på en gång, hennes pappa däremot tog det väldigt mycket övertalning innan han sa ja.

När Jenny hade packat alla sina saker började hon att packa Sandras kläder.

Eftersom hon inte kunde vara på sjukhuset, ville hon göra det så lätt som möjligt för Sandra när hon kommer hem imorgon.

"I'll take that" Sa Liam och tog en väska från mina händer.

"Thanks man" Sa jag och log.

"Oh wait, you'll take that" Skrattade han och gav tillbaka väskan och sprang mot Danielle som kom gående.

Jag skrattade och gick efter.

"Hi" Sa jag och gav henne en kram.

"Hello" Sa hon och log. "Ready to go" Frågade hon Liam.

"I think so" Svarade han. "Or do you need me" Sa han och kollade på Jenny som ställde sej i hallen.

"No, but just let me say hi to your girlfriend" Skrattade hon och gav Danielle en kram.

"How is Sandra" Frågade hon och log snett.

"She is better" Sa Jenny och log stort.

"Good, tell her that I'm sorry that I coulden't come to the hospital" Sa hon.

"Yeah ofcourse, but you don't have to feel sorry! She understands that you had to work"

Liam stod otåligt brevid och ville antagligen att dom skulle gå nu. Så Jenny kramade om dom.

"Bye" Skrek Danielle en sista gång innan hon stängde dörren.

När vi var klara med allting åkte vi hem och bar in Sandras saker i Zayns lägenhet. Louis och Harry gick upp till deras lägenhet och vi gick in till våran.

"Wait" Skrek jag när Jenny var på väg in i lägenheten.

"Okey" Sa hon och tvär stannade precis innan tröskeln.

Jag bar upp henne i famnen på mej.

"OH how romantic" Sa hon ironiskt och greppade tag om min nacke samtidigt som hon skrattade.

"I know" Skrattade jag och gick in.

När vi kom in i hallen kastade hon sin handväska på golvet och jag fortsatte att gå med henne in till mitt rum.

Jag hade inte riktigt kontroll på vart hennes huvud eller vart dörrkanten var så jag råkade dunka in hennes huvud i kanten.

"Ajjj" Skrek hon och tog sej på huvudet.

Jag försökte rädda upp det genom att svänga kroppen så att hon inte slog sej igen. Men då tappade jag balansen och rammlade över henne.

"What are you doing" Sa hon och började att skratta.

"Sorry, sorry, sorry" Upprepade jag några gånger och rullade av henne.

Hon började att skratta ännu mer och jag började att skratta jag med. Som vanligt.

"You are right this is romantic" Sa hon ironiskt.

"Shut up, atleast I was trying" Sa jag och putade med läppen.

"I know! You are to sweet" Skrattade hon och la sej över mej.

"Thanks" Sa jag stolt och kysste henne.

Efter ett tag blev jag hungrig igen, även fast vi hade ätit middag med Louis och Harry på väg hem. Så jag gick till köket och tog en macka.

"I don't know how you can eat more, I'm full" Skrattade Jenny när hon kom i köket.

"It's because I'm a big man" Sa jag stolt.

Hon skakade på huvudet och gick och borstade tänderna. När hon kom tillbaka låg jag redan i sängen.

Vi sa godnatt och ja la mina armar över henne.

______________________________________________________________________________________________

Sådär ja !

Nu är båda hemma och uppdateringen blir väl som den var innan igen :)

Kommentera vad ni tycker ! :)