<3

Jag kollade bak på Zayn innan jag sprang fram till Jenny. Hon hade ett sår på läppen och hon var jätte röd på kinden. Jag satte mej på sidan av sängen och tog hennes hand, samtidigt som jag strök henne längst kinden. Jag slutade sen och pusade henne på pannan. Jag iakttog henne noga och tanken på vad Brian hade gjort mot henne var outlidig.

Hur kan det ha gått såhär långt? Varför ska livet vara så orättvist, vad har hon gjort mot honom? Tänkte jag och fällde en tår.

"Snälla vakna Jenny! Du måste vakna. Jag behöver dej. Vem ska annars göra konstiga saker med mej, vem ska vara pinsam med mej eller vem ska dansa med mej på randoma ställen? Vi ska ju bli gråhåriga tillsamans" Sa jag tyst och blinkade bort en tår.

Jag log lite för mej själv när jag tänkte på alla underbara minnnen vi har haft tillsammans.

Jag tittade bak på killarna som stod vid dörröppningen, dom kom mot mej och Zayn satte sina hände på mina axlar och Louis ställde sej brevid mej. Liam, Harry och Niall gick till andra sidan sängen. Niall pussade henne mjukt på munnen och sen satte han sej ner på en stol.

En sjuksköterska kom in till rummet och tog upp en journal. Jag harklade mej lite och hon tittade upp.

"Hello" Sa hon och log.

"Hey" Sa alla samtidigt.

"Whats wrong with her, why did she fainted" Frågade Niall och alla kollade uppmärksammat på henne.

"Let me see" Sa hon och drog sitt finger på pappret. "She has a slight concussion. And the reason why she finted is mostely because of the concussion, but also because she got so shocked" Sa hon och satte tillbaka journalen vid sängen.

"But she is gonna wake up. Right" Frågade jag och kollade på Jenny.

"Yes ofcourse" Sa hon med ett leende och gick fram till mej. "I need to take a blood test" Sa hon och bad mej att flytta på mej.

Hon tog två blodprov och sen gick hon ut igen.

"Wait" skrek jag.

Hon vände sej om och nickade.

"Are you sure that she is gonna wake up" Frågade jag med en ton av panik i rösten.

"I'm sure! If you want, you can try to wake her up" Sa hon och gick sen iväg.

Jag gick in till rummet igen och killarna satt och små pratade. Jag satte mej brevid henne och skulle precis skaka om henne. Men då hindrade Niall mej och drog ut mej ur rummet.

"What are you doing" Sa jag förvånat.

Han mumlade något men jag hörde inte alls vad han sa.

"I she wakes up. Can you ask her if Brian.. yeah yo know" Sa han och släppte min arm.

"Raped her" Frågade jag kort.

Han kollade ner i marken och jag sa att jag kunde prata med henne. Jag gick in igen medans Niall stannade kvar. Killarna gick också ut och nu var det bara jag och Jenny i rummet.

Jag gick fram och skakade om henne lite lätt. Efter fem minuter hade hon fortfarande inte vaknat, så jag tänkte att det var meningslöst och att jag lika gärna kunde hämta killarna, men precis när jag var på väg att öppna dörren hörde jag rörelser från sängen.

"Jenny" Skrek jag och sprang dit.

"Hej" Sa hon tyst och log.

"Tack och lov att du är är vaken! Hur mår du? Har du ont" Sa jag och satte mej ner på en stol.

"Jag mår väl rätt så bra för någon som precis har blivit missahandlad" Sa hon och kliade sej på huvudet.

"Vad det allt, eller asså inte allt.. Men hann han våldta dej" Frågade jag försiktigt.

Jag tror inte att hon uppskattade frågan och hon ville antagligen inte svara på den eller ens tänka tanken, men jag var tvungen att veta.

"Ni kom innan" Sa hon och kollade ner i marken. "Som tur var" Sa hon sen och log.

Jag kramade om henne och jag berättade vad sjukskötersakn hade sagt till mej och killarna. Jag berättade också att hennes mamma och Amanda och dom hade ringt, och att hon skulle ringa såfort hon fick tid att prata. Vi blev avbrytna av Niall som knackade föriktigt på dörren.

Jag gav Sandra en blick att hon skulle gå ut och precis innan hon gjorde det så viskade hon i mitt öra att vi hade hunnit stoppa Brian från att vålta Jenny. Det gjorde så att lite av min ilska försvann och att jag andades ut.

"How are you" Sa jag när jag gick fram till henne.

"I'm fine" Svarade hon och log mot mej.

"Do you remember anything" Sa jag och kollade ner i marken.

Jag stod fortfarande upp, vid säng kanten.

"Unfortuanly yes.. I remember everything" Sa hon och jag mötte hennes blick.

"Jump in" Sa jag och puttade ut henne.

Jag la mej ner brevid henne och hon la sitt huvud på mitt bröst, jag la om mina händer runt henne och efter ett tag hörde jag djupa andetag. Jag kollade ner på henne och såg att hon sov.

Killarna kom i i rummet och kollade konstigt på mej.

"What" Frågade jag förvånat.

"Her lips are blue" Sa Zayn och pekade mot henne.

Jag rynkade pannan mot dom och sen kollade jag ner på henne igen. Henns läpar var verkligen isblåa och jag skakade på henne. Hon öppnade ögonen och gav ifrån sej en suck.

"Hi guys" Sa hon och satte sej upp.

"You scared us" Sa Liam och satte sej på golvet.

"I did" Frågade hon förvånat och kollade på killarna.

"Ofcousre you did! We don't wan't anything to happend to you" Sa Louis och killarna instämde.

"You are our slave" Skämtade Harry och ruffsade henne i håret.

Hon skrattade lite lätt och la sej sedan ner på mitt bröst igen. Vi beställde pizza eftersom sjukhus maten smakade pest. När vi hade ätit upp blev klockan rätt så mycket och killarna och Sandra åkte hem. Jenny somnade på direkten och jag låg vaken och tänkte på allting som hade hänt. Polisen hade också varit här och frågat massa frågor om Brian och vad som hände. Dom hade mest pratat med Jenny, men även lite med oss andra.

Jag vaknade upp av Jenny rörde på sej.

"Sorry did i wake you" Frågade hon och jag skakade på huvudet.

Hon gick upp och in på toaletten, jag hörde kräkljud och när hon kom ut igen stoppade hon huvudet under kranen och drack.

"Do you need help" Frågade jag och höll upp hennes hår så att det inte skulle bli blött.

"Thanks" Sa hon när hon hade druckt klart.

Klockan var tolv på eftermiddagen och vi gick ner till caffeterin och köpte en varsin macka.

"So how are you today" Frågade jag när vi stod i kön.

"Fine" Svarade hon kort och tog en jouice i handen.

Jag trodde inte alls på henne men jag vågade inte tjaffsa emot så jag tog också en jouice och gick och betalade.

Jag sa till alla att jag var okej och att jag mådde bra, men sanningen var att jag inte alls mådde bra. Jag var livrädd och allt som hände runt omkring mej påminde om vad som hade hänt. Jag sov knappt något alls inatt och när jag väl sov drömde jag samma dröm omochom igen. Drömmen var att Brian stod vid min sjukhusäng och log mot mej.

Hans lukt, hans leende, hans hårda grepp och hans röst gick inte att få ut ur minnet hur mycket jag än försökte. Varje gång jag gick in på toaletten fällde jag några tårar. Jag visste att om jag berättade hur jag egentligenmådde skulle alla bara stötta mej och hjälpa mej, men jag ville inte må dåligt, så så kändes det lättare att spela att jag mådde bra.

Jag hade gått upp mitt i natten och ringt Tjejerna på skype. Vi pratade gruppsamtal och jag berättade allt. Även hur jag mådde. När vi hade pratat ringde jag till min mamma och hon sa att hon hade bokat en flygbiljett till London. Hon skulle komma imorgon och jag hade blivit lite gladare.

När vi hade ätit upp våra mackor, eller när Niall hade ätit upp både sin och min, gick vi tillbaka till rummet.

Jag gick in på toaletten och tårana började spruta. Jag satte på vattnet så att det inte skulle höras. När jag kom ut igen kollade Niall oroligt på mej. Jag tror att han såg att jag hade gråtit för att han gick fram till mej och frågade ännu en gång om jag mådde bra.

Jag försökte att hålla inne tårarna men när jag skulle säga att jag mådde bra sprack min röst och jag började att gråta. Jag slappnade av i hela kroppen och ramlade ner på golvet. Jag orkade inte att spela längre så jag lät tårarna rinna. Jag kände händer läggas runt min midja, jag kollade upp och såg hur Nialls ögon var vattniga.

Nu satt han där på golvet med mej i sin famn. Han strök mej på huvudet och började nynna på någon låt som jag inte kunde sätta fingret på vad det var för låt.

"It's okey not to be okey" Sa han och tog tag i min haka för att torka bort mina tårar. "What happend to you was horrible and there is noone that acpect you to feel okey" Sa han och tryckte mitt huvud mot hans bröst.

Jag borrade in huudet och fortsatte att gråta.

När vi hade suttit där ett tag knackade det på dörren. Han flyttade på mej så jag kunde se och där stod min mamma.

Jag spang dit och hoppade upp henne. Jag kramade om henne hårt och hon la sina hände på mina kinder och pussade mej på kinden. Det gjorde lite onte eftersom hon pussade mej där Brian hade slagit mej, så jag drog undan mitt huvud.

"Gud förlåt" Sa hon och tog bort hennes händer från min kropp.

"Det är lungt" Sa jag med ett leende och hon kramade om mej igen.

Det där leendet som jag gav min mamma var inte ett fejk leende, utan det var ett riktigt leende. Jag hade inte träffat henne på fyra månader så jag var väldigt glad av att se henne. När vi hade kramats ett tag kom jag på att Niall var i rummet så jag tog tag i hans hand och drog honom mot mej.

"Niall, this is my mom. Mom, this is my boyfriend" Sa jag och dom skakade hand.

"Hello Niall" Sa mamma och log.

"Hi mrs Karlsson" Sa han och log han med.

"Oh please, call me Anna" Sa mamma och slog till honom lite lätt på axeln.

Eftersom jag hade förklarat allt för mamma i telefonen i natt och eftersom hon hade pratat med doktorn, så behövde vi inte prata om det.

"There was alot of paparzzis outside" Sa mamma och tog en tugga av sin sallad.

"Yeah I know, they all wan't a storry to tell" Sa Niall och suckade.

När vi hade ätit upp vår middag åkte Niall hem och jag och mamma gick till rummet för att jag skulle byta om till vanliga kläder eftersom jag skulle få åka hem ikväll, nu. Det knackade på dörren och jag gick och öppnade.

"Hej" Sa Sandra och räckte mej en ben&jerry.

Jag skulle precis säga tack men då kom mamma ut från toaletten och Sandra gick fram för att säga hej.

När vi gick ner och ut genom entre dörrarna kom det många blixtrar och alla stannade oss för att fråga massa frågor, på något sätt visste alla att jag hade blivit slagen så det skulle bli en bra stoory om dom fick veta mer. Paul och resten av säkerhetsteamet försökte allt i sin makt för att flytta på alla men det tog ett tag innan vi kom fram till bilen.

"Ska vi åka hem till dej och Niall nu och packa all dina kläder" Frågade mamma när vi satt i Pauls bil.

"Vadå packa" Sa jag förvånat och kollade på Sandra.

Sandra rynkade pannan och jag kollade sen förvirrat på mamma.

"Ja, du ska föjamed mej hem till sverige nu" Sa mamma.

"Jag ska inte alls hem till sverige nu! Jag ska hem till Niall nu" Sa jag argt.

"Men lilla gumman, det klart att du ska hem till sverige nu. Du har precis blivit misshandlad och jag kan inte skydda dej när du är här." Sa mamma och kollade in i mina ögon.

"Det finns ingen som helst andlednig för mej att åka hem" Skrek jag.

"Jo det gör det! Han kan slå till när som helst igen! Men om du är sverige kan han inte komma" Sa mamma och klappa mej på kinden.

"Rör mej inte" Sa jag och puttade bort handen. "Han kan visst komma till sverige. Han kom ju till London från Irland, så varför skulle han inte kunna komma från Irland till Sverige" Frågade jag och la armarna i kors.

"Du ska hem Det finns inget att diskutera" Sa hon bestämmt.

Mina ögon blev vattniga och jag gömde ansiktet i mina händer.

---

Ska egentligen sitta och plugga nu, men jag gav er ett kapitel istället! Så det borde vara värt många kommentarer :) sen också , sorry om jag var otydlig i förra kapitlet !

Imorgon kommer det inte upp ettt kapitel för då ska båda plugga och sen slutar vi fett sent :)