<3

---

Jag hade precis kommit hem från att ha jobbat en stund med Harry, Liam, Louis och Niall, när Sandra kom instormandes in i lägenheten. Jag satt och kollade på tv och när jag vände mej om såg hon inte alls glad ut.

"Hello babe" Sa jag glatt sänkte ljudet.

Hon svarade inte, utan hon gick direkt in till sovrummet och smällde igen dörren. Jag stängde av tv:n och öppnade försiktigt dörren.

"Is everything alright, did something happend with Jenny" Sa jag oroligt och satte mej vid sängkanten.

"No" Sa hon döljande.

"Come on tell me" Sa jag och la min hand på hennes rygg.

"Jennys mom is forcing her to go back to sweden" Sa hon surt.

Jag tänkte precis öppna munnen, men då började hon att babbla.

"I can't belive her! She can't just come over and drop a bomb like that! I meen, I guess that Anna feels that she have too protect her. But Jenny doesen't have too leave because of it. Like, she doesn't even want to leave" Sa hon snabbt samtidigt som hon satte sej upp och la armarna i kors.

"What did Jenny say" Sa jag med uppspärrade ögon.

"They started screaming at each other, and then Jenny started to cry" Sa hon och svalde hårt.

"But why does she wan't Jenny too leave, is she doesn't wanna leave" Frågade jag och rynkade panna.

"I guess she doesn't wan't Jenny to get hurt. But I need her here" Sa hon desperat och la sitt huvud på min axel.

Jag la mina armar runt henne och vi satt där ett tag.

Klockan började närma sej nio och vi bestämde oss för att byta om till myskläder och titta på en film. Jag höll upp Harry Potter och den vises sten och Sandra nickade ivrigt. Vi satte oss ner och precis när jag skulle sätta på play hörde vi skrik. Sandra tittade på mej med stora ögon och vi sprang ut ur lägenheten. Där stod Jenny och hennes mamma i trapp uppgången och skrek på varnadra. Dom skrek massa saker på svenska till varandra och jag fattade ingenting.

"what are they saying" Frågade jag Sandra nyfiket. "What are they saying" sa jag igen eftersom hon inte svarade.

"Go away" Sa Sandra efter Jenny sagt någonting på svenska.

"I`m not going to go" Sa hon igen men den här gången efter Jennys mamma.

"If your not going i am" härmade hon Jenny.

Jenny gick argt ut och slängde igen dörren.

"Jenny vänta" Skrek jag efter henne.

Hon tittade bakåt och stannade upp.

"Kom vi sätter oss vid ett nattcafe så vi kan prata i lugn och ro" Sa jag och kramade om henne.

Hon var väldigt orolig, ledsen och arg över att hennes mamma inte ville att hon skulle vara här.

"Jag lovar att hon kommer låta dig stanna. När hon ser hur mycket du vill vara här så kan hon inte tvinga dig att åka tillbaka till sverige" Sa jag övertygat.

"Men tänk om hon gör det" Sa hon och började gråta.

Vi började prata om hur vi skulle göra för att få henne att stanna och bestämde oss för att göra upp en plan för hur vi skulle säga när vi kom fram till cafet. Vi beställde två chailatte och började planera.

Det här hände eftersom vi var helt oförberedda på att något sånt här skulle hända och var därför inte försiktiga. Nu när vi vet att sånt här kan hända kommer vi att vara förberedda och försiktiga. Vi kommer aldrig gå själva och vi kommer gå kurs i självförsvar.

Det är bättre för Jenny att bo här för att killarna har livvakt och alltså har vi på settochvis också livvakt.

Det är alltså större chans att råka ut för det här i Sverige eftersom Jenny inte kommer ha samma skydd där som här.

Vi finslipade lite på vår plan tills den blev riktigt bra. Hon kommer inte kunna säga emot den, tänkte jag och drack upp det sista av min latte.

Nu hade Jenny lugnat ner sig och hon verkade förlita sig på vår plan. Hoppas nu bara att den funkar.

Vad ska jag göra om Jenny försvinner? Jag kommer intre få vara kvar här om inte Jenny är här. Då kommer jag vara tvungen att åka tillbaka till Sverige. Tråkiga sverige. Utan Zayn. Jag kände att tårarna började komma men jag skakade bort dom.

"Är du klar" Sa jag och reste mig.

"Yes" Sa Jenny och drack upp det sista ur muggen.

"Då går vi" Sa jag och gick ut ur dörren.

Vägen tillbaka gick fortare än vad jag trodde, helt plötsligt stod vi utanför hotellet Jenny och Nialls lägenhet. Vi gick in och Anna satt vid köksbordet och läste något.

"Kom så vi kan prata enskilt" Sa Anna till Jenny.

Jag tänkte att Jenny behövde lite backup så jag följde också med in. Jenny började så som vi hade bestämmt och Anna avbröt henne redan efter första meningen.

"Jag antar att du får stanna här då" Sa Anna och log snett.

Jenny och jag tittade på varandra och sen började vi skrika halsen av oss utav glädje. Jag förstod inte hur Anna kunde ha gått med på det så här fort. Jenny sa inte ens hälften av dom sakerna som hon skulle säga.

"OMg är du seriös? Får jag stanna" Sa Jenny överglad som stod och hoppade med mej på stället.

"Ja, men bara om du lovar att vara försiktig! Om något sånt här händer igen får du åka hem" Sa hon strängt.

"Jag lovar" Sa Jenny och kramade om henne hårt.

Jag kramade också om Anna. Niall kom ut från badrummet och kollade på oss med ett snettleende på läpparna. När Jenny berättade att hon skulle få stanna, blev Niall jätte glad och sprang fram och lyfte upp henne. Vi sa godnatt och jag gick tillbaka til Zayn.

"Where did you go" Sa han när han kom emot mej.

"We where at a night open cafe" Sa jag glatt och vi gick till soffan.

"So, I guess that Jenny is staying" Sa han och log ett brett leende.

"Yes. And do ypu know what that meens" Frågade jag honom och han skakade på huvudet. "That I'm staying" Skrek jag och slängde mej i hans famn.

Han log ett ännu bredare leende och kysste mej länge. Zayn satte på filmen och jag gjorde mej kurrade in mej i hans famn.

När Sandra gick tillbaka till Zayn, fixade jag och mamma i ordning hennes säng.

"Mamma" Sa jag och hon tittade upp på mej. "Det betyder verkligen mycket för mej att du låter mej stanna här" Sa jag och log mot henne.

Hon la undan lakanet och gick fram för att krama om mej.

"Jag saknar att ha dej hemma, det gör vi alla" Sa hon och pussade mej på huvudet.

"Jag saknar er också, och det är inte därför jag inte vill komma hem! Men grejen är den att jag vill verkligen avsluta det jag har påbörjat och jag vill inte att rädslan för Brian ska komma ivägen för det. Jag vill liksom inte ge upp! För att jag verkligen älskar staden, jobbet, att resa och killarna. Det här är det bästa jag har gjort i hela mitt liv" Sa jag och la en kudde på sängen. "Inte för att jag  har levt så länge, men ändå" Sa jag och skrattade högt.

Hon skrattade också och kramade mej lite hårdare innan hon la sej på sängen.

"Jag ska nog sova nu, det har varit en lång dag" Sa hon och släckte lampan.

"Mm, tack igen" Sa jag och stägde dörren efter mej.

När jag varpå väg till vardags rummet fick jag helt plötsligt jätte ont i huvudet, så jag gick in till bardummet för att ta en huvudvärkstablett. När jag skulle ta ner handtaget till badrummet hörde jag Niall sjunga. Jag log lite och drog sakta ner handtaget så att han inte skulle märka det.

"And when I hell the keyyyyyyy" Sjöng han och höjde tonen på key.

Jag harklade mej lite och han stack fram huvudet från duschdraperiet.

"Do you wanna join" Sa han och höjde båda ögonbrynen samtidigt.

"Haha, my mom is here" Sa jag och började att skratta.

"She won't notice" Sa han och flinade.

"Another time! I'm kind of tired" Sa jag och började rota efter en tablett.

Efter jag hade tvättat ansiktet, kollade jag upp i spegeln och såg två blåa ögon. Jag vände mej om och Niall stod där genom blöt och helt naken.

"Are you sure you don't wanna join" Frågade han och bet sej i läppen.

"Yes I am" Sa jag och började att as garva.

Jag vände mej om igen och han attackerade mej bakifrån. Han gnuggade sitt hår i min nacke och några vatten droppar rann ner på min nacke och fortsatte ner till min svank.

"Niall" Skrek jag och han vände mej om så att mitt aniskte var en centimeter från hans.

Jag kollade upp på honom och sträckte på mej så mina läppar nuddade hans. Han bar upp mej och gick in i duschen med mej. Han kysste mej passionerat och dom blev mer och mer intensiva. Vi båda andades häftigt och han drog av mej min tröja, som var genom blöt. Just i det tillfället tänkte jag inte alls på Brian eller på det som hade hänt. Jag tänkte bara på mej själv och min underbara pojkvän.

När vi var klara och hade torkat oss, var klockan ett på natten och jag var dödstrött.

Dagen hade varit väldigt lång och jag hade fällt många tårar. Jag hade varit väldigt noga med att låsa dörren och stänga alla fönster. Dom hade fortfarande inte hittat Brian, så jag kände mej väldigt rädd och osäker. Polisen sa att dom säkert skulle hitta honom, bara att vi skulle vänta lite. Dom måste hitta honom, annars kommer klumpen i magen aldrig försvinna, tänkte jag och la mej på sängen.

---

Nästa kapitel tänkte vi att vi skulle hoppa fram tre veckor, typ till när dom ska åka till USA, för att det inte ska bli så deppiga kapitel.

Ni får gärna komma med ideer om vad som kan hände i USA :) Skulle vara skit schysst eftersom vi själva inte har några ideer :P