<3

Tidigare (Zayns perspektiv)

Jag och Louis suckade högt och jag ställde mej upp. Louis vinkade dit mej, så jag gick dit och han stödjade sej mot mej. Han hade tydligen jätte ont i tån..

Sandra gick in till vårat rum och jag gick med Louis mot min axel in till hans rum. Precis när vi skulle öppna dörren kom Harry ut med röda rosröda kinder och man såg att han hade gråtit rejält.

"OMG! What's wrong Harry" Sa jag oroligt och la min fria hand på hans axel.

Han sa inget, utan han stod bara och tittade tomt på oss.

"Harry, are you okey" Sa Louis och släppte min axel.

"I think Klara just dumped me" Sa han lungt och tittade först in i mina ögon och sen in i Louis.

Jag och Louis kollade på varandra och Harry gömde sitt ansikte i hans händer och började gråta.

Harrys perspektiv:

Jag, Zayn och Louis satt och pratade länge innan vi gick och la oss.

Jag kunde inte sova någonting den natten. Jag låg med öppna ögon och bara tänkte på Klara.

När klockan slog sex gick jag upp och åt frukost.

"What are you doing up so early" Frågade en nyvaken Liam som kom ner från trappan.

"I couldn't sleep" Sa jag och tittade upp mot hon. 
Han såg att det var något.

"What's wrong" Sa han oroligt.

"Klara kind off dumped me" Sa jag tyst och försökte vara lugn så att inte tårarna skulle komma.

"What? Why" Sa han och satte sig på stolen brevid mig.

"She said that she couldn't handle that I was away all the time, she said that she didn't know about us. So I don't know really what happend" Sa jag och svalde.

"Okey" Sa han och la sin hand på min axel. 
"Don't say or do anything that you will regret" Sa han och gav mej en snabb kram.

Vi pratade en lång stund innan vi gick upp och vilade en stund innan vi skulle iväg till intervjuen.

På vägen till intevjuen var det stelt i bilen. Alla visste om mig och Klara nu och jag antar att dom inte visste vad dom skulle säga.

Dom behövde inte säga någonting. Jag visste att dom brydde sig, plus att jag gillade när det var tyst. Då var det som att man fick en tid att slappna av och tänka i fred fast man inte var själv.

Jag undrar hur intervjun skulle bli, jag visste inte hur jag skulle lyckas hålla minen och vara som om ingenting var fel. Vad händer om dom frågar något om mig och tjejer?

Jagh ska iallafall inte säga något som jag kommer ångra, som Liam sa. Jag ska inte säga ett direkt svar om det inte behövs. Tänkte jag och lutade mej mot fönstret.

När vi kom fram var det massor med fans utanför. Vi hade bråttom så vi hann inte skriva atografer eller ta bilder. Vi gick bara förbi tog några i handen och sa att vi älskade dom.

När vi kom in var det samma gamla visa, först hälsade vi på alla, sen gick vi in för att fixa oss, och sen sa han som hållde intervjun några skämt innan vi började.

"How is it with everyone today" Frågade han och Louis svarade glatt.

"Couldn't be better" Sa han och log stort.

"How good" Sa han och log brett "So it is alot of rumors about you guys so I`m going to ask you true or false, okey" Sa han och tog upp ett par lappar.

"Okey" Sa alla och jag kände hur nervös jag blev.

"First one is to Niall"  Sa han och harklade sig. "Have you been so mad you have punched Jenny" Sa han och tittade på misstänktsamt på honom.

"No, I would never do that to anyone, especielly not Jenny. Nomatter how angry she had made me" Sa han lungt.

"Good, now Zayn"  Sa Han och bytte lapp. "Have you ever cheated on Sandra or anyone else that you've been commited to" Sa han och gjorde samma blick mot Zayn.

"No I haven't" Sa han kort.

"Okey, now Harry" Sa han och mitt hjärta stannade.

"Have you ever regret letting someone go, instead of fighting for that person" Sa han med inlevelse.

"Once, but I have learned from it and I'm not going to let it happen again" Sa jag och log snett. 
Det tänkte jag inte heller. Jag tänker slåss för Klara!

Efter måååånga frågor var äntligen intervjun slut. Jag och killarna åkte vidare till en signering som vi skulle göra. Sandra och Jenny behövde inte följa med så dom åkte hemmåt. Danielle hade en kompis som bodde i närheten så hon skulle träffa henne.

Jennys perspektiv:

När vi kom hem började jag och Sandra genast prata om Harry och Klara. Vi pratade om vad som hänt, varför och vad vi kunde göra för både henne och Harry.

Vi bestämde oss för att ringa Klara på skype. När vi såg en nvaken Klara kom vi på att det var tidsskillnad, men nu var hon redan vaken så det spelade egentligen ingen roll.

"Klara, berätta allt!" Sa Sandra  och hon satte upp håret medans hon började prata.

"Asså jag vet inte" Sa hon och kollade på oss. "Först så kändes det jättebra och helt fantastiskt! Men jag tror inte att jag klarar av att ha en kille som jag aldrig träffar. Även fast jag verkligen tycker om honom, så käns det jobbigt att jag bara kommer att träffa honom på vissa tillfällen." Sa hon och fortsatte att babbla.

Eftersom jag och Sandra hade bestämt oss för att inte hamna i mitten hållde vi mest bara med och lät Klara prata ut.

"Men som sagt så vet jag inte" Sa hon efter ett tag. "Jag vet inte vad jag vill, allt kanske ändras när jag ser honom igen. Vi måste prata igenom allting för just nu är det bara kaos känns det som"  Sa hon och vi instämmde. 
Det var nog det bästa att göra, prata igenom allting. Klara såg ganska trött ut så vi la på och lät henne sova vidare.

"Vad ska vi göra nu" Sa Sandra och funderade "vi är ju ensamma i huset..." Sa hon och la fingrarna på hakan.

"Jag vet" Sa jag när jag fick en snilleblixt. "Vi har Harry Potter maraton" Sa jag glatt.

"Ja! Och så klär vi ut oss till Harry Potter" sa Sandra.

"Haha fan vad kul" Sa jag och så satte vi på datorn för att ladda ner all filmer. 
Sen klippte vi ut papper till runda glasögon, målade ett ärr i pannan med rött läppstift och tog på oss linne, mjukisbyxor och två svarta lakan som varsin mantel. Efter det gjorde vi en kladdkaka och satte oss ner framför tvn och satte på första filmen.

"Det här är bara vi som kommer på att göra" Sa jag och började skratta.

"Jag tycker det här är helt normalt" Sa Sandra med ironi och skrattade med.

Där satt vi med pinnar som stavar, papper som runda glasögon och läppstift i pannan. 
Undra vad som kommer hända om någon ser det här, vad kommer dom tro om oss? Tänkte jag och stoppa popcorn i munnen.

Efter vi hade sett dom två första filmerna var klockan runt 5 och vi blev lite uttråkade. Jag sprang upp på rummet och hämtade Sandras Ipod. När jag kom tillbaka sprang jag in i Louis rum och lånade hans högtalare. Jag kopplade in högtalarna och satte på den gammla goa stormvind på högsta nivå.

Båda fick värsta rycket och nu stod båda två och fist pumpa till refrängen.

"Vänta snart kommer det" Skrek Sandra för full hals.

Vi ställde oss på bordet. Vi hade fortfarande på oss våra hemmagjorda Harry Potter dräkter. Så vi måste ha sett ut som två phsykos.

"NUUUUU" Skrek jag och den sista refrängen kom.

Jag tog upp en bok och började flaxa med den, så att Sandras hår skulle blåsa. Sandra tog tag i en sko och började sjunga med inlevelse, samtidigt som hennes hår blåste. När låten var slut satte vi oss utmattade ner i soffan. Men när Wild ones sattes på, kollade båda på varandra och sen ställde vi oss upp igen.

"Heeey, I heard you are a wild one" Sjung jag väldigt falskt samtidigt som jag pekade på Sandra.

När rappen kom, misslyckades båda och vi låg på golvet och vek oss av skratt.

"I can't rap but I'll do my best" Sjöng Sandra i helt fel ton samtidigt som hon la armarna i kors.

"Look I'm Batman" Skrek jag helt random och mitt lakan blåste upp när jag sprang.

Jag vände mej om och kollade på SAndra som stod där och dog av garv. Även jag skrattade och när jag vände mej tillbaka för att fortsätta att springa. Krockade jag med någon. Jag ramlade bakåt och när jag tittade på Sandra slutade hon att skratta och jag kollade upp. Där stod Niall, Zayn, Louis och Linnea och bara stirrade på oss.

Jag ställde mej vingligt upp och drog snabbt av pappers glasögonen. Sandra kom och ställde sej brevid mej och vi båda tittade på varandra innan vi brast ut i skratt.

"Okeeeeeeyy" Sa Louis och tog tag Linneas hand innan dom försvann in till hans rum.

Linnea sa snabbt hej innan dom försvann.

Dom skakade sakta på huvudet innan dom också brast ut i skratt.

"I don't even wanna know what you have been doing" Sa Zayn och hängde av sej sin jacka.

"There is only one thing I wanna know" Sa Niall till Zayn och lutade sej mot honom.

"What" Sa Sandra och jag förväntansfullt samtidigt.

"How the hell did we get two phsykos too girlfriends? I meen we are good guys! Right?" Sa Niall skämtandes och tittade på Zayn.

"Yeah! We are really good guys! We don't deserve this" Sa Zayn och låssades gråta.

Niall kramade om honom och jag och Sandra himlade ögonen mot dom innan vi gick tillbaka till Harry Potter filmerna.

"Jag tycker inte att vi är SÅ konstiga" Sa Sandra och ryckte på axlarna.

"Inte jag heller, Vi har ju bara Harry Potter maraton med inlevelse" Sa jag skrattandes och vi satte oss ner i soffan.

Efter ett tag kom Zayn och Niall för att göra oss sällskap.

"Where is Harry and Liam" Sa Sandra och kröp närmre Zayn.

"Liam went too meet Danielle and her friend. And you guys should know where Harry is" Svarade Zayn och jag och Sandra kollade förvånat på varandra.

"No, why would we" Sa jag förvirrat och rynkade pannan.

"When we went for dinner, Harry said that he wanted to go home, so he took a taxi" Sa Zayn.

"What isn't he here" Frågade Niall och ställde sej upp.

"No" Sa jag kort.

Alla kollade oroligt på varandra och sen hämtade vi Louis och Linnea för att gå ut och leta efter honom.

Louis perspektiv:
Jag och Linnea sprang ut till stranden och letade medans Zayn och Sandra gick ut och kollade till höger om vårt hus och Niall och Jenny gick till vänster.
Vi sprang och sprang och redan efter 50 meter ångrade jag att vi tog sandvägen.
Sanden gjorde så att fötterna sjönk ner och gjorde det hur jobigt som helst att springa. Men Linnea sprang på och hade inga problem, så jag kände mig tvingad att forsätta springa. När vi sprungit i några minuter såg jag en skepnad några meter bort. Jag fick genast mer energi och sprang fort till Harry som låg avtuppad vid en sten.
"Harry" Skrek jag och sprang fram till honom.

Jag försökte få honom att vakna medans Linnea ringde Niall med min mobil.
"Don't tutch me" Sa han sluddrigt men gjorde inget motstånd när jag drog upp honom så att han satt rakt.
Efter bara några minuter kom Niall och Zayn med Sandra och Jenny hackihäl.
"Harry what happend" Frågade Zayn och ställde sig på huk för att hamna i samma höjd som Harrys huvud.

"Klara called" sa han och tog en till klunk av vodkan han hållde i handen.

Niall böjde sej också ner och tog flaskan ifrån honom. Harry tittade argt på Niall, men sen började han att prata.

"She said: Its easier if we're just friends" Sa han och började gråta.

"That sucks man! Im sorry" Sa Niall och klappade honom på ryggen.

"Its going to be alright I promis" Sa jag och tog tag i hand armar. "Lets go home now" Sa jag sen och försökte dra upp honom.

"Im staying here" Skrek han gråtandes och slog bort min händer.

Vi satte oss ner och pratade med honom länge. Jenny och Sandra sa att dom skulle prata med Klara och tillslut gick han med på att gå hem. Jag och Zayn hjälpte honom hem och vid dörren deckade han så vi la honom på soffan med en filt över honom.

Linnea var tvungen att åka hem, så jag följde henne till dörren.

"Sorry for that" Sa jag och log snett.

"No, you don't have too apologize! He's your friend, and he needed you" Sa hon förstående och gick närmre mej.

"Are you free tomorrow" Frågade jag och kollade in i hennes ljusblåa ögon.

"You tell me" Sa hon flörtigt och började leka med mina snören som satt på min tjocktröja.

"NO! Cus you'll be with me" Sa jag lika flörtigt tillbaka och kysstes hennes hand.

Hon fnissade högt och gick sedan ut genom dörren och hoppade in i en taxi.

Jag, niall, Zayn, Sandra och Jenny bestämde oss för att kolla klart på resten av Harry Potter. Efter mycket övertalande satt vi helt plötsligt med läppstift i pannan och pappersglasögon.

"I never thought this would happend to me" Sa jag och skrattade.

Alla killarna instämde medans Jenny och Sandra sa att det var vanligt för dom.

Jag skrattade hur mycket som helst. Jag fick en bild framför mej där Jenny och Sandra kollade på disney filmer och typ klädde ut dej till lejon eller nått. Vi tittade hela natten och kollade till Harry lite då och då för att se att han var okej.

Jag satt uppe enda till slutet av sista filmen innan jag la mig bredvid Harry i soffan. Jag kollade en sista gång på honom innan jag själv blundade. Det gjordet ont att se honom så här. Jag antog att det inte fanns något jag skulle kunna göra för att han skulle bli bättre. Men jag skulle göra det jag kunde för att få honom att tänka på andra saker. Hoppas bara att Klara ångrar sej. Jag undrar vad hon hade sagt mer? Tänkte jag precis innan jag somnade.

Shit, ganska galet att vi har kommit 40 kapitlar, och vi har typ as mycket som ska hända ! :D

Imorgon kommer det tyvärr inte upp ett kapitel, men på onsdag kommer nästa :)

Aja, kommentera flitigt som ni har gjort nu, så blir vi riktigt glada och känner oss motiverade till att skriva ! :) Hihi