<3

Kapiel 54

Tidigare (Jennys perspektiv)

"Niall isn't here is he?" Sa jag frågandes men Harry nickade långsamt.

En lätt panik spreds sej inom mej och jag tittade ut över alla människor. Det tog ett tag, men tillsut hittade min blick honom. Han såg sliten ut. Väldigt sliten ut och mina ögon vattnades ganska fort. Att bara möta hans blick, gjorde ont i hela mej. Så hur skulle det gå när vi träffades? Nej, det skulle bli för mycket. Tänkte jag och en tår rann ner för mitt ansikte innan jag gick iväg.

---

Jennys perspektiv:

Jag vände mej och såg hur Niall började springa. Jag vände mej tillbaka och jag började gå fortare. Det var ganska mycket folk, så jag fick sligra mej förbi alla. Jag hörde mitt namn tydligare och tydligare och jag såg knappt något för alla tårar.

"Jenny" Skrek Niall.

Men jag ignorera det och fortsatte att gå ännu lite fortare.

"Jenny please" Skrek han desperat och en hand lades på min axel.

Jag stannade upp och tog ett djupt andetag innan jag vände mej om. Hans blick mötte min och ännu en tår rann ner för min kind. Hans läpp skakade lite lätt och hans blick mötte marken. Jag drog pekfingrarna under mina ögon. Jag försökte se arg ut, jag ville inte att han skulle se att jag var ledsen.

"I love you Jenny and I know I've been a terrible boydriend" Sa han kort och tittade upp på mej.

"I love you? Is that all you're gonna say" Sa jag sårat och surt, samtidigt som jag ryckte lätt på axlarna.

"I don't know what else too say" Sa han och titta upp på mej.

"You don't know what else to say?! How about I'm sorry? Or how about I was wrong? Or how about.. I don't know, ANYTHING... But don't just stand there telling me, that you love me! Cus If you did.. You would't have done that in the first place" Skrek jag argt och tårarna sprutade.

Han gick närmre mej men jag gick bakåt. Han tog ett steg till och jag började slå honom på bröstet. Flera gånger. Det var inte hårt men jagvar så arg och sårad. Han kramade om mej och jag gav upp. Jag lät mina armar hänga ner och han kramade om mej hårdare. Jag lutade mitt bröst mot honom och tårarna sprutade. Jag gick ur kramen och kollade sårat upp på honom. Han grät, och inte sådär lite. Utan han grät rätt så mycket.

"But I guess you're right. There is nothing more to say.." Sa jag och bet mej i läppen när en tår föll.

"Jenny...." Sa han tyst och kollade ledsamt på mej.

"No! Don't talk to me, don't call me, don't text me, don't email me... And don't tutch me" Sa jag och backade bak några steg för att vända mej om.

"Don't do this... You know that I love you.. And you know that I'm sorry" Sa han och gick emot mej med tårar rinnandes ner för hans kinder.

"Just leave Niall.." Sa jag och vände mej om.

Jag började gå. Jag struntade i att Louise, Sandra, Felix och Dennis stod där borta. Jag orkade inte mer. Jag orkade knappt gå. Min kropp ville bara ge upp och gråta. Hur kunde han göra så här mot mej? Var det mitt fel? Hade jag varit en dålig flickvän? Tankarna flög runt i mitt huvud och jag gick med trötta steg mot tåget. Allt var fel och det kändes inte bättre av att ha skrikt på honom. Skulle jag någonsin komma över honom? Allt jag ville var att han skulle lämna mitt hjärta.

Precis när jag skulle gå in på tåget, fick jag en plötslig känsla av att jag skulle spy. Så jag sprang till närmsta papperskorg. Jag hann precis få över huvudet innan jag spydde. Jag spydde flera gånger och tårarna rann en efter en.

"Shit Jenny" Sa en röst.

"Men gud" Hörde jag en annan.

Jag kunde inte direkt titta upp vem det var, men rösterna var välkända. Någon tog tag i mitt hår och jag kollade upp åt vänster. Det var Fanny och på andra sidan stod Alexandra. Jag log svagt mot don innan jag var tvungen att titta ner igen för att jag blev tvungen att spy igen.

Jag ställde mej upp och Fanny gav mej lite papper.

"Tack" Sa jag och tog emot pappret.

Jag torkade mej runt munnen och slängde sedan pappret. Jag tittade sedan på Fanny och sen på Alexandra. Dom log snett mot mej och båda gick mot mej. Dom omfamnade mej i en kram och vi stod där ett tag.

Dom hade precis kommit hem från kryssningen och skulle nu hem. Fast Amanda och Klara hade stannat kvar ett tag till i stan för att kolla runt lite.

När nästa tåg kom, gick vi på det. Vi satte oss ner på ett fyrasäte och jag kollade lite snabbt i en spegel. Jag var rätt så blek och mitt smink var helt utkladdat. Jag hade spår efter mascaran på mina kinder. Min mage gjorde ont och även fast jag hade spytt, så mådde jag fortfarande illa.

"Är du sjuk eller har du ätit något konstigt bara" Frågade Alexandra och jag rykte på axlarna.

Det var kul att se dom. Men jag hade knappt några krafter kvar i min kropp. Så jg orkade knappt sitta upp. Och mycket mindre att prata.

När vi gick av på våran station tog alla tre olika bussar. För att Alexandra och Fanny skulle hem innan vi alla skulle hitta på något. Men innan det, ringde Fanny Sandra. Dom sa att dom skulle komma så fort dom kunde. Min mobil var av stängd så jag visste inte om Sandra eller Louise hade försökt att få tag på mej.

När jag kom hem la jag mej på sängen och somna typ tre sekunder efter det.

Jag vaknade upp av att Louise satte sej på min säng. Hon la sin hand på min panna och strök den andra på min kind. Hon log lite lätt mot mej och fem sekunder efter kom Sandra in i rummet. Hon höll i ett glas juice och ett papper. Hon satte sej brevid Louise och jag satte mej upp.

"Här" Sa hon och räckte fram glaset.

Jag tog emot glaset och drack lite. Jag kollade tveksamt på pappret och Louise log snett mot mej.

"Niall kom förbi" Sa Louise och jag kollade på henne, ett litet leende ryckte i mina mungiporna när hon sa hans namn.

"Han ville att du skulle läsa det" Sa Sandra och gav mej brevet.

"Juste, förlåt att jag bara stack utan att förklara något för dej, det där om att jag var tillsammans med Niall" Sa jag och kollade skamsigt ner i marken.

"Det är lungt.. Sandra förklarade allt för mej" Sa Louise och log mot mej.

"Ta brevet nu då" Sa Sandra otåligt och la brevet i mitt knä.

Jag tog upp det och kollade länge på det. Jag andades djupt in och sen ut, innan jag öppnade det. Innan jag ens började läsa det, rann tårarna. Jag ville läsa det själv, så Sandra och Louise gick ut.  Jag vecklade ut brevet och började läsa det.

När jag hade läst klart det, var brevet dränkt i tårar och jag med.

Klaras perspektiv:

Kryssningen hade varit jätte rolig. Vi hade haft jätte mysigt och roligt. Vi hade dansat typ hela natten och jag hade träningsverk. Dock var det lite synd att vi var borta när Sandra och Jenny kom hem. Fast vi alla skulle ha en tjejkväll ikväll hemma hos Jenny. Självklart hade jag haft Harry i huvudet. Det hade jag alltid, men det var lite mindre smärtsamt att tänka på honom nu än vad det var att tänka på honom den första veckan.

När vi hade kommit i land, var klockan runt tre. Fanny och Alexandra åkte direkt hem, medans jag och Amanda stannade kvar ett tag till i stan.

"Är inte det där Sandra och typ Louise?" Sa jag förvånat och både jag och Amanda började kika över alla människor.

"Jo det är det" Sa Amanda glatt och vi började springa mot dom.

"Sandra! Louise" Skrek jag och dom tittade förvirrat upp.

Sandra såg oss först och hon sprang emot oss. Hon flög in i min famn och snart var Louise och Amanda också på mej.

"Shit vad längesen" Sa Sandra och vi instämde.

Vi stod kvar där ett tag, men sen gick vi tillsammans till centralen. Vi tog samma tåg och det fanns massor att prata om och lite för lite tid. Dom berättade Jenny hade sprungit gråtandes iväg för att hon och Niall hade pratat. Stackar min fina Jenny. Hon var så oskyldig och hon förtjänade inget av det dåliga som hade hänt henne. Niall hade tydligen flugit hit själv.

VNär vi gick av, sa vi hejdå och sen hoppade jag på min buss hem. Jag ryckte i handtaget och dörren gick upp.

"HALLÅ" Ropade jag och mamma var snabb på att svara.

"Vi är här inne" Ropade hon från vardags rummet.

Jag sparkade av mej skorna och klädde av mej jackan. Jag lät väskan stå kvar i hallen och jag gick in i vardagsrummet.

Det första jag såg när jag kom in var ett bakhuvud. Med väldigt krulligt hår. Jag visste precis vem det var och ett leende spreds över mina läppar. Han vände sej om och jag kollade in hans vackra gröna ögon. Harry. Det hade visst Sandra och Louise glömt att säga...

Mamma puttade till mej i sidan innan hon försvann ut ur huset.

Harry ställde sej upp och log mot mej. Ett pirr i magen spreds sej och jag blev knäsvag. Jag hade defenetivt inte kommit över honom. Jag troode att jag skulle bli nervös och vara lite sur. Men allt jag ville och kunde göra var att le. Jag var glad över att se honom.

"What are you doing here" Sa jag överaskad och log lite lätt mot honom.

"I just wanted to see you" Sa han och kollade genrat ner på golvet.

"Oh okey" Sa jag besviket.

Han tittade upp på mej och jag log snett mot honom.

"And... I... uhm.. I....basically.. kind of....  want you back" Sa han först långsamt och sen snabbt och log osäkert mot mej.

Jag log stort mot honom och han log ännu större. Jag gick fram till honom och mötte hans blick. Mitt leende var fortfarande lika stort och jag ställde mej på tå, för att nå upp till honom. Jag greppade runt hans nacka och han böjde lite på huvudet. Våra läppar möttes i en perfekt kyss. Jag gick ner på fötterna igen och han kollade förvånat på mej. Jag antar att han inte var beredd på att jag skulle kyssa honom.

"Haha And I want you back" Skrattade jag och hoppade upp i hans famn.

"So are you my girlfriend again" Sa han med ett leende när han drog bort huvudet.

Jag nickade ivrigt och kramade om mej hårt. Jag hoppade ner från kramen och kysste honom istället. Kyssarna blev intensiva och vi sprang upp till mitt rum. Han kollade djupt in i mina ögon och jag nickade långsamt. Han log busigt och jag puttade honom så han ramlade på sängen. Jag satte mej över honom och böjde mej över honom. Jag kysste honom intevsivt medans jag knäppte upp hans jeans. Jag slutade kyssa honom och jag drog av mej min tröja. Hans kläder var avslängda och mina med. Vi kystes häftigt samtidigt som han trängde sej in i mej.

Jag låg i hans famn och vi lekte med varandras händer. Det var som om mitt hjärta blev helt igen. Jag var lycklig.

---

Kapitel 54 våra damer OCH herrar om vi har några :) Nästa kapitel kommer vara samma dag som det här bara så ni vet :)

Vi har tatt till oss av alla som har röstat och nu har vi värsta ideen :) Och vi hoppas att alla kommer att bli nöjda :)

Men vi kör 9 kommentarer tills nästa :) För vi vet att ni kan :)))))

Hihihihihihi jag vet inte vad jag ska skriva, är fullständigt mållös ifall det heter så när man inte vet vad man ska säga :')

Asbra ;)

Gulligt, väldigt bra! ;)

Jätte bra :')

Jätte bra! :D

Meeer! :D

Love it !!! Längtar väldigt mycket till nästa xx

SÅÅ bra! Men vill veta vad som stod i brevet niall gav Jenny ju:( haha! X

Ass bra! Vill veta vad Niall skrev till Jenny! :) Åhh blev så glad när Klara och Harry blev ihop igen ! :D <3

SÅÅÅÅÅ bra! taggad för nästa kapitel! :) <3

Yaay

Åh har läst kapitlet flera gånger nu :') tycker så synd om niall och vill verkligen veta vad som stod i brevet! :) och harry och klara :') såååå söta :)

Okej, tredje kommentaren på ett kapitel (a) men asså jag förstår inte, ni är så himla bra på att skriva. Har läst flera kapitler om och om igen! Det är sjukt hur bra ni är :) jag är så glad att jag läser den här novellen asså! Och jag vill veta vad som händer sååååååååå please ett kapiteel? :D :D xx loveeeeeee <3

Nästa kapitel nu! det här var sjukt bra ! :) <3

Hej ja starta precis min novell blogg, så tror du att vi kanske kan ha ett länkbyten eller så? Lämna en kommentar så vet jag! Kram ps du har en awesome blogg!

när kommer nästa del ?

skit bra btw :)