<3

Jenny stod obekvämt bakom Louis och grät. Jag gick närmre henne men hon satte handen iför.

"I'm so sorry Jenny! I'm sorry I left you and I'm sorry for this! I love you" Sa jag och öppnade min famn.

"NO" Sa hon och skakade på huvudet.

Jag tittade ledsamt in i hennes vackre gröna ögon och hon skakade fortfarande på huvudet.

"NO! You hurted me! You broke my heart" Skrek hon för att hon grät så mycket.

Orden var sanna och det gjorde ont att jag hade orsakat dom där tårarna. Jag ångrade det så jävla mycket. Allt jag hade gjort och sagt den där kvällen. Jag ville spela tillbaka allt och göra rätt.

"I'm done..." Sa hon och tog en pause. "We're done" Sa hon och blinkade bort några tårar.

"What do you mean" Sa jag dumt fast jag egentligen visste exakt vad hon menade. Men jag klarade inte av att höra det. Det måste vara hon och jag.

"I love you Niall and I always will... But you broke my heart and I'm done" Sa hon men rösten sprack för att hon började gråta igen.

"Jenny you don't mean that" Sa jag ledsamt samtidigt som jag skakade på huvudet.

"I do... We're done" Sa hon och sprang gråtandes därifrån.

Jag tittade efter henne när hon sprang och Harry sprang efter henne. Jag var tvungen att sätta mej ner. Jag såg ingenting för att jag grät så mycket. Jag hade ingen flickvän längre och jag skulle aldrig hitta en sån tjej som Jenny. Tankarna snurrade i mitt huvud och tårarna ville inte sluta. Louis kom och la sin axel över min. Jag sa ännu en gång förlåt och han nickade.

När jag hade slutat grina för tillfället, hoppade vi in i bilen och körde hemmåt.

---

Dagen igår, var det värsta jag hade gått igenom. Det slog tillochmed dagen jag blev attackerad. Det kändes som någon hadevänt min mage utochin. Som om någon hade slitit ut en del av mitt hjärta och nu var det ett svart hål...

Hur kunde han tro det om mej.. Eller om Louis. Han förstår inte hur jag känner, han förstår inte att jag skulle kunna göra allt för honom. Han var min största och första kärlek.. Men jag kan inte vara tillsammans med någon som inte litar på mej. Elller med någon som jag inte kan lita på.

Det går inte att förklara hur jag kände när jag sa att det var slut.. Hans ansiktsuttryck, hans blåa ögon blev blanka och jag sprang därifrån. Tårarna sprutade och jag såg inte vart jag sprang.

Harry kom efter mej och höll om mej. Han höll om mej hårt och jag grät mot hans bröst. Jag lät dom spruta och jag brydde mej inte om någon såg. Brian fanns inte ens i mina tankar efter det. Allt jag tänkte på var att Niall krossade mitt hjärta och att jag aldrig skulle ta tillbaka honom... För jag skulle aldrig kunna förlåta honom.

Harry skjutsade hem mej och ingen av oss sa något. Allt som hördes var mina tårar och radion som spelades på låg ljudnivå.

När vi kom fram till lägenheten, åkte Harry tillbaka till rättsalen, för att hämta Louis och Niall. Men det fanns inte en chans i helvetet at jag skulle vara där när Niall kom hem. Så jag packade en väska och åkte till närmsta hotell. Jag visste att dom skulle bli oroliga och antagligen åka och leta efter mej om jag inte berättade vart jag var. Så jag skickade ett sms till Harry.

Sandra ringde säkert tusen gånger också, men jag ville inte prata med henne, inte med någon.

När jag vaknade på morgonen var mina ögon svullna och mitt smink var helt utsmetat. Jag hade knappt sovit nått, bara gråtit och när jag inte grät, stirrade jag upp i taket. Jag mådde sjukt illa och jag spydde tillochmed. Efter att jag hade spytt. Gjorde jag mej i ordning och satte jag på mej ett par ljusajeans och en svart tjockstöja. Jag slängde i alla kläder som jag hade rivit ut och det sista jag kollade var vad klockan var. Den var halv fem och mitt plan skulle gå åtta på morgonen. Jag checka ut ur hotellet och satte mej i taxin som jag hade beställt. Det var kallt ute så jag stängde min vinterjacka.

När jag satt där, tog jag upp mobilen och kollde osäkert på twitter. Allt kretsade om vad som hade hänt igår men jag orkade inte titta mer. Men något inom mej sa att jag skulle kolla om Niall hade tweetat nått. Så jag gick in på honom och stirrade på orden 'Is it too late?' Stod det och jag tittade upp från mobilen. Fan, tänkte jag och bet mej i läppen för att inte börja gråta. Även fast jag var sårad, var jag också arg. Vaddå är det försent? Ja det klart som fan att det är försent, det här är ditt fel.. Tänkte jag och torkade snabbt bort en tår.

Jag lutade mej mot fönstret och kollade ut på allt som rörde sej. Vi stannade vid ett rödljuse och min blick drogs till ett tidningsstånd. Mitt hjärta stannade upp när jag såg att mitt ansikte var på första sidan på en skvaller tidning.

Jag öppnade bil dörren och innan jag stängde den, hörde jag taxichaffisen skrika något. Jag sprang fram till ståndet och granskade vad det stod. 'Our cute couple Niall Horan and Jenny Karlsson. BIG break up, good or bad?' Bilden visade mitt ansikte i närbild och jag grät kraftigt. Jag kollade runt mej innan jag tog hela bunten som låg där. Jag gick fram till kvinnan som stod där och hon kollde underligt på mej. Jag tror inte att hon visste att det var jag på bilden, men det kanske inte är så normalt att köpa tio likadana tidningar? Jag gav henne pengar och sprang tillbaka till taxin.

"Are you still going to the airport" Frågade han och jag mötte hans blick i backspegeln.

Jag nickade långsamt och han stampade på gasen.

Jag öppnade tidningen och det stod massor av rykten och falska saker om vad som hade hänt. Tidningen blev dränkt av mina tårar och jag stängde igen tidningen. Jag hade inte ens märkt att jag hade blivit fottad av någon... Jag kollade på taxichafören och utan att tänka öppnade jag munnen.

"Why are all guys jerks" Sa jag och skakde bort några tårar.

Han suckade och kollade bak på mej i backspegeln. Jag kollade desperat på honom.

"I don't know" Sa han och log snett mot mej.

"Are you a jerk" Sa jag och han skrattade lite lätt.

"No, but I'm sixti years old" Sa han och log varmt mot mej.

Jag log snett tillbaka mot honom och drog ett finger under mitt öga.

"Bad break up?" Sa han samtidigt som han svängde.

"Yeah, and my face is on the frontpage" Sa jag kort och visade upp tidningen.

"Oh, I don't mean to be rude but are you famous or anything" Sa han försiktigt.

"No, but I'm dating a guy named Niall Horan" Sa jag och kollade ner på tidningen.

"I'm sorry I don't know who he is" Sa han och skrattade ett sånt där gubbskratt.

"It's okey... I don't know him either anymore..." Sa jag och det sista sa jag tyst för mej själv.

Sen satt båda tysta och jag lutade mej mot fönstret. Jag drog upp min mobil igen och klickade på nytt sms. Jag skrev i Harry och Louis högst upp och sen började jag skriva. Hi guys. I just wanted to tell you how thankful I am to have you guys. All of you, even Niall... Or atleast I was thankful to have him.. Anyway, what I really wanted to say, is that you have really been here for me, and I really appreciate it. So thank you and I love you. xx Skrev jag, jag tittade igenom det en gång innan jag klicka på skicka.

Efter några timmar var jag äntligen hemma i sverige igen. Det skulle bli skönt att komma hem igen. Att komma bort från allt och bara vara.

Det var ingen som skulle komma och möta mej. Eftersom mamma och pappa jobbade och Alexandra, Amanda, Fanny och Klara skulle på kryssning idag och imorgon. Visst, jag hade andra kompisar, men jag hade inte haft orken att ringa någon av dom.

När jag gick där med min väska och handväska och kollade på alla människor som hade någon som mötte upp dom. Gick mina tankar direkt till Niall. Och jag bet mej hårt i läppen för att inte börja gråta. Jag kollade åt vänster och där stod en mamma med två döttrar i famnen. Jag log åt dom och vred huvudet rakt igen.

Helt plötsligt stannar min blick upp och min haka åkte ner till marken. Där stod min fina och saknade vän Louise. Jag log mot henne och hon log mot mej. Vi började springa mot varandra och en meter innan släppte jag mina väskor och jag slängde mej i hennes famn. Jag kramade om henne hårt och det blev för mycket. Jag brast ut i tårar. Att se henne påminde mej hur mycket jag faktiskt hade saknat alla och sverige. Sen det med Niall i bakhuvudet, gjorde det inte lättare att hålla dom inne.
"Det kommer att ordna sej" Sa hon och klappade mej på huvudet. 
Jag snyfta till och tryckte mej närmre mot henne. 
Vi klev ur kramen och jag kollade på henne från topp till tå. Louise hade förändras lite sist jag såg henne, vilket var senast i juni... Och det är december nu.. Hon hade blivit lite längre, hon är några centimeter längre än mej. Hennes hår hade blivit längre men det hade samma mörkmörk bruna färg. Och hennes ögon var fortfarande blåa. Hon var sådär naturligt fin. Hon använde inte ofta smink, iallfall inte när jag träffade henne sist. Hon var en av mina närmsta vänner och jag fick lite dåligt samvete över att jag inte hade håll kontakten dom här månaderna. För att hon är verkligen en sann vän med grym humor.

Jag gick tillbaka några steg och tog upp mina väskor, hon tog en av dom och vi gick armkrok ut.

"Hur visste du vart jag var" Sa jag med ett svagt leende när jag vred mitt huvud mot henne.

"Sandra ringde, hon ville inte att du skulle vara själv tills hon kom! Och sen hade jag inget emot at träffa dej heller" Sa hon och skrattade lite lätt.

"Haha jag är glad att du kom" Sa jag och kramade om henne från sidan. "Jag kan behöva din humor och ditt högljuda skratt" Sa jag och hon började skratta, det skrattet som jag älskade.

Hon hade ett sånt skratt som var vääääldigt högt. Och då menar jag högt. Det var alltid lika kul att göra så att hon skrattade när vi var ute i public, för att alla kollade alltid på henne. Vilket fick än att skratta ännu mera.

Det här kanske inte skulle bli så dålig resa ändå. Jag kanske skulle komma över Niall, snabbare än vad jag trodde. Tänkte jag och log mot Louise innan vi satte oss i en taxi.

Min mobil plingade till och jag drog fort upp den.

"Veeeeeeeem" Sa Louise och la sej över mej.

"Haha jag vet inte för att jag ser inte" Sa jag och vi började skratta.

Hon satte sej upp igen och jag låste upp mobilen. Det var från Louis och tre sekunder fick jag ett från Harry. Båda skrev liknande saker: Awww your welcome sweety, we love you too xx stod det och jag sprack upp i ett leende. Jag vände mej om mot Louise och hon log busigt mot mej.

"Så vem var det" Sa hon och försökte se smset.

"Harry styles och Louis Tomlinson du vet" Sa jag nonchalant på skoj och hon höjde ögonbrynet mot mej.

"Aha, helt normal alltså?" Sa hon med ett leende när hon ryckte på axlarna.

Vi båda började skratta men jag slutade snabbt, när jag kom att tänka på att jag kanske skulle ringa Sandra. 

Det första jag tänkte på när jag vaknade var att Jenny. Om hon mådde bra, vad som hade hänt, hur det hade gått på rättegången. Jag ville veta allt. Hon kanske har ringt? Tänkte jag och rullade över Zayn för att få tag på min telefon.

"I'm sleeping here" Mummlade Zayn och gav mej mördar blicken.

Jag fnissade och la mej igen. Klockan var faktiskt halv tolv, så han fick skylla sej själv. Jag låste upp mobilen och kollade om hon hade det. Men nej, det hade hon inte. Hon var iallfall hemma i sverige nu. Även fast jag också skulle åka hem idag, ikväll. Så ville jag att hon skulle prata med mej. Som tur var, var Louise där.

Med en suck låste jag mobilen och stirrade upp i taket. Jag kollade på Zayn, han låg vriden åt andra hållet och sov.

"What are you thinking of" Sa han och jag kollade förvånat dit.

"Nothing speciell" Sa jag kort och stirrade upp i taket igen.

"Even though I'm not looking at you, I still feel that something is bodering you" Mummlade han och vände sej mot mej.

"Fine" Sa jag tjurigt och vred mej mot honom. "I was just thinking about Jenny and Niall.. I wanna know what happend" Sa jag och kollade in i hans bruna ögon.

"Yeah.. Did she call you back" Frågade han och tog bort en hårslinga som låg i mitt ansikte.

Jag skakade på huvudet och han drog mej närmre honom. Han pussade mej på näsan och jag log varmt mot honom innan jag la mina armar runt honom.

Vi låg där ett tag och jag antar att båda tänkte på Jenny och Niall. Det gjorde jag iallfall. På nått sätt hade jag kraftiga skuldkänslor över att jag inte att funnits där för henne. Även fast hon hade sagt flera gånger att det var okej att jag och Zayn inte behövde vara med. Och nu när hon inte svarar på sms eller när man ringer, så mådde jag bara ännu mer dåligt.

"What do you wanna do today? Cus we aren't lying here alday" Sa han och kollade ner på mej.

"I wanna see your home town" Sa jag och log stort.

"Okey.. Let's do that" Sa han med ett leende och flyttade på mej så att han kunde ställa sej upp.

Ingen var hemma eftersom alla jobbade eller var i skolan. Så vi var helt ensamma, vilket var skönt för då kunde jag fixa mej efter vi hade ätit.

Efter vi hade ätit, jag sminkat mej, han tagit en dusch, osv. Så rotade jag i min väska och drog på mej en enkel vinter outfit. Jag tog på mej ett par jeans och en randig tröja till. Det var inte så kallt ute att man behövde vinter jacka. Så jag tog på mej min skinn jacka som är lite varmare. Och sen en svart halsduk och vantar.

Vi låste dörren efter oss och började gå.

Zayn ville trräffa sina kompisar en snabbis, och det gick jag med på. Det skulle bli kul att se hur dom var. Och kanske tillochmed få veta lite mer hur han var innan han sökte till the X factor.

Vi gick på en okänd tomt och Zayn drog upp sin mobil. Vi ställde oss på tomten och en minut senare kom det två killar utspringande. Zayn släppte min hand och alla omfamnade varandra. Dom började skratta och log stort mot varandra. Medans jag stod lite lonely brevid och skrattade falskt lite då och då.

"And who is this" Sa den ena med ett leende medans han gav mej en glad blick.

"Oh I forgot" Sa Zayn medans han vände sej om mot mej.

Han gick mot mej och la sin arm om mej. Han tryckte fram mej och hans kompisar log mot mej.

"This is Sandra, my girlfriend" Sa han och jag log stolt mot dom.

"Hi I'm Pierce" Sa han och drog in mej i en kram.

Jag skrattade lite lätt och jag tror att jag såg lite chokad ut. Jag var inte direkt beredd på att han skulle krama mej. Den andra killen som tydligen hette Shaun omfamnade mej också samtidigt som han började babbla massa saker.

"Sooo, where are you going" Frågade Pierce samtidigt som han vred huvudet mot mej.

"We are actually going to see Zayns old school" Sa jag och Zayn log stolt när han kramade om mej från sidan.

"Haha we have done some crazy things in that school" Skrattade Shaun och kollade menat på Zayn som också började skratta.

Zayn kollade lite på mej och log snett och jag kollade lite konstigt på honom innan jag tittade på Sahun som öppnade munnen.

"Haha remember that time when we trashed all the cameras?" Skrattade Pierce frågande medans han slog till Zayn på armen.

"Haha yeah" Sa Zayn och skrattade lite lätt.

"Good times, good times" Upprepade Pierce ett antal gånger med ett nöjd leende.

Vi stod där i tio minuter kankse och dom pratade glatt om gamla minnen, när min telfon helt plötsligt började vibrera. Jag ursäktade mej och svarade. Jag kollade inte vem det var som ringde men jag hoppades att det var Jenny.

"Hello" Sa jag.

"Hi. Is Zayn there" Frågade Niall som var på andra änden.

"Yeah, but he's talking with some old freinds right now" Sa jag och kollade bort mot Zayns håll.

"Oh, okey... Bye then" Sa han men jag avbröt honom.

"Niall WAIT" Sa jag och blundade.

Han mummlade till och jag öppnade ögonen. Jag tog ett djupt andetag och andades tungt ut. Jag visste att det skulle vara svårt för honom att prata om det, men eftersom Jenny vägrade svara. Så ville jag veta.

"What happend last night" Sa jag försiktigt och man kunde höra på hans röst att den var skakig.

"Haven't Jenny talked too you" Sa han och jag bet mej i läppen.

"No... So can you tell me?" Sa jag och min nerde läpp skakade lite.

Det blev tyst på andra änden och jag väntade otåligt.

"I'm sorry Sandra but I can't talk about it.. It's too hard" Sa han och la på.

Jag suckade högt innan jag låste mobilen och stoppade ner den i fickan. När jag gick tillbaka var det dags för oss att gå, så vi kramade om dom och gick.

Vi gick förbi hans skola och han hälsade på några gammla lärare. Fast det var bara en av dom som han ville träffa.

När klockan började närma sej halv fyra bestämde vi oss för att dra oss hemmåt. Fast det var ett ställe som han ville visa mej först.

Vi kom fram till en skogsdunge och när vi gick en bit till kom vi fram till en sjö. Det var ett litet berg och på berget var det en minikvarn. Det var jätte vackert och vattnet såg varmt ut, även fast det var nollgradigt.

Jag kollade på Zayn och han log innan han tog tag i min hand. Vi satte oss på berget och jag kysste honom mjuk på munnen.

"It's so beautiful here Zayn" Sa jag och lutade mej mot honom.

"I used to come here sometimes... When I just wanted to think" Sa han och pussade mej på huvudet.

"I'm glad you showed me" Sa jag och vred upp huvudet mot honom.

"Me too" Skrattade hon.

Vi satt där ett bra tag i tysnad och bara njöt av varandras sällskap. Det var jätte mysigt och jag verkligen njöt av att luta mej mot honom.

"Don't leave me" Sa Zayn och jag kollade upp på honom. "EVER" Sa han allvarligt och jag kollade djupt in i hans ögon.

"Haha I wont" Skrattade jag och vände mej tillbaka.

"No I'm serious Sandra! I don't wanna lose you" Sa han när han vred mitt huvud mot honom.

"Okey" Sa jag och log lätt.

"You have too promise me" Sa han allvarligt.

"Zayn Malik. I promise you that I wont leave you" Sa jag och han sprack upp i ett leende.

"Good.. Cus I love you verry verry mutch" Sa han och pussade mej på pannan.

"I love you too" Sa jag och lutade mej mot hans bröst igen.

---

Så där ja! :)

Nu vill vi ha 7 kommentarer tills nästa! :)

Vi älskar när ni skriver något som ni vill ha mer om eller när ni skriver tips :D För det bli verkligen lättare för oss då :) Och alla kommentarerna få än att vilja krama ihjäl datorn haha :)