<3

När jag kom hem la jag mej på sängen och somna typ tre sekunder efter det.

Jag vaknade upp av att Louise satte sej på min säng. Hon la sin hand på min panna och strök den andra på min kind. Hon log lite lätt mot mej och fem sekunder efter kom Sandra in i rummet. Hon höll i ett glas juice och ett papper. Hon satte sej brevid Louise och jag satte mej upp.

"Här" Sa hon och räckte fram glaset.

Jag tog emot glaset och drack lite. Jag kollade tveksamt på pappret och Louise log snett mot mej.

"Niall kom förbi" Sa Louise och jag kollade på henne, ett litet leende ryckte i mina mungiporna när hon sa hans namn.

"Han ville att du skulle läsa det" Sa Sandra och gav mej brevet.

"Juste, förlåt att jag bara stack utan att förklara något för dej, det där om att jag var tillsammans med Niall" Sa jag och kollade skamsigt ner i marken.

"Det är lungt.. Sandra förklarade allt för mej" Sa Louise och log mot mej.

"Ta brevet nu då" Sa Sandra otåligt och la brevet i mitt knä.

Jag tog upp det och kollade länge på det. Jag andades djupt in och sen ut, innan jag öppnade det. Innan jag ens började läsa det, rann tårarna. Jag ville läsa det själv, så Sandra och Louise gick ut.  Jag vecklade ut brevet och började läsa det.

När jag hade läst klart det, var brevet dränkt i tårar och jag med.  

---

Hennes ord gjorde ont. Dom gjorde riktigt ont. Fast att se henne springa gråtandes iväg gjorde ännu ondare. Allt var mitt fel. Jag hade sårad henne, jag hade krossad hennes hjärta. Det ömtåliga hjärtat som jag älskade så mycket, hade jag krossat. Hon var så arg att hon hade slagit mej på bröstet flera gånger. Visst, det gjorde inte ont men hon var så ledsen att hon inte kunde tänka klart. Det kunde inte jag heller, jag ville bara ha henne i min famn. Så jag tryckte henne närmre mej och kramade om henne hårt.

Det var ingen ide att springa efter henne. Hon hade gjort det uppenbart att hon inte ville ha något alls med mej att göra. Jag kollade efter henne när hon sprang och tårarna började sakta men säkert rinna en efter en. Fan, varför ska jag vara så jävla idiotisk? Tänkte jag och skakade bort några.

Jag samlade mej lite snabbt och vände mej långsmt om. Harry lämnade den okända kompisen och gick istället mot mej. Sandra och killkompisarna kom ut från macdonalds och kollade förvirrat på mej innan hon gick fram till deras kompis. Harry omfamnade mej och jag grät mot hans axel.

Vi satte oss på en bänk och lite senare kom Sandra och kompisen fram. Kompisen hette Louise och verkade vara som en omtänksam och storhjärtad tjej.

Vi förklarade att jag var här för att förklara allt för Jenny och att Harry var här för att få tillbaka Klara. Sandra och Louise förklarade vägen för Harry hem till Klara. Men Harry ville dock inte lämna mej. Men med min övertalning stack han tillslut. Sen gick även Sandra och Louise eftersom dom ville hitta Jenny.

Så jag satt där ett tag för mej själv och rensade tankarna. Men när det sen började regna, tog jag en taxi tillbaka till hotellet.

Regnet hade gjort mej genom blöt. Så jag bytte snabbt om och gjorde en kopp med te. Jag satte mej i sängen med min kopp och bara tänkte. Att sitta där med en kopp te, kändes det som om jag var hemma. Det var mysigt, men sen var mina tankar på Jenny och den gången vi hade varit ute och shoppat i USA och regnet sedan vräkt ner på oss.

Minnena gjorde mej bara ännu mer deppig. Men en sak var säker. Och det var att jag var tvungen att visa henne hur mycket hon betyder för mej. Så jag tog fram ett papper och började skriva.

Jag läste inte igenom brevet, utan jag vek i hopp det och la det i ett kuvär. När jag hade samlat mej tog jag en taxi hem till Jenny. Jag la brevet i brevlådan. Jag tittade mot huset och Sandra stod i fönstret. Våra blickar möttes och hon log snett mot mej innan hon kom ut. Jag tog upp brevet och gav den till henne.

"Can you please give this to her" Frågade jag och räckte fram brevet.

"Yeah ofcourse" Sa hon och tog det.

"I'm gonna go now, but I'll see you later" Sa jag och vände mej om.

"Niall wait" Skrek hon och en hand lades på min axel.

Jag vände mej om och hon kramade om mej.

"You're a great guy Niall, and if she doesn't get that, another girl will" Sa hon och jag log svagt mot henne när vi gick ur kramen.

Hon släppte min hand och gick in med brevet. Jag kollade efter henne innan jag hoppade in i taxin igen.

Taxi chaffören körde mej till en skogsdunge och jag gav honom pengar innan han körde iväg.

Det tog ungefär en kvart tills jag kom fram till platsen. Det var ett berg och utsikten var otrolig. Det var alldeles tyst och man var verkligen själv med sina tankar. Jag hade pratat med Jennys mamma, och hon berättade om jag ville vara för mej själv var det här ett bra ställe. Och dessutom brukade Jenny komma hit när hon behövde tänka. Dock trodde jag inte att hon skulle komma. Jag satte mej på berget och lät tankarna spinna och tårarna rinna.

Jag läste det igen. Och igen och igen. Tills det inte gick mer. Tårarna fyllde upp mina ögon och jag såg inte vad det stod lägre. Jag kastade bort brevet och slängde mej på sängen. Min kudde blev blöt och jag grät så mycket att jag nästan skrek.

Min dörr öppnades och jag kollade sakta upp. Det var mamma som stod i dörr öppningen. Hon satte sej på min säng och jag kastade mej runt hennes hals. Hon strök sin hand på min rygg, samtidigt som hon gungade mej lätt.

"Får jag fråga dej en sak" Sa hon försiktigt medans hon tryckte sej lite bakåt.

Jag nickade sakta och kollade upp på henne.

"Du älskar ju honom, eller hur?" Sa mamma när hon rynkade lätt på pannan.

Jag kollade argt på henne. Vad fan tror hon?

"DET KLART JAG ÄLSKAR HONOM?!" Skrek jag samtidigt som jag ställde mej upp. "Annars hade jag väl för fan inte suttit här och gråtit" Sa jag argt när jag vände mej om mot henne.

Jag var egentligen inte arg på henne. Jag var arg på Niall och på mej själv. Men vad tror hon? Det klart att jag älskar honom.

Mamma ställde sej upp och innan hon la sina händer på mina axlar log hon varmt mot mej.

"Vad är då problemet" Frågade hon lungt och hennes ögon stirrade in i mina.

"Det är komplicerat" Sa jag och satte mej ner med en suck.
"Nej, det är det inte" Sa hon och kollade ner på mej. "Han älskar dej, du älskar honom" Sa hon och log.
"Men..." Sa jag men hon avbröt mej.
"Inga men.. Är det något som jag har lärt mej genom livet. Är det att det är för kort.. Och man måste ta vara på dom man älskar" Sa hon och satte sej brevid mej.
Jag visste exakt vad hon pratade om. När mamma var två år äldre än mej, dog hennes bästa kompis i cancer. Det är därför min mamma älskar att umgås med familjen, just för att det kan vara sista gången. Det är även därför hon kan vara en aning beskyddande.
"Varför måste de vara så svårt" Snyftade jag och hon drog in mej i en kram.
"Det behöver inte vara svårt" Sa hon och jag satte mej rakt.
"Jag vet inte vad jag ska ta mej till" Sa jag desperat samtidigt som jag ställde mej upp.
"Du kanske behöver vara för dej själv en stund" Sa hon och jag nickade.
Mamma ställde sej upp och gav mej en puss på pannan innan hon gick ut. Jag hörde trappsteg ner och jag tog upp min mobil för att kolla hur mycket klockan var. Den var tio över fem och jag skulle träffa tjejorna vid sju. Jag la mej ner på sängen igen. Jag försökte att inte tänka på det. Men det sprack när min mobil plingade till. Jag började rota i min ficka och drog sedan upp den. Det var bara en påminnelse men när jag ändå hade den öppen tänke jag att jag kunde kolla genom min twitter.
Jag klickade upp Niall och han hade skrivit någon för en timme sedan. Jag klickade på tweeten. I miss this.. And I miss you... Stod det och det var en bild till. Jag öppnade bilden och den visade oss. Jag räckte ut tungan till kameran samtidigt som jag gjorde t-rex arms. Niall räckte bara ut tungan och hans ögon var sneglade mot mej. Det var den första bilden på oss två tillsammans. Jag kunde inte hjäpa det, så jag började små skratta. Men inte långt efter det började jag störrt gråta.
Jag sprang ut ur mitt rum och fort ner för trappan. Jag hoppade på min cykel och började cykla. Jag grät så mycket att jag inte såg något. Men jag behövde inte se, jag visste exakt vart jag skulle och jag kunde vägen dit utochin.

Jag ställde cykeln mot ett träd och gick den sista biten. Jag hade slutat gråta men jag var så tung i kroppen. Det kändes som om jag släppade mina ben i marken.

Jag hörde en gren brytas och någon sekund senare hörde jag ett tydligt 'AJ'. Jag hade ingen aning om vem det var men det var någon, så i rädsla vände jag mej hastigt och märkte inte att det var en sten precis bakom mej. Jag satte min fot vid stenen och ramlade över den.

"AHHHH" Skrek jag och med en duns låg jag på magen på marken.

Jag hann aldrig gå upp innan jag såg två fötter från min liggande position. Jag kunde inte låta bli att skratta eftersom det såg nog rätt så komiskt ut. Och varför hade jag ens blivit rädd? Det var antagligen bara en hundägare eller nått.

"Jenny?" Sa en röst.

Men inte vilken röst som helst. Det var Nialls stämma som jag hörde. Det gjorde inte ont att se hans fötter men att titta in i hans ögon skulle nog göra ont. Allt jag tänkte på var hans brev.

Mitt leende försvann snabbt och jag ställde mej upp.

"Are you okey" Sa han oroligt och jag nickade.

"How about you" Sa jag och pekade lite lätt på grenen som låg på marken.

"Hehe yeah" Sa han och båda skrattade lite lätt. "My head can take that" Sa han och log.

Han tittade djupt in i mina ögon och det var så många känslor. Det var jobbigt men ändå var jag glad över att se honom. Och dessutom att vi skrattade, även fast det inte var riktiga skratt. Jag kollade ner i marken och svalde tårarna.

"Niall, what are you doing here" Sa jag och mötte sakta hans blick.

"Ehm, your mom told me that this was a good place if you wanted too think" Förklarade han och log ett osäkert leende.

"Oh okey" Sa jag och det blev en pinsam tysnad.

Det var tyst ett tag och min blick var riktad ner i marken hela tiden. Jag visste inte vad jag skulle säga.

"Did you get my latter" Frågade han tillslut och jag nickade.

"Yeah" Upprepade jag.

"I don't know what to say Jenny" Sa han och en tår föll från hans vackra blåa ögon.

I det ögonblicket förlät jag honom. I det ögonblicket insåg jag att jag älskade honom för mycket för att kunna släppa taget.

"Then don't say anything" Sa jag och han gav mej ett förrvirrat uttryck.

"But I want you to know that..." Sa han men jag avbröt honm.

"Kiss me" Sa jag men han fortsatte att babbla.

"I made a misstake but I never stopped..." Sa han med blicken fast klistrad i marken, men sen tittade han upp på mej och jag log varmt. "Wait what?" Sa han förvånat.

Jag gick närmre honom och jag log fortfarande.

"You heard me.. Kiss me" Sa jag igen och han tittade i i mina ögon.

"But..." Sa han men jag skakade på huvudet och tryckte mina läppar mot hans.

Jag blundade och han la sin hand på min kind och jag la mina händer på hans nacke. Våra tungor lekte med varnadra och jag öppnade sakta ögonen. Det var en underbar känsla och jag kunde nästan se fyrverkerierna framför mej.

Vi slutade kyssas och när jag klev bak en steg blundade han fortfarande. Jag började skratta och han öppnade ögonen. Han log mot mej och jag blev lite generad.

"So, what was that" Sa han och vi började skratta.

"I wanna be with you Niall James Horan. And YOU are MY world too" Sa jag och log generat.

"So you forgive me?" Sa han och log lätt.

"Yeap" Sa jag med ett stort leende.

"Oh you have no idea how mutch I've wanting you to say that" Sa han och lyfte upp mej i en kram.

Jag började skratta och han släppte ned mej och vi möttes i en kyss. Jag hade gjort rätt. Jag skulle inte glömma det som hade hänt men det kändes skönt att inte vara ledsen längre.

Vi var på väg hem tilll hotellet som Niall och Harry bodde på. Niall skulle byta om och sen skulle vi åka vidare till en hemmafest som vi hade blivit bjudna på. Istället för att jag och tjejorna skulle ha en tjejkväll, bestämde vi oss för att gå på en fest som Fanny hade fixat.

Jag hade på mej svarta tighta jeans och en fest tröja till. Niall hade en chinos och en t-shirt. Det skulle bli kul att släppa loss och jag fick en känsla av att kvällen skulle bli grym. Festa med tjejorna och dessutom ha Niall med mej hela kvällen. Det var ett faktum, kvällen skulle bli grym.

---

Oj, oj, oj! Vart ska vi börja? Kan ju börja med ett stort fet FÖRLÅT! Riktigt usel uppdatering och jag iallafall skäms lite. Eftersom ni är så fina som läser och tittar in varje dag :) Sen kan vi ju säga varför uppdateringen varit dålig.

Killarna var ju i sverige från onsdag till tisdag. Så då har jag (Jenny) varit inne i stan tor-tis, och Sandra har varit inne nästan varje dag och när hon inte var inne satt hon med plugg. En fråga bara :) Var det någon mer som var inne? Och kanske såg dom? Skulle vara kul att veta :) Sen i onsdags, torsdag och fredags, har vi bara varit upptagna med annat :P Så där är våran lilla ursäkt :)

Vi har även lite dåliga och goda nyheter :( :) Dom dåliga är att vi har sjuukt mycket i skloan nästa vecka. Vi har prov på måndag, tisdag och på torsdag :( Så nu i helgen och varje dag fram till torsdag kommer vi vara begravda i böcker, vilket betyder att nästa kapitel kommer att ta ett tag :( MEN dom braiga nyheterna är att efter nästa vecka så har vi inget mer plugg :D Och det betyder at vi kan uppdatera mer :) 1, 2, 3 Wihoooo HAHA tönt jag är :p

Men nu till kapitlet :) Vet att det är mycket om Niall och Jenny, men nu kommer mer om dom andra :) Så vad tycker ni om att Jenny och Niall är tillsammans igen? Och vad tror ni kommer hända på festen? Drama free eller drama? Och vem blir gravid? Blir någon gravid? Är någon gravid? Haha vem vet? :))