Kapitel 62
Tidigare (Nialls perspktiv)
"Jenny..." Mummlade jag medans jag gick för att sätta mej ner på sjukhus sängen.
Det var inte förrens jag hörde mina höga snyftningar som jag märkte att jag grät. Jenny satte sej brevid mej och jag mötte hennes blick. Hon grät inte. Men det gjorde jag, helt hysteriskt. Jag ville bara försvinna. Hon öppnade sin famn och jag lutade mitt huvud mot hennes bröst. Hur kommer det sej att det är hon som är stark och inte jag?
"I'm having this baby" Upprepade hon och jag sträckte på mej för att titta henne djupt i ögonen.
"No" Sa jag och hon var nära till att börja gråta. "We're.. having this baby" Rättade jag och tog tag i hennes hand.
Hon log ett sånt varmt och äkta leende att jag själv började le. Men det gick snabbt över för mej. Jag tittade in i hennes ögon och jag tror hon förstod hur rädd jag var.
"I just don't wanna lose you" Snyftade jag lätt och hon strök mej över håret.
"I know. I know..But you won't. I can feel it... We are gonna be a familly" Sa hon jag kollade upp på henne.
Det var konstigt hur stark hon var. Hur orädd och positiv hon var
Zayns Perspektiv:
Sex år. För sex år sedan var jag i en bilolycka. Och jag hade riktigt tur som överlevde. Jag hade fortfarande Sandra vid mej, Och det var jag riktigt glad för. Vi har inte haft det lätt inte. Men det är fortfarande vi två och jag kan inte tänka mej någon annan än henne. Hon har alltid funnits där för mej även när jag låg helt hjälplös på sjukhuset. Jag kommer så tydligt ihåg den dagen jag vaknade upp...
Det var kallt i rummet. För jag vaknade upp av att det var kallt. De första jag såg när jag vaknade, var massa blommor och kort på ett bord. Jag försökte minnas vad det var som hade hänt och vart jag var någnstans. Ganska snabbt upptäckte jag att jag var på ett sjukhus.
"Water" Sa jag svagt.
Jag hörde massa olika röster men det var ingen jag kunde regestrera. Jag kunde inte ta in speciellt mycket luft, för då gjorde det ont. Mitt huvud bultade även och det kändes som om mitt ben låg under något.
Någon med ett glas i handen kom emot mej. Den satte glaset vid min mun och jag fick i mej lite vatten. Jag la mej ner på kudden igen och blundade. Jag försökte få tillbaka synen och jag förökte höra vilka det var. Men det var svårt för jag var så pass yr och svag.
Någon med ett glas i handen kom emot mej. Den satte glaset vid min mun och jag fick i mej lite vatten. Jag la mej ner på kudden igen och blundade. Jag försökte få tillbaka synen och jag förökte höra vilka det var. Men det var svårt för jag var så pass yr och svag.
Mitt bland alla röster hörde jag den rösten jag letade mest efter. Sandras... Jag kände en hand på min panna och jag öppnade sakta ögonen.
"Zayn. Babe.." Sa hon långsamt och en till människa ställde sej brevid Sandra.
Efter mycket kollandes på båda människorna kom jag fram till att det var Louis. Dom sa massa saker hela tiden men jag hörde inte så mycket.
"Hi man" Det var Harrys röst.
"How are you" Sa en annan. Liam.
Jag satte mej mer upp och nu såg jag mer än bara konturer och jag hörde även alla. Liam, Harry, Louis, Sandra och Niall var i rummet. Den ända som inte var här var Jenny..
Sandra satte sej brevid mej och kramade om mej.
Sandra satte sej brevid mej och kramade om mej.
"Hey you" Sa jag och la min hand på hennes bak huvud.
Hon brast ut i gråt och det var nog inte glada eller ledsna tårar. Det var lättade tårar. Precis som jag var, jag var lättad. Lättad över att jag vaknat och faktiskt överlevt den hemska olyckan.
"God I love you" Sa hon och kramade om mej en aning hårdare.
Jag började små skratta när jag tryckte henne bort från mej. Alla killarna kom mot mej och Niall var den första som slängde sej på mej. Sen en sekund efter var jag omfamnad av alla killarna. Mina fyra bästa vänner.
Niall började gråta lätt och även Liam grät. Precis som jag och Sandra, var dom nog lättade.
Niall började gråta lätt och även Liam grät. Precis som jag och Sandra, var dom nog lättade.
"You didn't think I would leave you guys huh?" Sa jag som ett skämt och alla skrattade lätt.
"No Because if you did. I would bring you back from the dead and personally kill you" Skojade Louis och alla nickade med tårara och leende i ansiktet.
"No not really.. But welcome back dude" Sa han och dom ställde sej upp igen.
"We missed you" Sa Sandra och jag log.
"I missed you too" Sa jag och vi alla kollade på varandra med ett litet leende på våra läppar. - Det var en fin stund.
Mycket har hänt över dom här åren. Människor har kommit och gått men jag har alltid kvar mina fyra bästavänner och det är jag evigt tacksam för. Vi tog ett år ledigt från allting eftersom jag nyss varit i en bilolycka, och sen blev det ett till år ledigt men det var av en helt annan andledning....
Jag och Sandra lagade mat åt alla vid köksbänken medans Louis satt roandes på barstolen. Harry, Liam, Eleanor och Niall satt vid matbordet och pratade och skrattade för fullt åt något som jag själv inte uppfattade. Och sen hade vi lilla Tess. Hon sprang hejvilt överallt och körde kull med alla fast ingen jagade henne tillbaka. Lättroad, eller vad säger man?
"I'm huuuungryyyy" Gnällde Louis, precis som på dom gammla tiderna.
"Then why don't you help us with the food?" Sa Sandra irreterat fast med kärlek i rösten.
"Because I'm to hungry" Sa han och både jag och Sandra stannade upp för att först kolla på varandra och sen på Louis. Sandra lyfte på ena ögonbrynet och jag skrattade tyst.
"Really Louis, really?" Sa hon tröttsamt, fortfarande med ena ögonbrynet upp lyft.
"Yeah you see.. I am to hungry to do anything! It is like a dark circle that has to be broken by your meatballs" Sa han övertygande och både jag och Sandra började garva.
"Heyy El" Skrek jag och Elaenor mötte min blick ístället för Liams blick som hon satt och pratade med.
"Yeah?" Sa hon frågande med ett leende.
"Come and take your man" Skrattade jag och hon ställde sej skrattandes upp.
"He's annoying" Sa Sandra när El kom emot oss.
Eleanor styrde sin kropp mot Louis och när hon kom fram till honom la hon sina händer på hans axlar och började massaera honom. Antagligen lite för hårt för Louis såg inte ut att njuta.
"Auch" Gnällde han och vi började skratta.
"Why babe why?" Frågade El hopplöst och Louis drog ner henne i hans knä.
El började fnissade till och även Louis började skratta innan han la sin hand i hennes nacke och gav henne en kyss.
"Uncle Lou. Uncle Lou!" Tess kom springandes emot oss och skrattade för fullt.
Hon ställde sej nedanför barstolen och El reste sej upp. Hon gav Louis en puss på kinden och hon klappade Tess på håret innan hon gick tillbaka till Harry, Liam och Niall.
"Hi Tess" Sa sandra och log stort mot henne.
"Are you hungry" Fyllde jag i och nu stod vi båda och kollade på Tess som stirrade kontsigt på oss.
Louis lyfte upp henne medans han började skratta lätt.
"Did we say something wrong" Sa jag oförståndligt och Sandra rykte på axlarna.
"Haha you sounded like that annoying grandma on chrismas" Skrattade Louis och Tess nickade för fullt.
"You kind of did uncle Zayn and aunt Sandra" Sa Tess och ett skratt for ur mej.
"Okey so you're not hungry?" Frågade Sandra.
"No I'm hungry" Sa hon och log med hela ansiktet.
Vi började alla småskratta och Sandra vände sej om igen för att fortsätta med maten. Jag märkte att Tess höll i något och jag blev genast nyfiken.
"What's that?" Frågade jag och Tess kollade ner på sin hand.
"It's a photo of Aunti Sandra and a girl" Sa hon glatt och började dingla med benen.
"Let me see" Sa Louis och Tess gav honom fottot.
"Who is the other girl" Frågade hon och jag var nästan säker på vem det var. Jenny...
Louis tittade upp från bilden och mötte min blick. Han nickade lätt och jag log.
"That sweetie.. Is your mom" Sa Louis och skrattade försiktigt, antagligen för att han tänkte på något galet minne vi har haft med henne...
"It is?" Sa hon glatt och kollade upp på mej. Sandra som hade vänt sej om, nickade sakta.
Tessi hoppade ner från Louis knä och sprang fram till Niall som satt och pratade med Liam, Eleanor och Harry.
"Dad dad" Skrek Tess.
Utan att titta på vad hon hade i handen, lyfte Niall upp Tess och satte henne i sin famn. Harry som satt och pratade blev tyst och Niall tittade ner på Tess.
"What do you got there nuckel head?" Skrattade han försiktigt och Tess gav honom kortet.
"Is that mommy dad?" Frågade hon så där gulligt och ovetande.
Niall tittade på kortet ett bra tag innan han mötte lilla Tess blick.
"Yeah.. That's your mom" Sa han och Tess log bara större och större.
"She is really pretty dad. I can see why you loved her" Skrattade hon när hon tog kortet ifrån honom.
Jag och Sandra kollade på varandra och jag kunde se hur Sandra blev tårögd. Hon bet sej själv i läppen men den envisade sej att börja darra. Jag böjde mej ner och pussade henne lätt på munnen. Hon tittade upp på mej och log lätt. Thanks. Mimade hon och jag nickade.
"Yeah.. But your mom was so more than just beautiful..." Sa han tyst. Nästan för sej själv.
Han tittade på kortet igen och han drog fingret lätt över den. Alla blev tysta och utbytte blickar, alla utom Niall. Han satt bara och kollade på kortet. Och Tess, som kollade på Niall.
"I wanna know more about mommy" Sa Tess och när hon tittade upp på mej log jag mot henne.
Det var fortfarande helt tyst, och den som borde ha sagt något var Niall, men det gjorde han inte.
"Daddy" Sa Tess och försökte få ögonkontakt med sin pappa.
Niall la tillbaka kortet på bordet och lyfte ner Tess på marken igen innan han ställde sej upp, utan att titta på oss.
"I'm just gonna go.. Ehm.. to the bathroom" Sa han hackigt och man hörde på långa vägar att han hade gråt i halsen.
"Maybe we should just leave him alone for a moment" Sa Liam och vi anda höll med. Det var länge sedan jag såg Niall gråta. Han behövde det säkert.
"I hate it when dad is sad" Sa Tess och det var ganska coolt hur mycket hon förstod egentligen. För att bara vara fem år så var hon väldigt smart och förstod rätt så mycket.
Jag gick fram till henne och gick ner på huk för att ta tag i hennes små händer.
"Do you wanna know stuff about you mom" Frågade jag henne för att få henne på andra tankar.
Hon nickade ivrigt och jag satte mej ner på stolen som Niall suttit på. Även Sandra och Louis tog en varsin stol och satte sej vid bordet.
Tess sprang fram till Sandra och hoppade upp i hennes famn och gosade in sej där.
"Your mom was funny" Började Sandra.
"She was" Sa Tess förvånat med ett litet fniss.
"Yes. And she loved make people smile" Fortsatte hon.
"And kind. She had a heart of gold" Sa Liam och vi alla nickade.
"She was kind of stupid at times and a biiiit clumbsy but that only made us love her more" Skrattade Harry och Tess log med hela ansiktet.
"That was the charming side of her" Sa jag.
"I wish she was here with me" Sa Tess och Sandra kramade om henne hårt.
"We all do sweetie" Sa Liam och jag tittade på Liam som log varmt.
Alla tittade ner på bordet och hamnade i sina egna tankar. Förrutom jag, som kollade på Sandra. Hennes ögon tårade upp och jag mimade i love you. Hon nickade försiktigt medans hon pussade Tess på huvudet.
"She always had a smile on her lips. Well almost all the time" Sa Eleanor och jag tror vi alla tänkte på samma minne för vi började alla små skratta.
"Are you thinking about that one time when we removed all the mirrors in the house and she had just coulerd her hair?" Skrattade Harry för fullt.
"And we said that it was green" Sa Louis och alla började skratta ännu mera
"That I think is the only time I have seen her really angry" Sa El och vi alla nickade medans vi skrattade.
Steg från vardags rummet kom mot oss och Niall kom in i rummet. Alla blev knäppt tysta. Han var röd omkring ögonen och hans panna var röd fläckig, sådär man kan få när man har gråtit.
"Daddy, they are telling me about mommy" Sa Tess exalterat.
"Yeah I heard" Sa Niall med ett leende. "And do you wanna know something?" Frågade han och Tess nickade.
"You have actually met your mom. The same day as you were born" Sa han och jag kollade konstigt på Niall. Ljuger han eller har hon det.
"Your mom hold you in her arms and told you that she loved you. Before she left us. She even kissed your forehead" Fortsatte han och jag tittade på Sandra som såg minst lika förvånad hon själv.
"Really?" Sa Tess överlyckligt och Niall nickade.
"You never told us that" Sa Liam och Niall vände blicken mot honom.
"I know.." Sa han bara.
Det började lukta bränt och rätt om det var gick brandalarmet igång. Alla ställde sej upp och jag sprang fram till ugnen.
"SOMEBODY NEEDS HELP" Skrek Louis med samma röst som han hade i Video diary vecka 9 från x factor. Den videon när han även rev upp sin skjorta. Och jag drog av honom glasögonen. Minnen...
Han sprang fram till ugnen och puttade undan mej.
Jag skrattade åt honom och han tog försiktigt ut brödet från ugnen. Han ställde plåten på spisen och jag började flaxa med armarna så röken skulle fösvninna. Brandalarmet fortsatte tjuta och alla stod med fingrarna i öronen.
Efter ungefär 5 minuter fick vi tyst på brandalarmet och det mesta av röken var borta.
"At least it's not cold" Sa Sandra oskyldigt och gjorde försiktigt tummen upp.
Vi tittade lite halvt irriterade på henne och hon log snett när hon tog ner tummen. Nialls garv började låta och när jag vände mej om stod Niall helt röd i ansiktet för han garvade så mycket. Varför vet jag inte men han skrattade så mycket att ingen av oss kunde vara tjuriga över maten längre. Utan vi alla började skratta. Allihoppa.
Nialls perspektiv:
Sex år. För sex år sedan fick jag reda på att jag skulle bli pappa. Och för lite mer än fem år sedan blev jag det. En pappa, till världens vackaste flicka. Theresa. Eller Tess som vi kallar henne. Som nu är fem år.
Men den kvällen blev jag även en ensamstående pappa. För då försvann min livs kärlek. Jenny. Hon hade inte överlevt födseln. Det var det jag fruktade. Andledningen varför jag inte ville att hon skulle föda Tess. Fast jag säger inte att jag hellre skulle vilja ha Jenny här än Tess. Det går inte att välja. För jag älskar dom båda så otroligt mycket. Jag förstår bara inte varför Tess ska behöva växa upp utan sin mamma. Varför jag ska behöva spendera mitt liv utan min andra halva. Varför kunde kunde jag inte få ha dom båda här, varför kunde vi inte få vara en familj som alla andra? Den där biten i mitt hjärta som Jenny tog med sej, kommer jag aldrig få tillbaka. Det hålet i mitt hjärta kommer aldrig riktigt fyllas.
Det har gått fem år. Och jag har fortfarande inte riktigt kommit över henne. Jag tror inte att folk förstår hur mycket jag faktiskt älskade henne. Jag tror inte hon förstod det heller.
Jag drömmer fotfarande om henne. Både bra och dåliga drömmar. Och ibland kan jag komma på mej själv att tänka på henne, när jag egentligen inte ska tänka på henne...
Min Mobil ringde och när jag tog upp den i fickan var det Harrys ansikte som lös. Jag klickade på svara och tryckte den mot örat.
"Hey dude" Svarade jag och började gå runt.
"Hi man" Sa Harry glatt.
"Whats' up?" Frågade jag.
"Nothing really. But I was thinking and that party we are having next month.." Började han.
"Yeah"
"Maybe we should plan it? Today? Lou, Liam and Zayn are already here" Sa han.
"I can't" Sa jag försiktigt.
"Why"
"Ehm... I'm actually going to the cementary" Sa jag tyst.
Det blev tyst ett tag och jag andades sakta ut.
"You sure? You haven't been there in a while" Sa Harry och jag hörde oron i hans röst.
"I'm sure" Sa jag bestämt.
"Oh okey but what about Tess?"
"She's with Sandra"
"Okey but we'll call you late tonight then?" Sa Harry och jag log halvt åt hans oro.
"Sure" Sa jag och log lite större. Det betyder så mykcet att dom bryr sej om mej.
Vi la på och jag stoppade ner mobilen i fickan igen.
Jag började gå mot hallen och när jag kom dit snörade jag på mej skorna och tog tag i min jacka. Jag bestämde mej för att gå dit. Så bilnycklarna lämnade jag hemma.
När jag kom fram till begravningsplatsen skapades en liten klump i magen. Jag fick syn på minnes stenen och jag kramade åt blommorna och kortet jag höll i handen lite hårdare. Jag börjde gå mot den och när jag kom fram tog jag ett djupt andetag. Jag satte mej ner på huk och la blommorna vid stenen. Jag stängde ögonen ett tag och bara andades.
Jag öppnade ögonen igen och satt mej i skräddarställning.
"Hi sweetheart" Började jag lågt. "Happy anniversary" Sa jag och log stort.
"I brought you flowers... It's roses, your favorite" Fortsatte jag.
Jag kollade ner på stenen och tog upp en av blommorna igen. Jag tog bort ena bladet och fortsatte en efter en. Jag visste inte riktigt vad jag skulle säga. Såklart visste jag om att hon inte hörde något och att det egentligen inte spelade någon roll vad jag sa. Men för mej gjorde det det. För mej spelar det roll. Sist jag var här var för lite mer än fyra månader sedan. Alla veckor är jobbiga. Men just den här veckan har varit extra jobbig.
"We miss you. Tess misses you... I miss you. So much" Sa jag tyst och en tår föll ner på marken.
"She has been talking alot about you lately. I try to explain, but it's hard.. You know It would be alot easier if you were here..." Skrattade jag tyst för mej själv samtidigt som jag snyftade till. "Other wise we're good! All of us. I talked to your mom the other day and they are also good. Your dad, your brothers, your sisters. Even your dog is fine" Sa jag och log lite lätt.
"And me.. I'm okey. Most of my days I'm actually great but some, I'm a wrack.. Today is one of those days when everything is just hard" Sa jag och svalde hårt.
Everything would be so much easier with you here. Smiling, laughing, Breathing would be easier with you here" Sa jag och tårarna började bränna bakom ögonlocken.
"If we could only have this life for one more day. If we could only turn back time" Viskade jag sakta.
Mina tårar började bildas igen och jag kände hur mina kinder blev blöta. Jag skakade saka på huvudet medans jag la handen på stenen. Jag stängde ögonen och en svag vind pust slog till min kind. Jag hörde röster bakom mej. Jag nöp mej själv lätt i handen och försökte svälja tårarna. Rösterna kom närmre och närmre och med bara en liten tvekan innan, vände jag mej om och mötte mina fyra bästa vänners blick, Sandras blick och den som betydde mest, Tess. Jag log halvt och Tess släppte Zayns hand innan hon sprang fram till mej. Jag omfamnade henne och hon gav mej en sån varm kram att jag blev alldeles varm i kroppen. Jag gosade in mej i hennes lilla axel och kramade om henne en aning hårdare.
Killarna och Sandra ställde sej brevid mej och när jag kollade upp kollade alla på mej och log svagt. Jag nickade och alla utom Liam gick tillbaka till bilen.
"Is it okey if I'm here" Frågade han medans han kollade ner på mej.
"Sure" Sa jag samtidigt som jag nickade.
Tess tittade upp på mej och gav mej blick som var svår att tyda. Tårarna började komma fram ännu en gång och även fast jag ville, gick det inte att hålla tillbaka dom.
"Dad why are you sad" Frågade hon oroligt och jag drog armen över ögonen och drog bort tårarna.
Jag brukar inte gråta inför tess. Jag vill alltid vara starkare än det. Så jag tror hon blev förvånad.
"I just miss your mom" Sa jag och log ett fejk leende.
Hon klappade mej på kinden och gick sedan närmre mej. Jag lyfte löst upp henne och satte henne i mitt knä.
"You know what uncle Hazza told me" Frågade hon försiktigt och jag skakade på huvudet. "He told me that we don't need to be sad" Sa hon, fortfarande med handen på min kind.
"He did?" Frågade jag och hon nickade ivrigt.
"Yes, because mom is right here" Sa hon och flyttade sin hand till mitt hjärta. Hon la sin andra hand på sitt egna hjärta och log svagt mot mej. Jag la min hand på hennes hand och besvarade hennes leende med ett eget.
"I love you Tess" Sa jag och kramade om henne.
"I love you too daddy!" Sa hon och pussade mej på kinden. "Now come on" Sa hon otåligt och började dra i mej.
"I want pizza. I'm starving" Sa hon gnälligt och både jag och Zayn började skratta.
Hon sprang fram till bilen där och resten satt och när dörren öppnades hörde jag skratt. Jag log lite för mej själv och tittade ner på marken.
"You okey" Frågade Zayn och la sin hand på min axel.
"Yeah.. She's right here isn't she" Sa jag medans jag la handen på mitt hjärta och små skrattade.
"Haha right. You have one hell of a cute doughter there man" Skrattade Zayn och jag nickade.
"I know" Sa jag och log. Ett riktigt leende för en gångs skull.
Det är dags att släppa taget om Jenny, min andra halva. För nu är hon inte min andra halva längre. Och den här gången är jag äntligen redo. Dessutom har jag mina underabar vänner och min underbara familj som stöttar mej. Plus världens bästa dotter.
The end....
The end....
Förlåt förlåt om det blv helt fel enligt era slut. Men jag ville att det skulle sluta lite sorgligt och iinte som alla andra noveller. Aja vad tyckte ni? Bra? Dåligt? Inte alls som ni trodde? Osv Låt mej veta :) Och vad tyckte ni om hela novellen? Jag vill veta allt :) Måste bara säga att jag är otroligt glad över er fina läsare som trots min usla uppdatering har varit kvar :) Helt amazing :) Men seriöst nu ha det underbat och lycka till med allt det ni håller på med i era liv.
Det har varit super kul att läsa varje liten kommentar och jag har blivt glad varje gång :)
Puss och kram skumbanan. Love youuuu <3
Kapitel 61
Tidigare (Harrys perspektiv)
"Listen guys" Sa Liam när han ställde sej upp. "Even tough it doens't feel like it right now, I truly think that everything is gonna be okey! We just need to have faith. But Jenny is a strong person and she'll get trough this. Plus she has us! She and Niall will work it out. I just know it" Sa han hopp fullt och vi alla fyra hade tårar i ögonen. Sandra gick mot Liam och han öppnade sin famn för henne. Jag och Louis följde Sandras exempell och nu stod alla i en grupp kram. Även fast hoppat gått upp lite efter Liams tröstande ord, kunde jag inte sluta tänka på Niall och Jennys konversation
Nialls persepktiv:
Mitt hjärta gick i bitar. Jag lovar att Harry tillochmed kunde höra det krossas när vi satt där på bänken utanför sjukhuset. Min Jenny... Mitt allt. Jag vet inte riktigt varför jag blev så ledsen egentligen, det finns ju ingen chans att hon behåller barnet. Inte om jag får ha något att säga om saken.
Jag visste att Harry ljög när han sa att det inte var nått mer. Men jag förväntade mej inte nått sånt här.
Nervöst gick jag genom korridoren och mina andetag var långsamma. Jag såg patienter, familjemedlemmar, kirurger, sjukstystrar. Dom gick, skrattade, pratade. Men jag hörde inget. Jag kunde inte tänka ritkigt. Jag hade ingen aning om vad jag skulle säga till henne. Bara att hon inte skulle föda barnet. That's it. Jag var så arg, men även rädd och ledsen.
Med blicken i marken öppnade jag dörren.
"Ni..all" Hörde jag hennes ljuva stämma.
Jag kollade upp och mötte hennes varma men snea leende. Jag drog undan blicken. Jag kände hur tårarna började bränna bakom ögonlocken men jag ville inte gråta. Jag ville visa mej stark. Hon behövde någon som var stark åt henne.
Hon hade fortfarnade slangar i armen som var kopplad till en maskin. Hon hade håret i en knut och man såg hur trött hon var. Och inte trött trött, utan trött som i trött i kroppen, hon var svag...
Hon satt upp och när jag började gå fram till henne flyttade hon på benen så jag kunde sätta mej ner. Jag satte mej på kanten av hennes säng och hon tittade på mej. Länge. Jag tittade ännu en gång ner och en tår föll ner på mitt lår. Hon la sina fingrar under min haka och lyfte upp mitt huvud.
"He told you.. Didn't he?" Sa hon ledsamt och jag nickade sakta på huvudet.
Det rann flera tårar ner från min kinder och hon torkade bort en. Fan, jag skulle ju inte gråta.
"Are you mad" Frågade hon försiktigt och hon hade en blick, som jag inte kunde tyda.
"No" Sa jag men ändrade mej snabbt. "Yes" Sa jag lite halvt argtt. "Ofcourse I'm mad" Fortsatte jag.
Jag ställde mej upp och drog bort tårarna. Jenny kollade ledsamt på mej och jag blev bara argare av det. Hon ska inte titta medlidande på mej. Hon borde titta på sej själv och känna medlidnande.
"But I'm not mad at you. I'm mad at myself" Sa jag frustrerat. "Mad at this. This whole situation" Jag började gå fram och tillbaka jag kände hur jag var nära till att verkligen, verkligen bryta ihopp.
Jenny sträckte ut armen mot mej.
"Niall you haven't done anything, so why would you be mad at yourself?" Sa hon lungt och jag kollade på hennes utsträckta arm.
"I'm mad for not supporting you. For not beeing understanding. I'm mad for storming out earlier. And I'm mad for not using protection." Sa jag argt och för varje ord jag sa, gjorde det bara mer verkliget.
"It's not you fault. It's no ones fault" Sa hon med ett varmt leende. Hennes omtanke och snällhet var förbluffande.
"I'm also sorry..." Sa jag och Jenny ryckte till.
"Why are you sorry Niall?" Sa hon misstänksamt.
"For what I'm about to say" Sa jag sakta och Jenny kollade på mej med stora ögon och hon skakade lite på huvudet. Som om hon inte ville att jag skulle säga något. Men jag skulle inte vara tyst. Hon måste veta.. och jag måste veta. Jag måste veta att hon inte tänker föda det här barnet. "You can't have this baby!" Sa jag snabbt och hon suckade innan hon tittade upp på mej.
"Niall.. I" Började hon men avbröt sej själv och jag tog min chans.
"Jenny I don't want you to have this baby! You can't have this baby" Sa jag frustrerat och Jenny kollade argt på mej.
"It's not you place to be!!" Sa hon argt. Det var inte förrens nu som hon började visa lite känslor.
"Oh really" Fräste jag. "It's not my place to be but I'm the father?!" Fortsatte jag irreterat.
"Niall you can't tell me what to do" Hon höjde rösten lite samtidigt som hon ställde sej upp.
"JENNY. HAVING THIS BABY CAN GET YOU KILLED!" Skrek jag och hon ryggade tillbaka innan hon tog ett steg fram.
"YOU DON'T THINK I KNOW THAT?" Skrek hon tillbaka.
"Then why do you want it?" Sa jag lite lugnare.
Hon tog ett steg emot mej och lkollade djupt in i mina ögon.
"Because I love her.. Or him" Sa hon ganska tyst och jag himlade lätt med ögonen.
"Why do you roll your eyes at me Niall? I hate it when you do that!"
"BECAUSE!" Skrek jag och hon tittade förvånat på mej. "Don't you understand?" Frågade jag som om det vore uppenbart. Varför förstod hon bara inte?
"Understand what?" Sa hon desperat.
"That if I lose you, I will never get over you. That I would cry my eyes out every singel day if you died. And that a life with out you, is not a life" Sa jag tyst. " I love you so so mutch Jenny. I Love you so mutch it hurts and right now I kind of hate that I love you so mutch. Fortsatte jag och tårarna vill tänga sej fram men jag höll tillbaka dom.
Hon gick fram till mej och klappade mej på kinden.
"I love you too But I'm having this baby Niall.." Hon log varmt och gulligt. "Now it's up to you.. if you're in or not" Sa hon hoppfullt och jag fnös lätt.
"I'm not just gonna stand by and watch it slowly kill you Jenny!" Sa jag bestämmt och började gå mot dörren. Det där var hårt. Jag vet och jag ångrade mej så fort orden hade lämnat min mun. Det klart att jag ville stötta henne men allt var bara fel just nu.
Jag hörde rörelse bakom mej och när jag vände mej om mötte jag hennes sorgsna ögon.
"It's not an IT Niall! It's a she or a he... It's a mini you or a mini me" Sa hon hackigt med gråt i halsen. "It's a baby" Fortsatte hon och allt blev tyst. Maskinerna, hon, jag. Allt. Det var bara tysnad.
"Jenny..." Mummlade jag medans jag gick för att sätta mej ner på sjukhus sängen.
Det var inte förrens jag hörde mina höga snyftningar som jag märkte att jag grät. Jenny satte sej brevid mej och jag mötte hennes blick. Hon grät inte. Men det gjorde jag, helt hysteriskt. Jag ville bara försvinna. Hon öppnade sin famn och jag lutade mitt huvud mot hennes bröst. Hur kommer det sej att det är hon som är stark och inte jag?
"I'm having this baby" Upprepade hon och jag sträckte på mej för att titta henne djupt i ögonen.
"No" Sa jag och hon var nära till att börja gråta. "We're.. having this baby" Rättade jag och tog tag i hennes hand.
Hon log ett sånt varmt och äkta leende att jag själv började le. Men det gick snabbt över för mej. Jag tittade in i hennes ögon och jag tror hon förstod hur rädd jag var.
"I just don't wanna lose you" Snyftade jag lätt och hon strök mej över håret.
"I know. I know..But you won't. I can feel it... We are gonna be a familly" Sa hon jag kollade upp på henne.
Det var konstigt hur stark hon var. Hur orädd och positiv hon var.
Så där :) vad tycks? Vad tror ni händer? Vad vill ni ska hända? Jag har redan en plan, men skulle vara kul att veta hur ni vill att den ska sluta. Eftersom nästa kapitel kommer vara den sista... Kommer någon gång haha, kika inte lite då och då som sagt :) Ska dock försöka lägga upp det nu i veckan någon gång så ni kan få ett avslut för guds skull :)
Hoppas ni har det bra :D <3
Kapitel 60
Sandras perspektiv:
Jag vände mej om mot Liam, Harry och Louis och alla tre hade tårar i ögonen. Alla utbytte blickar med varnadra och Liam sträckte ut sina armar mot oss. Vi log och sedan omfamnade vi varandra.
"So when can we see him" Frågade Harry med ett leende när vi släppt varandra.
"Now. But he's not awake yet" Svarade han och jag kollade glatt på killarna.
Fast Harry såg lite nere ut.
"I'll go and tel Niall the great news! And see how Jenny is doing" Sa han först glatt men sedan lite lesnare.
Juste fan. Jenny, jag hade blivit så glad att jag glömt bort att hon också svimmat.
"I'll come with you" Sa Louis och små sprang till Harry.
Dom vände sej om mot mej och Harry log snett mot mej. Det såg ut som om han ville att jag skulle följa med. Men allt jag ville just nu var att träffa min underbara Zayn.
"You two go and we'll come in a bit" Sa Louis och Harry kollade på oss med ett leende. .
"Okey, Say hi to Niall for me. And ofcourse To Jenny if she's awake" Sa Liam och Louis nickade innan dom gick.
Lite skuldkänslor fick jag över att jag inte följde med. Men Jenny hade faktiskt 'bara' svimmat, Zayn var ju nära på att dö. Tänkte jag, men fick faktiskt ännu mer skuldänslor för att ha gämfört dom.
Liam tog mej tillbaka till verkligheten när han harklade sej.
"Shall we go" Sa han med ett leende.
Jag nickade långsamt och vi började sedan gå.
Sandras perspektiv:
Vi kom närmre och närmre rummet och för varje steg blev min andning snabbare och snabbare. Det kändes som om korridåren bara blev längre och avståndet till dörren var längre ifrån mej än vad den var från början. När vi äntligen kom fram till dörren stannade jag upp och kollade upp på Liam. Han log varmt mot mej och jag försökte klämma fram ett leende innan min blick gick till handtaget. Det var inte förrens jag höjde handen för att öppna dörrren, som jag märkte att jag skakade. Jag stängde mina ögon och tog ett djupt andetag. Jag ville öppna dörren, det ville jag. Men jag var rädd för vad jag skulle få se. Jag kände en hand på min axel och en annan ta tg i min hand. Jag öppnade sakta ögonen och när jag vände mej om stod Harry, Louis och Niall bakom mej. Jag kollade ner på min hand och det var Liam som höll i den.
"Don't worry. Everything's gonna be okey" Sa han och gav mej en kram i sidan.
Niall, Harry och Louis kramade om mej och i det ögonblicket var det som om jag fick nån slags stark känsla. Jag fick nya krafter. Jag sträckte på mej och gav dom ett leende.
"Are you gonna open it or should I do it" Sa Louis och vi skrattade till lite. Men det dog ut rätt så snabbt.
"I'll do it" Sa jag och släppte Liams hand för att öppna dörren.
Den öppnades och hundra tankar snurrade i mitt huvud och jag ville inget annat än kasta mej på honom och gråta i hans famn, men jag var så rädd att han skulle gå sönder. Det var inte förrens jag kollade ordentligt på honom som chocket slog till mej. Han hade slangar i ansiktet och i armarna som var kopplade till olika masikner och ställningar. Han hade en slang nere i halsen och jag visste redan då att det var illa. En sån slang hade man bara om man inte kunde andas av sej självt. Han var blå och hade små sår i hela ansiktet och var lite små svullen här och där. Han hade gips på armen och den låg längst i sidan.
Killarna gick in och mot honom. Men jag kunde inte. Benen var som fast klisstrade. Jag mötte Nialls blick och han tog ett steg framåt. Han var tårögd och man såg klart och tydligt hans oro.
"Come on" Sa han och tog min hand.
"Ehm.. I" Började jag och alla kollade på mej. "Can I be alone with him for five seconds?" Bad jag och kollade skamset ner i marken. Jag visste att det var dåligt att be dom et, eftersom han var deras bästavän, men jag var tvungen.
Dom kollade på varnadra och Louis var den som tog första steget.
"Sure" Sa han och gav mej en puss på håret innan han gick mot dörren.
Harry kom emot mej och jag mötte hans blick.
"We'll be right outside" Sa han med ett snett leende innan han också gick ut.
"You just say the word and we'll be back" Sa Niall och kramade om mej, jag nickade försiktigt.
Liam gick förbi mej och jag vände mej om när han harklade sej.
"I promise you, we'll get through this. You just have to believe it" Sa han och nickade mot Zayn.
"Dare to dream right?" Sa jag frågandes och Liam nickade tydligt med ett leende.
Dörren stängdes och nu var det bara jag här inne med Zayn. Jag vände mej om mot honom och ögonen vattnades på en gång. Han såg så svag ut. Jag tog ett steg fram och gick för att sätta mej ner på fotöljen som stod brevid sängen. Jag studerade honom och tog sedan tag i hans hand.
"Hi Babe" Sa jag och en tår föll ner från mitt ena öga.
"Did you get the candy?" Frågade jag och skrattade tyst för mej själv medans fler tårar rann.
Jag skakade föriktigt bort tårrna och tog ett fastare tog om hans hand.
"Hey babe... You are scaring the shit of averybody. Me, the boys, your familly, your fans. We all need you to wake up. We need you" Speccielly me, cus you know.. You're my rock, the love of my life. My one and only. And I don't think I can keep living my life without you. You are to important." Jag tog en Paus för att svälja tårarna.
"You and Jenny are the most important things I have in my life. And she isn't feeling verry good. She collapsed earlier tonight. And that scares me, cus you and me both know something isn't right about her. But she won't tell me what is bothering her. Everything is falling apart and I just need you to tell be that evrything is gonna be okey. Because I'm not gonna believe it untill you say it" Sa jag och tårarna började rinna.
"Zayn please wake up... I need you" Sa jag och kramade om hans hand hårdare. Tårarna rann mer än någonsin. Jag ställde mej upp och la mej så försiktigt som möjligt brevid honom. Mina ögonlock blev tyngre och tyngre och rätt som det var somna jag.
"Sandra. Wake up" Hörde jag en röst och när jag sakta öppnade ögonen stod Louis framför mej.
Jag kollade snabbt på min handled där min klocka visade två på eftermiddagen. Shit vad länge jag måste ha sovit, tänkte jag sömingt. Jag vred och vände på mej och såg att Zayn inte hade någon slang nere i halsen längre. Jag tittade förvånat på Louis som log stort mot mej.
"They took it off a couple of hours ago and he's breading on his own now" Sa han glatt och jag hoppade upp ur sängen och kastade mej i Louis famn.
Han skrattade till och jag kramade om honom riktigt hårt. Han la sina armar runt mej och kramade om mej tillbaka.
Att han andades av sej sjäv var ett bra tecken. Det betydde att det var ännu större chans att han skulle vakna. Jag släppte taget om Louis och vi kollade glatt på varandra. Han hade ett stort fånigt leende på läpparna och jag hade ett lika stort leende jag med.
"And do you wanna know some other good news?" Frågade han och jag kollade skeptiskt på honom. Vad skulle det kunna vara.
"Yeah any good news would be good right now" Sa jag glatt och han log.
"Jenny's awake" Sa han och jag blev tyst och visade inte en min.
Han tittade konstigt på mej och jag sa inget. Jag hade lite dåligt samvete över att jag inte hälsat på henne. Så det känndes konstigt att visa hur glad jg egentligen var. För det var jag, innombords skrek jag av lycka. Men jag kännde mej skyddig som inte gått til lhenen och Niall. Dom betyder ju så pass mycket för mej. Speciellt Jenny, vi hade gått igenom så mycket tillsammans och det fanns inget som kunde förstöra våran vänskap, men hon måste hata mej för att jag inte visat att jag bryr mej.
"Do you believe it now?" Frågade han och jag kollade oförståendligt på honom. "Do you believe that everything's gonna be okey?" Frörtydligade han sej och jag kunde inte låta bli att le.
"Yeah.." Sa jag och kramade om honom en sista gång.
Allt skulle nog ändå bli bra.
Harrys perspektiv:
Zayn hade blivit av med några slangar och skulle antgligen vakna senare idag eller imorgon. Jenny hade vaknat och mådde hyffsat bra och när Niall kom förbi oc hsa det, var hon och pratade med doktorn. Stämingen var hoppfyll och alla hade inställnigen att det skulle bli bra. Att Zayn skulle vakna snart och att Jenny skulle bli piggare. Och det känndes faktiskt som om allt skulle bli som vanligt igen.
Liam, Louis och Sandra var alla inne hos Zayn. Vilket jag också var, sen hade alla blivit hungriga och såklart när vi röstade på vem som skulle köpa mat, röstade alla på mej. Med en suck och skratta från dom andra, gick jag sedan ner till cafterian.
På väg ner till cafeterian såg jag Niall springa förbi. Han såg arg ut och hans ögon var blodsprängda. Van fan kan ha hänt?
"NIALL" Skrek jag oroligt och snabbt.
Han stannade upp. Han mötte min blick och precis som jag skulle öppna munnen, tittade han ner i marken och vände sedan på sej.
"NIALL WAIT" Skrek jag lite högre men han skakade bara på huvudet och gick sedan iväg.
Jag kollade chockat på Niall när han sprang iväg. Tankarna om vad som kunde ha hänt var blandade, men det måste vara nått med Jenny.
Oroligt fortsatte jag gå ner till cafeterian, men det känndes fel att bara vänta med att höra vad som hänt. Dessutom blev jag rejält orolig över Jenny. Jag tog hissen upp till våning tre och sedan gick jag till Jennys rum. Utanför hörde jag snyftningar och massa skrammel. Jag öppnade dörren och mötte en gråtandes Jenny. Hon stod och pillade på en maskin. Hon kollade upp på mej och fort som satan försökte hon få bort slangen som var kopplad från hennes arm till en ställning.
"Jenny don't do that" Sa jag och gick fram till henne.
"I need to find Niall" Sa hon och försökte rycka bort slangen.
Jag la min hand på hennes fria hand i ett försök att lugna ner henne.
"I need to find Niall" SA han ännu mer stressat och tårarna rann.
"Jenny you need to relax" Sa jag och tog tag i hennes över armar.
"NO! I NEED TO FIND HIM" Skrek hon och jag tog ett steg bakåt i chock.
Hon ryckte bort slangen och i ett försök att springa, ramlade hon och det brast för henne. Hon satt kvar och la sina händer för ansiktet. Jag satte mej bakom henne och körde mina händer under hennes armar. Jag lyfte upp henne och drog in henne i en varm och beskyddande kram. Hon la sina händer på mitt bröst och snyftade medans tårarna rann. Jag fortsatte hålla om henne medans vi satte hos på sjukhus sängen.
"You wanna tell me what's uppsetting you?" Frågade jag lungt och hon nickade försiktigt.
Hon drog sina fingrar under hennes ögon och tog ett djupt andetag innan hon satte sej rakt och vände sitt huvud mot mej.
"You know when we were in sweden and I was feeling really sick?" Frågade hon och jag nickade. "Well as you know, I did a pregnacy test. And what you don't know is that it showed positive" Sa hon och mina ögon vidgases en aning.
"yeah I know what you're thinking... She shouldn't have lied. And I know I shouldn't have.." Sa hon och jag kunde inte riktigt förstå. Hon tittade sakta upp på mej och en tår slank ner från hennes öga. "I was scared... I still am" Sa hon och fler tårar rann. Jag drog in henne i en kram.
"You and Niall will work it out. You always do" Sa jag tröstade men hon skakade på huvudet.
"I don't think so..." Sa hon och jag släppte taget om henne. "I have this thing... I can die if I have this baby" Sa hon och tårarna slutade rinna på henne. Det var som om det inte gjorde henne nått.
Vi satt kvar ett tag och hon förklarade hur det gick till och jag satt bara där. Sa inte alls mycket. Försökte mest få det att sjunka in att hon faktiskt inte bara var gravid, utan att hon kunde dö. Jag tänkte på Niall, hur han skulle reagera när hon berättade det för honom. Jag vet att han skulle be henne ta bort ungen. men jag visste ääven att Jenny skulle vägra. Dom hade varit med om så mycket. Niall och Jenny. Det fick inte ta slut så här.
"I'll find him. You just stay here resting. Okey?" Sa jag och hon nickade sakta.
Efter tag av letande, hittade jag honom tillslut. Han satt precis utanför sjukhuset och bara tittade ut i tommaintet.
"Hey man" Sa jag när jag gick fram till honom.
"Hi" Sa han tyst innan han tittade upp på mej.
"How are you?" Frågade jag och han flyttade en bit på sej.
"Not so good" Sa han och jag satte mej ner.
"I talked to Jenny" Sa jag försitkigt och han mötte min blick.
"She's pregnant Harry!" Sa han drog sina fingrar genom håret. "She didn't tell me. And she has known it for two months" Fortsatt han upprört.
"I know and you have every right to be uset. But she really needs you" Sa jag och han gav mej en arg blick.
"And I needed her to tell me from the begining" Sa han ägande och kollade rakt fram igen.
"I know and that sucks man! But let's be honest.. It's a reason why you haven't left the hospital" Sa jag och han kollade ledsamt på mej.
"Yeah... I'll take a bullet for that girl" Sa han och hans ögon började vattnas.
"Don't tell me that.. Tell her! She really needs you man" Sa jag och han nickade försiktigt.
"Did she tell you anything else" Sa han och jag fick genast en klump i magen. Skulle jag säga det?
"Nope" Sa jag kort.
"Harry.. we hang out almost everyday.. I know when you're lying" Sa han och rynkade pannan.
"I'm not" Ljög jag.
"Harry.. Jenny means everything to me, so if there is something wrong or she told you something els that I don't know.. I wanna know about it... Plus you said she needs me more than ones" Sa han och jag blev stum. "Harry I know you're lying!! What did she tell you?" Frågade han och jag bet mej lätt i läppen innan jag berättade allt. Precis allt vad hon berättat för mej. Först sa han inget, han bara satt och lyssnade. Eller jag har ingen aning om han lyssnade efter jag sagt att hon kan dö. Det såg ut som om han blev rätt så chockad. Men sen ställde han sej upp och kollade ner på mej.
"I'm going to see Jenny" Sa han och gick.
Jag satt kvar ett tag men insåg sedan att jag kanske ska gå tillbaka till dom andra eftersom don undrar nog vart jag tog vägen. Mina tankar var på Niall och Jenny och jag bad om att dom skulle lösa det. Det förtjänade dom.
Jag kom fram till Zayns rum och möttes av massa glada hej.
"HARRY" Skrek Sandra glatt. "The doctor was here earlier and he said Zayn is doing great and he'll defenetly wake up" Fortsatt hon och hon hade världens största leende på läpparna.
"That's great" Sa jag glatt. Äntligen lite goda nyheter.
Jag gik fram till en av dom lediga stolarna och satte mej ner på den.
"Where is our food" Sa Liam förvånat och alla kollade på mina händer.
"I'm starviing" Gnällde Louis.
Ingen av dom hade en aning om vad som pågår egentligen.
"Ehm it's something you have to know" Började jag och dom kollade oroligt på mej och sedan på varnadra.
Jag kollade på Sandra och det var som om hon visste vad jag skulle säga, för det lös av oro om henne.
"It's about Jenny isn't it?" Sa hon och jag nickade.
"She's pregnant" Sa jag snabbt och dom kollade chockat på varandra. "And she has this ilness that makes her blood dry inside of her body.." Sa jag ledsamt och kände hur tårarna började bränna bakom ögonlocken. Men Sandra avbröt mej.
Sandra sa något på svenska och vi kollade undrande på henne. "it means that she can get killed if she decides to have the baby right?" Sa hon och jag nickade långsamt. Hur visste hon det?
"My friends mom had it and she died" Sa hon och jag svalde hårt.
"Wow I'm not hungry anymore" Sa Louis och vi kollade ledsamt på varandra.
"She's not keeping the baby right?" Sa Liam och jag vände mitt huvud mot honom. "I mean not if it can get her killed" Fortsatt han och jag skakade på huvudet och mummlade jag vet inte.
"Does Niall know?" Frågade Sandra medans hon ställde sej upp.
"Yea" Sa jag samtidigt som jag nickade.
Honbörjade gå mot dörren men jag ställde mej upp och ställde mej ivägen.
"Where are you going?" Frågade jag och när hon vände sej om såg jag att hennes ögon var vattniga.
"I'm going to talk to Jenny" Svarade hon medans en tår trillade ner.
"Niall and she is talking right now" Sa jag och hon gick in i min famn.
"She's my best freind" Snyftade hon och jag schysade henne.
Liam kom bakom mej och kramade om oss. Jag släppte taget om dom och kollade bak på Louis. Han grät. Jag gick fram till honom och han suckade djupt.
"Why does this awful things keep happen to this nice people? I don't understand" Sa han frustrerat och argt, men också sorgset. "What's the piont of being nice if bad things keep hapend" Sa han och jag kollade medlidande på honom.
"Being nice always has it's meaning" Sa Liam varmt när han tog ett steg mot Louis.
"Not always" Muttrade Louis argt.
"Remember that fan, who had cancer?" Frågade Liam och jag kom ihåg den dagen vi läste hennes brev.
Louis nickade och Liam fortsatte prata.
"We changed that little girls life... Being nice always matters, maybe not for you but for someone else" Sa han och Louis kollade sorgset på Liam. Louis nickade sakta och Liam log varmt mot honom.
"Listen guys" Sa Liam när han ställde sej upp. "Even tough it doens't feel like it right now, I truly think that everything is gonna be okey! We just need to have faith. But Jenny is a strong person and she'll get trough this. Plus she has us! She and Niall will work it out. I just know it" Sa han hopp fullt och vi alla fyra hade tårar i ögonen. Sandra gick mot Liam och han öppnade sin famn för henne. Jag och Louis följde Sandras exempell och nu stod alla i en grupp kram. Även fast hoppat gått upp lite efter Liams tröstande ord, kunde jag inte sluta tänka på Niall och Jennys konversation.
Hejhopp vänner :D long time no see he? Aja, såg att det inte gick att kommentera på det förra kapitlet men skulle verkligen upskatta en eller två kommentarer, för jag jobbade hårt med detta kapitel :) Det kommer ta ett tag för kapitlerna att komma upp men ett slut har jag lovat och ett slut ska ni få. Kolla in här lite dåochdå bara så ser ni nog ett kapitel någon gång :)
Hejhopp vänner :D long time no see he? Aja, såg att det inte gick att kommentera på det förra kapitlet men skulle verkligen upskatta en eller två kommentarer, för jag jobbade hårt med detta kapitel :) Det kommer ta ett tag för kapitlerna att komma upp men ett slut har jag lovat och ett slut ska ni få. Kolla in här lite dåochdå bara så ser ni nog ett kapitel någon gång :)
Kapitel 59
Tidigare (Harrys perspektiv)
Det gick tre timmar och nu var klockan halv tre på natten. Sandra hade sina fötter i mitt knä och halv sov mot Liams axel. Louis satt och stirra ut i tomma intet. Niall hade kommi tillbaka från Jenny, då han inte fick vara där inne, men hade försvunnit någonstans.
En man med ljusgrön rock kom mot oss och jag blev genast piggare. Men inte på ett bra sätt. Snarare nervös. Jag blev väldigt nervös och hjärtat pumpade fortare för varje steg han tog. Han sträckte sin hand efter min hand och sedan i Louis och Liams händer. Han hette Aiden Collins.
Det gick inte att bedömma hur läget var efter hans blick. Han hade ett sten ansikte och det gjorde mej inte direkt lugnare.
"Please tell us it's good news. I don't wanna wake her up if it's bad" Sa Liam och pekade lätt på Sandra som lutade sej mot honom.
"You can wake her up" Sa han vänligt och vi alla log mot honom.
Jennys perspektiv:
Det första jag såg när jag vaknade upp, var Niall. Han sov i fotöljen som var brevid mej. Han vilade sitt huvud på min säng och han hade min hand i hans hand. Han suckade sömingt, jag tog min lediga hand och strök honom försiktigt över kinden. Han rörde sej lite men sedan la han han huvudet åt andra sidan och fortsatte sova vidare. Jag kunde inte låta bli att le. Han var så fin.
Det var fint väder ute. En sån där solig dag som det kan vara i februari. Klockan kanske var runt ett på dagen.
Jag lät min hand falla längst hans rygg, när jag helt plötsligt kände ett kraftigt magont. Jag knep i hopp ögonen och drog bort min hand från Nialls. Jag nöp täcket med mina händer och försökte andas djupt för att inte väcka honom. Det var säkert inget farligt, men jag ville inte oroa honom i onödan. Fast därremot kunde jag inte sluta tänka på att det kanske är fel på barnet. Jag skakade bort tankarna och efter ett tag släppte det onda.
Jag slappnade av genom att lägga mej till rätta i sängen igen. Jag vred huvudet på Niall och studerade honom igen. Han hade vidöppen mun och det rann dreggel vid hand mungipa. Jag skrattade till och jag märkte inte att jag hade skrattade lite för högt, förrens han började röra på sej. Han satte sina händer på sängen och med hjälp av dom tryckte han upp sej. Han såg trött ut och när han såg mej sprack han upp i ett leende.
"Baby" Tjöt han glatt och nästan kastade sej över mej.
"Hello to you too" Skrattade jag lätt och omfamnade honom.
Han kramade om mej hårt och jag borrade in mitt huvud i hans nacke. Vi släppte varandra och log mot varandra innan han pussade mej lätt på munnen.
"How are you? Are you okey? Are you in pain? I mean should I get a nurse?" Frågade han stressat och jag skrattade bara.
"I'm fine I guess" Sa jag och la min hand på hans kind.
"No you're not..." Mummlade han och jag kollade konstigt på honom. "Jenny... You collapsed this night and you say you're fine?" Sa han oroligt med en ton som om det vore en fråga.
"Niall, I'm okey, promise" Sa jag och strök min hand längst hans kind medans jag log. "How's Zayn? Anything new" Frågde jag och började fläta mitt hår.
"He's out of surgery... Me and and the boys and Sandra went to see him, but he's not awake yet. The doctors said he'll probably wake up today or tomorrow" Sa han och jag log samtidigt som en tyngd lyftes från mina axlar.
"That's good news" Sa jag glatt. "I wanna see him and the rest of the gang" Sa jag och precis när jag var på väg
att ställa mej upp puttade han ner mej lätt i sängen igen.
"Niall" Sa jag irreterad när jag föll mot sängen.
"I don't want you to go anywhere without a nurse telling you that it's okey" Sa han beskyddande och satte sej brevid mej.
Efter små bråkat om vad som jag fick och inte fick göra och jag himmlat med ögonen många gånger mot honom vann han och tillslut kom det en sjuksköterska in till oss.
Så fort hon kom, skapades det en klump i min mage. Min andning blev tyngre och jag kände mej svim färdig. Bebis tankarna kom upp i mitt huvud igen och jag troode jag skulle dö. Jag blev så nervös att svetten började diskret rinna ner min panna och jag kände hur tårarna började bränna bakom ögonlocken.
Eftersom Niall inte visste om att jag var gravid, ville jag inte ta några chanser genom att ha honom i rummet, så jag sa att jag ville ha något att dricka, så han gick till caffeterian.
"Sooooooo Jenny" Sa hon extremt långsamt medans hon ställde sej framför min säng.
"Yes" Sa jag kort och min röst var en aning skakig.
"I have some questions for you, and you have to answer them correct" Sa hon alvarligt och jag nickade långsamt.
"When was the least time you ate?" Sa hon och kollade ner i sin journal.
"Yesterday" Sa jag kort.
"When?" Sa hon och skrev ner något på sina papper.
"Yester day, around lunch" Sa jag och hon tittade på mej med rynkande panna.
"And what did you eat" Sa hon och jag suckade.
"Some sallad" Sa jag och kollade ner i marken.
"And before that" Frågade hon och jag kollade sakta upp på henne.
"Dinner, the night before" Sa jag och hon skakade på huvudet innan hon skrev massa saker.
Det visade sej att jag hade närings brist. Och att barnet inte alls måde bra av det, inte jag heller för den delen. Det var därför som jag hade svimmat och även fått kramper både idag och igår. Det var det sättet som kroppen sa ifrån. Men det var inte allt som var fel. När dom tagit alla tester på mej visade det sej att jag hade en genetisk blod sjukdom.
"Like.. what does that mean?" Sa jag oroligt och hon hoppade närmre mej.
"The doctor will be here soon to tell you all about it. But Jenny... Having this baby is dangerous for you, having this baby can get you killed" Sa hon och mitt hjärta hoppade över ett slag.
"Oh god" Mummlade jag och hon reste sej upp.
"I'm gonna get Dr. Cape, and she'll tell you so mutch more than I can" Sa hon och jag nickade långsamt.
Hon försvann ut genom dörren och mina tårar började rinna. Varför skulle det här hända mej?! Vad har jag gjort världen? Tänkte jag och blinkade bort en tår. Hundratals tankar började spinna runt i min hjärna medans mina tårar rann. Vad ska Niall säga? Han vet inte ens om att jag är gravid, och nu kan jag dö. Vad ska alla andra säga? Vad ska jag göra?
Dörren öppnades och jag samlade mej så gott som det gick.
"Hello Jenny, I'm Dr. Cape" Sa hon och skakade min hand.
"Hi" Sa jag tyst.
Hon satte sej på fotöljen och berättade allt. Vad mina alternativ är, Vad som kan hända, hur min kropp fungerar.
Genom att vara gravid har jag lättare att få en blod propp som kan sätta sej i tex hjärtat. En blodpropp är när blodet stelanar inuti kroppen och det är väldigt farligt.
Jag försökte visa mej stark, men det gick åt skogen. Inte för att jag trodde att hon skulle förvänta mej att jag bara skulle sitta där. Jag är ju bara 16 år. Tårarna rann och jag hyperventilerade som aldrig förr.
Hon lungnade ner mej lite och nu hyperventilerade jag bara lite lätt. Dörren öppnades och Nialls blonda hår syntes. Han kollade upp och när han såg att vi hade besök harklade han se och ställde drickorna på bordet.
"Hi I'm Niall" Sa han och skakade hand med Dr. Cape.
"Hi Niall, I'm Dr. Cape" Sa hon med ett leende. "So are you the father" Frågade hon och Niall brast ut i skratt medans jag fick en klump i magen.
"Haha father? No I'm her boyfreind! Do I look that old" Skrattade han och Dr. Cape fick ett förvånat uttryck i ansiktet.
"Ehm no... I meant father of the baby" Sa hon och hennes blick skifftades mellan mej och Niall.
"What baby" Sa han förvirrat och rynkade pannan.
Varken jag eller Dr. Cape sa någonting och han fortsatte att rynka pannan. Jag studerade honom och någoning ändrades tillslut i hans ansikte. Han såg inte förvirrad ut längre, hans rynka i pannan försvann och när han kollade in i mina ögon, skakade han lätt på huvudet. Jag kollade ner på min mage och sedan in i hans vackra helt underbara blåa ögon. Man såg besvikelsen i hans ögon och dom vigdades lite. Han gick närmre mej och jag kollade ner på mina händer.
"When did you find out" Frågade han och man hörde att han var upprörd.
"Niall I... ehm..." Stammade jag och han fnös lätt.
"When did you find out" Frågade han igen med en gnutta panik i rösten, jag kollade upp på honom och han stod med armarna i kors.
"When we were in Sweden" Mummlade jag och han skakade på huvudet. "Niall I'm sorry, I was gonna-" Började jag men han avbröt mej.
"No" Sa han och gick mot dörren.
"NIALL WAIT" Skrek jag och det sved bakom ögonlocken.
"No.. I can't believe you" Sa han besviket och slängde dörren efter sej.
Jag kollade på Dr. Cape som stod där obekvämt med ett förvånat uttryck. Jag gömde ansiktet i mina händer och tårarna rann mer än vad dom gjorde innan. Fan! Allt det här är mitt fel och nu har jag ingen...Tänkte jag och slängde mej på sängen.
Sandras perspektiv:
När Liam först väckte mej var jag alldeles lullig, men så fort jag fick syn på doktorn som stod framför oss, fick jag ett ryck och blev hur vaken som helst.
"Hello I'm Dr. Collins" Sa han och sträckte fram handen mot mej.
"I'm Sandra" Sa jag och tog tag i hans hand.
Han tog ett djupt andetag och det kändes som allt hände i slowmotion. Jag kände Liams blick på mej så jag vred huvudet mot honom. Han log svagt mot mej och sedan kände jag hur hans hand tog tag i min. Jag tittade på min hand och sen på Liam. Jag log snett tillbaka och grep ett fast tag om hans hand. Dr. Collins Började äntligen prata engelska. För jag fattade nada när han babblade om massa medecin saker.
"But really what you need to know, is that he's out of surgery and he'll probably wake up soon. And that the surgery went really well." Sa han med ett leende och jag kände hur massa tyngd lyftes från mina axlar.
Jag sprack upp i ett leende samtidigt som jag ställde mej upp och omfamnade Dr. Collins. Han srattade lätt och jag antog att han blev lite förvånad. Men till sist la han sina armar runt mej och klappade mej lätt på ryggen. Allt bara släppte. Min Zayn skulle klara sej. Jag skulle få se honom igen. Jag skulle få hålla om honom, pussa på honom, prata med honom, höra honom sjunga. Jag skulle tilloch med få vänta på honom varje gång vi ska ut för att han är så långsam.
Jag vände mej om mot Liam, Harry och Louis och alla tre hade tårar i ögonen. Alla utbytte blickar med varnadra och Liam sträckte ut sina armar mot oss. Vi log och sedan omfamnade vi varandra.
"So when can we see him" Frågade Harry med ett leende när vi släppt varandra.
"Now. But he's not awake yet" Svarade han och jag kollade glatt på killarna.
Fast Harry såg lite nere ut.
"I'll go and tel Niall the great news! And see how Jenny is doing" Sa han först glatt men sedan lite lesnare.
Juste fan. Jenny, jag hade blivit så glad att jag glömt bort att hon också svimmat.
"I'll come with you" Sa Louis och små sprang till Harry.
Dom vände sej om mot mej och Harry log snett mot mej. Det såg ut som om han ville att jag skulle följa med. Men allt jag ville just nu var att träffa min underbara Zayn.
"You two go and we'll come in a bit" Sa Louis och Harry kollade på oss med ett leende. .
"Okey, Say hi to Niall for me. And ofcourse To Jenny if she's awake" Sa Liam och Louis nickade innan dom gick.
Lite skuldkänslor fick jag över att jag inte följde med. Men Jenny hade faktiskt 'bara' svimmat, Zayn var ju nära på att dö. Tänkte jag, men fick faktiskt ännu mer skuldänslor för att ha gämfört dom.
Liam tog mej tillbaka till verkligheten när han harklade sej.
"Shall we go" Sa han med ett leende.
Jag nickade långsamt och vi började sedan gå.
Längesedan? aaa en aning :) Men är har nii ett kapitel, får se när nästa kommer :) Morsen ha det bra!
Längesedan? aaa en aning :) Men är har nii ett kapitel, får se när nästa kommer :) Morsen ha det bra!
Kapitel 58
Tidigare(Louis perspektiv)
Sandras perspektiv:
Louis parkerade bilen och såfort han stannade sprang jag ur. Medans tårarna sprutade sprang jag fort som fan. Resten av gänget stannade vid hissen. Jag vände mej om mot dom och alla såg förstörda ut. Efter nån minut, som kändes som hundra år kom hissen. Vi gick in och jag kollade ner på min hand. Den skakade häftigt och det kändes som om mina ben skulle vikas när som helst. Jag torkade bort mina tårar på min tröjarm och blundade. Jag tog djupa andetag och när hissen öppnades sprang jag fram till receptionen.
Hon som satt där var en äldre kvinna, kanske i femtio årsåldern. Hon hade glasögonen vid nästippen och lukatade alldeles för mycket parfym. Hon satt ner på en stol så hon såg väldigt kort ut. Jag ställde mej framför henne och öppnade sakta munnen. Men inget kom ut. Jag försökte prata men det gick inte. Jag kunde inte säga det. Tårarna började rinna och hon kollade förförligt på mej.
"Honey are you okey? Can I help you" Sa hon lungt och reste sej upp.
Harry och Liam kom bakom mej och Liam började prata med kvinnan. Jag vände mej om mot Harry och gick in i hans famn. Han la sina armar runt mej och med sin tröstande röst Shc:ade han mej.
Kvinnan gick fram till mej och hon drog med sej Liam.
"I think you should sit down for this" Sa hon lungt medans hon pekade på sofforna och sedan på oss.
Alla gick och satte sej och jag gick med skakiga ben sakta fram. kvinnan andades djupt in och djupt ut. Man såg att hon var nervös och det hon skulle säga inte var bra. Jag började bli otålig och hon hade den blicken, som om man var efterbliven eller nått. Hon tittade på en som om man var fem år och inte försod något alls.
"Your friend" Sa hon och tog en paus för att andas. Fan fan håller hon på med, tänkte jag argt samtidigt som jag reste mej hastigt om.
"CAN YOU JUST, PLEASE TELL US" Röt jag och hon tittade chockat på mej.
"Miss, please sit down" Sa hon och jag tittade snabbt på dom andra innan jag himlade med ögonen.
"No I'm gonna stand up" Sa jag och log falskt och irreterat mot henne.
"I think that it's best if you sit down" Envisades hon och jag kände hur jag började koka av ilska.
"I'M NOT GONNA SIT DOWN, OKEY?" Skrek jag samtidigt som jag la ut armarna.
Hon tittade ännu mer förskräckligt på mej och jag kände hur mina kinder började bli blöta.
"Please... He's my boyfriend and I just want to know how he is! Can't you se I don't wanna sit down? That I don't wanna take it easy? I just wanna know how my boyfriend are" Jag tittade djupt in i hennes ögon och jag rätade på mej samtidigt som jag torkade bort nårar tårar.
"Okey..." Sa hon lungt. "He is in surgery right now and for now, it isn't looking good..He has a punchured lung and internal bleednigs... The doctors are doing every thing they can and we just have to keep our hopes up" Sa hon lungt. Hon tittade sorgset på oss och lite senare ställde hon sej upp.
Min värld stannade upp. Det här var inte sant, allt hade varit så bra och det här måste vara en mardröm. Det måste vara en mardröm.. Jag kan inte leva utan honom, han är mitt allt.
"I'll be over there if you need me. And it would be nice if someone could call he's parents for me" Sa hon och log svagt mot oss innan hon gick.
Jag kollade på dom andra. om grät, allihoppa. Jenny satt och kramade om Niall och Danielle om Liam. Harry kollade ner i marken och en tårdroppe träffade marken. Jag kollade på Louis och han kollade på mej.
Jag kunde inte andas. Jag försökte men det gick inte. Jag vände mej om och började gå, men mina ben släpades och jag ramlade ihopp. Jag skakade kraftigt av alla tårar och några armar omfamnade mej.
"Ta det lungt, jag är här" Sa Jennys röst och hon började gunga mej fram och tillbaka.
Jag tittade upp på henne men mina ögon var för vattniga.
"JAG KAN INTE... JAG VET INTE... JAG VILL INTE..." Jag hyperventilerade och Jennys kinder var också blöta.
"Schuu" Sa hon lungt medans hon strök mej på håret.
Jag reste mej hastigt om och jag blev snurrig.
"HAN FÅR INTE DÖ. HAN FÅR INTE DET.. JAG KLARAR MEJ INTE UTAN HONOM" Skrek jag och satte mej på golvet igen.
"Han kommer inte dö" Sa Jenny när hon gick emot mej.
"Hur vet du det? Hon sa ju till och med att det inte såg bra ut" Snyftade jag fram och Jenny satte sej framför mej.
"Men hon sa även att vi inte skulle förlora hoppet" Svarade hon ägande och jag kastade mej i hennes famn.
"Han måste klara dej" Snyftade jag fram och jag kramde om henne hårdare.
Harrys perspktiv:
Känslan när hon berättade hur läget låg till var inte någon bra känsla. Det var som ett slag i magen och det kraftiga illamåendet slog till snabbt. Det kändes som om någon hade vänt min mage utochin. Om han dos sskulle det inte finnas nått One Direction. Om han dog så skulle ingen av oss vara hela igen. Det skulle alltid finnas en plast i mitt hjärta som var hans. Jag kände mej tom och jag ville bara att han skulle bli bra igen och att allting skulle bli normalt. Jag ville göra något, men jag visste inte vad, jag kunde inte göra nått.
Alla satt tysta och väntade. Det hade gått två timmar sen vi kommit hit. Klockan var klockan var halv tolv på natten och det spöregnade ute. Zayn var fortfarande inne på operation och vi hade ringt hans familj, dom skulle komma med nästa bästa flyg.
Sandra satt på golvet och lutade sej mot väggen. Hon såg förstörd ut. Sminket var utsmetat överallt och hennes ögon var svullna av att hon gråtit så mycket. Liam och Louis stod vid fönstret och små pratade lite då och då. Danielle hade vart tvungen att gå hem, då hon skulle åka till Irland för att jobba, hennes flyg gick inatt så hon var tvungen att åka. Niall satt i soffan och låg i Jennys knä, medans jag satt brevid Jenny och lutade mej mot henne.
Jag ställde mej svagt upp och mina kinder var saltiga efter jag hade gråtit så mycket. Jag började gå mot Sandra och när jag kom fram till henne tittade hon sakta upp på mej.
"Hey, How are you feeling" Frågade jag samtidigt som jag satte mej brevid henne.
"Not good. And you" Sa hon med skakig röst när hon vände huvudet mot mej.
"Not good. I just want them to say that he's gonna be fine, that everything will go back to normal" Sa jag och bet mej lätt i låppen för jag inte skulle börja grina.
"Yeah... This shouldn't be happening, I mean, what did he do to deserve this? I just love him so mutch and my life wont be complete if he die" Sa hon med skakig röst.
"He don't deserve this. But he's strong" Sa jag tröstande och hon lutade sej mot mej.
"Yeah he is" Sa hon och jag la mitt huvud på hennes.
Min moil vibrerade och jag drog sakta upp den. Zayns mamma, Trisha ringde. Jag satte mobilen mot örat och redan innan hon sa något hörde man hur hon grät.
"Hi Mrs Malik" Sa jag och ställde mej upp.
"He-he-hello Harry" Stammade hon och jag bet mej i läppen. "The plane doesn't leave untill tomorrow night but how is my baby doing? Any change" Grät hon fram och jag kände hur det sved till i halsen för att jag ville gråta.
"They haven't said anything, I promise you I'll call you when I know something" Sa jag och det tog ett tag innan hon svarade.
"Okey. Thank you Harry..." Grät hon och jag hörde i bakrunden att någon kramade om henne.
Vi sa hejdå och jag la på. Jag gick fram till Liam och Louis, som satt i soffan. Louis satt med telefonen i handen och Liam satt och trummade med sina händer på sina byxor. Jag satte mej brevid dom och lutade mej mot ryggstödet med en suck. Niall började röra på sej och Jenny ställde sej upp. Hon gick fram till Sandra och dom började prata, men sen gick Sandra på toaletten och Jenny stod där helt själv.
Niall vände sej mot oss och jag kliade mej i pannan.
"This is crazy" Sa Niall chockat och vi andra instämde.
"Yeah..." Mummlade Liam och vi blev tysta.
"I can't even picture a life without him" Sa Louis och jag kände hur tåranra ville ut.
"No.. I guess that...." Började Niall men Jenny avbröt honom.
"Niall" Sa hon högt men Niall lyssnade inte, utan började prata.
"Niall I need you help" Sa hon svagt och när jag tittade dit stod hon hukad.
"I'll be right there" Sa han utan att titta dit.
"Ni...alll" Hördes en svag röst och strax efter en duns.
Allas huvuden vändes mot det hållet dunsen kom ifrån. Jenny låg avsvimmad på golvet och såg blek ut.
"JENNY" Skrek Niall och han var snabbt uppe vid henne.
"Omg" Sa jag tyst och tittade på Louis och Liam innan vi sprang dit.
Han satte sej på knäna vid henne och vi tittade chockat och förvånat på varnadra.
"Jenny wake up" Sa han och började klappa henne försiktigt på kinden. "JENNY WAKE UP" Skrek han panikartat och hans händer var på Jennys kinder.
Vad tycks? Please please släng in en komentar, även fast det bara är nått kort som tar tre sekunder, vi blir glada iallafall :)
Liams telefon ringde och jag stannade upp. Allas blickar for mot Liams telefon och han sattade den sakta mot sitt öra.
"Yes this is he" Sa han och kollade på mej med en panikslagen min. Han la på och utbytte blickar med alla.
"WHAT IS IT" Skrek Niall otåligt och Liam öppnade skakigt munnen.
Liams blick var blandad. Den var rädd, orolig, ledsam men framför allt såg han chokad ut och hans ansikte blev vitare.
"Zayn's been in a car accident" Sa han och en tår föll från hans öga.
Sandras perspektiv:
Louis parkerade bilen och såfort han stannade sprang jag ur. Medans tårarna sprutade sprang jag fort som fan. Resten av gänget stannade vid hissen. Jag vände mej om mot dom och alla såg förstörda ut. Efter nån minut, som kändes som hundra år kom hissen. Vi gick in och jag kollade ner på min hand. Den skakade häftigt och det kändes som om mina ben skulle vikas när som helst. Jag torkade bort mina tårar på min tröjarm och blundade. Jag tog djupa andetag och när hissen öppnades sprang jag fram till receptionen.
Hon som satt där var en äldre kvinna, kanske i femtio årsåldern. Hon hade glasögonen vid nästippen och lukatade alldeles för mycket parfym. Hon satt ner på en stol så hon såg väldigt kort ut. Jag ställde mej framför henne och öppnade sakta munnen. Men inget kom ut. Jag försökte prata men det gick inte. Jag kunde inte säga det. Tårarna började rinna och hon kollade förförligt på mej.
"Honey are you okey? Can I help you" Sa hon lungt och reste sej upp.
Harry och Liam kom bakom mej och Liam började prata med kvinnan. Jag vände mej om mot Harry och gick in i hans famn. Han la sina armar runt mej och med sin tröstande röst Shc:ade han mej.
Kvinnan gick fram till mej och hon drog med sej Liam.
"I think you should sit down for this" Sa hon lungt medans hon pekade på sofforna och sedan på oss.
Alla gick och satte sej och jag gick med skakiga ben sakta fram. kvinnan andades djupt in och djupt ut. Man såg att hon var nervös och det hon skulle säga inte var bra. Jag började bli otålig och hon hade den blicken, som om man var efterbliven eller nått. Hon tittade på en som om man var fem år och inte försod något alls.
"Your friend" Sa hon och tog en paus för att andas. Fan fan håller hon på med, tänkte jag argt samtidigt som jag reste mej hastigt om.
"CAN YOU JUST, PLEASE TELL US" Röt jag och hon tittade chockat på mej.
"Miss, please sit down" Sa hon och jag tittade snabbt på dom andra innan jag himlade med ögonen.
"No I'm gonna stand up" Sa jag och log falskt och irreterat mot henne.
"I think that it's best if you sit down" Envisades hon och jag kände hur jag började koka av ilska.
"I'M NOT GONNA SIT DOWN, OKEY?" Skrek jag samtidigt som jag la ut armarna.
Hon tittade ännu mer förskräckligt på mej och jag kände hur mina kinder började bli blöta.
"Please... He's my boyfriend and I just want to know how he is! Can't you se I don't wanna sit down? That I don't wanna take it easy? I just wanna know how my boyfriend are" Jag tittade djupt in i hennes ögon och jag rätade på mej samtidigt som jag torkade bort nårar tårar.
"Okey..." Sa hon lungt. "He is in surgery right now and for now, it isn't looking good..He has a punchured lung and internal bleednigs... The doctors are doing every thing they can and we just have to keep our hopes up" Sa hon lungt. Hon tittade sorgset på oss och lite senare ställde hon sej upp.
Min värld stannade upp. Det här var inte sant, allt hade varit så bra och det här måste vara en mardröm. Det måste vara en mardröm.. Jag kan inte leva utan honom, han är mitt allt.
"I'll be over there if you need me. And it would be nice if someone could call he's parents for me" Sa hon och log svagt mot oss innan hon gick.
Jag kollade på dom andra. om grät, allihoppa. Jenny satt och kramade om Niall och Danielle om Liam. Harry kollade ner i marken och en tårdroppe träffade marken. Jag kollade på Louis och han kollade på mej.
Jag kunde inte andas. Jag försökte men det gick inte. Jag vände mej om och började gå, men mina ben släpades och jag ramlade ihopp. Jag skakade kraftigt av alla tårar och några armar omfamnade mej.
"Ta det lungt, jag är här" Sa Jennys röst och hon började gunga mej fram och tillbaka.
Jag tittade upp på henne men mina ögon var för vattniga.
"JAG KAN INTE... JAG VET INTE... JAG VILL INTE..." Jag hyperventilerade och Jennys kinder var också blöta.
"Schuu" Sa hon lungt medans hon strök mej på håret.
Jag reste mej hastigt om och jag blev snurrig.
"HAN FÅR INTE DÖ. HAN FÅR INTE DET.. JAG KLARAR MEJ INTE UTAN HONOM" Skrek jag och satte mej på golvet igen.
"Han kommer inte dö" Sa Jenny när hon gick emot mej.
"Hur vet du det? Hon sa ju till och med att det inte såg bra ut" Snyftade jag fram och Jenny satte sej framför mej.
"Men hon sa även att vi inte skulle förlora hoppet" Svarade hon ägande och jag kastade mej i hennes famn.
"Han måste klara dej" Snyftade jag fram och jag kramde om henne hårdare.
Harrys perspktiv:
Känslan när hon berättade hur läget låg till var inte någon bra känsla. Det var som ett slag i magen och det kraftiga illamåendet slog till snabbt. Det kändes som om någon hade vänt min mage utochin. Om han dos sskulle det inte finnas nått One Direction. Om han dog så skulle ingen av oss vara hela igen. Det skulle alltid finnas en plast i mitt hjärta som var hans. Jag kände mej tom och jag ville bara att han skulle bli bra igen och att allting skulle bli normalt. Jag ville göra något, men jag visste inte vad, jag kunde inte göra nått.
Alla satt tysta och väntade. Det hade gått två timmar sen vi kommit hit. Klockan var klockan var halv tolv på natten och det spöregnade ute. Zayn var fortfarande inne på operation och vi hade ringt hans familj, dom skulle komma med nästa bästa flyg.
Sandra satt på golvet och lutade sej mot väggen. Hon såg förstörd ut. Sminket var utsmetat överallt och hennes ögon var svullna av att hon gråtit så mycket. Liam och Louis stod vid fönstret och små pratade lite då och då. Danielle hade vart tvungen att gå hem, då hon skulle åka till Irland för att jobba, hennes flyg gick inatt så hon var tvungen att åka. Niall satt i soffan och låg i Jennys knä, medans jag satt brevid Jenny och lutade mej mot henne.
Jag ställde mej svagt upp och mina kinder var saltiga efter jag hade gråtit så mycket. Jag började gå mot Sandra och när jag kom fram till henne tittade hon sakta upp på mej.
"Hey, How are you feeling" Frågade jag samtidigt som jag satte mej brevid henne.
"Not good. And you" Sa hon med skakig röst när hon vände huvudet mot mej.
"Not good. I just want them to say that he's gonna be fine, that everything will go back to normal" Sa jag och bet mej lätt i låppen för jag inte skulle börja grina.
"Yeah... This shouldn't be happening, I mean, what did he do to deserve this? I just love him so mutch and my life wont be complete if he die" Sa hon med skakig röst.
"He don't deserve this. But he's strong" Sa jag tröstande och hon lutade sej mot mej.
"Yeah he is" Sa hon och jag la mitt huvud på hennes.
Min moil vibrerade och jag drog sakta upp den. Zayns mamma, Trisha ringde. Jag satte mobilen mot örat och redan innan hon sa något hörde man hur hon grät.
"Hi Mrs Malik" Sa jag och ställde mej upp.
"He-he-hello Harry" Stammade hon och jag bet mej i läppen. "The plane doesn't leave untill tomorrow night but how is my baby doing? Any change" Grät hon fram och jag kände hur det sved till i halsen för att jag ville gråta.
"They haven't said anything, I promise you I'll call you when I know something" Sa jag och det tog ett tag innan hon svarade.
"Okey. Thank you Harry..." Grät hon och jag hörde i bakrunden att någon kramade om henne.
Vi sa hejdå och jag la på. Jag gick fram till Liam och Louis, som satt i soffan. Louis satt med telefonen i handen och Liam satt och trummade med sina händer på sina byxor. Jag satte mej brevid dom och lutade mej mot ryggstödet med en suck. Niall började röra på sej och Jenny ställde sej upp. Hon gick fram till Sandra och dom började prata, men sen gick Sandra på toaletten och Jenny stod där helt själv.
Niall vände sej mot oss och jag kliade mej i pannan.
"This is crazy" Sa Niall chockat och vi andra instämde.
"Yeah..." Mummlade Liam och vi blev tysta.
"I can't even picture a life without him" Sa Louis och jag kände hur tåranra ville ut.
"No.. I guess that...." Började Niall men Jenny avbröt honom.
"Niall" Sa hon högt men Niall lyssnade inte, utan började prata.
"Niall I need you help" Sa hon svagt och när jag tittade dit stod hon hukad.
"I'll be right there" Sa han utan att titta dit.
"Ni...alll" Hördes en svag röst och strax efter en duns.
Allas huvuden vändes mot det hållet dunsen kom ifrån. Jenny låg avsvimmad på golvet och såg blek ut.
"JENNY" Skrek Niall och han var snabbt uppe vid henne.
"Omg" Sa jag tyst och tittade på Louis och Liam innan vi sprang dit.
Han satte sej på knäna vid henne och vi tittade chockat och förvånat på varnadra.
"Jenny wake up" Sa han och började klappa henne försiktigt på kinden. "JENNY WAKE UP" Skrek han panikartat och hans händer var på Jennys kinder.
Hon låg bara där. Helt avslappnad och med stängda ögon. Niall ruskade om henne flera gånger men inget hände. Hon låg kvar där.
"Pelase do something" Sa Niall och tårarna rann ner längst hans kinder.
"NURSE" Skrek Liam och min och Louis blickar möttes.
Ingen kom så Liam och Louis sprang iväg. Niall drog upp henne i hans knä och fortsatte att försöka få henne att vakna.
"Please Jenny, I can't lose you aswell" Grät han fram och bara efter några sekunder kom tanten som vi hade pratat med tidigare.
Hon skrek på flera sjuksköterskor och dom kom snabbt dom också. Dom hade en bår med sej. Dom la försiktigt upp Jenny på båren och Niall sprang efter dom samtidigt som han höll i hennes hand. Jag, Liam och Louis stod chockat kvar och jag hade min blick där Jenny legat. Vad fan vad det som hade hänt? Hon stod ju där och sen låg hon på golvet? Tänkte jag och kollade på Louis som kollade oroligt på mej. Den här natten har lungt varit den sämsta i hela mitt liv.
Jag hörde fotsteg komma närmre oss och när jag släppte Liam med blicken såg jag hur Sandra kom tillbaka från bardummet. Åh nej, hur kommer det här kännas för Sandra? Tänkte jag och slog ner blicken i marken igen.
"Where is Jenny and Niall" Frågade hon förvirrat och när jag tittade upp på henne kollade hon på Louis och sen på mej.
Jag ville inte vara den som sa det, så jag väntade på att Liam eller Louis skulle säga något.
"Th..They... Jenny" Stammade Louis och Sandra tog ett stg fram mot Louis.
"We don't know exacly what happend but Jenny collapsed" Sa Liam och Sandras ögon blev större.
"But they took care of her and Niall ran after her" Mumlade jag och kände hur mina ögon vattnades.
Hon skrek på flera sjuksköterskor och dom kom snabbt dom också. Dom hade en bår med sej. Dom la försiktigt upp Jenny på båren och Niall sprang efter dom samtidigt som han höll i hennes hand. Jag, Liam och Louis stod chockat kvar och jag hade min blick där Jenny legat. Vad fan vad det som hade hänt? Hon stod ju där och sen låg hon på golvet? Tänkte jag och kollade på Louis som kollade oroligt på mej. Den här natten har lungt varit den sämsta i hela mitt liv.
Jag hörde fotsteg komma närmre oss och när jag släppte Liam med blicken såg jag hur Sandra kom tillbaka från bardummet. Åh nej, hur kommer det här kännas för Sandra? Tänkte jag och slog ner blicken i marken igen.
"Where is Jenny and Niall" Frågade hon förvirrat och när jag tittade upp på henne kollade hon på Louis och sen på mej.
Jag ville inte vara den som sa det, så jag väntade på att Liam eller Louis skulle säga något.
"Th..They... Jenny" Stammade Louis och Sandra tog ett stg fram mot Louis.
"We don't know exacly what happend but Jenny collapsed" Sa Liam och Sandras ögon blev större.
"But they took care of her and Niall ran after her" Mumlade jag och kände hur mina ögon vattnades.
Hon log först mot oss. Hon måste trott att vi skämtade men när Louis sedan fällde en tår, vigdades hennes ögon. Och strax efter det rann tårarna från henne också. Hon satte sej mitt på golvet och la händerna för ansiktet. Hon skakakade kraftigt och när hon tittade upp såg det ut som hon kokade av ilska.
"ARE YOU KIDDING ME?! ARE YOU FUCKING KIDDING ME?!" Skrek hon samtidigt som hon ställde sej upp.
Dom några människorna som var på sjukhuset tittade förskräckt på Sandra och jag gick sakta fram till henne.
"Sandra" Mummlade jag och tänkte precis krama om henne.
"NO" Skrek hon och gick bort från mej. "WHAT IS THIS SHIT?!" Fortsatte hon skrika och jag föll en tår.
Hon grät inte, inte längre. Hon var bara arg, väldigt arg. Men även fast hon var arg och stod och skrek. Såg man rädslan och sorgen i hennes ögon.
"FIRST ZAYN AND NOW JENNY. LIKE SERIOUSLY, WHAT IS THIS" Skrek hon ännu mer och sprang till toaletten igen.
Jag kollade bak på Liam och Louis som båda två stod och hade vatten i ögonen. Jag gick mot dom och vi omfamnade varandra alla tre. Vi stod kvar där ett tag och jag tror inte att några ögon var torra.
Vi gick ur kramen och jag log svagt mot dom.
"I'll go after her" Sa Liam och log svagt innan han gick.
Det gick tre timmar och nu var klockan halv tre på natten. Sandra hade sina fötter i mitt knä och halv sov mot Liams axel. Louis satt och stirra ut i tomma intet. Niall hade kommi tillbaka från Jenny, då han inte fick vara där inne, men hade försvunnit någonstans.
En man med ljusgrön rock kom mot oss och jag blev genast piggare. Men inte på ett bra sätt. Snarare nervös. Jag blev väldigt nervös och hjärtat pumpade fortare för varje steg han tog. Han sträckte sin hand efter min hand och sedan i Louis och Liams händer. Han hette Aiden Collins.
Det gick inte att bedömma hur läget var efter hans blick. Han hade ett sten ansikte och det gjorde mej inte direkt lugnare.
"Please tell us it's good news. I don't wanna wake her up if it's bad" Sa Liam och pekade lätt på Sandra som lutade sej mot honom.
"You can wake her up" Sa han vänligt och vi alla log mot honom.
Vad tycks? Please please släng in en komentar, även fast det bara är nått kort som tar tre sekunder, vi blir glada iallafall :)
Längesen igen, haha :) Men nu har vi bestämt oss och det kommer vara två kapitel till :) Sen äre slut med novellen!
Kommer antagligen skriva imorn eftersom jag kommer vara hemma hela dagen och chilla typ, höhö :)
Kapitel 57
Tidigare(Louis perspektiv)
Sandra lyckades tillslut komma bort från Zayn. Hon sprang fram till mej och Harry för att gömma sej bakom oss. Hon skrattade och medans hon och Zayn sprang runt soffan, skrek hon massa saker.
Sandra lyckades tillslut komma bort från Zayn. Hon sprang fram till mej och Harry för att gömma sej bakom oss. Hon skrattade och medans hon och Zayn sprang runt soffan, skrek hon massa saker.
"I kisses my friend Andreas" Började hon medans hon skrattade.
"SHUT UP" Skrek Zayn och det gjorde att alla började skratt.
"And Zayn saw it" Fortsatte hon att skratta. "But the thing is, that HE IS GAY" Sa Sandra och hon slängde sej ner i saffan över Klara, Harry, Louise och mej. Hon garva och garva och även vi garvade åt hur röd Zayn blev.
Zayn satte sej ner med en suck och Sandra satte sej upp.
"He doesn't look gay" Sa Zayn surt till sitt eget försvar samtidigt som han la armarna i kors.
"Hold up" Sa Klara när hon vände sej om mot Sandra. "Andreas as in Andreas Lindholm" Sa Klara och Sandra nickade skrattades.
Klara brast ut i skratt och mitt i allt vände hon sej om mot Zayn. "Dude, he is like the most gay person in the world" Skrattade hon och Zayn mummlade något för sej själv.
"I'm sorry, I didn' here you" Skrattade Louise som skrattade för fullt.
"HE DOESEN'T LOOK GAY" Skrek Zayn surt igen.
"Honey... He uses makup, sparkling make up and he wore high heals" Sa Sandra när hon kramade om Zayn. "But I love you anyway" Sa hon sen och satte sej rakt igen.
Alla brast ut i skratt och resten av kvällen dansade vi eller retade Zayn.
Kvällen var lyckad, men jag kunde inte sluta tänka på Jenny och Niall...
Liams perspektiv:
Idag var det fjärde februari och imorse kom vi hem till London för första gången sen i julas. Men det har inte bara varit ju och nyår. Jenny,Zayn, Harry och Louis har även fyllt år. Det vi gjorde i Usa var lite marknads föring.
Inget speciellt hade hänt dom två senaste månaderna. Klara och Harry var fortfarande tillsammans, fast dom hade varit ifrån varandra ett bra tag nu, precis som jag och Danielle. Fast Danielle hade kommit och hälsat på oss när vi var i L.A. Zayn och Sandra hade det bra, inget drama mellan dom två. Jenny och Niall hade det också bra, förutom att Jenny har fått tillbaka sitt illamående som hon hade i början av december. Först trodde dom att hon var gravid, men när Jenny tog ett graviditest test var det negativt.
Det har varit mest jobbigt för Louis eftersom Linnea bodde i florida. Han har tänkt mycket på henne och när vi var just i Florida, övervägde han många gånger att gå dit. Fast det gjorde han aldrig. Det gjorde ont i mej att han mådde dåligt, och vi försökte hela tiden att underhålla honom så att han inte skulle tänka så mycket på henne.
Eftersom det var första kvällen hemma bestämde vi för att alla skulle gå ut och äta tillsammans.
Danielle slutade jobbet vid fem så då skulle jag äntligen få träffa henne. Men eftersom jag hade jetlag, så gick jag och la mej sålänge.
Jag vaknade upp av att utterdörren slogs upp.
"HELLO" Skrek Danielles juvliga röst och jag sprack upp i ett stort leende.
Jag tänkte vara lite rolig, så jag struntade i att svara. Jag reste mej försiktigt upp ur sängen och smög till dörren. Jag ställde mej försiktigt bakom den och andades långsamt.
"Liam, are you home" Sa Danielle och fotstegen kom närmre och närmre.
"Liam" Sa hon tyst och jag såg hur hennes fötter gick in i rummet.
Hon ställde sej lite innanför dörröppningen och precis när hon skulle vända sej om, smög jag försiktigt fram ett steg. Hon hade ryggen emot mej och jag satte mina händer på henns midja.
"AHHHHHH" Skrek hon.
Samtidigt som hon skrek vände hon sej hastigt om och slog till mej. Jag såg bara hur en hand kom mot mitt ansikte och jag blundade för slaget. Hennes hand träffade min läpp och den sved lite. Jag tog mina fingrar på läppen samtidigt som jag öppnade mina ögon. Jag möttes av Danielles förvånade uttryck och någon sekund senare började hon skratta.
"I'm so sorry babe" Skrattade hon när hon gick fram till mej.
Jag tog bort mina fingrar från läppen och hon kastade sej i min famn.
"Hi" Sa hon och jag kramade om henne hårdare.
"Hi" Sa jag och vi gick ur kramen. "You got a hell of a punch" Skrattade jag och hon tittade ner i marken.
"What can I say? I'm a strong girl" Skrattade hon och visade sina muskler.
"Yea! I guess I should be happy that my girl can defend herself" Sa jag och slickade mej på under läppen där hon hade slagit till mej.
"I love when you call me that" Sa hon och log nöjt.
"Call you what" Frågade jag och kollade förvånat på henne.
"When you call me your girl" Sa hon och vi båda log.
"Well you are my girl" Sa jag stolt och tog ett kliv framåt.
"And you're my boy" Skrattade hon och vi möttes i en kyss.
Hon la sina händer på min nacke och jag la mina händer på hennes rumpa. Hon backade bak mej och vi hamnade på sängen. Vi rullade runt lite och våra tungor lekte med varandra.
Vi stannade upp och jag tittade in i hennes vackra ögon. Hon log mot mej och jag log mot henne.
"I've missed you Dani" Sa jag och tog bort en hårslinga som hade lagt sej för hennes ansikte.
"I've missed you to! It's been lonely with out you" Sa hon och putade med under läppen.
"Yeah... But i'm home now" Sa jag och vi båda sprack upp i varsitt leende innan vi började kyssas igen.
Sandras perspektiv:
Vi skulle träffas vid nandos klockan halv åtta och sen skulle alla hem till Zayn och mej. Eller det var ju inte min lägenhet men jag bodde ju där med honom.
Innan vi skulle åka bestämde jag mej för att ta en dusch.
"BABE" Skrek jag när jag var halvägs inne i badrummet.
"WHAT" Skrek Zayn från vardags rummet och jag började skratta lite innan jag öppnade munnen.
"I'll go and take a shower" Sa jag och drog av mej tröjan.
I hopp om att han skulle komma och göra mej sällskap stannade jag upp.
"Okey" Sa han ointressat.
Jag suckade djupt och gick in i vardags rummet. Han satt och zappade mellan kanalerna och jag suckade ännu en gång. Han var helt inne i tv:n så han märkte inte ens att jag stod bakom honom, och mycket mindre att jag inte hade någon tröja på mej.
"Don't you wanna join me" Frågade jag med ett leende.
"No" Sa han fortfarnade helt inne i tv:n.
"What? Why" Sa jag och putade med läppen även fast han inte såg det.
"I'm watching tv" Sa han och pekade på tv:n.
"Are you sure you don't want to join me" Sa jag lite surt medans jag höjde på ögonbrynet.
"Yes" Sa han kort.
"Okey, but I'm not wearing a shirt" Sa jag ägande och vände på klacken och gick.
"What" Hörde jag en förvånad röst.
När jag var på väg in i badrummet, hörde jag hur tv:n stängdes av och fotsteg som kom närmre mej. Jag sprang snabbt in i badrummet och låste dören. Bara för att han sa nej, så ska han inte få duscha med mej, tänkte jag och ett ondskefullt leende spred sej på mina läppar.
"Sandra, what are you doing" Sa han och jag skrattade.
"What? You didn't wanna join me" Sa jag dumt och en irreterad suck hördes utifrån.
"I was just joking" Sa han desperat och började knacka.
"Yeah right" Sa jag ironiskt. "But now It's to late" Skrattade jag samtidigt som jag satte på vattnet.
"Ah come on Sandra" Sa han ännu mer desperat och jag skrattade för fullt när jag hoppade in i duschen. När jag hade duschat klart åkte jag, Zayn, Liam, Danielle, Louis, Harry, Niall och Jenny tillsammans till Nandos.
Idag var det fjärde februari och imorse kom vi hem till London för första gången sen i julas. Men det har inte bara varit ju och nyår. Jenny,Zayn, Harry och Louis har även fyllt år. Det vi gjorde i Usa var lite marknads föring.
Inget speciellt hade hänt dom två senaste månaderna. Klara och Harry var fortfarande tillsammans, fast dom hade varit ifrån varandra ett bra tag nu, precis som jag och Danielle. Fast Danielle hade kommit och hälsat på oss när vi var i L.A. Zayn och Sandra hade det bra, inget drama mellan dom två. Jenny och Niall hade det också bra, förutom att Jenny har fått tillbaka sitt illamående som hon hade i början av december. Först trodde dom att hon var gravid, men när Jenny tog ett graviditest test var det negativt.
Det har varit mest jobbigt för Louis eftersom Linnea bodde i florida. Han har tänkt mycket på henne och när vi var just i Florida, övervägde han många gånger att gå dit. Fast det gjorde han aldrig. Det gjorde ont i mej att han mådde dåligt, och vi försökte hela tiden att underhålla honom så att han inte skulle tänka så mycket på henne.
Eftersom det var första kvällen hemma bestämde vi för att alla skulle gå ut och äta tillsammans.
Danielle slutade jobbet vid fem så då skulle jag äntligen få träffa henne. Men eftersom jag hade jetlag, så gick jag och la mej sålänge.
Jag vaknade upp av att utterdörren slogs upp.
"HELLO" Skrek Danielles juvliga röst och jag sprack upp i ett stort leende.
Jag tänkte vara lite rolig, så jag struntade i att svara. Jag reste mej försiktigt upp ur sängen och smög till dörren. Jag ställde mej försiktigt bakom den och andades långsamt.
"Liam, are you home" Sa Danielle och fotstegen kom närmre och närmre.
"Liam" Sa hon tyst och jag såg hur hennes fötter gick in i rummet.
Hon ställde sej lite innanför dörröppningen och precis när hon skulle vända sej om, smög jag försiktigt fram ett steg. Hon hade ryggen emot mej och jag satte mina händer på henns midja.
"AHHHHHH" Skrek hon.
Samtidigt som hon skrek vände hon sej hastigt om och slog till mej. Jag såg bara hur en hand kom mot mitt ansikte och jag blundade för slaget. Hennes hand träffade min läpp och den sved lite. Jag tog mina fingrar på läppen samtidigt som jag öppnade mina ögon. Jag möttes av Danielles förvånade uttryck och någon sekund senare började hon skratta.
"I'm so sorry babe" Skrattade hon när hon gick fram till mej.
Jag tog bort mina fingrar från läppen och hon kastade sej i min famn.
"Hi" Sa hon och jag kramade om henne hårdare.
"Hi" Sa jag och vi gick ur kramen. "You got a hell of a punch" Skrattade jag och hon tittade ner i marken.
"What can I say? I'm a strong girl" Skrattade hon och visade sina muskler.
"Yea! I guess I should be happy that my girl can defend herself" Sa jag och slickade mej på under läppen där hon hade slagit till mej.
"I love when you call me that" Sa hon och log nöjt.
"Call you what" Frågade jag och kollade förvånat på henne.
"When you call me your girl" Sa hon och vi båda log.
"Well you are my girl" Sa jag stolt och tog ett kliv framåt.
"And you're my boy" Skrattade hon och vi möttes i en kyss.
Hon la sina händer på min nacke och jag la mina händer på hennes rumpa. Hon backade bak mej och vi hamnade på sängen. Vi rullade runt lite och våra tungor lekte med varandra.
Vi stannade upp och jag tittade in i hennes vackra ögon. Hon log mot mej och jag log mot henne.
"I've missed you Dani" Sa jag och tog bort en hårslinga som hade lagt sej för hennes ansikte.
"I've missed you to! It's been lonely with out you" Sa hon och putade med under läppen.
"Yeah... But i'm home now" Sa jag och vi båda sprack upp i varsitt leende innan vi började kyssas igen.
Sandras perspektiv:
Vi skulle träffas vid nandos klockan halv åtta och sen skulle alla hem till Zayn och mej. Eller det var ju inte min lägenhet men jag bodde ju där med honom.
Innan vi skulle åka bestämde jag mej för att ta en dusch.
"BABE" Skrek jag när jag var halvägs inne i badrummet.
"WHAT" Skrek Zayn från vardags rummet och jag började skratta lite innan jag öppnade munnen.
"I'll go and take a shower" Sa jag och drog av mej tröjan.
I hopp om att han skulle komma och göra mej sällskap stannade jag upp.
"Okey" Sa han ointressat.
Jag suckade djupt och gick in i vardags rummet. Han satt och zappade mellan kanalerna och jag suckade ännu en gång. Han var helt inne i tv:n så han märkte inte ens att jag stod bakom honom, och mycket mindre att jag inte hade någon tröja på mej.
"Don't you wanna join me" Frågade jag med ett leende.
"No" Sa han fortfarnade helt inne i tv:n.
"What? Why" Sa jag och putade med läppen även fast han inte såg det.
"I'm watching tv" Sa han och pekade på tv:n.
"Are you sure you don't want to join me" Sa jag lite surt medans jag höjde på ögonbrynet.
"Yes" Sa han kort.
"Okey, but I'm not wearing a shirt" Sa jag ägande och vände på klacken och gick.
"What" Hörde jag en förvånad röst.
När jag var på väg in i badrummet, hörde jag hur tv:n stängdes av och fotsteg som kom närmre mej. Jag sprang snabbt in i badrummet och låste dören. Bara för att han sa nej, så ska han inte få duscha med mej, tänkte jag och ett ondskefullt leende spred sej på mina läppar.
"Sandra, what are you doing" Sa han och jag skrattade.
"What? You didn't wanna join me" Sa jag dumt och en irreterad suck hördes utifrån.
"I was just joking" Sa han desperat och började knacka.
"Yeah right" Sa jag ironiskt. "But now It's to late" Skrattade jag samtidigt som jag satte på vattnet.
"Ah come on Sandra" Sa han ännu mer desperat och jag skrattade för fullt när jag hoppade in i duschen. När jag hade duschat klart åkte jag, Zayn, Liam, Danielle, Louis, Harry, Niall och Jenny tillsammans till Nandos.
"I'm absolutly staaaaarving" Klagade Niall för fjärde gången på en halv timme.
"We know you are" Sa Zayn irreterat och jag fnittrade lite.
"You're always hungry Niall" Sa Jenny och klappade honom lätt på kinden.
"You have been kind of hungry latley aswell" Sa Niall och log busigt mot Jenny.
Jenny fick ett konstigt ansikts uttryck och kollade ner i marken. Det var nästan som om hon skämdes. Fast jag hade också märkt att hon hade börjat äta mera. Jenny hade haft perioder då hon hade betett sej konstigt. Jag har försökt att pratade med henne men hon insesterar att det inte är något.
Jag var nog inte den ända som märkte att Jenny blev lite obekväm, för att Louis kollade snabbt på Jenny och sen bytte han samtalsämne.
"So Dani" Sa Louis och Danielle kollade upp på honom. "How is it going" Frågade Louis och alla kollade oförstående på varandra innan vi började skratta lite.
"What" Skrattade Danielle och Louis harklade sej lite.
"I mean with your dance and stuff" Sa Louis och log stort mot henne.
"Oh haha! It's going well thank you" Sa hon trevligt och Liam log stolt.
Liam lutade sej över bordet och gav Danielle en låg kyss. Dom var så söta och man märkte verkligen att Liam var lycklig med henne. När vi fick in maten började jag genast klaga lite min kyckling var lite rosa och när det gäller sånt så är jag väldigt nojjig.
"Don't act like sutch a baby" Sa Zayn kaxigt och jag lipade åt honom.
"Just put it in your mouth and eat it" Sa Liam som hade munnen full med mat.
"I'm not gonna eat that" Sa jag flyttade min kyckling till andra sidan av min talrik.
Harry som hade suttit tyst nästan hela middagen, harklade sej lite lätt.
"So guys I have to tell you something... Or me and Klara need to tell you something.." Sa han och alla tittade nyfiket på Harry. "But Klara sin't here so..." Fortsatte han och jag hade en känsla av att det inte var bra. "Klara is pregnant.. But she isn't keeping the baby. Or WE aren't keeping the baby. She did an abortian today.. So technically she isn't pregnat anymore" Sa han och jag tror att alla blev rätt så chokade.
Alla kollade förvånat och chockat på varandra innan Harry log snett mot oss.
"Wow" Sa Liam och alla Mmm:ade
"Have you talked to Klara" Sa jag oroligt och han nickade.
"Yeah she is fine" Svarade han och log. "It was the the best decition. We are to young and I have my career to think about" Fortsatte han och rufsade till håret.
"She must have been really scared" Sa jag och Zayn lutade mej mot honom.
Jag kollade på Jenny som gav mej en blick som var svår att tyda. Men hon såg inte ut att må bra.
"Didn't you know" Frågade Danielle mej och både jag och Jenny skakade på huvudet.
"She just told her mom and Amanda and me ofcourse" Sa Harry och petade lite lätt i sin mat.
"And how are you" Frågade Niall försiktigt.
"I'm fine, It was the right thing to do I guess" Svarade han och stoppade en sallads bit i munnen. "But I wanted you guys to know" Sa Harry vi log varmt mot honom.
"We are here for you man" Sa Louis och la sin hand på Harrys axel och alla vi instämde.
Vi pratade lite till om det men sen kom vi in på andra saker, det var lite stelt men Harry försökte göra det klart att det var okej.
"Jenny I just tought of something" Sa Niall och Jenny vände sej mot honom.
"Oh Niall used his brain folks! That's why it smells like a fire" Skämtade Louis och vi alla började skratta.
"Hahah very funny Louis" Sa Niall ironiskt och Louis log nöjt.
"Please tell us what you were thinking of" Sa Danielle snällt.
"No please don't! We don't want it to smell" Skämtade Louis igen och Niall lipade åt honom.
"You don't have to listen" Sa han till Louis när han vände sej om mot Jenny. "You know when we were in sweden and you did that pregnancytest" Började han och Jenny nickade långsamt.
Vi alla visste om det och vi visste även om att det hade blivit negativt men jag blev ändå lite förvånad att han drog upp det.
"Anyway! I'm sooo happy it wasn't positive! A baby would just ruin everything" Skrattade han och även vi började att skratta.
En bebis hade nog faktiskt förstört rätt så mycket och om hon hade blivit gravid. Sen så vet jag att hon inte skulle klara av att göra en abort, som Klara vågade.
Jag kollade på Jennys reaktion och den var inte som jag hade väntat mej. Hon skrattade lite lätt, men väldigt falskt. Sen kollade hon ner i marken och sen sneglade hon på mej. Okej, det var defenetivt något som var fel, men jag hade ingen aning om vad. Jenny ställde sej upp fast alla pratade på med varandra som vanligt. Hon kollade på mej och log snett. Jsg höjde ögonbrynet mot henne och hon började ta på sej sin jacka.
"Where are you going" Frågade Liam och alla kollade på Jenny.
"I'm not feeling very well so I think I'm gonna go home" Sa hon och log lätt mot honom medans hon drog på sej halsduken.
"But you haven't finished your dinner" Sa Zayn och kollade förvånat på henne och sen på hennes talrik som faktiskt var orörd.
"I know but I'm feeling sick" Sa hon log snett ännu en gång.
Niall ställde sej upp och började dra på sej sin jacka.
"Where are you going" Frågade Jenny förvånat.
"I'm going with you" Sa han och kollade in i hennes ögon.
"No you're not! Stay here and have fun! I'll see you guys later, okey?" Sa Jenny och rynkade pannan mot Niall som stod där och kollade in i hennes ögon.
"Are you sure" Sa han och Jenny nickade ivrigt.
"One hundred procent" Sa Jenny och pussade honom snabbt på munnen. "Bye guys! See you later" Sa hon och vi vinkade till henne.
Niall satte sej ner igen och alla började prata på normalt förutom jag.
"Am I the only one that thinks that something is wrong" Sa jag och dom kollade på mej.
"Nope! I think something is wrong too" Sa Danielle och dom tittade på henne.
"What do you mean" Sa Niall oroligt.
"I don't know but she has been felling sick pretty often" Sa jag och ryckte lätt på axlarna.
"Are you saying that she is pretending to be sick" Frågade Louis och jag skakade påhuvudet.
"No! I just know that something is wrong. I've known her so long so I know when something's up" Sa jag och dom tittade oroligt på mej.
"Yeah maybe, now when you mention it" Sa Liam och resten nickade.
"Maybe we should talk to her" Sa Harry och kollade menat på mej och sen på Niall.
"I'll run after her" Sa Niall och ställde sej hastigt upp.
Han drog på sej sin jacka och sprang iväg. Vi fortsatte att prata vidare om allt och inget. Dock visste jag redan från början att Jenny inte skulle säga så mycket till honom.
Efter ungefär en kvart kom han tillbaka och med ett förvånat uttryck satte han sej ner igen.
"What did she say" Sa Zayn nyfiket och han kliade sej i bakhuvudet.
"That nothing was wrong, she even promised me" Sa niall glatt och dom andra log.
"Good" Sa Louis glatt och dom kom in på ett annat samtal.
Jag och Danielle kollade på varandra och skakade långsamt på huvudet. Killar... Tänkte jag och suckade.
Klaras perspektiv:
Jag hade haft med mej Amanda och mamma till kliniken. Jag grät innan och efter. Det var ett svårt beslut och jag kände lite skuld. Men Harry och jag hade kommit fram till det här beslutet tillsammans. Vi hade dock inte pratat sen igår, bara smsat lite kort att jag var okej. Han sa även att han skulle berätta till gänget där borta. Det som mest oroade mej var vad Jenny och Sandra skulle tycka om mej, om dom skulle hata mej för att jag var någon mördare eller nått. Jag kände mej inte som det, men jag kände iallafall en aning skuld.
Jag var otroligt trött och jag måste ha somnat för att jag vaknade av att skype ringde. Harry var den första jag tänkte på. Han hade sagt att han skulle ringa mej ikväll. Med trötta steg gick jag fram till datorn men till min förvåning var det Jenny som ringde. Eller förvånad blev jag nog inte. Hon hade säkert fått reda på det och då ville hon säkert höra hur det var med mej.
"Hej snygging" Sa jag när hennes ansikte kom upp på skärmen.
"Hej! Hur är det"" Frågade hon och log svagt mot mej.
"Trött, väldigt trött.. Känner mej lite drogad fortfarande. Men annars äre bra" Sa jag och satte mej lite mer bekvämt på stolen.
"Aha, och mentalt?" Sa hon kort och jag ryckte på axlarna.
"Inte lika bra! Jag känner mej på något sätt skyldig! Fast jag vet att jag skulle aldrig klara av ett barn. Det barnet skulle bokstavligt talat nästan leva utan en pappa. Dessutom vill jag vara äldre, ha utbildning och ett bättre förhållande. Det skulle inte funka helt enkelt" Sa jag och blev lite övertygad av mej själv. Det skulle faktiskt inte funka så det var rätt beslut tänkte jag lugnande och log lite lätt.
"Jag vet inte riktigt vad jag ska säga. Men kan jag fråga en grej" Sa hon och jag nickade.
"Ehm hur kom du eller ni fram till att abbort var det rätta" Frågade hon och jag tänkte till.
"Jag ringde Harry så fort jag visste att jag var gravid och det kändes som om det var den bästa lösningen. Jag har liksom inte tid att vara gravid heller. Så det var det bästa" Sa jag och det såg ut som om hon skulle börja gråta. "Varför undra du" Lade jag till och hon tittade ner på sitt bord.
"Ehm" Började hon och när hon tittade upp på mej blev hennes ögon blanka. "Jag är gravid" Sa hon kort och en tår rann ner längst hennes kind.
"Är du seriös?!" Sa jag chokat, nästan skrek det. Vad är chansen att båda två blir gravida vid samma tidpunkt?
Hon nickade långsamt och flera tårar rann ner längst hennes kinder. "Oj förlåt, det kommer ordna sej" Sa jag lungnade och hon nickade. "När fick du reda på det här" Sa jag och väntade nyfiket på svar.
"Sist vi var i Sverige, två månader sen" Sa hon och torkade bort några tårar. "Fast Niall vet inget, ingen vet, du är den ända" Sa hon och tårarna började rinna igen.
"Du måste berätta" Sa jag kort.
"Men han vill inte ha barn! Senast idag sa han att han var lycklig över att det visade sej negativt och att en bebis skulle bara förstöra!" Snyftade hon fram och jag log varmt mot henne.
Min Jenny har varit med om så mycket, och det här är grädden på moset. Typiskt, tänkte jag. Jag önskar jag kunde åka till London och krama om henne, trösta henne.
Vi fortsatte att prata och jag försökte lugna ner henne så mycket som möjligt. Jag visste hur hon mådde, fast hon hade döljt det i två månader, det hade inte jag gjort.
"JENNY!" Skrek någon och jag kände igen rösten. Harry, jag log stort.
"Jenny" Rösten kom närmre och några sekunder efter kom Harry in i rummet.
"Hey" Sa Jenny och tog sej på kinderna.
"Hi Harry" Sa jag och hans ansikte dök upp på skärmen hans mungipor åkte uppåt och formades till ett leende.
"Hello babe! How are you" Sa han glatt.
"I'm doing alright, tired" Sa jag och log.
Han var så fin och han var min. Harry pusade på kameran och jag fnisade lite.
"Hold on" Sa han kort och vände sej om mot Jenny.
"Niall want you to join him and the rest of the gang" Sa han och Jenny nickade innan hon reste sej upp.
"Jenny" Skrek jag och hon tittade in i kameran igen. "Jag älskar dej och allt kommer att ordna sej! Jag lovar, bara du berättar" Sa jag och log varmt mot henne.
"Vi får väll se. Men tack för att du lyssnade och jag älskar dej också" Sa hon och log svagt innan hon gick ut ur rummet.
"Is she okey? She seemed sad" Sa Harry oroligt.
"Nope she's fine" Sa jag och log, även fast Harry var min pojkvän så var Jenny min bästa kompis och om hon inte ville att jag skulle berätta något så skulle jag inte göra det.
Vi började prata om allt som hade hänt idag och dom andras reaktion. Men sen kom vi inte på lite roligare grejer och då släppte klumpen i magen lite. Harry var en sån person som visste vad han skulle säga och när han skulle säga det. Vilket var skönt, eftersom då gjorde han mej lugnare.
"I gotto go to sleep cus I'm really tired" Sa jag och gäspade samtidigt.
"Okey, talk to you tomorrow? And babe I miss you so mutch and again.. I'm sorry I couldn't be there for you today" Sa han och kollade skamset ner i marken.
"Don't worry about it! I know you wanted to be there and I love you for it" Sa jag och log varmt.
"Yeah.. Bye honey" Sa han och vi gjorde släng kyssar till varnadra innan vi stängde ner.
Jag la mej på överkastet och somnade på en gång.
Louis perspektiv:
Efter att den händelserika middagen var över åkte vi hem. Zayn dock stannade kvar för att köpa godis. Resten gick över till Zayn och Sandra. Harry gick över till Jenny för att hämta henne och resten av oss försökte bestämma film.
Jag slängde mej på soffan och la genast fötterna på bordet.
"Okey.. Let's pick a movie before Harry get's here" Sa jag lutade mej över filmerna.
"Haha why" Skrattade Danielle och resten började också skratta.
"Or else he's gonna choose Love actually" Sa jag och räckte ut händerna som om det var självklart.
"Or we just say no?" Sa Liam och började rota bland filmerna.
"NO" Skrek jag till och alla kollade konstigt på varandra. "He always get's his way" Sa jag alvarligt och dom andra började skratta.
"No he doesn't" Skrattade Liam när han skakade på huvudet.
"I understand Louis" Började Niall när han gick emot mej. "It can't be easy to be someones bitch" Skämtade han och la sin hand på min axel.
"Shut up Niall" Sa jag surt och hoppade på honom.
Alla började as garva och jag och Niall började brottas. Jag låg nu underst och över mej låg Liam och Niall. Medans Sandra och Danielle satt i soffan och skrattade för fullt.
Efter ett tag av brottande och film väljande kom vi alla överens om pirates of the caribbean. Den går alltid hem. Nu hade även Harry och Jenny kommit tillbaka. Harry var på gott humör och Jenny låg och lutade mot Niall och dom såg allmänt gulliga ut. En halv timme in i filmen hade Zayn fortfarande inte kommit hem och vi alla började bli lite smått oroliga. I vanliga fall borde han varit hemma för 40 minuter. Sandra började gå runt i cirklar med mobilen i handen.
"Seriously guys! Where the hell is he! And why wont he answer his phone" Sa Sandra irreterat och orolligt.
Vi hade satte filmen på paus och alla satt otåligt på att han skulle ringa. Jag ville inte säga det framför Sandra men jag började bli riktigt orolig. Jag fick en känsla i magen om att något riktigt obehagligt hade hänt.
"Sandra calm down, I'm sure he will come home soon" Sa Liam som satt brevid Danielle.
Harry reste sej upp och gick fram till Sandra. Sandra skakade lätt och Harry kramade om henne. Även vi andra reste oss upp och omfamnade henne.
Nu var det hon som satt ner och resten stod upp. Jenny satte sej brevid Sandra och dom började snacka på svenska. Men såg hur nervös Sandra var. Jenny kramade om henne och Sandras röst var skakig såfort hon sa något.
"I'll go and look for him" Sa jag och började gå mot hallen.
"I'll go with you" Sa Sandra och sprang till hallen för att började knyta sina skor.
Liams telefon ringde och jag stannade upp. Allas blickar for mot Liams telefon och han sattade den sakta mot sitt öra.
"Yes this is he" Sa han och kollade på mej med en panikslagen min. Han la på och utbytte blickar med alla.
"WHAT" Skrek Niall otåligt och han öppnade skakigt munnen.
Liams blick var blandad. Den var rädd, orolig, ledsam men framför allt såg han chokad ut och hans ansikte blev vitare.
"Zayn's been in a car accident" Sa han och en tår föll från hans öga.
Som ni ser så bestämde vi oss för att fortsätta, det blir väll två, max tre kapitlar till :) Dock har vi ingen aning om när dom kommer, tiden kommer att gå till annat men ett riktigt avslut förjänar ni :')
Som ni ser så bestämde vi oss för att fortsätta, det blir väll två, max tre kapitlar till :) Dock har vi ingen aning om när dom kommer, tiden kommer att gå till annat men ett riktigt avslut förjänar ni :')
Btw vad tycker ni... Vad händer nu? MYCKET hände på den här kvällen! Men det är mest för att allt ska komma med :) KOMMENTERA NU DÅ ÄR NI GULLIGA :)
Okej
Okej vi fortsätter några kapitlar till men vet inte när alla kommer upp, idag kommer det iallafall upp :) Hahahahah besulsångest, yes :)
Kanske, kaske inte?
Ja, det var ett tag sedan? :P Vi har inte riktgigt haft bått sug för att blogga, som ni kanske har märkt!
Och det känns ju skit taskigt att ni får vänta och vänta på kapitler hela tiden, så vi tänkte att vi inte skriver något mer? Att eran fantasi får avgöra hur det blir med gänget?
Eftersom vi inte har sug och dom kapitlerna vi då isåfall kommer att skriva kommer nog inte bli så bra :/ Eller så skriver vi ett till kapitel men det kommer bli fett flumigt och man kommer typ inte fatta vad som har hänt :P Men Haha ingen av oss har haft en passion för att skriva, vi ville mest bara ha en liten fantasi om killarna :) Men sen blev det flera läsare och vi fortsatte att skriva :)
MEN såklart vill vi att ni ska bli nöjda, så lämna en kommentar hur ni vill att vi ska göra :)
Om vi inte skriver ett till kapitel så vill vi bara säga ett STORT TACK :) Tack för all fina kommentrer och för att ni har varit så tålmodiga och förstående när det gäller kapitlar :) Och alla fina kommentarer har verkligen gjort oss glada :') Tack för detta och hoppas att ni har ett bra liv framöver :)
Och det känns ju skit taskigt att ni får vänta och vänta på kapitler hela tiden, så vi tänkte att vi inte skriver något mer? Att eran fantasi får avgöra hur det blir med gänget?
Eftersom vi inte har sug och dom kapitlerna vi då isåfall kommer att skriva kommer nog inte bli så bra :/ Eller så skriver vi ett till kapitel men det kommer bli fett flumigt och man kommer typ inte fatta vad som har hänt :P Men Haha ingen av oss har haft en passion för att skriva, vi ville mest bara ha en liten fantasi om killarna :) Men sen blev det flera läsare och vi fortsatte att skriva :)
MEN såklart vill vi att ni ska bli nöjda, så lämna en kommentar hur ni vill att vi ska göra :)
Om vi inte skriver ett till kapitel så vill vi bara säga ett STORT TACK :) Tack för all fina kommentrer och för att ni har varit så tålmodiga och förstående när det gäller kapitlar :) Och alla fina kommentarer har verkligen gjort oss glada :') Tack för detta och hoppas att ni har ett bra liv framöver :)
Jahapp
Okej nu är det så hära att det har blivit ändrade planer! Och det är vi riktigt ledsna över! Haha våra ursäkter har ni väl hört förut ? ;) Men nu ska ni få höra :) Idag skulle vi ha suttit att skriva massor, men idag var typ den sista dagen att fixa det sista inför balen som vi ska ha nästa vecka! Imorn ska vi till grönan med klassen och är borta HELA dagen. På fredag ska båda på student fester eller vad det kallas! Och på lördag ska jag (Jenny) först på fotbolls match och sen hem till en kompis! Sandra kanske kan skriva på lördag på dagen, om hon inte ska till fixa sitt sista till balen :) Så ni får se! På söndag ska jag försöka sätta mej att skriva efter jag har spelat min match :)
Även fast man inte kan tro det, så har vi ett liv. Haha :) Förstår om ni tycker att vi är fett jobbiga som inte uppdaterar osv men somsagt vi kan inte och ibland har vi bara inte lust!
Våra ideer till novellen har ändrats lite, vilket innebär att novellen kommer att bli kortare än vad vi hade tänkt, men jag tror att ni kommer att bli nöjda med slutet ändå :)
Hoppas att eran vecka kommer att bli bra :) Puss o Kram skumbanan :)
LOOKING GOOD BOYS!
Kapitel 56
Tidigare(Jennys perspektiv)
Zayns perspektiv:
Även fast Sandra bara hade varit borta två dagar och vi skulle träffas imorgon, saknade jag henne. Jag älskar henne så mycket att jag vill ha henne i min famn hela tiden. Så jag hade ringt Louis och Liam och Danielle om dom vill åka med mej till sverige för att överaska henne. Eller dom skulle inte direkt överaska henne, men jag tänkte att dom kanske ville följa med. Liam och Danielle kunde tyvärr inte för att dom skulle spendera sista dagen tillsammans med Danielles familj. Men Louis var på.
Sen såklart skulle det bli kul att träffa Harry, Niall och Jenny igen. Jag undrade hur det hade gått för Harry och Klara och sen för Niall med Jenny. Niall hade ringt mej några gånger, och det lät inte bra.
Egentligen har det inte alls gått länge sen jag såg dom sist. Men när man umgås så mycket och så ofta. Saknar man dom lätt.
När vi kom fram till flygplatsen, tog vi första bästa taxi, klockan var halv elva. Jag drog upp telefonen ur fickan och slog Harrys nummer. När han svarade tog det ett tag innan han sa något, men det var väldigt hög musik i bakrunden så jag misstänkte att dom var på en fest.
"Hi Zayn" Sa han överaskad, nästan skrek det.
"Haha hi" Skrattade jag och Louis små log.
"Why are you calling" Fortsatte han skrika och man hörde att han gick in i ett rum för att musiken tysnade lite.
"CUS WE MISS YOU HARRY" Skrek Louis och jag började skratta.
"NAAW BOOOO BEAR" Skrek Harry flummigt.
Louis skrattade och ryckte telefonen ur min hand.
"Harry I love you and i need to see you, so where are you" Sa Louis och jag himlade lätt med ögonen.
Harry förklarade vart han var och vi sa det till taxi schaförren. Som jag hade trott, så var han var på en fest. Vi visste inte vilka som var där mer, eftersom Harry hade nog fått i sej lite för mycket dricka. Men han var ju där och då var antagligen resten där.
Jag vred huvudet och kollade på Louis. Han hade sitt grubblar ansikte så jag antog att något var fel. Det var säkert Linnea han tänkte på.
"Hey man" Sa jag och jag fick hans uppmärksamhet.
"Yeah?" Sa han och vred sitt ansikte mot mej.
"Have you talked to Linnea" Frågde jag försiktigt.
"Yeah, but like we tought... It's not going to work, so we decided once again that we are gonna end it! I mean we ar not going to talk or anything" Sa han och log snett mot mej.
"Is that what you both want" Frågade jag och han nickade.
"Yeapp. She was a really amazing girl and we had fun, but it was just a summer fling. A good one" Sa han och log. "But I'm gonna miss here" La han till.
"Distance is hard" Sa jag och log lite snett mot honom.
Han nickade och kollade ut genom fönstret igen. Och jag gjorde detsamma. Efter bara några minuter efter det, stannade bilen vid en vändplan och man såg direkt vilket hus som festen var i. Det var kallt ute, fast det kanske inte var så konstigt eftersom det var december.
Vi tog våra väskor, ganska små dock eftersom vi skulle åka hem imorgon. Sen gick vi in. Musiken dunkade ännu mer där inne och det var ganska mycket folk. Huset var stort och det var folk i överallt. Det var ingen hitills som kände igen oss.
Vi var på väg hem tilll hotellet som Niall och Harry bodde på. Niall skulle byta om och sen skulle vi åka vidare till en hemmafest som vi hade blivit bjudna på. Istället för att jag och tjejorna skulle ha en tjejkväll, bestämde vi oss för att gå på en fest som Fanny hade fixat.
Jag hade på mej svarta tighta jeans och en fest tröja till. Niall hade en chinos och en t-shirt. Det skulle bli kul att släppa loss och jag fick en känsla av att kvällen skulle bli grym. Festa med tjejorna och dessutom ha Niall med mej hela kvällen. Det var ett faktum, kvällen skulle bli grym.
Även fast Sandra bara hade varit borta två dagar och vi skulle träffas imorgon, saknade jag henne. Jag älskar henne så mycket att jag vill ha henne i min famn hela tiden. Så jag hade ringt Louis och Liam och Danielle om dom vill åka med mej till sverige för att överaska henne. Eller dom skulle inte direkt överaska henne, men jag tänkte att dom kanske ville följa med. Liam och Danielle kunde tyvärr inte för att dom skulle spendera sista dagen tillsammans med Danielles familj. Men Louis var på.
Sen såklart skulle det bli kul att träffa Harry, Niall och Jenny igen. Jag undrade hur det hade gått för Harry och Klara och sen för Niall med Jenny. Niall hade ringt mej några gånger, och det lät inte bra.
Egentligen har det inte alls gått länge sen jag såg dom sist. Men när man umgås så mycket och så ofta. Saknar man dom lätt.
När vi kom fram till flygplatsen, tog vi första bästa taxi, klockan var halv elva. Jag drog upp telefonen ur fickan och slog Harrys nummer. När han svarade tog det ett tag innan han sa något, men det var väldigt hög musik i bakrunden så jag misstänkte att dom var på en fest.
"Hi Zayn" Sa han överaskad, nästan skrek det.
"Haha hi" Skrattade jag och Louis små log.
"Why are you calling" Fortsatte han skrika och man hörde att han gick in i ett rum för att musiken tysnade lite.
"CUS WE MISS YOU HARRY" Skrek Louis och jag började skratta.
"NAAW BOOOO BEAR" Skrek Harry flummigt.
Louis skrattade och ryckte telefonen ur min hand.
"Harry I love you and i need to see you, so where are you" Sa Louis och jag himlade lätt med ögonen.
Harry förklarade vart han var och vi sa det till taxi schaförren. Som jag hade trott, så var han var på en fest. Vi visste inte vilka som var där mer, eftersom Harry hade nog fått i sej lite för mycket dricka. Men han var ju där och då var antagligen resten där.
Jag vred huvudet och kollade på Louis. Han hade sitt grubblar ansikte så jag antog att något var fel. Det var säkert Linnea han tänkte på.
"Hey man" Sa jag och jag fick hans uppmärksamhet.
"Yeah?" Sa han och vred sitt ansikte mot mej.
"Have you talked to Linnea" Frågde jag försiktigt.
"Yeah, but like we tought... It's not going to work, so we decided once again that we are gonna end it! I mean we ar not going to talk or anything" Sa han och log snett mot mej.
"Is that what you both want" Frågade jag och han nickade.
"Yeapp. She was a really amazing girl and we had fun, but it was just a summer fling. A good one" Sa han och log. "But I'm gonna miss here" La han till.
"Distance is hard" Sa jag och log lite snett mot honom.
Han nickade och kollade ut genom fönstret igen. Och jag gjorde detsamma. Efter bara några minuter efter det, stannade bilen vid en vändplan och man såg direkt vilket hus som festen var i. Det var kallt ute, fast det kanske inte var så konstigt eftersom det var december.
Vi tog våra väskor, ganska små dock eftersom vi skulle åka hem imorgon. Sen gick vi in. Musiken dunkade ännu mer där inne och det var ganska mycket folk. Huset var stort och det var folk i överallt. Det var ingen hitills som kände igen oss.
Vi var precis påväg till vardagsrummet, när vi såg Jenny. Hon hade huvudet i toaletten. Jag och Louis tittade på varandra innan vi klev in.
"It's only 11 pm and you're already throwing up?" Skrattade Louis när han la sin hand på Jennys axel.
Hon tittade upp på Louis och sen på mej. Blicken var trött och hon registrerade nog inte att det var vi. Sen tittade hon närmre och hennes ögon blev större och hon sprack upp i ett leende. Hon ställde sej upp och drog både mej och Louis in i en kram.
"LOUIS, ZAYN" Skrek hon glatt och drog in oss lite närmre.
"Haha Hello Jenny" Sa jag och vi gick ur kramen.
"How mutch have you been drinking" Frågade Louis och log busigt mot Jenny.
"Nothing, I'm just feeling a bit sick" Sa hon och skrattade lite.
"Yeah right" Sa Louis ironiskt och Jenny slog till honom på axeln.
"Zayn" Sa hon och kollade på mej. "Does Sandra know you're here" Frågade hon och jag skakade på huvudet med ett leende.
"Hihi she's gonna love this suprise" Sa hon och log.
"I hope so! And you seem happy?" Sa jag frågandes och hon log större.
"Well.. Me and Niall worked it all out, so I'm the happiest person in the world" Sa Jenny och både jag och Louis kollade på varandra innan vi kramade om henne.
"That's amazing" Sa jag när jag släppte henne.
"I'm really happy for you" Sa Louis och jag instämde.
"Thanks guys" Sa hon och la över håret på vänstra sidan.
Medans Louis och Jenny försvann för att hitta Harry och Niall. Stack jag för att hitta Sandra. Jag gick tillbaka till hallen och där stod hon. Hon hade ljusa jeans på sej och en tunn mörkblå skjorta på sej. Hon hade platt och rakt hår, som hon alltid har. Sen hade hon sina höga svarta klackar. Hon såg jätte sexig och vacker ut på samma gång. Det lilla pirret i magen kändes när jag såg henne, jag var väldigt kär i henne. Hon stod och pratade med Amanda och Fanny. Några sekunder senare kom det in fyra killar och Sandra sprang fram till en av dom. Hon hoppade upp i hans famn och... Och... Och gav honom en puss på munnen..
Sandras perspektiv:
När vi kom hem till Rasmus, han som hade festen. Var den redan i full gång. Niall och Jenny började direkt att dansa och dom såg så söta ut tillsammans. Jag var verkligen överlycklig över att det hade löst sej mellan dom. Dom var gjorda för varandra. Fast det gjorde lite att jag saknade Zayn. Men snart skulle Adreas komma och han kunde jag gosa med så länge, tills imorgon då jag äntligen får träffa min underbara pojkvän.
Jag, Fanny och Amanda stod och pratade med varandra i hallen, när Rasmus, Joel och Viktor kom in. Självklart blev jag glad över att se dom, men när jag såg Andreas, sprang jag fram till honom och hoppade upp i hans famn.
"Ahhh vad jag har saknat dej" Sa jag glatt och han kramade om mej hårdare.
"Och jag dej" Sa han ännu gladare och jag kollade in i hans ögon.
Andreas hade blåa ögon och var brunhårig. Han var runt 180 cm och väldigt spinkig. Han hade smink på sej som han alltid hade. Han hade ett oversize linne på sej med chockrosa klackskor på sej.
Jag pussade honom snabbt på munnen innan han släppte ner mej. För oss var det normalt. Eftersom han var bög, så var det likadant som en kram.
"Värst vad du ser fin ut då" Sa jag och han skrattade.
"Gumman, det är ju PARTYYY!!" Sa han och började fistpumpa, vi skrattade.
"Kan du gosa med mej idag? Nu? Jag saknar min pojkvän så jag behöver dej" Sa jag och gjorde puppy eyes.
"Ja, juste det ja. Du är ju tillsammans med Zayn Malik, den hetingen" Sa Andreas och gjorde den kända katthanden.
"HA! Passa dej, han är min" Sa jag och pekade på Andreas.
"Oh honey, när han ser mej så tror jag nog att han blir min" Skämtade Andreas och vi brast ut i skratt.
Jag tog tag Andreas i handen och precis när jag vände mej om, såg jag Zayn. Jag tror jag tappade min haka innan jag sprack upp i ett leende. Så många känslor. Jag hade saknat honom och jag blev så glad att jag ville gråta.
Jag släppte Andreas och sprang fram till Zayn. Jag tänkte hoppa upp i hans famn, men Zayn vände sej om och började gå. Vad fan höll han på med? Tänkte jag och gick efter honom.
"Zayn" Sa jag men han väde sej inte om. "ZAYN" Skrek jag den här gången.
Han fortsatte att gå och jag vände mej om mot Andreas. Jag gav honom en konstig blick innan jag sprang efter Zayn. Jag kom ikapp honom och la min hand på hans axel. Fast han vände sej inte om, så jag suckade högt och ställde mej framför honom. Zayn stannade upp men han vägrade kolla på mej.
"What the hell is going on? Are you mad at me? Did I do something?" Frågade jag och för varje fråga blev hans ögon argare och argare.
"I WAS STANDING RIGHT THERE!!! So you can stop playing dum" Skrek han åt mej.
"What are you talking about" Sa jag oförstående och började kolla runt mej.
"HAHA you're funny" Skrattade Zayn, jag kollade ännu mer förvirrad på honom. "THE KISS?" Skrek han och då fattade jag. "Yeah I saw it" Sa han och jag kunde inte hålla mej för skratt.
"HOW THE HELL CAN YOU LAUGH RIGHT NOW?!" Skrek han och vände sej hastigt om.
"Zayn wait" Sa jag och han vände sej om igen.
"I tought I knew you! But I don't. I tought i ment more to you, but apperantly I dont.." Sa han sårat och hans ögn blev vattniga.
"Zayn" Sa jag och la min hand på hans kind.
Han tog bort min hand och blinkade bort några tårar.
"He's gay" Sa jag och skrattade lite, Zayn dock, lyssnade inte utan han fortsatte att babbla.
"I dont' get how you can do this and not feel like you're gonna...." Började han men jag avbröt honom.
"Zayn" Sa jag och han kollade ledsamt och argt på mej. "That guy... His name is Andreas and he is gay, ultra gay" Sa jag och började skratta.
"Yeah right! Is that the best you can give me?" Sa han argt.
"Zayn look at him" Sa jag och pekade på Andreas som stod och råhångla med någon snubbe.
"OH" Sa Zayn och vred sitt huvud mot mitt.
Han rodnade lite och jag skrattade som in i bomben.
"You believe me now" Sa jag och han nickade.
"Yeah, sorry" Sa han och tittade skamset ner i marken.
Jag tog några kliv fram till honom, han kollade fortfarande ner i marken. Jag la mina fingrar under hans haka och drog upp hans huvud. Hans vackra choklad bruna ögon tittade in i mina och jag log stort.
"I wouldn't do that to you" Viskade jag i hans öra och han log mot mej.
"Good! Cus I need you i my life" Sa han och jag ställde mej på tå för att nå upp till hans läppar.
"So are you ready to have some fun" Sa jag och han skrattade.
Jag tog tag i hans hand och vi rörde oss mot Harry och Klara.
"ZAYN" Skrek Harry när han lämnade Klaras sida för att gå mot Zayn.
Han gick väldigt vingligt och han var defenetivt full.
"Wow, you have been drinking" Skrattade Zayn och Harry nickade.
"YEAP" Skrek han och gick vingligt tillbaka till Klara.
Jag och Zayn kollade på varandra innan vi brast ut i skratt. Han la sina händer på mina höfter och vi dansade i takt till musiken.
"It's not that I don't want you here, but what are you doing here" Frågade jag och han skrattade.
"I couldn't wait until tomorrow" Sa han med ett leende innan han kysste mej.
Okej, jag har världens finaste pojkvän. Tänkte jag och gav honom en kram.
Louis Perspektiv:
Jag hade tänkt rätt så mycket på Linnea, varje dag. Och jag saknade henne lite. Men vi hade tagit beslutet om att inte ringa varandra tillsammans och det kändes ändå helt okej.
Efter jag hade träffat Niall, Harry, Klara och alla deras kompisar, satte jag mej ner i soffan med en drink. En tjej kom fram till mej och satte sej brevid mej.
"Hello" Sa hon när han satte sej.
"Hi" Sa jag glatt och log.
"Okey, I'm gonna try not to fangirl, but can I have a pic" Sa hon och drog upp sin telefon.
"Haha sure babe" Sa jag och lutade mitt huvud mot hennes.
"I'm sorry but you called me babe so I have to fangirl" Sa hon snabbt och ställde sej upp.
Hon började hoppa upp och ner samtidigt dom hon klappade några gånger med händerna. Hon 'IIIIIade' Lite diskret och jag började genast att skratta. Hon började också skratta och när hon satte sej ner log hon mot mej. Vi lutade våra huvuden mot varandra och hon tog kort.
"Thank you" Sa hon glatt och jag nickade.
Hon tittade på bilden och log stort. Hon la ner sin mobil och lutade sej bak mot soffan.
"Are you a fan" Frågade jag dumt och hon började garva.
När hon skrattade reagerade jag på att hon hade ett väldigt högljutt skratt. Hon nickade ivrigt och jag började skratta jag med.
"What's your name" Frågade jag och efter jag hade druckit lite ur min mugg.
"Louise" Sa hon och log.
"Almost as beautiful as Louis" Skrattade jag och höjde mitt glas.
Hon började skratta och det gjorde jag med. Efter vi hade pratat och skrattat ett tag, kom Niall och Jenny fram till oss. Jenny såg inte alls ut att må bra. Hon var nästan lite vit i ansiktet och hennes ögon var blanka.
"Hey guys" Sa Niall och log.
"Hi, are you okey Jenny" Frågade jag oroligt och hon skakade på huvudet.
"We are going home! She has been throwing up a couple of times now" Sa Niall och kollade oroligt på Jenny.
"Oh okey! Do you want me to come with you" Sa jag och båda två skakade snabbt på huvudet.
"No! You have fun" Sa Jenny svagt och blinkade med ögat mot mej och sen mot Louise.
Jag kollade på Louise och hon rodnade lite lätt. Jag drog upp min blick på Jenny som log busigt. Louise var en väldigt vacker tjej med en härlig humor. Men jag var inte redo att komma över Linnea ännu. Men om det hade varit en annan tid punkt så hade jag inte tvekat. Men som sagt, jag var inte redo för något nytt.
Mina tankar flög över till Niall och Jenny. Dom var så söta tillsammans och jag var mer än glad för deras skull. Dom är verkligen varandras halvor. Jag var faktiskt lite avundsjuk. Och på tal om sjuk, undra varför Jenny mår så dåligt, tänkte jag och när jag kollade upp på Niall slog det mej... Hon kanske är gravid? Jag blev lite shokad av min tanke men det kanske var så.
Niall och Jenny vände sej om för att gå men jag drog i Nialls arm så han tvär stannade och vände sej om mot mej. Han kollade på mej med en förvånad blick medans Jenny och Louise skrattade lite.
"I need to talk to you real fast" Viskade jag och han kollade skeptiskt på mej.
Han vände sej om mot Jenny och pussade henne på pannan.
"You can go out, I'll be there in a second" Sa han och Jenny vinkade hejdå till oss innan hon försvann.
Louise följde med Jenny ut och Niall satte sej ner i soffan.
"What's wrong" Frågade Niall lite halv oroligt.
"Do you know why Jenny is feeling sick?" Frågade jag när jag fixade till mitt hår lite fort.
"No. I guess she ate something bad" Sa han och ryckte på axlarna.
"Niall, What if she is pregnant" Sa jag och han skrattade.
"Don't be silly Louis! You have to have sex to get pregnant" Skrattade Niall och jag höjde ögonbrynen.
Hans skratt tog snabbt slut och ersattes med ett förvånat uttryck. Han spärrade upp ögonen började stirra på något bakom mej. Jag drog huvudet där han tittade och han tittade nu på mej.
"We had sex a couple of weaks ago" Sa han kort. "HOLY SHIT! What if she is pregnant" Sa han och man såg hur rädd han var.
"Okey Niall. Relax. You don't know anything yet" Sa jag lugnt när jag la mina händer på hans axlar.
Han tittade på mej med en orolig blick och precis när han skulle öppna munnen, kom Louise.
"I'm sorry to disturbe you, but Jenny is really ill" Sa Louise och log snett mot Niall och sen mot mej.
"Yeah okey" Sa Niall och ställde sej upp. "Bye se you tomorrow" Sa han och vände sej om.
"NIALL" Skrek jag och han vände sej om. "It will be okey" Sa jag och han nickade innan han försvann.
Louise och jag började prata lite mera och efter ett tag kom Harry, Klara, Zayn och Sandra fram till oss. Dom satte sej ner och vi alla började prata glatt.
"Harry sit here" Sa jag och klappade mej på knät.
Harry sprang vingligt fram till mej och satte sej ner i mitt knä med en duns. Han la sina händer på min nacke och kollade länge in i mina ögon.
"WOW! You have really beautiful eyes" Sa Harry fascinerat.
"Aww I'm glad you like them" Sa jag och kastade med håret.
"So are we back on track with everyone" Sa jag och kollade först på Harry och Klara, sen på Zayn och Sandra.
"Yeah! But we were never off track" Sa Zayn stolt när han pussade på Sandra.
"Oh really? Don't you wanna tell them what happen earlier" Sa Sandra och Zayn kastade sej på henne och försökte hålla för hennes mun.
"Tell us what" Sa Klara spänt och jag väntade också spänt.
Sandra lyckades tillslut komma bort från Zayn. Hon sprang fram till mej och Harry för att gömma sej bakom oss. Hon skrattade och medans hon och Zayn sprang runt soffan, skrek hon massa saker.
"I kisses my friend Andreas" Började hon medans hon skrattade.
"SHUT UP" Skrek Zayn och det gjorde att alla började skratt.
"And Zayn saw it" Fortsatte hon att skratta. "But the thing is, that HE IS GAY" Sa Sandra och hon slängde sej ner i saffan över Klara, Harry, Louise och mej. Hon garva och garva och även vi garvade åt hur röd Zayn blev.
Zayn satte sej ner med en suck och Sandra satte sej upp.
"He doesn't look gay" Sa Zayn surt till sitt eget försvar samtidigt som han la armarna i kors.
"Hold up" Sa Klara när hon vände sej om mot Sandra. "Andreas as in Andreas Lindholm" Sa Klara och Sandra nickade skrattades.
Klara brast ut i skratt och mitt i allt vände hon sej om mot Zayn. "Dude, he is like the most gay person in the world" Skrattade hon och Zayn mummlade något för sej själv.
"I'm sorry, I didn' here you" Skrattade Louise som skrattade för fullt.
"HE DOESEN'T LOOK GAY" Skrek Zayn surt igen.
"Honey... He uses makup, sparkling make up and he wore high heals" Sa Sandra när hon kramade om Zayn. "But I love you anyway" Sa hon sen och satte sej rakt igen.
Alla brast ut i skratt och resten av kvällen dansade vi eller retade Zayn.
Kvällen var lyckad, men jag kunde inte sluta tänka på Jenny och Niall...
Så där :D Kapitel 56 :) Let us know what you think :) Gjorde det extra långt för att ni har fått vänta.
Så där :D Kapitel 56 :) Let us know what you think :) Gjorde det extra långt för att ni har fått vänta.
Nästa kapitel koommer på onsdag och vi kommer ha hoppat fram typ en månad :) Inga bilder blev det heller, men jag är trött och vill sova, så ni får fixa bilder i huvudet, hoppas att det är okej :)
OCH JUSTE BESÖKSREKORD IDAG :D Nämen gud så najs :) Förstår inte hur, eftersom våran uppdatering suger, men glada blev vi iallfall :) Tack så hemskt mycket och tack för alla fina kommentarer :) Ni är guldvärda :)
Kapitel 55
Tidiare: (Jennys perspektiv)
Oj, oj, oj! Vart ska vi börja? Kan ju börja med ett stort fet FÖRLÅT! Riktigt usel uppdatering och jag iallafall skäms lite. Eftersom ni är så fina som läser och tittar in varje dag :) Sen kan vi ju säga varför uppdateringen varit dålig.
När jag kom hem la jag mej på sängen och somna typ tre sekunder efter det.
Jag vaknade upp av att Louise satte sej på min säng. Hon la sin hand på min panna och strök den andra på min kind. Hon log lite lätt mot mej och fem sekunder efter kom Sandra in i rummet. Hon höll i ett glas juice och ett papper. Hon satte sej brevid Louise och jag satte mej upp.
"Här" Sa hon och räckte fram glaset.
Jag tog emot glaset och drack lite. Jag kollade tveksamt på pappret och Louise log snett mot mej.
"Niall kom förbi" Sa Louise och jag kollade på henne, ett litet leende ryckte i mina mungiporna när hon sa hans namn.
"Han ville att du skulle läsa det" Sa Sandra och gav mej brevet.
"Juste, förlåt att jag bara stack utan att förklara något för dej, det där om att jag var tillsammans med Niall" Sa jag och kollade skamsigt ner i marken.
"Det är lungt.. Sandra förklarade allt för mej" Sa Louise och log mot mej.
"Ta brevet nu då" Sa Sandra otåligt och la brevet i mitt knä.
Jag tog upp det och kollade länge på det. Jag andades djupt in och sen ut, innan jag öppnade det. Innan jag ens började läsa det, rann tårarna. Jag ville läsa det själv, så Sandra och Louise gick ut. Jag vecklade ut brevet och började läsa det.
När jag hade läst klart det, var brevet dränkt i tårar och jag med.
Nialls perspektiv:
Hennes ord gjorde ont. Dom gjorde riktigt ont. Fast att se henne springa gråtandes iväg gjorde ännu ondare. Allt var mitt fel. Jag hade sårad henne, jag hade krossad hennes hjärta. Det ömtåliga hjärtat som jag älskade så mycket, hade jag krossat. Hon var så arg att hon hade slagit mej på bröstet flera gånger. Visst, det gjorde inte ont men hon var så ledsen att hon inte kunde tänka klart. Det kunde inte jag heller, jag ville bara ha henne i min famn. Så jag tryckte henne närmre mej och kramade om henne hårt.
Det var ingen ide att springa efter henne. Hon hade gjort det uppenbart att hon inte ville ha något alls med mej att göra. Jag kollade efter henne när hon sprang och tårarna började sakta men säkert rinna en efter en. Fan, varför ska jag vara så jävla idiotisk? Tänkte jag och skakade bort några.
Jag samlade mej lite snabbt och vände mej långsmt om. Harry lämnade den okända kompisen och gick istället mot mej. Sandra och killkompisarna kom ut från macdonalds och kollade förvirrat på mej innan hon gick fram till deras kompis. Harry omfamnade mej och jag grät mot hans axel.
Vi satte oss på en bänk och lite senare kom Sandra och kompisen fram. Kompisen hette Louise och verkade vara som en omtänksam och storhjärtad tjej.
Vi förklarade att jag var här för att förklara allt för Jenny och att Harry var här för att få tillbaka Klara. Sandra och Louise förklarade vägen för Harry hem till Klara. Men Harry ville dock inte lämna mej. Men med min övertalning stack han tillslut. Sen gick även Sandra och Louise eftersom dom ville hitta Jenny.
Så jag satt där ett tag för mej själv och rensade tankarna. Men när det sen började regna, tog jag en taxi tillbaka till hotellet.
Regnet hade gjort mej genom blöt. Så jag bytte snabbt om och gjorde en kopp med te. Jag satte mej i sängen med min kopp och bara tänkte. Att sitta där med en kopp te, kändes det som om jag var hemma. Det var mysigt, men sen var mina tankar på Jenny och den gången vi hade varit ute och shoppat i USA och regnet sedan vräkt ner på oss.
Vi hade precis kommit innanför hallen och båda hade ett förvånat ansiktsuttryck. Regnet hade kommit som en chock och det såg ut som vi hade badat med kläderna på. Hon kollade ner på sej själv innan hon brast ut i skratt. Även jag började skratta och hon hoppade upp på mej. Jag kysste henne och vi log i kyssen. Hon hoppade ner och när hon var på väg in i sovrummet, drog hon av sej sin tröja. Vi var själva i huset och eftersom ingen var där, drog jag av mina byxor. Jag smög mej upp bakom henne och slingade mina armar runt henne. Hon vände sej om och vi möttes i den perfekta kyssen. Hon la sina händer runt min nacke och jag lutade min panna mot hennes. Vi log båda två innan jag kysste henne passionerat. Vi drog snabbt av oss våra kläder och la oss på sängen. Hon la sej över mej och jag kysste hennes hals. Hon gav ifrån sej ett lätt stön och jag trängde mej in i henne....
Minnena gjorde mej bara ännu mer deppig. Men en sak var säker. Och det var att jag var tvungen att visa henne hur mycket hon betyder för mej. Så jag tog fram ett papper och började skriva.
Hello beautiful-
I know you said that you didn't want me to talk to you, call you, text you, email you or tutch you. But you never said that I couldn't write you a letter. So here I go.
Jenny Karolina Karlsson, You mean the world to me. I love you with all my heart and it hurts me to lose you. There is no one like you and I will never meet someone like you. But I want you to know how sorry I am. I've been a dick. You don't deserve it, but please forgive me? If I could turn back time, I would.
I'm gonna miss call you mine, I'm gonna miss kissing you godnight or kissing you in public, I'm gonna miss you laugh, your smile, your eyes, you face expressions. I am gonna miss everything about you.
You know the expression 'To the world, you may just be one person, but to one person you may be the world' Yeah? Well, YOU.. are MY.. world. You have such a beautiful heart and I'm so happy that I have been apart of it.
Ps. I love you...
Jag läste inte igenom brevet, utan jag vek i hopp det och la det i ett kuvär. När jag hade samlat mej tog jag en taxi hem till Jenny. Jag la brevet i brevlådan. Jag tittade mot huset och Sandra stod i fönstret. Våra blickar möttes och hon log snett mot mej innan hon kom ut. Jag tog upp brevet och gav den till henne.
"Can you please give this to her" Frågade jag och räckte fram brevet.
"Yeah ofcourse" Sa hon och tog det.
"I'm gonna go now, but I'll see you later" Sa jag och vände mej om.
"Niall wait" Skrek hon och en hand lades på min axel.
Jag vände mej om och hon kramade om mej.
"You're a great guy Niall, and if she doesn't get that, another girl will" Sa hon och jag log svagt mot henne när vi gick ur kramen.
Hon släppte min hand och gick in med brevet. Jag kollade efter henne innan jag hoppade in i taxin igen.
Taxi chaffören körde mej till en skogsdunge och jag gav honom pengar innan han körde iväg.
Det tog ungefär en kvart tills jag kom fram till platsen. Det var ett berg och utsikten var otrolig. Det var alldeles tyst och man var verkligen själv med sina tankar. Jag hade pratat med Jennys mamma, och hon berättade om jag ville vara för mej själv var det här ett bra ställe. Och dessutom brukade Jenny komma hit när hon behövde tänka. Dock trodde jag inte att hon skulle komma. Jag satte mej på berget och lät tankarna spinna och tårarna rinna.
Jennys perspektiv:
Jag läste det igen. Och igen och igen. Tills det inte gick mer. Tårarna fyllde upp mina ögon och jag såg inte vad det stod lägre. Jag kastade bort brevet och slängde mej på sängen. Min kudde blev blöt och jag grät så mycket att jag nästan skrek.
Min dörr öppnades och jag kollade sakta upp. Det var mamma som stod i dörr öppningen. Hon satte sej på min säng och jag kastade mej runt hennes hals. Hon strök sin hand på min rygg, samtidigt som hon gungade mej lätt.
"Får jag fråga dej en sak" Sa hon försiktigt medans hon tryckte sej lite bakåt.
Jag nickade sakta och kollade upp på henne.
"Du älskar ju honom, eller hur?" Sa mamma när hon rynkade lätt på pannan.
Jag kollade argt på henne. Vad fan tror hon?
"DET KLART JAG ÄLSKAR HONOM?!" Skrek jag samtidigt som jag ställde mej upp. "Annars hade jag väl för fan inte suttit här och gråtit" Sa jag argt när jag vände mej om mot henne.
Jag var egentligen inte arg på henne. Jag var arg på Niall och på mej själv. Men vad tror hon? Det klart att jag älskar honom.
Mamma ställde sej upp och innan hon la sina händer på mina axlar log hon varmt mot mej.
"Vad är då problemet" Frågade hon lungt och hennes ögon stirrade in i mina.
"Det är komplicerat" Sa jag och satte mej ner med en suck.
"Nej, det är det inte" Sa hon och kollade ner på mej. "Han älskar dej, du älskar honom" Sa hon och log.
"Men..." Sa jag men hon avbröt mej.
"Inga men.. Är det något som jag har lärt mej genom livet. Är det att det är för kort.. Och man måste ta vara på dom man älskar" Sa hon och satte sej brevid mej.
Jag visste exakt vad hon pratade om. När mamma var två år äldre än mej, dog hennes bästa kompis i cancer. Det är därför min mamma älskar att umgås med familjen, just för att det kan vara sista gången. Det är även därför hon kan vara en aning beskyddande.
"Varför måste de vara så svårt" Snyftade jag och hon drog in mej i en kram.
"Det behöver inte vara svårt" Sa hon och jag satte mej rakt.
"Jag vet inte vad jag ska ta mej till" Sa jag desperat samtidigt som jag ställde mej upp.
"Du kanske behöver vara för dej själv en stund" Sa hon och jag nickade.
Mamma ställde sej upp och gav mej en puss på pannan innan hon gick ut. Jag hörde trappsteg ner och jag tog upp min mobil för att kolla hur mycket klockan var. Den var tio över fem och jag skulle träffa tjejorna vid sju. Jag la mej ner på sängen igen. Jag försökte att inte tänka på det. Men det sprack när min mobil plingade till. Jag började rota i min ficka och drog sedan upp den. Det var bara en påminnelse men när jag ändå hade den öppen tänke jag att jag kunde kolla genom min twitter.
Jag klickade upp Niall och han hade skrivit någon för en timme sedan. Jag klickade på tweeten. I miss this.. And I miss you... Stod det och det var en bild till. Jag öppnade bilden och den visade oss. Jag räckte ut tungan till kameran samtidigt som jag gjorde t-rex arms. Niall räckte bara ut tungan och hans ögon var sneglade mot mej. Det var den första bilden på oss två tillsammans. Jag kunde inte hjäpa det, så jag började små skratta. Men inte långt efter det började jag störrt gråta.
Jag sprang ut ur mitt rum och fort ner för trappan. Jag hoppade på min cykel och började cykla. Jag grät så mycket att jag inte såg något. Men jag behövde inte se, jag visste exakt vart jag skulle och jag kunde vägen dit utochin.
"Nej, det är det inte" Sa hon och kollade ner på mej. "Han älskar dej, du älskar honom" Sa hon och log.
"Men..." Sa jag men hon avbröt mej.
"Inga men.. Är det något som jag har lärt mej genom livet. Är det att det är för kort.. Och man måste ta vara på dom man älskar" Sa hon och satte sej brevid mej.
Jag visste exakt vad hon pratade om. När mamma var två år äldre än mej, dog hennes bästa kompis i cancer. Det är därför min mamma älskar att umgås med familjen, just för att det kan vara sista gången. Det är även därför hon kan vara en aning beskyddande.
"Varför måste de vara så svårt" Snyftade jag och hon drog in mej i en kram.
"Det behöver inte vara svårt" Sa hon och jag satte mej rakt.
"Jag vet inte vad jag ska ta mej till" Sa jag desperat samtidigt som jag ställde mej upp.
"Du kanske behöver vara för dej själv en stund" Sa hon och jag nickade.
Mamma ställde sej upp och gav mej en puss på pannan innan hon gick ut. Jag hörde trappsteg ner och jag tog upp min mobil för att kolla hur mycket klockan var. Den var tio över fem och jag skulle träffa tjejorna vid sju. Jag la mej ner på sängen igen. Jag försökte att inte tänka på det. Men det sprack när min mobil plingade till. Jag började rota i min ficka och drog sedan upp den. Det var bara en påminnelse men när jag ändå hade den öppen tänke jag att jag kunde kolla genom min twitter.
Jag klickade upp Niall och han hade skrivit någon för en timme sedan. Jag klickade på tweeten. I miss this.. And I miss you... Stod det och det var en bild till. Jag öppnade bilden och den visade oss. Jag räckte ut tungan till kameran samtidigt som jag gjorde t-rex arms. Niall räckte bara ut tungan och hans ögon var sneglade mot mej. Det var den första bilden på oss två tillsammans. Jag kunde inte hjäpa det, så jag började små skratta. Men inte långt efter det började jag störrt gråta.
Jag sprang ut ur mitt rum och fort ner för trappan. Jag hoppade på min cykel och började cykla. Jag grät så mycket att jag inte såg något. Men jag behövde inte se, jag visste exakt vart jag skulle och jag kunde vägen dit utochin.
Jag ställde cykeln mot ett träd och gick den sista biten. Jag hade slutat gråta men jag var så tung i kroppen. Det kändes som om jag släppade mina ben i marken.
Jag hörde en gren brytas och någon sekund senare hörde jag ett tydligt 'AJ'. Jag hade ingen aning om vem det var men det var någon, så i rädsla vände jag mej hastigt och märkte inte att det var en sten precis bakom mej. Jag satte min fot vid stenen och ramlade över den.
"AHHHH" Skrek jag och med en duns låg jag på magen på marken.
Jag hann aldrig gå upp innan jag såg två fötter från min liggande position. Jag kunde inte låta bli att skratta eftersom det såg nog rätt så komiskt ut. Och varför hade jag ens blivit rädd? Det var antagligen bara en hundägare eller nått.
"Jenny?" Sa en röst.
Men inte vilken röst som helst. Det var Nialls stämma som jag hörde. Det gjorde inte ont att se hans fötter men att titta in i hans ögon skulle nog göra ont. Allt jag tänkte på var hans brev.
Mitt leende försvann snabbt och jag ställde mej upp.
"Are you okey" Sa han oroligt och jag nickade.
"How about you" Sa jag och pekade lite lätt på grenen som låg på marken.
"Hehe yeah" Sa han och båda skrattade lite lätt. "My head can take that" Sa han och log.
Han tittade djupt in i mina ögon och det var så många känslor. Det var jobbigt men ändå var jag glad över att se honom. Och dessutom att vi skrattade, även fast det inte var riktiga skratt. Jag kollade ner i marken och svalde tårarna.
"Niall, what are you doing here" Sa jag och mötte sakta hans blick.
"Ehm, your mom told me that this was a good place if you wanted too think" Förklarade han och log ett osäkert leende.
"Oh okey" Sa jag och det blev en pinsam tysnad.
Det var tyst ett tag och min blick var riktad ner i marken hela tiden. Jag visste inte vad jag skulle säga.
"Did you get my latter" Frågade han tillslut och jag nickade.
"Yeah" Upprepade jag.
"I don't know what to say Jenny" Sa han och en tår föll från hans vackra blåa ögon.
I det ögonblicket förlät jag honom. I det ögonblicket insåg jag att jag älskade honom för mycket för att kunna släppa taget.
"Then don't say anything" Sa jag och han gav mej ett förrvirrat uttryck.
"But I want you to know that..." Sa han men jag avbröt honm.
"Kiss me" Sa jag men han fortsatte att babbla.
"I made a misstake but I never stopped..." Sa han med blicken fast klistrad i marken, men sen tittade han upp på mej och jag log varmt. "Wait what?" Sa han förvånat.
Jag gick närmre honom och jag log fortfarande.
"You heard me.. Kiss me" Sa jag igen och han tittade i i mina ögon.
"But..." Sa han men jag skakade på huvudet och tryckte mina läppar mot hans.
Jag blundade och han la sin hand på min kind och jag la mina händer på hans nacke. Våra tungor lekte med varnadra och jag öppnade sakta ögonen. Det var en underbar känsla och jag kunde nästan se fyrverkerierna framför mej.
Vi slutade kyssas och när jag klev bak en steg blundade han fortfarande. Jag började skratta och han öppnade ögonen. Han log mot mej och jag blev lite generad.
"So, what was that" Sa han och vi började skratta.
"I wanna be with you Niall James Horan. And YOU are MY world too" Sa jag och log generat.
"So you forgive me?" Sa han och log lätt.
"Yeap" Sa jag med ett stort leende.
"Oh you have no idea how mutch I've wanting you to say that" Sa han och lyfte upp mej i en kram.
Jag började skratta och han släppte ned mej och vi möttes i en kyss. Jag hade gjort rätt. Jag skulle inte glömma det som hade hänt men det kändes skönt att inte vara ledsen längre.
Lite senare på kvällen:
Vi var på väg hem tilll hotellet som Niall och Harry bodde på. Niall skulle byta om och sen skulle vi åka vidare till en hemmafest som vi hade blivit bjudna på. Istället för att jag och tjejorna skulle ha en tjejkväll, bestämde vi oss för att gå på en fest som Fanny hade fixat.
Jag hade på mej svarta tighta jeans och en fest tröja till. Niall hade en chinos och en t-shirt. Det skulle bli kul att släppa loss och jag fick en känsla av att kvällen skulle bli grym. Festa med tjejorna och dessutom ha Niall med mej hela kvällen. Det var ett faktum, kvällen skulle bli grym.
Oj, oj, oj! Vart ska vi börja? Kan ju börja med ett stort fet FÖRLÅT! Riktigt usel uppdatering och jag iallafall skäms lite. Eftersom ni är så fina som läser och tittar in varje dag :) Sen kan vi ju säga varför uppdateringen varit dålig.
Killarna var ju i sverige från onsdag till tisdag. Så då har jag (Jenny) varit inne i stan tor-tis, och Sandra har varit inne nästan varje dag och när hon inte var inne satt hon med plugg. En fråga bara :) Var det någon mer som var inne? Och kanske såg dom? Skulle vara kul att veta :) Sen i onsdags, torsdag och fredags, har vi bara varit upptagna med annat :P Så där är våran lilla ursäkt :)
Vi har även lite dåliga och goda nyheter :( :) Dom dåliga är att vi har sjuukt mycket i skloan nästa vecka. Vi har prov på måndag, tisdag och på torsdag :( Så nu i helgen och varje dag fram till torsdag kommer vi vara begravda i böcker, vilket betyder att nästa kapitel kommer att ta ett tag :( MEN dom braiga nyheterna är att efter nästa vecka så har vi inget mer plugg :D Och det betyder at vi kan uppdatera mer :) 1, 2, 3 Wihoooo HAHA tönt jag är :p
Men nu till kapitlet :) Vet att det är mycket om Niall och Jenny, men nu kommer mer om dom andra :) Så vad tycker ni om att Jenny och Niall är tillsammans igen? Och vad tror ni kommer hända på festen? Drama free eller drama? Och vem blir gravid? Blir någon gravid? Är någon gravid? Haha vem vet? :))
Kapiel 54
Tidigare (Jennys perspektiv)
Kapitel 54 våra damer OCH herrar om vi har några :) Nästa kapitel kommer vara samma dag som det här bara så ni vet :)
"Niall isn't here is he?" Sa jag frågandes men Harry nickade långsamt.
En lätt panik spreds sej inom mej och jag tittade ut över alla människor. Det tog ett tag, men tillsut hittade min blick honom. Han såg sliten ut. Väldigt sliten ut och mina ögon vattnades ganska fort. Att bara möta hans blick, gjorde ont i hela mej. Så hur skulle det gå när vi träffades? Nej, det skulle bli för mycket. Tänkte jag och en tår rann ner för mitt ansikte innan jag gick iväg.
Jennys perspektiv:
Jag vände mej och såg hur Niall började springa. Jag vände mej tillbaka och jag började gå fortare. Det var ganska mycket folk, så jag fick sligra mej förbi alla. Jag hörde mitt namn tydligare och tydligare och jag såg knappt något för alla tårar.
"Jenny" Skrek Niall.
Men jag ignorera det och fortsatte att gå ännu lite fortare.
"Jenny please" Skrek han desperat och en hand lades på min axel.
Jag stannade upp och tog ett djupt andetag innan jag vände mej om. Hans blick mötte min och ännu en tår rann ner för min kind. Hans läpp skakade lite lätt och hans blick mötte marken. Jag drog pekfingrarna under mina ögon. Jag försökte se arg ut, jag ville inte att han skulle se att jag var ledsen.
"I love you Jenny and I know I've been a terrible boydriend" Sa han kort och tittade upp på mej.
"I love you? Is that all you're gonna say" Sa jag sårat och surt, samtidigt som jag ryckte lätt på axlarna.
"I don't know what else too say" Sa han och titta upp på mej.
"You don't know what else to say?! How about I'm sorry? Or how about I was wrong? Or how about.. I don't know, ANYTHING... But don't just stand there telling me, that you love me! Cus If you did.. You would't have done that in the first place" Skrek jag argt och tårarna sprutade.
Han gick närmre mej men jag gick bakåt. Han tog ett steg till och jag började slå honom på bröstet. Flera gånger. Det var inte hårt men jagvar så arg och sårad. Han kramade om mej och jag gav upp. Jag lät mina armar hänga ner och han kramade om mej hårdare. Jag lutade mitt bröst mot honom och tårarna sprutade. Jag gick ur kramen och kollade sårat upp på honom. Han grät, och inte sådär lite. Utan han grät rätt så mycket.
"But I guess you're right. There is nothing more to say.." Sa jag och bet mej i läppen när en tår föll.
"Jenny...." Sa han tyst och kollade ledsamt på mej.
"No! Don't talk to me, don't call me, don't text me, don't email me... And don't tutch me" Sa jag och backade bak några steg för att vända mej om.
"Don't do this... You know that I love you.. And you know that I'm sorry" Sa han och gick emot mej med tårar rinnandes ner för hans kinder.
"Just leave Niall.." Sa jag och vände mej om.
Jag började gå. Jag struntade i att Louise, Sandra, Felix och Dennis stod där borta. Jag orkade inte mer. Jag orkade knappt gå. Min kropp ville bara ge upp och gråta. Hur kunde han göra så här mot mej? Var det mitt fel? Hade jag varit en dålig flickvän? Tankarna flög runt i mitt huvud och jag gick med trötta steg mot tåget. Allt var fel och det kändes inte bättre av att ha skrikt på honom. Skulle jag någonsin komma över honom? Allt jag ville var att han skulle lämna mitt hjärta.
Precis när jag skulle gå in på tåget, fick jag en plötslig känsla av att jag skulle spy. Så jag sprang till närmsta papperskorg. Jag hann precis få över huvudet innan jag spydde. Jag spydde flera gånger och tårarna rann en efter en.
"Shit Jenny" Sa en röst.
"Men gud" Hörde jag en annan.
Jag kunde inte direkt titta upp vem det var, men rösterna var välkända. Någon tog tag i mitt hår och jag kollade upp åt vänster. Det var Fanny och på andra sidan stod Alexandra. Jag log svagt mot don innan jag var tvungen att titta ner igen för att jag blev tvungen att spy igen.
Jag ställde mej upp och Fanny gav mej lite papper.
"Tack" Sa jag och tog emot pappret.
Jag torkade mej runt munnen och slängde sedan pappret. Jag tittade sedan på Fanny och sen på Alexandra. Dom log snett mot mej och båda gick mot mej. Dom omfamnade mej i en kram och vi stod där ett tag.
Dom hade precis kommit hem från kryssningen och skulle nu hem. Fast Amanda och Klara hade stannat kvar ett tag till i stan för att kolla runt lite.
När nästa tåg kom, gick vi på det. Vi satte oss ner på ett fyrasäte och jag kollade lite snabbt i en spegel. Jag var rätt så blek och mitt smink var helt utkladdat. Jag hade spår efter mascaran på mina kinder. Min mage gjorde ont och även fast jag hade spytt, så mådde jag fortfarande illa.
"Är du sjuk eller har du ätit något konstigt bara" Frågade Alexandra och jag rykte på axlarna.
Det var kul att se dom. Men jag hade knappt några krafter kvar i min kropp. Så jg orkade knappt sitta upp. Och mycket mindre att prata.
När vi gick av på våran station tog alla tre olika bussar. För att Alexandra och Fanny skulle hem innan vi alla skulle hitta på något. Men innan det, ringde Fanny Sandra. Dom sa att dom skulle komma så fort dom kunde. Min mobil var av stängd så jag visste inte om Sandra eller Louise hade försökt att få tag på mej.
När jag kom hem la jag mej på sängen och somna typ tre sekunder efter det.
Jag vaknade upp av att Louise satte sej på min säng. Hon la sin hand på min panna och strök den andra på min kind. Hon log lite lätt mot mej och fem sekunder efter kom Sandra in i rummet. Hon höll i ett glas juice och ett papper. Hon satte sej brevid Louise och jag satte mej upp.
"Här" Sa hon och räckte fram glaset.
Jag tog emot glaset och drack lite. Jag kollade tveksamt på pappret och Louise log snett mot mej.
"Niall kom förbi" Sa Louise och jag kollade på henne, ett litet leende ryckte i mina mungiporna när hon sa hans namn.
"Han ville att du skulle läsa det" Sa Sandra och gav mej brevet.
"Juste, förlåt att jag bara stack utan att förklara något för dej, det där om att jag var tillsammans med Niall" Sa jag och kollade skamsigt ner i marken.
"Det är lungt.. Sandra förklarade allt för mej" Sa Louise och log mot mej.
"Ta brevet nu då" Sa Sandra otåligt och la brevet i mitt knä.
Jag tog upp det och kollade länge på det. Jag andades djupt in och sen ut, innan jag öppnade det. Innan jag ens började läsa det, rann tårarna. Jag ville läsa det själv, så Sandra och Louise gick ut. Jag vecklade ut brevet och började läsa det.
När jag hade läst klart det, var brevet dränkt i tårar och jag med.
Klaras perspektiv:
Kryssningen hade varit jätte rolig. Vi hade haft jätte mysigt och roligt. Vi hade dansat typ hela natten och jag hade träningsverk. Dock var det lite synd att vi var borta när Sandra och Jenny kom hem. Fast vi alla skulle ha en tjejkväll ikväll hemma hos Jenny. Självklart hade jag haft Harry i huvudet. Det hade jag alltid, men det var lite mindre smärtsamt att tänka på honom nu än vad det var att tänka på honom den första veckan.
När vi hade kommit i land, var klockan runt tre. Fanny och Alexandra åkte direkt hem, medans jag och Amanda stannade kvar ett tag till i stan.
"Är inte det där Sandra och typ Louise?" Sa jag förvånat och både jag och Amanda började kika över alla människor.
"Jo det är det" Sa Amanda glatt och vi började springa mot dom.
"Sandra! Louise" Skrek jag och dom tittade förvirrat upp.
Sandra såg oss först och hon sprang emot oss. Hon flög in i min famn och snart var Louise och Amanda också på mej.
"Shit vad längesen" Sa Sandra och vi instämde.
Vi stod kvar där ett tag, men sen gick vi tillsammans till centralen. Vi tog samma tåg och det fanns massor att prata om och lite för lite tid. Dom berättade Jenny hade sprungit gråtandes iväg för att hon och Niall hade pratat. Stackar min fina Jenny. Hon var så oskyldig och hon förtjänade inget av det dåliga som hade hänt henne. Niall hade tydligen flugit hit själv.
VNär vi gick av, sa vi hejdå och sen hoppade jag på min buss hem. Jag ryckte i handtaget och dörren gick upp.
"HALLÅ" Ropade jag och mamma var snabb på att svara.
"Vi är här inne" Ropade hon från vardags rummet.
Jag sparkade av mej skorna och klädde av mej jackan. Jag lät väskan stå kvar i hallen och jag gick in i vardagsrummet.
Det första jag såg när jag kom in var ett bakhuvud. Med väldigt krulligt hår. Jag visste precis vem det var och ett leende spreds över mina läppar. Han vände sej om och jag kollade in hans vackra gröna ögon. Harry. Det hade visst Sandra och Louise glömt att säga...
Mamma puttade till mej i sidan innan hon försvann ut ur huset.
Harry ställde sej upp och log mot mej. Ett pirr i magen spreds sej och jag blev knäsvag. Jag hade defenetivt inte kommit över honom. Jag troode att jag skulle bli nervös och vara lite sur. Men allt jag ville och kunde göra var att le. Jag var glad över att se honom.
"What are you doing here" Sa jag överaskad och log lite lätt mot honom.
"I just wanted to see you" Sa han och kollade genrat ner på golvet.
"Oh okey" Sa jag besviket.
Han tittade upp på mej och jag log snett mot honom.
"And... I... uhm.. I....basically.. kind of.... want you back" Sa han först långsamt och sen snabbt och log osäkert mot mej.
Jag log stort mot honom och han log ännu större. Jag gick fram till honom och mötte hans blick. Mitt leende var fortfarande lika stort och jag ställde mej på tå, för att nå upp till honom. Jag greppade runt hans nacka och han böjde lite på huvudet. Våra läppar möttes i en perfekt kyss. Jag gick ner på fötterna igen och han kollade förvånat på mej. Jag antar att han inte var beredd på att jag skulle kyssa honom.
"Haha And I want you back" Skrattade jag och hoppade upp i hans famn.
"So are you my girlfriend again" Sa han med ett leende när han drog bort huvudet.
Jag nickade ivrigt och kramade om mej hårt. Jag hoppade ner från kramen och kysste honom istället. Kyssarna blev intensiva och vi sprang upp till mitt rum. Han kollade djupt in i mina ögon och jag nickade långsamt. Han log busigt och jag puttade honom så han ramlade på sängen. Jag satte mej över honom och böjde mej över honom. Jag kysste honom intevsivt medans jag knäppte upp hans jeans. Jag slutade kyssa honom och jag drog av mej min tröja. Hans kläder var avslängda och mina med. Vi kystes häftigt samtidigt som han trängde sej in i mej.
Jag låg i hans famn och vi lekte med varandras händer. Det var som om mitt hjärta blev helt igen. Jag var lycklig.
Kapitel 54 våra damer OCH herrar om vi har några :) Nästa kapitel kommer vara samma dag som det här bara så ni vet :)
Vi har tatt till oss av alla som har röstat och nu har vi värsta ideen :) Och vi hoppas att alla kommer att bli nöjda :)
Men vi kör 9 kommentarer tills nästa :) För vi vet att ni kan :)))))
Kapitel 53
Tidigare: (Sandras perspektiv)
När klockan började närma sej halv fyra bestämde vi oss för att dra oss hemmåt. Fast det var ett ställe som han ville visa mej först.
Vi kom fram till en skogsdunge och när vi gick en bit till kom vi fram till en sjö. Det var ett litet berg och på berget var det en minikvarn. Det var jätte vackert och vattnet såg varmt ut, även fast det var nollgradigt.
Jag kollade på Zayn och han log innan han tog tag i min hand. Vi satte oss på berget och jag kysste honom mjuk på munnen.
"It's so beautiful here Zayn" Sa jag och lutade mej mot honom.
"I used to come here sometimes... When I just wanted to think" Sa han och pussade mej på huvudet.
"I'm glad you showed me" Sa jag och vred upp huvudet mot honom.
"Me too" Skrattade hon.
Vi satt där ett bra tag i tysnad och bara njöt av varandras sällskap. Det var jätte mysigt och jag verkligen njöt av att luta mej mot honom.
"Don't leave me" Sa Zayn och jag kollade upp på honom. "EVER" Sa han allvarligt och jag kollade djupt in i hans ögon.
"Haha I wont" Skrattade jag och vände mej tillbaka.
"No I'm serious Sandra! I don't wanna lose you" Sa han när han vred mitt huvud mot honom.
"Okey" Sa jag och log lätt.
"You have too promise me" Sa han allvarligt.
"Zayn Malik. I promise you that I wont leave you" Sa jag och han sprack upp i ett leende.
"Good.. Cus I love you verry verry mutch" Sa han och pussade mej på pannan.
"I love you too" Sa jag och lutade mej mot hans bröst igen.
Nialls perspekiv:
Det hade bara gått två dagar sen jag och Jenny gjorde slut. Men ända sen vi gjorde det hade jag mått piss. Jag var deprimerad. Jag hade inte haft någon aptit, vilket jag är känd för. Jag hade mest legat instängd i lägenheten och knappt pratat med någon. Och jag visste att killarna var orolig för mej. Jag vet inte hur många gånger som jag kollade på mobilen och velatt ringa henne. Men jag visste inte vad jag skulle säga. Eller hur många gånger jag hade doftat på hennes parfym. Eller luktat på hennes kläder.
Jag förstår varför hon inte vill ha något med mej att göra. Men jag känner mej så tom utan henne och det svarta hålet i mitt hjärta kan inte fyllas med någon annan än hon. Så jag var tvungen att göra något. Så jag bestämde mej för att åka till sverige. Jag var fastbesluten om att jag skulle få tillbaka henne på något sätt.
Jag sprang över till Harry och Louis lägenhet. Louis hade redan åkt till flytplatsen men Harry var kvar.
Jag gick in utan att knacka eller nått och mötte Harry i hallen, han stod och knöt skorna.
"Hii Nialler" Sa han och tittade upp på mej.
"Hi" Sa jag glatt och stängde dörren. "I'm going to sweden" Sa jag ännu gladare samtidigt som jag gjorde en klapp.
"Are you sure" Sa han osäkert medans han tog upp sin mobil.
"Yepp! I love her and I wanna be with her! So I'm gonna try winnig her back" Sa jag och log stort.
"Okey... I'm comming with you" Sa han och böjde sej ner för att knyta upp sina skor.
"What.. Why" Sa jag förvirrat medans jag vred lite på huvudet.
"The same reason as you..." Sa han och log snett mot mej.
"WHAT? Do you wanna be with Jenny" Sa jag ännu mer förvånat och höjde ögonbrynen.
"Haha no" Skrattade han. "I know Klara didn't want me to fight for her.. But I wanna see her" Sa han och log lätt medans han fixade till sitt hår.
"Oh, okey..." Sa jag och kollade ner i marken. "Let's go and book some tickets then " Sa jag glatt och vände mej om.
Han skrattade och vi gick till min lägenhet för att beställa biljetter. Vi fick sista minuten biljetter och flyget skulle gå imorgon bitti klockan nio.
När jag ringde Zayn stod han på flygplatsen och hade precis vinkat av Sandra, eftersom hon skulle till Sverige ikväll. Jag berättade vaf vi skulle göra och han tyckte det var en bra ide.
~Nästa dag~
När vi kom fram till sverige var klockan 11 och jag blev lite nervös. Vi tog en taxi och åkte hem till Jenny. Men det var ingen hemma. Så vi tog en annan taxi in till stan. Vi tänkte att vi kunde kolla runt lite medans vi väntade. Harry behövde liksom Jennys hjälp när det gällde att hitta hem till Klara.
Även fast jag inte var så hungrig, så var Harry det. Så vi gick in på ett cafe. Jag gick och satte mej och medans Harry stod i kön, kom det fram två tjejer i kanske tretton årsåldern. Innan dom kom fram stod dom och fnittrade och pratade på svenskaså jag förstod inget. Men tillslut kom dom fram.
"Hiiiii. You're Niall Horan right? Or else you look exactly like him, and then I mean exactly like him" Sa den ena samtidigt som hon rodnade lite.
"What are you saying Sara? ofcourse he is Niall Horan" Sa den andra samtidigt som hon slog till hennes kompis på armen.
"Haha yeah I'm Niall Horan" Skrattade jag.
"Sorry, but this is so sureal" Sa den första tjejen, som jag antog hette Sara.
"Haha it's okey" Sa jag och log. "What are your names" Frågade jag och sträckte ut min hand.
"I'm Sara" Sa den första tjejen, hon var röd hårig.
"And I'm Kamilla" Sa den andra när hon tog min hand, hon var mörkblond.
"Nice too meet you... Harry is coming soon, but do you wanna take a seat" Sa jag och klappade min hand på sätet brevid mej.
"OMG IS HARRY HERE" Stammade Kamilla fram och log stort när hon vred och vände på huvudet.
"Haha we would love to" Sa Sara och satte sej brevid mej.
Snart kom Harry och vi satt där ett tag och pratade. Även fast dom bara var tretton år, så kunde dom bra engelska. Vilket var skönt. Det var alltid lika kul att träffa fans och göra dom glada.
Det blev tyst ett tag men sen sa Sara något som gjorde mej både förvirrad och nervös.
"I'm so happy you and Jenny worked it all out! You guys are perfect for each other.
Va? Vaddå löst det? Vi har inte ens pratat sen hon gjorde slut. Vad menar hon? Tänkte jag förvirrat och kollade på Harry som ryckte på axlarna.
"What are you talking about" Frågade jag och kollade förvirrat in i hennes ögon.
"What? Haven't you worked it out" Sa hon och höjde ögonbrynet.
"No..." Sa jag tyst och tittade ner i marken.
"But she is here, we saw her like ten minutes berfore we got here" Sa Kamilla och jag kollade upp på henne.
"Wait, what" Sa jag och den nervösa känslan kom tillbaka.
"Is Jenny here" Sa Harry och log mot dom.
"Yeah.. Jenny, Sandra and another girl" Sa Kamilla och Sara nickade.
Harry ställde sej upp frågade vilket håll dom hade gått åt. Dom pekade år höger och Harry gick till kassan för att betala. Medans jag stod nervöst kvar. Harry kom tillbaka och dom fick en bild och en autograf innan vi gick.
Vi hade gått åt den riktningen som tjejerna hade pekat åt och det tog inte långt tag innan jag hörde ett skratt som var mer än välkänt. Ut från H&M kom min älskade Jenny. Hon gick brevid Sandra och en annan tjej som jag inte visste vem det var. Hon skrattade högt och allt kändes som om det gick i slowmotion när jag såg henne. Hon var så söt i sin lite förstora jacka. Den gömde liksom henne. Hon hade ett stort leende på läpparna och det var på ett sätt skönt att hon log men på ett sätt inte. Jag var glad över att hon var glad. Men varför var hon glad egentligen? Var inte hon lika förkrossad som jag. Jag tittade på Harry och han log snett mot mej.
När jag tittade på Jenny igen, kom det två killar emot dom. Dom kramade och varandra allihoppa och när ena killen kramade om Jenny, stannade min värld upp. Mitt hjärta slog en volt och min blick åkte automatiskt ner i marken. Harry tittade på mej och la sin hand på min axel.
"I'm sure they are just friends" Sa han och log.
Han hade rätt. Jag litade på Jenny, även fast vi tekninskt sätt inte var tillsammans. Så vet jag att hon inte skulle kunna gå vidare sådär snabbt.
Killarna och Sandra försvann in på macdonals och Jenny stod utanför med tjejen som jag inte visste vem det var.
"Don't you wanna go see her" Frågade Harry och jag kollade på honom.
"You go first" Sa jag och han släppte min axel.
"Are you sure" Sa han och rynkade pannan.
Jag nickade till svars och Harry gick mot dom. Jenny stod med ryggen mot honom så han gjorde hästbett på hennes midja. Hon skrek till och jag log. Hon hade alltid varit så lättskrämd. Hon vände sej om och sprack upp i ett ännu större leende. Hon slängde sej i hans famn och den andra tjen log lite lätt. Dom gick ur kramen och började prata, fast jag hörde inte vad dom sa. Jennys ögon gick från glada till förvirrade. Hon tittade förvirrat över alla människor och när hon såg mej, stannade hon upp. När hon hittade mej bland alla människor och när hon mötte min blick. Stannade mitt hjärta bokstavligt. Det var som hon borrade hål på mitt hjärta och saknaden blev större. Hon stod där ett tag och även fast vi stod på ett ganska långt avstånd. Så såg jag att henns ögon blev vattniga. Jag gick närmre men hon vände sej om och började gå. Men innan hon gick, såg jag en tår falla ner för hennes kind.
Harry och den okända kompisen, kollade på mej och jag började springa.
Jennys perspektiv:
Sandra och Louise hade båda två sovit över hemma hos mej. Sandra hade betett sej väldigt konstigt när vi var och mötte henne på flygplatsen, och det visade sej att hon trodde att jag var sur på henne. Vilket jag inte alls var.
När vi vaknade bestämde vi oss för att åka in till stan. Mest för att jag skulle komma på andra tankar. Men också för att Sandra behövde ett par nya jeans. Och jag skulle egentligen behöva en ny vinter jacka. Men tills dess gick det bra med min gamla, som var en aningen för stor.
Vi tog tåget in till stan och vi gick av på centralen. Det var hur mysigt som helst att gå runt där inne. I alla affärer och bara gå och strosa. Jag och Sandra var nästan alltid i stan innan skolan slutade. Det var ännu mysigare är det var sommar och man kunde gå till hötorget och köpa frukt. Men även fast det var i början av december och kallt. Så var det ändå kul. Vi hade allmänt kul och bara ibland kom Niall upp i mina tankar och jag blev lite nerstämd. Men mitt leende sprack upp strax efter eftersom det går aldrig att ha tråkigt med Sandra eller Louise.
Jag drog upp min mobil lite snabbt och kollade igenom gamla kontakter och jag såg massa gammla klasskompisars namn. Så vi bestämde oss för att smsa Dennis och Felix, i hopp om att dom skulle vilja träffas. Och det ville dom.
När vi var inne på H&M, skrev dom att dom var här. Så vi gick ut. Fast påväg ut, gick jag in en provdocka. Så vi var inte direkt lugna när vi kom ut, eftersom vi skrattade för fullt.
När vi gick runt hörnet kom dom emot oss. Dennis såg exakt likadan ut som han alltid hade gjort. Runt 170 cm och ljus brunnett, hans bruna ögon var lite gröna i mitten också. Det ända som hade ändrats var hans muskler. Han hade defenetivt blivit biffigare. Felix därremot, han hade förändrtas bigtime. Hans ganska långa blonda krulliga hår, hade blivt betydligt kortare och han hade växt på längden jätte mycket. Han hade alltid varit lite rundare än alla andra killar. Men nu var han lång och smal.
Dom kom emot oss och eftersom Louise gick fram först, kramades som om först. Felix kom mot mej och jag fick ställa mej på tå för att kramen inte skulle bli så konstig.
"Hej" Sa jag i kramen.
"Tja, det var inte igår det inte" Skrattade han och jag skakade på huvudet.
Dennis bytte plats med Felix och vi kramade om varandra. Vi gick ut ur kramen och vi kollade på varandra.
"Så vad har hänt dom här senaste månaderna då" Frågade han och log mot mej.
"Haha Mycket" Sa jag och vi började skratta. "Vad har ni haft för er då" Sa jag med ett leende men avbröts av Louise som slog till både mej och Dennis på axeln. Jag tog mej på armen och gav kollade konstigt på Louise. Hon nickade mot Felix och Sandra, och jag och Dennis kollade på varandra innan vi tittade dit.
"Och du ser lika söt ut som alltid" Sa Felix medans han blinkade och Sandra rodnade lite lätt.
"Haha äsch då" Sa hon och slog handen i luften.
Han skrattade och kramade om Sandra i sidan. Hon log mot honom och kollade sedan ner i marken med rosigakinder.
"Du har ingen pojkvän va?" Frågade han med ett litet flin.
Sandra skrattade men hon sa inget. Vad höll hon på med? Hon har ju Zayn?! Jag gav henne en blick men hon ryckte på axlarna.
"Haha shit, här går vi rätt på sak" Sa jag och skrattade lite falskt när jag la min arm runt Felix axlar.
"Haha, det klart" Skrattade han och vi började gå.
Fast vi stannade typ tre meter därifrån. För då ville Felix ha en cheaseburgare. Så Sandra och Dennis följde med in medans jag och Louise stod utanför.
"Vad vad det där" Sa Louise och vi båda stod med uppspärade ögonen.
"Ingen aning" Sa jag och vi log snett mot varandra.
"Haha har du ont förrensten" Sa hon och pekade på min panna.
"Lite" Sa jag kort och skrattade när jag la min hand på min panna.
"Förstår det, den är typ helt röd" Sa hon och vi började skratta.
När vi stod och skrattade fick jag två händer som lades på min midja och jag skrek till. Jag vände mej snabbt om och där stod Harry. Han log stort mot mej och jag slog till honom på axeln innan jag slängde mej i hans famn.
"What are you doing here" Sa jag med ett leende när vi gick ur kramen.
"I'm actually here too see Klara" Sa han och log medans han fixade till sitt hår.
Jag log mot honom och precis när jag skulle öppna munnen avbröt Louise mej. Jag kollade på henne och hon stod med öppen mun.
"Vänta va? Klara som i Klara, min Klara" Sa Louise förvånat. "Och varför har du precis kramat Harry styles, som om det vore normalt" Sa hon ännu mer förvånat och Harry ryckte till när han hörde Klaras namn och sen sitt eget.
Jag började skratta och Louise stod fortfarande med öppen mun och hennes blick växlades mellan Harry och mej.
Jag tror inte att hon fattade att jag var seriös igår, när jag sa att jag smsade med Harry och Louis. Och sen tror jag inte att hon visste att jag var tillsammans med Niall och Sandra med Zayn. Fast jag var ju inte tillsammans med Niall... Louise var inte ett jätte stort fan som hade kolla på allting, men hon älskade dom och var galen i deras musik. Så jag förstår varför hon fattade nada när hon såg att jag kramade om Harry. Fast jag trodde att Klara hade berättat för henne...
Hon kollade chokat på mej och sen på Harry, jag log mot henne och sen vände jag mej om mot Harry igen.
"Niall isn't here is he?" Sa jag frågandes men Harry nickade långsamt.
En lätt panik spreds sej inom mej och jag tittade ut över alla människor. Det tog ett tag, men tillsut hittade min blick honom. Han såg sliten ut. Väldigt sliten ut och mina ögon vattnades ganska fort. Att bara nöta hans blick, gjorde ont i hela mej. Så hur skulle det gå när vi träffades. Nej, det skulle bli för mycket. Tänkte jag och en tår rann ner för mitt ansikte innan jag gick iväg.
Vi vet att det är mycket om Jenny och Niall nu, men självklart kommer det mer Zayn, Sandra, Harry, Klara dom andra killarna. Men det blir så rörigt om man blandar massa i själva kapitlet :)
Vi vet att det är mycket om Jenny och Niall nu, men självklart kommer det mer Zayn, Sandra, Harry, Klara dom andra killarna. Men det blir så rörigt om man blandar massa i själva kapitlet :)
Nu till kapitlet, vad tror ni Niall gör? Vad tror ni Jenny säger? Blir som tillsammans? Och Sandra och han Felix, what's up with that? (Hahaha fan vad cool jag är som blandade in lite engelska, hihihi) Iallfall, kommentera kommentera vad ni tror :) Super kul att ni faktiskt kommenterar så bra, vi blir så glada och taggade på att skriva mer :)
Juste, om röstningen och det där. Klara kommer inte att kunna bli gravid för att hon och Harry hade aldrig sex :)
kapitel 54 kommer antingen upp imorn eller på Onsdag :)
Suger på att skriva rubriker
Hejsan finisar :)
Vi ville bara skriva att idag kommer det förhoppningsvis upp ett kapitel, kan dock hända att det kommer upp ett imorn istället... Men om det inte kommer dag, så kommer ett imorn :))
Vi har sagt det tusen gånger, men TACK, TACK, TACK ! För alla underbart fina kommentarerna :) Såg på varan statestik att vi är uppe i 100 unika besökare :D Ahhhh så grymt kul! :)))
Det är skit kul när vi får kommentarer om saker ni vill ha med i novellen. Och såklart vill vi att ni ska varaså nöjda med novellen så möjligt :) Men ibland kan det ta lite tid att få med allt, för annars kommer allt på en gång. Och då blir det så rörigt och novellen blir kortare. Men vi kommer försökafå med allt som ni vill :) Som tillexempel det var någon som ville ha drama mellan Zayn och Sandra, och självklat kommer det bli drama mellan dom. Men det kan ta lite tid :)
Vi har SÅ MYCKET planerat för novellen så vi kommer nog få med allt :)
Och eftersom vi vill att ni ska vara nöjda och att ni ska läsa om det ni vill läsa, så ska vi ha en liten röstning :)
Och det skulle vara super schysst om så många som möjligt rösta :)
Om någon av Jenny eller Sandra skulle bli gravid, vem skulle ni helst vilja bli gravid? (bara så att ni vet innan ni röstar. Så vi förstår att det är ungt, eftersom dom bara är 16 år. Men vi ska göra 2/3 år senare, och skriva jätte mycket om vad som händer just 2/3 år senare)
Så vem vill ni ska bli gravid, om vi gör så att någon blir gravid? Jenny, Sandra eller ingen, eller ni kanske vill att någon ska bli gravid, men inte behålla barnet? :) Snälla, snälla skriv vad ni tycker! Då blir det lättare för oss och novellen kan bli bättre :))
Vi ville bara skriva att idag kommer det förhoppningsvis upp ett kapitel, kan dock hända att det kommer upp ett imorn istället... Men om det inte kommer dag, så kommer ett imorn :))
Vi har sagt det tusen gånger, men TACK, TACK, TACK ! För alla underbart fina kommentarerna :) Såg på varan statestik att vi är uppe i 100 unika besökare :D Ahhhh så grymt kul! :)))
Det är skit kul när vi får kommentarer om saker ni vill ha med i novellen. Och såklart vill vi att ni ska varaså nöjda med novellen så möjligt :) Men ibland kan det ta lite tid att få med allt, för annars kommer allt på en gång. Och då blir det så rörigt och novellen blir kortare. Men vi kommer försökafå med allt som ni vill :) Som tillexempel det var någon som ville ha drama mellan Zayn och Sandra, och självklat kommer det bli drama mellan dom. Men det kan ta lite tid :)
Vi har SÅ MYCKET planerat för novellen så vi kommer nog få med allt :)
Och eftersom vi vill att ni ska vara nöjda och att ni ska läsa om det ni vill läsa, så ska vi ha en liten röstning :)
Och det skulle vara super schysst om så många som möjligt rösta :)
Om någon av Jenny eller Sandra skulle bli gravid, vem skulle ni helst vilja bli gravid? (bara så att ni vet innan ni röstar. Så vi förstår att det är ungt, eftersom dom bara är 16 år. Men vi ska göra 2/3 år senare, och skriva jätte mycket om vad som händer just 2/3 år senare)
Så vem vill ni ska bli gravid, om vi gör så att någon blir gravid? Jenny, Sandra eller ingen, eller ni kanske vill att någon ska bli gravid, men inte behålla barnet? :) Snälla, snälla skriv vad ni tycker! Då blir det lättare för oss och novellen kan bli bättre :))
Kapitel 52
Tidigare: (Nialls perspektiv)
Så där ja! :)
Jenny stod obekvämt bakom Louis och grät. Jag gick närmre henne men hon satte handen iför.
"I'm so sorry Jenny! I'm sorry I left you and I'm sorry for this! I love you" Sa jag och öppnade min famn.
"NO" Sa hon och skakade på huvudet.
Jag tittade ledsamt in i hennes vackre gröna ögon och hon skakade fortfarande på huvudet.
"NO! You hurted me! You broke my heart" Skrek hon för att hon grät så mycket.
Orden var sanna och det gjorde ont att jag hade orsakat dom där tårarna. Jag ångrade det så jävla mycket. Allt jag hade gjort och sagt den där kvällen. Jag ville spela tillbaka allt och göra rätt.
"I'm done..." Sa hon och tog en pause. "We're done" Sa hon och blinkade bort några tårar.
"What do you mean" Sa jag dumt fast jag egentligen visste exakt vad hon menade. Men jag klarade inte av att höra det. Det måste vara hon och jag.
"I love you Niall and I always will... But you broke my heart and I'm done" Sa hon men rösten sprack för att hon började gråta igen.
"Jenny you don't mean that" Sa jag ledsamt samtidigt som jag skakade på huvudet.
"I do... We're done" Sa hon och sprang gråtandes därifrån.
Jag tittade efter henne när hon sprang och Harry sprang efter henne. Jag var tvungen att sätta mej ner. Jag såg ingenting för att jag grät så mycket. Jag hade ingen flickvän längre och jag skulle aldrig hitta en sån tjej som Jenny. Tankarna snurrade i mitt huvud och tårarna ville inte sluta. Louis kom och la sin axel över min. Jag sa ännu en gång förlåt och han nickade.
När jag hade slutat grina för tillfället, hoppade vi in i bilen och körde hemmåt.
Jennys perspektiv:
Dagen igår, var det värsta jag hade gått igenom. Det slog tillochmed dagen jag blev attackerad. Det kändes som någon hadevänt min mage utochin. Som om någon hade slitit ut en del av mitt hjärta och nu var det ett svart hål...
Hur kunde han tro det om mej.. Eller om Louis. Han förstår inte hur jag känner, han förstår inte att jag skulle kunna göra allt för honom. Han var min största och första kärlek.. Men jag kan inte vara tillsammans med någon som inte litar på mej. Elller med någon som jag inte kan lita på.
Det går inte att förklara hur jag kände när jag sa att det var slut.. Hans ansiktsuttryck, hans blåa ögon blev blanka och jag sprang därifrån. Tårarna sprutade och jag såg inte vart jag sprang.
Harry kom efter mej och höll om mej. Han höll om mej hårt och jag grät mot hans bröst. Jag lät dom spruta och jag brydde mej inte om någon såg. Brian fanns inte ens i mina tankar efter det. Allt jag tänkte på var att Niall krossade mitt hjärta och att jag aldrig skulle ta tillbaka honom... För jag skulle aldrig kunna förlåta honom.
Harry skjutsade hem mej och ingen av oss sa något. Allt som hördes var mina tårar och radion som spelades på låg ljudnivå.
När vi kom fram till lägenheten, åkte Harry tillbaka till rättsalen, för att hämta Louis och Niall. Men det fanns inte en chans i helvetet at jag skulle vara där när Niall kom hem. Så jag packade en väska och åkte till närmsta hotell. Jag visste att dom skulle bli oroliga och antagligen åka och leta efter mej om jag inte berättade vart jag var. Så jag skickade ett sms till Harry.
Sandra ringde säkert tusen gånger också, men jag ville inte prata med henne, inte med någon.
När jag vaknade på morgonen var mina ögon svullna och mitt smink var helt utsmetat. Jag hade knappt sovit nått, bara gråtit och när jag inte grät, stirrade jag upp i taket. Jag mådde sjukt illa och jag spydde tillochmed. Efter att jag hade spytt. Gjorde jag mej i ordning och satte jag på mej ett par ljusajeans och en svart tjockstöja. Jag slängde i alla kläder som jag hade rivit ut och det sista jag kollade var vad klockan var. Den var halv fem och mitt plan skulle gå åtta på morgonen. Jag checka ut ur hotellet och satte mej i taxin som jag hade beställt. Det var kallt ute så jag stängde min vinterjacka.
När jag satt där, tog jag upp mobilen och kollde osäkert på twitter. Allt kretsade om vad som hade hänt igår men jag orkade inte titta mer. Men något inom mej sa att jag skulle kolla om Niall hade tweetat nått. Så jag gick in på honom och stirrade på orden 'Is it too late?' Stod det och jag tittade upp från mobilen. Fan, tänkte jag och bet mej i läppen för att inte börja gråta. Även fast jag var sårad, var jag också arg. Vaddå är det försent? Ja det klart som fan att det är försent, det här är ditt fel.. Tänkte jag och torkade snabbt bort en tår.
Jag lutade mej mot fönstret och kollade ut på allt som rörde sej. Vi stannade vid ett rödljuse och min blick drogs till ett tidningsstånd. Mitt hjärta stannade upp när jag såg att mitt ansikte var på första sidan på en skvaller tidning.
Jag öppnade bil dörren och innan jag stängde den, hörde jag taxichaffisen skrika något. Jag sprang fram till ståndet och granskade vad det stod. 'Our cute couple Niall Horan and Jenny Karlsson. BIG break up, good or bad?' Bilden visade mitt ansikte i närbild och jag grät kraftigt. Jag kollade runt mej innan jag tog hela bunten som låg där. Jag gick fram till kvinnan som stod där och hon kollde underligt på mej. Jag tror inte att hon visste att det var jag på bilden, men det kanske inte är så normalt att köpa tio likadana tidningar? Jag gav henne pengar och sprang tillbaka till taxin.
"Are you still going to the airport" Frågade han och jag mötte hans blick i backspegeln.
Jag nickade långsamt och han stampade på gasen.
Jag öppnade tidningen och det stod massor av rykten och falska saker om vad som hade hänt. Tidningen blev dränkt av mina tårar och jag stängde igen tidningen. Jag hade inte ens märkt att jag hade blivit fottad av någon... Jag kollade på taxichafören och utan att tänka öppnade jag munnen.
"Why are all guys jerks" Sa jag och skakde bort några tårar.
Han suckade och kollade bak på mej i backspegeln. Jag kollade desperat på honom.
"I don't know" Sa han och log snett mot mej.
"Are you a jerk" Sa jag och han skrattade lite lätt.
"No, but I'm sixti years old" Sa han och log varmt mot mej.
Jag log snett tillbaka mot honom och drog ett finger under mitt öga.
"Bad break up?" Sa han samtidigt som han svängde.
"Yeah, and my face is on the frontpage" Sa jag kort och visade upp tidningen.
"Oh, I don't mean to be rude but are you famous or anything" Sa han försiktigt.
"No, but I'm dating a guy named Niall Horan" Sa jag och kollade ner på tidningen.
"I'm sorry I don't know who he is" Sa han och skrattade ett sånt där gubbskratt.
"It's okey... I don't know him either anymore..." Sa jag och det sista sa jag tyst för mej själv.
Sen satt båda tysta och jag lutade mej mot fönstret. Jag drog upp min mobil igen och klickade på nytt sms. Jag skrev i Harry och Louis högst upp och sen började jag skriva. Hi guys. I just wanted to tell you how thankful I am to have you guys. All of you, even Niall... Or atleast I was thankful to have him.. Anyway, what I really wanted to say, is that you have really been here for me, and I really appreciate it. So thank you and I love you. xx Skrev jag, jag tittade igenom det en gång innan jag klicka på skicka.
Efter några timmar var jag äntligen hemma i sverige igen. Det skulle bli skönt att komma hem igen. Att komma bort från allt och bara vara.
Det var ingen som skulle komma och möta mej. Eftersom mamma och pappa jobbade och Alexandra, Amanda, Fanny och Klara skulle på kryssning idag och imorgon. Visst, jag hade andra kompisar, men jag hade inte haft orken att ringa någon av dom.
När jag gick där med min väska och handväska och kollade på alla människor som hade någon som mötte upp dom. Gick mina tankar direkt till Niall. Och jag bet mej hårt i läppen för att inte börja gråta. Jag kollade åt vänster och där stod en mamma med två döttrar i famnen. Jag log åt dom och vred huvudet rakt igen.
Helt plötsligt stannar min blick upp och min haka åkte ner till marken. Där stod min fina och saknade vän Louise. Jag log mot henne och hon log mot mej. Vi började springa mot varandra och en meter innan släppte jag mina väskor och jag slängde mej i hennes famn. Jag kramade om henne hårt och det blev för mycket. Jag brast ut i tårar. Att se henne påminde mej hur mycket jag faktiskt hade saknat alla och sverige. Sen det med Niall i bakhuvudet, gjorde det inte lättare att hålla dom inne.
"Det kommer att ordna sej" Sa hon och klappade mej på huvudet.
Jag snyfta till och tryckte mej närmre mot henne.
Vi klev ur kramen och jag kollade på henne från topp till tå. Louise hade förändras lite sist jag såg henne, vilket var senast i juni... Och det är december nu.. Hon hade blivit lite längre, hon är några centimeter längre än mej. Hennes hår hade blivit längre men det hade samma mörkmörk bruna färg. Och hennes ögon var fortfarande blåa. Hon var sådär naturligt fin. Hon använde inte ofta smink, iallfall inte när jag träffade henne sist. Hon var en av mina närmsta vänner och jag fick lite dåligt samvete över att jag inte hade håll kontakten dom här månaderna. För att hon är verkligen en sann vän med grym humor.
"Det kommer att ordna sej" Sa hon och klappade mej på huvudet.
Jag snyfta till och tryckte mej närmre mot henne.
Vi klev ur kramen och jag kollade på henne från topp till tå. Louise hade förändras lite sist jag såg henne, vilket var senast i juni... Och det är december nu.. Hon hade blivit lite längre, hon är några centimeter längre än mej. Hennes hår hade blivit längre men det hade samma mörkmörk bruna färg. Och hennes ögon var fortfarande blåa. Hon var sådär naturligt fin. Hon använde inte ofta smink, iallfall inte när jag träffade henne sist. Hon var en av mina närmsta vänner och jag fick lite dåligt samvete över att jag inte hade håll kontakten dom här månaderna. För att hon är verkligen en sann vän med grym humor.
Jag gick tillbaka några steg och tog upp mina väskor, hon tog en av dom och vi gick armkrok ut.
"Hur visste du vart jag var" Sa jag med ett svagt leende när jag vred mitt huvud mot henne.
"Sandra ringde, hon ville inte att du skulle vara själv tills hon kom! Och sen hade jag inget emot at träffa dej heller" Sa hon och skrattade lite lätt.
"Haha jag är glad att du kom" Sa jag och kramade om henne från sidan. "Jag kan behöva din humor och ditt högljuda skratt" Sa jag och hon började skratta, det skrattet som jag älskade.
"HA-HA-HA, jätte kul! Du vet att jag hatar mitt skratt" Sa hon och gav mej en mördar blick innan vi båda började skratta.
Hon hade ett sånt skratt som var vääääldigt högt. Och då menar jag högt. Det var alltid lika kul att göra så att hon skrattade när vi var ute i public, för att alla kollade alltid på henne. Vilket fick än att skratta ännu mera.
Det här kanske inte skulle bli så dålig resa ändå. Jag kanske skulle komma över Niall, snabbare än vad jag trodde. Tänkte jag och log mot Louise innan vi satte oss i en taxi.
Min mobil plingade till och jag drog fort upp den.
"Veeeeeeeem" Sa Louise och la sej över mej.
"Haha jag vet inte för att jag ser inte" Sa jag och vi började skratta.
Hon satte sej upp igen och jag låste upp mobilen. Det var från Louis och tre sekunder fick jag ett från Harry. Båda skrev liknande saker: Awww your welcome sweety, we love you too xx stod det och jag sprack upp i ett leende. Jag vände mej om mot Louise och hon log busigt mot mej.
"Så vem var det" Sa hon och försökte se smset.
"Harry styles och Louis Tomlinson du vet" Sa jag nonchalant på skoj och hon höjde ögonbrynet mot mej.
"Aha, helt normal alltså?" Sa hon med ett leende när hon ryckte på axlarna.
Vi båda började skratta men jag slutade snabbt, när jag kom att tänka på att jag kanske skulle ringa Sandra.
Sandras perspektiv:
Det första jag tänkte på när jag vaknade var att Jenny. Om hon mådde bra, vad som hade hänt, hur det hade gått på rättegången. Jag ville veta allt. Hon kanske har ringt? Tänkte jag och rullade över Zayn för att få tag på min telefon.
"I'm sleeping here" Mummlade Zayn och gav mej mördar blicken.
Jag fnissade och la mej igen. Klockan var faktiskt halv tolv, så han fick skylla sej själv. Jag låste upp mobilen och kollade om hon hade det. Men nej, det hade hon inte. Hon var iallfall hemma i sverige nu. Även fast jag också skulle åka hem idag, ikväll. Så ville jag att hon skulle prata med mej. Som tur var, var Louise där.
Med en suck låste jag mobilen och stirrade upp i taket. Jag kollade på Zayn, han låg vriden åt andra hållet och sov.
"What are you thinking of" Sa han och jag kollade förvånat dit.
"Nothing speciell" Sa jag kort och stirrade upp i taket igen.
"Even though I'm not looking at you, I still feel that something is bodering you" Mummlade han och vände sej mot mej.
"Fine" Sa jag tjurigt och vred mej mot honom. "I was just thinking about Jenny and Niall.. I wanna know what happend" Sa jag och kollade in i hans bruna ögon.
"Yeah.. Did she call you back" Frågade han och tog bort en hårslinga som låg i mitt ansikte.
Jag skakade på huvudet och han drog mej närmre honom. Han pussade mej på näsan och jag log varmt mot honom innan jag la mina armar runt honom.
Vi låg där ett tag och jag antar att båda tänkte på Jenny och Niall. Det gjorde jag iallfall. På nått sätt hade jag kraftiga skuldkänslor över att jag inte att funnits där för henne. Även fast hon hade sagt flera gånger att det var okej att jag och Zayn inte behövde vara med. Och nu när hon inte svarar på sms eller när man ringer, så mådde jag bara ännu mer dåligt.
"What do you wanna do today? Cus we aren't lying here alday" Sa han och kollade ner på mej.
"I wanna see your home town" Sa jag och log stort.
"Okey.. Let's do that" Sa han med ett leende och flyttade på mej så att han kunde ställa sej upp.
Ingen var hemma eftersom alla jobbade eller var i skolan. Så vi var helt ensamma, vilket var skönt för då kunde jag fixa mej efter vi hade ätit.
Efter vi hade ätit, jag sminkat mej, han tagit en dusch, osv. Så rotade jag i min väska och drog på mej en enkel vinter outfit. Jag tog på mej ett par jeans och en randig tröja till. Det var inte så kallt ute att man behövde vinter jacka. Så jag tog på mej min skinn jacka som är lite varmare. Och sen en svart halsduk och vantar.
Vi låste dörren efter oss och började gå.
Zayn ville trräffa sina kompisar en snabbis, och det gick jag med på. Det skulle bli kul att se hur dom var. Och kanske tillochmed få veta lite mer hur han var innan han sökte till the X factor.
Vi gick på en okänd tomt och Zayn drog upp sin mobil. Vi ställde oss på tomten och en minut senare kom det två killar utspringande. Zayn släppte min hand och alla omfamnade varandra. Dom började skratta och log stort mot varandra. Medans jag stod lite lonely brevid och skrattade falskt lite då och då.
"And who is this" Sa den ena med ett leende medans han gav mej en glad blick.
"Oh I forgot" Sa Zayn medans han vände sej om mot mej.
Han gick mot mej och la sin arm om mej. Han tryckte fram mej och hans kompisar log mot mej.
"This is Sandra, my girlfriend" Sa han och jag log stolt mot dom.
"Hi I'm Pierce" Sa han och drog in mej i en kram.
Jag skrattade lite lätt och jag tror att jag såg lite chokad ut. Jag var inte direkt beredd på att han skulle krama mej. Den andra killen som tydligen hette Shaun omfamnade mej också samtidigt som han började babbla massa saker.
"Sooo, where are you going" Frågade Pierce samtidigt som han vred huvudet mot mej.
"We are actually going to see Zayns old school" Sa jag och Zayn log stolt när han kramade om mej från sidan.
"Haha we have done some crazy things in that school" Skrattade Shaun och kollade menat på Zayn som också började skratta.
Zayn kollade lite på mej och log snett och jag kollade lite konstigt på honom innan jag tittade på Sahun som öppnade munnen.
"Haha remember that time when we trashed all the cameras?" Skrattade Pierce frågande medans han slog till Zayn på armen.
"Haha yeah" Sa Zayn och skrattade lite lätt.
"Good times, good times" Upprepade Pierce ett antal gånger med ett nöjd leende.
Vi stod där i tio minuter kankse och dom pratade glatt om gamla minnen, när min telfon helt plötsligt började vibrera. Jag ursäktade mej och svarade. Jag kollade inte vem det var som ringde men jag hoppades att det var Jenny.
"Hello" Sa jag.
"Hi. Is Zayn there" Frågade Niall som var på andra änden.
"Yeah, but he's talking with some old freinds right now" Sa jag och kollade bort mot Zayns håll.
"Oh, okey... Bye then" Sa han men jag avbröt honom.
"Niall WAIT" Sa jag och blundade.
Han mummlade till och jag öppnade ögonen. Jag tog ett djupt andetag och andades tungt ut. Jag visste att det skulle vara svårt för honom att prata om det, men eftersom Jenny vägrade svara. Så ville jag veta.
"What happend last night" Sa jag försiktigt och man kunde höra på hans röst att den var skakig.
"Haven't Jenny talked too you" Sa han och jag bet mej i läppen.
"No... So can you tell me?" Sa jag och min nerde läpp skakade lite.
Det blev tyst på andra änden och jag väntade otåligt.
"I'm sorry Sandra but I can't talk about it.. It's too hard" Sa han och la på.
Jag suckade högt innan jag låste mobilen och stoppade ner den i fickan. När jag gick tillbaka var det dags för oss att gå, så vi kramade om dom och gick.
Vi gick förbi hans skola och han hälsade på några gammla lärare. Fast det var bara en av dom som han ville träffa.
När klockan började närma sej halv fyra bestämde vi oss för att dra oss hemmåt. Fast det var ett ställe som han ville visa mej först.
Vi kom fram till en skogsdunge och när vi gick en bit till kom vi fram till en sjö. Det var ett litet berg och på berget var det en minikvarn. Det var jätte vackert och vattnet såg varmt ut, även fast det var nollgradigt.
Jag kollade på Zayn och han log innan han tog tag i min hand. Vi satte oss på berget och jag kysste honom mjuk på munnen.
"It's so beautiful here Zayn" Sa jag och lutade mej mot honom.
"I used to come here sometimes... When I just wanted to think" Sa han och pussade mej på huvudet.
"I'm glad you showed me" Sa jag och vred upp huvudet mot honom.
"Me too" Skrattade hon.
Vi satt där ett bra tag i tysnad och bara njöt av varandras sällskap. Det var jätte mysigt och jag verkligen njöt av att luta mej mot honom.
"Don't leave me" Sa Zayn och jag kollade upp på honom. "EVER" Sa han allvarligt och jag kollade djupt in i hans ögon.
"Haha I wont" Skrattade jag och vände mej tillbaka.
"No I'm serious Sandra! I don't wanna lose you" Sa han när han vred mitt huvud mot honom.
"Okey" Sa jag och log lätt.
"You have too promise me" Sa han allvarligt.
"Zayn Malik. I promise you that I wont leave you" Sa jag och han sprack upp i ett leende.
"Good.. Cus I love you verry verry mutch" Sa han och pussade mej på pannan.
"I love you too" Sa jag och lutade mej mot hans bröst igen.
Så där ja! :)
Nu vill vi ha 7 kommentarer tills nästa! :)
Vi älskar när ni skriver något som ni vill ha mer om eller när ni skriver tips :D För det bli verkligen lättare för oss då :) Och alla kommentarerna få än att vilja krama ihjäl datorn haha :)
